För trött för en blogg
Klassisk oppsparing = traditionell förvaltning
När jag i vintras mottog beskedet om att vi skulle sitta kvar i befintliga lokaler på arbetet, var det med visst smolk i bägaren beskedet mottogs. Lokalerna skulle förtätas eftersom vi skulle bli några till på våningsplanet. Jag som suttit i eget rum i 20 år, skulle plötsligt se väggen i mitt rum rivas, och vi skulle bli fyra pers som satt i mitt och min grannes rum. Väggen revs, och vi blev fler. Anpassningen gick dock bra. Jag har tack vare bra rumskamrater stått ut med omställningen, som jag från början inte trodde skulle gå bra. Men att sitta fyra st i ett stort rum är ingenting..... Idag var jag på Topdanmark i Ballerup utanför Köpenhamn. DÄR SITTER DE 800 PERSONER I ETT OCH SAMMA RUM! Kontorslandskap/förtätning - kalla det vad ni vill - fick plötsligt en helt annan innebörd! Nu tror jag inte att det led någon större nöd på danskarna som myllrade runt i denna myrstack. Man hade givetvis gjort allt för att dämpa ljudet i denna lokal som var lika stor som två st fotbollsplaner – 12.000 kvm (Obs, ingen av mina vanliga överdrivna överdrifter utan ren fakta som förmedlades av HR-avdelningen).
Besöket på Topdanmark var för övrigt kanon! Vår isländske vän från kvällen innan dök upp något försenad. Han verkade kolugn att vi skulle hinna fram till Ballerup till kl 9. När klockan var sju minuter innan kl 9 frågade Christian – norrman från Bergen – om islänningen trodde han skulle hinna eller om vi skulle ringa och anmäla sen ankomst. ”Nej, nej!” tyckte islänningen, ”Vi är snart framme!”. Han verkade dock lite lost i Ballerup. Vi irrade oss in på en väg i detta område, och körstilen blev fartigare och fläktigare ju fler minuter vi hade passerat det utsatta klockslaget kl 9. Efter att ha konsulterat en annan taxichaffis i en gatukorsning, kom vi äntligen på rätt väg. Topdanmark – ett av Danmarks största försikringssaelskap – tycker man borde kanske ha en jättelik skylt som förkunnar att de är just Topdanmark. Nej, inte alls så. Men adressen var rätt! Inte ens när taxin stannade utanför huvudingången på ett jättelikt bygge kunde man läsa något om Topdanmark. Då upptäckte jag att det stod ”Topdanmark” på en brevlåda utanför huvudingången med bokstäver som var tre cm höga! Lite anmärkningsvärt. Väl i entrén blev vi mottagna av Pernille och Sören och 70-talsbygget i Ballerup som inhyste Topdanmark var en förevisning i dansk konst och design som hette duga. Riktigt flot bygge! Jag ska inte tråka ut er med försäkringstekniska detaljer och liknande.Men kan ändå inte låta bli att komma tillbaka till kontorslandskapet där det satt 800 pers. Det var faktiskt en upplevelse att ha sett detta.
När vi blev lite uppsplittade beroende på vår inriktning inom försäkring fick jag och norrmannen Ole-Jacob komma till Prison Break. ”Liv & Pension” på Topdanmark var nämligen inhyst i en annan del av detta bygge, ca 1,5 km korridorpromenad bort från 800-personers-landskapet. Deras kontorslandskap var nämligen beläget bakom glasväggar tre våningar med ett öppet mittorg, som med inte så mycket fantasi såg precis ut som ett fängelse med trappor upp och ”råttgångar” utanför landskapen, fast förstås mycket trevligare än Alcatraz. Timmarna med Elisabeth, Linda, Jan och Jens blev äntligen lite inriktad på liv og pension. Mycket kunskaper, mycket språkförbistring, men en hel del danska 20-kronor som ramlade ned i myntspringan. När juristen Connie dök upp som en rappande/snabbpratande stand-up-artist och pratade om compliance, klagomålshantering och Topdanmarks syn på Finanstilsynets krav, så ansträngde man sin lilla hjärna till max för att hänga med. Men hon var duktig och trots tempot i sitt tal lätt att förstå. Jag hade ett tag problem med ”Ankenaevnet” men insåg efter att ha satt in detta begrepp i sitt sammanhang att det handlar om Danmarks motsvarighet till ARN – Allmänna ReklamationsNämnden. Efter att ha blivit utsläppt ur ”Alcatraz” efter fyra timmar, och vandrat den långa korridorpromenaden på 1,5 km tillbaka till entrén, fick vi evaluera vår dag med Pernille og Sören i ett närliggande rum.
Taxi hem till hotellet. Alla andra verkar rätt slutkörda. Någon skulle träffa en brorson. Någon skulle sova. Någon skulle shoppa. Om detta är svepskäl för att ”finta bort” just mig låter jag vara osagt…. Imorgon ska vi dock försöka gå ut och äta tillsammans, och hoppas vi har kraft till detta. Jag funderar på att ta en tur på byn, och antingen försöka hitta ett sunkhak, eller ett ställe som visar Ajax-Milan. Kvällen är ung! Allt kan hända!
På återblogg!
Isbjörn efter lunch
Den lille havefrun - PÅ SKÄRM! Alla verkade trevliga, men givetvis var det trevande i början. Efter en uppfriskande promenad längs med vattnet, förbi "Den lille havefrun" - som för övrigt var utlånad till Shanghai och man hade ställt upp en 150-tums led-skärm me'na på istället - vidare förbi Svenska kyrkan, där jag en gång gifte mig för 17 år sen kom vi tillslut till en busshållplats där vi styrde kosan vidare mot Hellerup och Forsikring & Pension - danskarnas egen branschorganisation. Där blev vi väl mottagna av Tenne och Anna-Mari som berättade om Forsikring & Pension, och allt som var värt att veta om dem. En lunchbuffé i de nya fina lokalerna där det bjöds på vin till lunchen, förlåt frokost. Kändes lite ovant och "danskt" men Bente berättade att de gamla traditionerna med gammeldansk till frokost nästan var borta nuförtiden. Kanske klokt om man ska vara produktiv efter frokost också! Vi fick också gå runt och titta på de fantastiskt ljusa och luftiga lokalerna. "Sitta i kontorslandskap" fick plötsligt en helt ny innebörd. Har man 10 meter till sin granne och ett panoramafönster där man ser Barsebäck på svenska sidan vid klar sikt, så blir inte landskapskänslan så påträngande. Väl utanför Forsikring&Pension fick vi veta att adressen Philip Heymans Allé, där Försikring & Pension var beläget, är uppkallat efter Tuborgs grundare med samma namn. Ivan berättade också att på 70-talet kunde det uppstå regelrätta slagsmål på barer och krogar, beroende på att man började tvista om Carlsberg eller Tuborg var bäst. Problemet försvan när Carlsberg köpte upp Tuborg. Ivan löste problemet på sitt sätt. Han drack Faxe. Vem f-n är Ivan undrar den uppmärksamme? Jo, det var vår dedikerade taxichaffis med stor mercabuss.
