Även du min Brutus!
Får väl sluta ha kläder på mig när jag cyklar........