Så här skulle jag också vilja sitta när jag arbetar! Vidare transport till Forsikringstilsynet, som motsvarar vår Försäkringsinspektion. En "isbjörn" - närmare pensionsålder - två meter lång försökte berätta hur Forsikringstilsynet arbetar. Efter lunch är det alltid svårt att hålla sig vaken, men jag tror att ingen somnade. Aktiviteten sjönk i alla fall betydligt även om "isbjörnen" var duktig på det han berättade om. Den stora skillnaden mellan vår Försäkringsinspektion och Försikringstilsynet var i alla fall uppenbar. Där vår svenska motsvarighet är ganska petig, byråkratisk och formell, plus att de gärna delar ut böter/vite, verkar det som Försikringstilsynet mer fungerar som en sparringpartner. Dvs de drillar och gör de danska försäkringsbolagen bättre genom att göra sina inspektioner. Men man var noga med att man gör "Tilsyn med kant" - dvs man slår hela näven i bordet och säger så här ska det vara! Sen talades det en del om gränsöverskridande verksamhet samt vikten av att de danska f-bolagen är återförsäkrade. Vi kom en aning lättade ut i den friska luften och fick veta att byggnaden som Försikringstilsynet låg i tidigare hade varit ett slakteri. Jag kunde då inte låta bli att berätta en gammal hudbodshistoria från Farmek, dels för att stämningen blev lite tryckt när det började pratas slakteri, dels för att gamla hudbodshistorier från Farmek nästan alltid piggar upp. Detta var dock första gången det skedde på dansk mark.
En dansk isbjörn i aktion. Obs! Skärmen på väggen var kanske en 95-tummare...så han var verkligen stor. Sen dök Ivan upp. Vi fick en halvtimmes åktur upp till Rungsted och Rungstedgaard där Försikringsakademiet låg. Man höll på att bygga om, men vi tyckte i alla fall att de hade fantastiskt fina lokaler också. Rungstedgaard fungerar, förutom att man håller försäkringsutbildningar där, även som konferenscenter och hotell/restaurang för de som vill hyra in sig där. Allan Bo - nej det är inte två snubbar utan en - berättade allt som var värt att veta om danskarnas försäkringsutbildningar. En kasse full med presenter delades ut till oss, bl.a. en mp3spelare och ett helrör Cava, innan det var dags att inta restaurangen. En fantastisk trerätters serverades - pilgrimsmusslor till förrätt, tournedos till huvudrätt och något fantastiskt gott till efterrätt som jag tyvärr redan har glömt vad det var - samtidigt som vi kunde titta på utsikten över sundet och se när belysningarna på den svenska sidan tändes. Oförglömligt!
I Danmark behöver man varken vara hungrig eller törstig!
Ivan hade fått ledigt och den isländske taxichauffören berättade sitt livs historia för oss på hemvägen. Väl hemma på Admiral så kände jag att nu orkar jag inte vara socal mer. Upp och softa på hotellrummet och väjja för bjälkar. Admiral var tydligen tidigare packhus för varor som kom med skeppen till hamnen. Det är därför det är såna ENORMA bjälkar överallt.
Nu fortsätter jag snart softa. Imorgon blir det Topdanmark hela dagen.
Ha en dejlig aften!
Wonderful Copenhagen
Admiral, där bor jag - fjärde fönstret från vänster andra våningen. "Försöka" är väl något man ska betona. Det danska språket är ju........ja..vad ska man säga. Jag läste en sajt på nätet där personen som skulle beskriva danska sa "det är som att lyssna på en JÄTTEfull skåning", och ska man försöka härma språket själv och försöka smälta in i miljön ska man "spänna magen, ungefär som när man kräks eller rapar. " Något elakt skrivet kan jag tycka. Danskarna är vänliga och jag har inte haft några som helst problem, varken att förstå eller bli förstådd under mina korta timmar hittills i Köpenhamn.
Jag har inte träffat Mogens ännu. Hotellrummet är fantastiskt fint men fullständigt livsfarligt! Bjälkarna i taket väger säkert 700 kg och om de skulle släppa taget och ramla ned på mig i natt blir det inte mycket kvar av mig. Dessutom sitter det som ett kryss med bjälkar precis bredvid sängen. Jag har klarat mig hittills, men det är bara en tidsfråga innan jag kommer att gå in i dessa bjälkar och krossa skallen. Tur att jag har sjukvårdsförsäkring!
En dödsfälla! Det var nog första gången jag gick på Ströget kvällstid. Man slapp armbåga sig fram och det var ganska glest mellan kvällsflanörerna. Jag hittade en restaurant - Le President Bistro - där jag kunde sitta utomhus och titta på duktig gatumusikant medan jag åt.
Fantastisk laxpasta!Tågresen med X2000 gick bra. Ingen hade ställt upp några traktorer längs vägen så vi slapp oväntade tvärnitar. När tåget hade kört in i Skåne började jag känna mig rastlös. Sitta still i fem timmar är inte min grej. Trots att jag testade på allt man kunde göra. Sitta still och titta, surfa, sms:a, läsa, äta Hovedbangården eller ta en taxi. Jag valde mot min vilja taxi eftersom väskorna var tunga. Normalt är jag emot att sätta mig i en taxi. Jag vill gärna insupa atmosfären på ett nytt ställe, och åker hellre kommunalt eller promenerar för att få fler intryck. Nu hade jag inte gjort läxan och visste inte riktigt vilka kommunala alternativ som fanns till buds, och väskorna var tunga som sagt. Det blev taxi och jag har hjälpt till att stärka den redan starka danska kronan och BNP:n.
Nu ska jag ladda lite inför imorgon. På återseende!
Sperma-osynlig bläck
Dörrvakt-vilket jobb! Antingen blir man avgudad eller hatad. Plötsligt känns det väldigt skönt att inte vara ung längre. Just där har man ju varit. Inte kommit in på ställen för att man inte haft ålder inne, eller för att dörrvakts-slusken tyckt att man ser rödögd ut, eller för att de tyckte att man skulle låta bli att förfalska sitt leg. Ibland accepterade man detta hårda besked man fick, eller så gick man ett varv runt kvarteret och återkom för nytt försök, eller så smet man in bakvägen. Alla ställen har en bakväg. Det måste man alltid ha i bakhuvudet om man vägras inträde. Jag glömmer aldrig en sekvens ur tidigare liv - yngre dagar - när jag blev utslängd från Snäck (då på 80-talet, inneplejset no 1 på Gotland), men ändå lyckades ta mig tillbaka in genom köksingången...och blev utslängd igen när dörrvakts-sluskarna upptäckte..."Satan...han är tillbaka.....", men de var inte tillräckligt smarta för att säkra köksingången. Jag gav aldrig upp, och vägrade att acceptera att stå i skogen och vänta på de andra. Nej, jag skulle in till varje pris. Det blev en sport, om man en gång blivit utslängd, att man skulle ta sig tillbaka.
"Gamla Snäck" - det var bättre förr! Vad som är värst - att inte komma in på ett ställe, eller att bli utslängd från ett ställe....ska jag försöka värdera och återkomma till, vad som är värst. Men jag kan säga att jag tycker det känns småförnedrande när dörrvakterna liksom kastar upp en i luften för att man ska landa "ur balans" och helst rasa ihop i en hög vid landningsögonblicket. Nu händer detta inte mig varje vecka/månad/kvartal/år som tur är.....men någon gång i min ungdom har jag faktiskt upplevt just detta, och därmed uppmärksammat dörrvakts-sluskarnas taktik. Minns ett tillfälle i Norrköping i början av 90-talet när de två dörrvakts-sluskarna som skickade upp mig i luften, säkerligen siktade på en isfläck så att det skulle vara helt omöjligt att landa på två fötter med balans. Jag rasade givetvis ihop som ett korthus, med ett och annat blåmärke som kvitto på vad jag hade upplevt. Men det var säkert rätt åt mig, och jag förtjänade det säkerligen! Jag kan lugna alla oroliga läsare att jag inte har blivit utkastad på säkert de senaste 15 åren.
Typ så, men utan portfölj.......Jag har i veckan läst att 50-öringen sjunger på sista versen. När den silverfärgade 50-öringen försvann 2006 så sammanfattade man situationen med att 125 miljoner bara försvann...eftersom 250 miljoner 50-öringar aldrig lämnades in. Från 1 oktober är det kört att pröjsa med 50-öringar. Det finns dock en räddningsplanka att man kan lämna in sina 50-öringar på bank fram till mars 2011 om man skulle stöta på ett stort parti 50-öringar i hemmet under vintern. Just nu finns det 394 miljoner 50-öringar i omlopp, dvs 197 miljoner kronor. Om Riksbanken skulle få igen alla dessa slantar så skulle de väga 1458 ton, och det skulle kräva mer än 60 långtradare för att transportera dessa mynt till Finland för nedsmältning och återvinning. Fantastiskt tycker jag!
Bye bye!Bland udda artiklar som jag läst i veckan måste man också nämna hur brittiska spioner använde sperma som osynligt bläck. Tydligen användes detta redan under första världskriget. Sperma reagerar tydligen inte med jodånga och går inte att upptäcka med vanliga spårningsmetoder. För den som vill använda det kan konstateras att det alltid finns till hands - ur ett manligt perspektiv givetvis. Vill man fördjupa sig i detta och en del annat ska man köpa boken "MI6-The history of secret" - Keith Jeffery.
10cc spelade i Sthlm i måndags. Namnet "10cc" indikerar måttet på normal sädesavtömning.......Helgen har hittills varit lugn. Jag har packat. Imorgon åker jag till Pölseland i sydväst. Jag ska försöka hinna blogga även därifrån.
På återbloggis!
Hektisk kväll
Twitter, testa vetja'!Ikväll blev det hektiskt. Snabbt hem för att förse de tre små med något att äta. Sen rask nedskjutsning av son till fotbollsplan eftersom han skulle spela match. Jag skulle egentligen stått bredvid och skrikit, men var tvungen att lejja bort det eftersom jag skulle på föräldramöte. Väl på föräldramötet med 2:ornas föräldrar tänkte jag med en gång att det här blir nog ett snabbt föräldramöte, eftersom endast 12 av 25 barns föräldrar var närvarande. Ok, "det är mycket nu", men hur kan 13 barns föräldrar strunta i ett föräldramöte? Jag tycker det är dåligt! Mina förhoppningar om ett snabbt föräldramöte gick dock i kras. Istället skulle vissa älta och sitta och berätta hur det hade varit för deras andraklassares storasyskon i vissa situationer, så man tillslut bara blev JÄTTEtrött. Jag har två storasyskon till min andraklassare, och skulle jag ha delgivit de elva andra föräldrarna hur det hade varit för mina äldsta barn i diverse situationer så hade mötet inte varit slut ännu. När de som hade haft föräldramöte med förstaklassarna och förskoleklassen försiktigt knackade på med påtagna ytterkläder och sa, "Nu går snart larmet", så började äntligen pratkvarnarna tystna, och man kunde försiktigt ta på sig jackan och ställa sig upp, varpå ytterligare fem-minutersdiskussion fortsatte....... Jag kunde sätta mig i bilen på parkeringen några minuter efter 20.30 för att trycka pellen i botten och ta mig upp till Vällingby C.
Pratkvarnar!I Vällingby C var det "klubbkväll" på Intersport ända fram till kl 21. 20% på hela sortimentet och jag hade siktet inställt på fotbollsdojjor åt 8-åringen. Vi köpte sprojlans nya pjuck i april, men den lille växer som en solros som fått 50 kg kogödsel, och de tämligen nyinköpta "vårdojjorna" klämmer längst fram. "Det måste finnas några skor efter Tove" upplyste min fru mig om. Hm, storasyster Tove la av med fotbollen när hon var 11,5 år, och 8-åringen har precis avverkat hennes sista dojjor hon använde som 11,5-åring, parallellt som han avverkat ett par lika stora skor vi köpte i våras. Väl på Intersport är det värsta "nu-vill-vi-bli-av-med-alla-fotbollsdojjor-hysterin". 50% på ordinarie pris. Hittade en grussko och en konstgrässko som tillsammans skulle ha kostat 900 bagare, och fick det för hälften.
Vänligen! Väx inte så snabbt, så vi inte behöver köpa nya dojjor flera ggr/år!Fotbollsmatchen som jag missade att närvara vid. 0-7 tyvärr! Kallhäll är ett starkt lag. Jag har inga detaljer men om ni knappar in sidan 300 på text-tv skulle det förvåna mig om det inte står något om matchen.
Väl hemma, några minuter över 21 hade jag spetsat in mig på att se första avsnittet av andra säsongen av danska "Brottet/Förbrydelsen", men så helsicke heller. 14-åringen hade ockuperat ena tv:n och frugan den andra. Icke förhandlingsbart hos någon av dem. Stampade av och an för att ta över ena tv:n 21.30, och planerar nu att införskaffa en tredje tv.
Brottet/Förbrydelsen är för övrigt en utmärkt serie! Tittade med stor spänning på den första säsongen och det var bland det bästa jag sett på senare tid. Danskarna är fantastiska på kriminalserier!
"Sarah Lund" verkar vara med i säsong 2 också. Nu ska jag inte skriva bort hela aftonen. Det återstår ju faktiskt lite tid av den innan det är dags att lägga sig ned och vila.
Hoppas allt är bra med er därute!?
På återbloggis!
Utklädd till Hannibal
Snart är det halloween igen. Kollega nr 2 toppar denna historia. Han hade en kompis som också var bjuden på maskerad - trodde han. Och hur man nu kan missförstå något sånt och tro att det är maskerad, när det inte är det framgår inte av historien? Kollega nr 2:s kompis tänkte så det knakade och kom snabbt fram till att han ville klä ut sig till Hannibal Lecter. Han kontaktade då kollega nr 2:s brorsa, som är plåtslagare, för att få den här perfekta "munkorgen" som Hannibal har i någon sekvens av Hannibal-filmerna. Den blev perfekt efter lite hårt hantverk av kollega nr 2:s brorsa. Sen fixade han någon hemmagjord tvångströja så att det skulle bli precis som i filmen när Hannibal har både "munkorg" och tvångströja. Kronan på verket var när han skulle gå på maskeraden, så fixade han en kompis som körde honom stående på en pirra... i sin "munkorg" och tvångströja, precis om Hannibal-filmerna när Hannibal ska förflyttas för någon konfrontation, vallning på mordplats eller byte av fängelse. Allt var upplagt för succé. Det var bara det att när den hjälpsamme kompisen till kollega nr 2:s kompis, hade baxat in honom på pirran till maskeraden, visar det sig att INGEN ANNAN ÄR UTKLÄDD. Han hade ansträngt sig helt i onödan. Så det kan gå!
Exakt så där! Hannibal fastspänd på en pirra, med tvångströja och munkorg. Så där går det när man har noll koll. Jag har kanske också noll koll ibland, men såna här saker har jag aldrig upplevt. Maskerader känns som en sällsynt företeelse i mitt liv. Jag kom ihåg att jag var på en i 5:an. Det var maj, och ganska varmt ute. Jag klädde ut mig till "vinterraggare". Vad nu en vinterraggare är för något? Jag har funderat på det efteråt, men det var någon slags konstruktion som kom upp i mitt huvud då och valet föll på att klä ut sig till vinterraggare. Först flera år senare började jag grubbla kring detta - "Vad är en vinterraggare?". Jag hade tjock stickad toppluva, häftiga solglasögon och en tjock stickad tröja. Det var skitvarmt! Ytterst pinsamt det också, när jag tänker tillbaka på det så här efteråt.
Ikväll hade vi fotbollsträning. Bra fart på 15 killar och två spontana träningsmatcher på parallella planer mot annat Hässelbylag som också var matchsugna. En vinst och en förlust. Sanktan går in i sitt slutskede nu och vi får se hur länge vi kan träna utomhus i år? Förra vintern körde vi utomhus till runt 10 december. Sen kom vintern. Det känns deppigt att börja tänka på vintern, men man ska igenom den! Och när det börjar ljusna och bli varmare och det blir VÅÅÅÅÅR, ja då är det skönt att veta att man har vintern bakom sig.
Vintrigt "Maltan" i våras. Ingen höjdare!Nu ska jag ägna mig åt något annat än att sitta och häcka vid datorn. På återbloggis!
Valet och Tok-Jimmie
SD, riktigt otäckt!Vid halv 9-rycket ikväll ringde det på dörren. Jag tänkte när jag gick nedför trappan för att öppna, antingen är det någon som ska sälja något eller så har jag stängt in någon grannes katt i garaget. Det brukar vara de enda anledningarna till att det ringer så sent på dörren. Denna gång var det en tonårig kille - av utländsk härkomst - som ville sälja rosor för FC Järfällas räkning så laget skulle kunna åka på turnering till Gotland. Jag var inte så sugen på att tjacka upp mig på ett fång rosor denna måndagkväll så jag tackade nej till erbjudandet. Men jag tänkte också samtidigt när jag stängde dörren, att jag skulle ha varnat honom för att ringa på fel hus. I området finns det 43 st Sverigedemokrater som kanske snear ur, när någon av utländsk härkomst ringer på dörren.
Tack för siffrorna! Minoritetsregering - "inte så dramatiskt" säger Carl Bildt. Det har vi haft tidigare. Ja, så är det kanske. Som tämligen politiskt oinsatt är det sånt man glömmer. Men visst kan det bli lite kaotiskt när en regering inte har egen majoritet i riksdagen. Det säger sig självt. Wetterstrand & co sa med en gång att några diskussioner om samarbete med Alliansen blir det inte tal om, eftersom de inte vill svika sina väljare. Nu viskas det om ett ännu bredare samarbete, där Alliansen inte bara skulle öppna för samarbete med Mp utan även med Mona & co? Är det möjligt? Ja kanske, om de vill hålla SD på så långt avstånd som möjligt. Börjar man diskutera med SD och kompromissar på deras villkor tappar man ju trovärdigheten totalt. Vi får se vad som händer.
Freddan, Wettan, Måååna och Tok-Jimmie. Ja de har lite att fundera över och kanske snacka om?
Ikväll var det fullmåne redan vid 19-tiden. Undrar om jag blir en varulv i natt? Brukar vara så jobbigt och man är helt slut dagen efter...
Varulvsnätterna är sååå jobbiga!Jag ligger lågt med cyklingen efter min tuberkolos-släng. Hostan håller i sig men blir långsamt bättre och bättre. Hade jag inte varit bortrest nästa vecka hade det nog varit lagom att komma igång nästa måndag. Vi får se hur det ser ut och känns om två veckor. Men då är det oktober. Osannolikt vad tiden rullar på!
Rondellpianot ligger ännu omkullvällt. Det är för jäkligt! Jag tror jag måste samla ihop några starka grabbar och resa det. Där kan det ju inte ligga!
Så här ska det ju se ut! På återbloggis!
Jesus på korset
Bättre förr? Idag har jag legat på knä och skurat en av våra duschar. Otroligt vad fem pers kan ställa till det!!! Och denna syssla ska kanske göras lite oftare. Bra blev det i alla fall när det var klart och Grummes gröna såpa är en kanonprodukt! Viss om-möblering har också skett i huset, och lillebror fick ta över en bokhylla efter storasyster som istället för bokhylla ska få plats med en garderob som är på ingång. Behoven skiftar vid olika åldrar kan man konstatera.
Grummes Grönsåpa går inte av för hackor! Efter att ha sett Zlatan misslyckas med att på nytt frälsa hemmapubliken på San Siro igårkväll skulle jag bara blunda lite och vila ögonen. Vaknade någon timme senare i den klassiska "Jesus-på-korset-ställningen". Det var mobilen som väckte mig. Äldsta dottern stod på Islandstorgets t-bana och rapporterade att det var signalfel men att hon var på väg hem. Som tur var, var det ett kortvarigt signalfel för en dryg halvtimme senare kom hon hem. Jag har insett att det inte fungerar att hålla sig vaken hela vägen när döttrarna ska vara ute och springa om nätterna, men man vill ju se att de kommer hem i hyfsat skick så man får ta en powernap, invänta deras hemkomst och sen gå och lägga sig "på riktigt".
Känns som Milan är lite i gungning! Ska avsluita denna helg med att se någon gammal klassisk krigsfilm, varvat med valvaka. Sen väntar en ny vecka med nya utmaningar.
Kanske Lee Marwin? På återbloggis!
Börjar bli mossig
Upp-hissad på Bilprovningen.....Nu är ju mitt minne inte det sämsta när det gäller såna här saker, så jag kom faktiskt ihåg hur det var. Började igårkväll därför att försöka få dit säte nr 6 och säte nr 7. DET VAR HELT OMÖJLIGT! Jag är inte världens mest tekniska människa, men VAFAN, jag fick ju dit dem för två år sen. Nej, det var helt omöjligt. Jag gav upp, och tänkte att jag får försöka snacka mig ur detta på Bilprovningen imorgon. När jag väl hittade till Bilprovningen i Akalla, vilket inte var det lättaste, eftersom min "hemma-bilprovning" i Vinsta hade fullt fullt fullt, var jag övertygad om att det här kommer inte att fungera. Bilbesiktningsmannen äntrade bilen och vi gav oss ut på en tur. Han var jättetrevlig och ovanligt pratsam för att vara en bilbesiktningsman. Jag såg därmed ljuset i tunneln, och förstod att det här är ju en mänsklig kille som nog kan förstå min situation. När vi hade varit ute och kört och stannat till i maskinen som testar bromsarna, körde den pratsamme bilbesiktningsmannen in i hallen, och vi steg ur bilen. DÅ slog jag till. Jag förklarade situationen. Istället för att bli en elak j-l log han mot mig och sa, "Deeee eeeee luuuuuuuuugnt!" Det viktiga var att jag hade säte nr 6 och säte nr 7 med mig. Sen behövde de inte sitta fastmonterade. Jag blev genast lycklig över detta och resten av bilbesiktningen blev rena promenaden. Visst, "ljuddämparen började bli lite mossig" och jag såg det med egna ögon när kärran var upphissad, men i övrigt var den fläckfri. Kanon!
Underifrån på Bilprovningen i Akalla i eftermiddags. På bilden syns också min nye kompis - bilbesiktningsmannen.
En arbetsvecka återstår, sen ska jag bli dansk för en vecka. Idag upprättade jag samband med en norsk okänd kollega som ska göra ungefär samma resa som jag. Han verkade trevlig - på mailen. Vi får väl se om han är det irl också. Inget oroar egentligen, förutom rädslan att inte förstå danskan. Det är en sak att köpa mjölk i Superbrugsen eller att beställa en pizza och man får nr 79, och sen hajja att det är min pizza som är klar när de ropar ut i högtalarna att det är nummer nio og halvfjerds. Det är vardagsdanska. Här kan det bli lite knivigare när vi ska börja diskutera försäkringsfrågor med aktuarier, jurister och andra försäkringsnördar. Men jag får improvisera, låtsas att jag förstår, spela idiot, fejka hjärtsvikt eller något annat om det blir jobbigt......
Jag har redan börjat förbereda min approach och hur jag ska se ut under veckan i Köbenhavn. Om en vecka är det 24 september. Det innebär att då är det tre månader till julafton. Det känns overkligt! Men så är det faktiskt! Oundvikligt att tiden bara rusar på. Jag tycker att det var jul alldeles nyss. Och sommar. Och värmebölja. Och olidligt varmt, så man knappt förstod att man någonsin hade frusit. Årstiderna och klimatväxlingarna förbryllar, även om man förstår dem och inser att de infinner sig.
Jag ska inte uppehålla er mer med mitt blajjblajj. Kul att ni orkade läsa ända hit!
Trevlig helg och på återbloggis!
Heligt förbannad
Tur att det inte syns på en när man är förbannad.....Idag var jag i alla fall och förtidsröstade. Jag ser ingen som helst anledning att vänta till söndag, och stå och trängas med alla närboende vid valurnorna. Mycket skönare att ha det gjort. Vårt lilla bibliotek hade inhyst valarbetarna, valbåsen och valsedlarna på ett exemplariskt sätt. Det enda som de kanske hade misslyckats lite med, var att alla valsedlar fanns precis vid ingången till bibblan så att ALLA runtomkring samt förbipasserande i den lilla gallerian utanför kunde se vilka röstlappar man tog, om de var nyfikna. Skitsamma! Såg någon vad jag valde så får det väl gå för den här gången. Jag vägrar göra som man har sett vissa göra när de ska välja, ta en valsedel för varje parti, för att dölja vad man ska rösta på och förvilla eventuellt nyfikna runtomkring. Nej, någon måtta får det vara. Nu får vi se hur det går i valet på söndag.
Nu är det val Val! På Bromma gymnasium fick Sverigedemokraterna 27% av rösterna i deras skolval!!!!!! Man blir lite betänksam! De kanske borde plocka dit någon vettig människa som förespråkar och predikar lite vett och etikett, och en allmänt sund människosyn! Det tycker i alla fall jag. Tok-Jimmie har ju inte en siffra rätt!
Tok-JimmieJag har stundtals känt mig febrig idag också. Men när jag tar tempen har jag inte feber. Är det något annat? Det manliga klimakteriet? Hostan finns kvar, men jag hostar inte lika ofta längre. Jag hoppas att det går åt rätt håll!
Jag passerade Brommaplansrondellen med bil för någon timme sen. Vad fick jag se? Någon har vält omkull rondellpianot!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag är förvånad, besviken, bestört och det kändes som någon har gjort mig något ont. Varför känner jag så? Det vet jag inte själv, och måste nog börja gå hos pyskolog för att få svar på. Jag känner väl för det här fina gamla pianot på något sätt. Det är som vi har blivit lite kompisar och har lite ömsesidig respekt för varandra. Jag hoppas någon ser till att det blir upprest igen! Annars får jag väl själv se till att det kommer på fötter igen. Tokig? Jag? Ja, kanske lite.......
Ett piano ska behandlas med respekt. Kidsen ser på Idol. Helt meningslöst program tycker jag. Vägrar titta på det trots att jag är musikintresserad och vissa av de deltagande sjunger riktigt bra. Det känns uttjatat och urvattnat så det förslår. Jag skulle hellre sätta mig och läsa isländska dikter, än att se ett helt avsnitt av Idol. Eller hellre leta efter recept på broccolisoppa på nätet...eller försöka lära mig virka en keps...eller........
klarar jag mig utan. Imorgon är det fredag. Jag hoppas det blir en bra fredag! Jag behöver det nu känner jag! Tyvärr finns det några hotfulla moln på fredagshimlen som gör att det inte alls är säkert att det blir någon bra fredag. Vi får se.
På återblogg!
Gowallade pianot
Lyckades hålla mig vaken hela sista avsnittet av Flamman & Citronen. En bra dansk serie om motståndsrörelsen i Danmark i slutet av WWII. På något sätt låg det i luften och var ganska förutsägbart hur det skulle sluta för denna korta series hjältar. Det kända gamla filmknepet när man med enkel skrift precis i slutet berättar hur det gick för några andra personer i serien, efter kriget, kändes klockren. Med detta enkla lilla knep är det precis som att man befäster sanningshalten i hela historien och vill förmedla "Ja...den här filmen/serien var ju lite modernt gjord...men ni ska veta att han och han och hon...de råkade ut för detta...efter filmen/serien tog slut....och det och det året så hände det". Svamligt! Ni förstår nog inte vad jag menar? Det viktiga är att jag själv förstår vad jag menar.
"Flamman & Citronen", men här på bilden är det Citronen & Flamman. Men sen slocknade jag - i soffan. Kände att tröttheten tog överhand så det blev en halvtimmes tupplur. Vaknade lagom för att se Bayern göra två snabba på Roma. Förstod sen när jag gick in på nätet att Zlatan hade presenterat sig på allvar för nya hemmapubliken och "frälst" fansen med två mål. Kul för Zlatan! Man kan tycka mycket om Zlatan och det verkar inte finnas något mellanläge. Antingen gillar man honom eller så gör man det inte. Jag tillhör definitivt de som gillar honom!
Men undrar vad Zlatan har emot sin lagkamrat Rodney Strasser? Imorse stod pianot i Brommaplansrondellen kvar, konstaterade jag när jag parkerade bilen i Brommaplansgaraget på morgonen. När arbetsdagen var över och jag återvände till Brommaplan hade jag bestämt mig för att trotsa den vansinniga trafiken i rondellen, ta mig över till mitten av rondellen och "gowalla" pianot. Jo, jag skapade en spot precis bredvid pianot. Så nu är det bara för andra gowallaiter att kasta sig in i mitten av rondellen och checka in på "Pianot i Brommaplansrondellen". Snacka om att jag har gjort en insats för andra! Sen var det ju en upplevelse i sig att få befinna sig mitt i Brommaplansrondellen. Har besökt mången plats i 08-land, men aldrig just denna plats.
Fabrikatet är "Gefle pianofabrik" - Undrar om Di Leva är inblandad? Idag har jag nästan känt mig febrig. Började kallsvettas på jobbet, och har känt mig varm till och från ikväll också. 8-åringen har varit hemma idag från skolan eftersom han hade ont i örat i morse. Vi får se vad som händer när vi vaknar imorgon bitti? Har han fortsatt ont är det jag som åker på't. Bara att bita ihop.
Nu blir det inte mer ikväll. Vi bloggas en annan kväll.
Rondellpiano
Ibland ser man "syner" eller får visioner som man inte tror är riktigt sanna. Om "synerna" beror på att man är onykter eller trött har de ju sin rimliga förklaring. Nu var jag som tur var inte onykter när jag i bilköerna sakta rullade fram mot Brommaplan i morse. Möjligtvis en aning trött, med tanke på att det var tidigt på morgonen plus att nattsömn inte direkt är det som står överst på min prioriteringslista. Avsnittet av Bergslagsvägen mellan Åkeshov och Brommaplan är alltid i tillståndet "kö" om man kommer för sent efter ett visst magiskt klockslag. Tydligen var jag lite sen i morse för det tog nästan stopp direkt efter Åkeshov. Hursomhelst, när jag närmar mig själva Brommaplansrondellen ser jag att det står ett ganska stort brunt föremål mitt på själva gräsmattan av rondellen. När jag sen kör ut i denna Stockholms mest olycksdrabbade rondell, konstaterar jag när jag fokuserar på det bruna okända föremålet istället för trafiken, att det är ett piano!!!? 
Där stod det, ett brunt piano mitt i rondellen.
Jo tänk, någon hade placerat ett piano på gräsplätten som utgör själva rondellen. Man tänker då kanske framför sig att det är så att säga avslängt från ett lastbilsflak i farten eller så. Nej då, snyggt och prydligt uppställt stod det där. För flera år sen när en av döttrarna skulle börja spela piano köpte vi själva ett "minipiano". Ett riktigt piano men betydligt mindre än vanliga pianon. Trots att detta minipiano var mindre än vanliga pianon så var det skittungt! Jag bedömer att detta piano som var betydligt större och stod i morse i Brommaplansrondellen åtminstone måste ha krävt fyra st välväxta, typ stadsbud, eller jäkligt starka snubbar i alla fall, för att placera det där mitt i rondellen. Sen har vi ju trafiken... Jag vet inte om det fortfarande är så men för några år sen var Brommaplansrondellen Stockholms mest olycksdrabbade rondell. Det kör ju bilar där hela tiden. Mest i rusningstrafik förstås. Jag kan ändå inte förstå när på dygnet det är så lugnt i Brommaplansrondellen så fyra st, typ stadsbud, eller jäkligt starka snubbar skulle hinna kånka över ett stort tungt piano till gräsplätten som utgör själva rondellen??? Detta är ett mysterium i sig. 
Pianot på lite närmare håll, rakt framifrån.
Sen kommer man till själva orsaken? VARFÖR? Är det någon som har slagit vad? "Jag slår vad om att vårt gamla piano ska stå i Brommaplansrondellen innan jul", eller "Hur mycket får jag om jag placerar ditt gamla piano du vill slänga i Brommaplansrondellen". Eller är detta konst? Någon typ av "installation"? Som rondellhundarna? Jag försöker leta på nätet efter info om detta, men det enda jag hittar är en okänd bloggerska "Filippas monarki" som redan den 6 september skrev att "När jag träffade min pappa i fredags berättade han att det står ett piano i Brommaplansrondellen". Om vi då förutsätter att ingen har flyttat på pianot, för att sen flytta tillbaka det har det alltså snart stått där i två veckor - minst. Mycket märkligt alltihop tycker jag! Jag lovar att återkoppla om något nytt framkommer i frågan. 
Man måste ligga i ljudfilen för att höra vad som spelas på pianot........ (Gbg-humor...)
Idag på lunchen passerade jag "Plattan". Inte för att förse mig med knark, utan helt enkelt för att inta en enklare asiatisk lunch. Det som var anmärkningsvärt kring plattan vid lunchtid idag var antalet poliser som var i tjänst. Det stora antalet poliser stod lite utspridda här och där, men höll sig i närheten av valstugorna och representanterna från partierna som stod och talade i mikrofoner, tillsammans med andra valarbetare som ivrigt försökte dela ut material och värva röster i sista stund till förbipasserande lunchflanörer. Det såg inte riktigt motiverat ut med alla dessa poliser!? Kanske skulle det komma någon höjdare senare och hålla tal/agitera? Inte vet jag? Jag kan ju inte bevaka Plattan hela dagen. Jag har ju ett jobb att sköta. 
Jag tycker man borde rulla ut gräsmatta på Plattan. Det hade varit mysigt!
Ikväll blev det föräldramöte också. "Alkoholprevention och betyg" stod på agendan. Nu är det allvar för åttondeklassarna. De ska inte bara hålla sig ifrån sponken, de ska få betyg också. Jag tycker det var bra information, även om jag fick den redan för två år sen när storsyrran gick i åttan. "Örebros Preventionsmetod" går i korta drag ut på att man ska undvika och skjuta upp debuten för ungdomarna att smaka på sprit/vin/öl. Resonemanget att man avdramatiserar genom att låta dem smaka lite hemma håller inte. Undersökningar har visat att de som får smaka hemma eller har föräldrar som förser dem med vad de tycker är lämplig mängd alkohol, hamnar i ett värre beroende än för de där man rånobbar all typ av introduktion till alkohol. Så det är bara att köra på den linjen, och försöka vara ett bra föredöme själv.......
Jag vet att jag är ett föredöme. Dricker MAX en burk per helg......
På återbloggis!
Höst och löständer?
Nu tror jag bestämt att hösten har gjort sitt intrång på fullt allvar. I morse var det inte bara kolmörkt när jag klev in på kontoret, utan jag fick också order från ”högre ort” att fixa timern på trädgårdsbelysningen så man hittar till brevlådan när man ska hämta tidningarna på morgnarna därhemma. ”Ta reda på när solen går upp och ned” löd instruktionerna från högre ort. Vilken sol??? Idag har i alla fall inte jag sett någon. Så jag kan meddela att ”solen” idag gick upp kl 06.11 och ned kl 19.15. För att påvisa hur snabbt det går, kan jag också släppa informationen att på fredag går solen ned kl. 19.03….Muntert värre!
Att solen går ned kan man ju stå ut med, men den får gärna gå ned vackert!
Om vi ändå pratar om solen så är ju prognoserna för solen inte jättelysande – om man tänker långsiktigt. Expertisen säger ju att inget drastiskt kommer att hända med solen de närmaste 5 miljarderna åren, förutom att den gradvis kommer att bli varmare och lysa starkare. Sen kommer det tydligen att hända grejer och de följande miljarderna åren kommer solen att expandera i storlek och sluka närliggande planeter. Huruvida jorden klarar sig eller inte råder det delade meningar om, men bra mycket varmare borde det i alla fall bli. Kanske inget man behöver bekymra sig om just den här veckan….. Nu känns det mest lite dystert att det är så höstlikt som det är, även om hösten har sin charm också, om det är rätt väder!
Idag drack jag två koppar te på jobbet. Det har inte hänt på evigheter men var välbehövligt eftersom min hosta håller i sig. Känns som man har gått ett träningspass när man har hostat mycket, och man känner sig helt mörbultad. Min ”franska hosta” var verkligen seglivad. Vi får hoppas att det inte är tuberkulos! 
Tbc-patienter som får frisk luft på 20-talet.....
Ikväll sänds det nästsista avsnittet av fjärde säsongen av Dexter. En serie som jag inte gärna missar ett avsnitt av. Men jag har varit otroligt korkad och för några veckor sen gick jag – min dumme fan – in på nätet och läste precis hur fjärde säsongen slutar. O-t-r-o-l-i-g-t korkat!!! Hur kan man vara så nyfiken? Läser också på nätet att om någon vecka har säsong 5 premiär i USA. Kan knappt vänta på att den kommer till Sverige! Dexter är riktigt bra!
Undrar vad Dexter har i "snittlön"..........
Ungefär samtidigt som jag igårkväll satt och beställde tågbiljett till Köpenhamn smällde det till ordentligt i trakterna av Kimstad, när ett X2000 körde in i en traktor. Några allvarligt skadade och långt stopp i trafiken. Kändes lite märkligt eftersom jag ALDRIG åker tåg. Precis när jag för första gången på kanske 20 år beställer en tågbiljett så sker en olycka, med just ett X2000. Konstigt! Ska jag ta det som ett omen att jag borde ha beställt flygbiljett istället? Nej, man ska inte fundera så mycket. Händer det så händer det. Inte mycket man göra. Trist i alla fall med svåra tågolyckor! Vad gjorde det där arbetsredskapet på spåret? Förra veckan blev två 18-åriga tjejer påkörda av ett tåg i Stenungsund-trakten och tyvärr blev det ju inte så mycket kvar av dem. Tåg känns helt plötsligt väldigt farligt! Men personligen tror jag inte man kan gå runt och vara rädd för sånt som är farligt. Visst kan man vara försiktig, och undvika att vara dumdristig för att maximera sina odds. Men att gå runt och vara rädd...Näääää! 
Finns det några säkra tåg?
Läste att en autograf som John Lennon skrev samma dag han blev mördad har sålts på auktion för drygt en miljon kronor. Mycket pengar för en papperslapp, men jag tycker det är lättare att förstå ett sånt auktionsinrop än som jag läste för några månader sen att någon köpt Winston Churchills gamla löständer för ett par hundratusen kronor. Då måste man verkligen vara samlare. 
John och Winston, får folk att ta fram plånboken långt efter att de har gått bort.
Samla ihop mig ska jag också göra, så att jag orkar med arbetsveckans andra dag imorgon. På kvällen blir det föräldramöte. "Betyg och alkoholprevention" står på agendan. Nyttigt men inte nytt. Hörde samma saker för två år sen när äldsta dottern gick i 8:an. Nu blir det repris för lillsyrran.
På återbloggis!
Helgen tar slut nu!!!!
Inte deppa för att helgen är slut!!!Deppade i alla fall lite häromdagen över att jag inte har tittat ett dugg på basket-VM. Nu zappade jag precis förbi finalen mellan USA och Turkiet, och kände bara att, "Näää, jag vill inte se!" Basket har väl aldrig riktigt fängslat mig sådär jättemycket, men är det riktigt bra lag som spelar kan det faktiskt vara underhållande. Vem minns inte Dream Team? Var det OS i Barcelona -92? Eller minns jag fel? "Magic Johnson", Mailman Malone, Larry Bird, Michael Jordan och några till som jag har glömt vad de heter. De killarna kunde lira basket! Men det är snart 20 år sen. De som spelar idag på toppnivå är säkert ett par snäpp bättre. Och så den här superlånge kinesen som var med i OS för två år sen. Hur lång var han? 2.35-2.40 nåtsåntdär eller? Ja ni märker att jag inte är någon hejare på basket. Spelade några år i mellanstadiet, och minns att skolkamraterna som var två år äldre och tränade oss körde stenhårda träningar - tyckte jag. Idioten var "favoriten". Kom man sist fick man göra om ensam, och det ville ju ingen så alla kämpade verkligen! Bra eller dåligt? Inte vet jag?
Jättebasketkinesen! Mer idrott. Zlatan debuterade för Milan igårkväll och det gick ju inte så där jättelysande. Dels förlorade Milan överraskande mot nykomlingarna Cesena med 2-0. Dels blev det ju ingen magi, med Zlatan, Ronaldinho, Pato, eller senare med Robinho och Inzaghi som byttes in. Nej, det var omständigt och såg trögt ut, och ska Zlatan fortsätta med sin självsäkra inställning att han har kommit för att vinna allt med Millan, så får nog de här killarna skärpa sig lite. Men det lossnar nog tror jag! Men det är inte självklart att det ska gå bra bara för att det ser bra ut på papperet.
Upp till bevis nu Zlatan och visa vad du kan!I och med att den nya mobilen är utrustad med GPS har jag på två dagar blivit fascinerad av Gowalla. Gowalla är ett program som man kan använda i moderna mobiler. Gowalla beskrivs som en "community som baseras på geografisk närhet". Man sätter på GPS:n och "checkar in" på ställen som andra redan har varit på, eller så skapar man helt enkelt egna "spots", som man blir den förste besökaren till. Man belönas med olika saker (virtuellt) emellanåt för att man ska känna att man har varit duktig. Utomlands där detta förmodligen är större är det väl så att communitiens samarbetspartner kan belöna en med "riktiga" belöningar också. Vi får väl se om man tröttnar efter någon dag eller om man blir fast i detta - också.
Fast i Gowalla-träsket? Om exakt två veckor sitter jag förmodligen på ett hotellrum i Köpenhamn och väntar på frottera mig med danska försäkringsbolag under en vecka. Har fått ett resestipendium och ska vara på plats en vecka och "forska" lite. Som motprestation ska jag skriva en rapport som, om den inte är för kass, kan bli publicerad i NFT - Nordisk Försäkringstidsskrift. Blir den däremot för kass, så får jag väl läsa den själv och minnas tillbaka till min vecka i vårt sydvästliga grannland. Det ska bli riktigt kul tycker jag och jag har ikväll beställt dit- och hemresa, så nu börjar det kännas på allvar att detta ska bli av.
Börjar ladda så smått inför Danmark nu.........Ska inte plåga er mer med mina allmängiltiga resonemang! Hoppas ni får en bra start på veckan! Jag hoppas att jag får det också, och att jag orkar fortsätta blogga!
På återbloggis!
Jag kan inte baskiska....
Undrar om någon ännu använder de gamla gåspennorna? I så fall måste det vara ännu svårare att få till en blogg. Har haft en sju veckor lång fejd med Phonehouse/Sony Ericsson. Eller fejd och fejd. Kanske en överdrift i vanlig ordning, men den 16 juli lämnade jag in min ett år gamla telefon på Phonehouse med förklaringen ”Den går inte att starta”. När de hörde att detta var fjärde problemet för denna ett år gamla telefon sa de snabbt, ”Jamen då försöker vi reklamera den”. Det skulle gissningsvis ta någon vecka att svar från Sony Ericsson huruvida de skulle acceptera reklamationen eller laga den ”gamla” och skicka tillbaka. Efter tre veckor tyckte jag att det var dags att fråga Phonehouse vad som händer. Jag åkte personligen till Phonehouse och de knappade in i datorn och kunde snabbt konstatera att ”jaaaa, reklamationen har gått genom”. Detta innebar att Sony Ericsson skulle returnera en helt ny likadan telefon till Phonehouse i Vällingby, och att det skulle ta någon vecka till. Jag fick också klart för mig att ville jag inte ha en likadan telefon, var det bara att välja en annan. Mentalt började jag spana in vad som erbjöds bland mobiler och det visade sig vara en djungel. Tyvärr dröjde det ca fyra veckor ytterligare innan Phonehouse fick den nya telefonen i retur. De kunde absolut inte lämna ut någon annan telefon under tiden, utan den från Sony Ericsson returnerade nya telefonen var tvungen att fysiskt befinna sig i butiken i Vällingby, för att de skulle kunna scanna den, även om jag valde en annan. Under de fyra veckorna som jag inväntade den nya telefonen var jag säkert en gång i veckan i butiken i Vällingby och tjatade på dem om någonting hade hänt. Jag blev nästan kompis med personalen (ok, överdrift igen…) men hörde hur andra kunder resonerade och bollade olika alternativ när de var i färd med att köpa ny telefon. En vanlig kommentar var ”Jag håller på att lära mig den nya telefonen” eller ”Nä, jag har bara hört att hon tycker den är svår att lära sig”. Jag tänkte tyst för mig själv ”lära sig telefonen”???? Det var ju inga 80-åringar som uttalade sig utan ungdomar – hälften så gamla som jag.
Phonehouse - nya stamstället! Jag själv har aldrig haft några problem att lära mig en ny telefon, tänkte jag för mig själv och skrockade inombords åt dessa kommentarer. När dagen nu infann sig i början av denna vecka att jag faktiskt kunde hämta ut en ny telefon, när jag dels hade tänkt klart vad jag ville ha för någon dels fått meddelande från Phonehouse att den FABRIKSNYA telefonen kommit i retur, insåg jag ganska snabbt vad de här ungdomarna menade när de sa att ”de höll på att lära sig telefonen”. En touch-telefon är inte som en vanlig mobil. Dels finns det en sjuhelvetes massa funktioner, finesser, appar och program som man ska hitta till, dels var det här med att lära sig att toucha. Jag började med att lyckas ställa in ett för mig helt okänt språk. Äldsta dottern intresserade sig genast för mitt problem när jag suckande insåg att jag inte förstod ett jota av vad som stod på telefonen eller hur jag skulle använda den. ”Det ser ut som ungerska” sa jag. Dottern greppade min nya mobil och var borta en halvtimme. När hon triumferande kom tillbaka och hade lyckats ändra tillbaka språket till svenska sa hon att jag hade ställt in BASKISKA som språk. Vilken start på min touchmobiltelefonkarriär! När det ringde första gången på telefonen höll jag på att missa samtalet eftersom jag inte hade tekniken att knacka till rätt på skärmen för att svara. Så det är inte lätt att skaffa ny mobiltelefon! Jag håller på att LÄRA MIG TELEFONEN som bäst!
Det var lättare förr! Minns att det kändes som en stor revolution när nummerskivan ersattes med knappar i mitten av 80-talet.......Valet står för dörren. Hur kommer det att gå? Får vi regeringsskifte eller ska Alliansen få fortsätta? Kommer SD över 4%, och vilken roll kommer de att få i så fall? Kommer Piratpartiet att få några röster? Varför tar man sig till vallokalen och röstar blankt? Är Fredde bättre än Mona som statsminister? Får Mona vara kvar om sossarna torskar? Kommer jag att ha hunnit bestämma mig vad jag ska rösta på tills den 19 september, eller måste jag ansöka om längre betänketid? Ja, frågorna är många, och några av dessa frågor (och alla andra frågor) kanske man får svar på efter 19 september. Är inte speciellt politiskt intresserad, men ALLT genomsyras av det kommande valet så det är svårt att ducka för eller undvika det. Man hänger med vare sig man vill eller inte.
Fredde eller Mona for president? That's the question!
Nu ska jag inte bli långrandig och tråka ut er. Bättre att hålla kort ton och försöka behålla de få läsare jag har istället. Äntligen helg! Imorgon är det fotbollsmatch med småkillarna – borta mot Bele/Barkarby. Jag vet inte vad som har hänt på sistone? Vi har börjat vinna matcher, och det är ju jättekul att äntligen få känna hur det känns också. Trevlig helg och på återbloggis!
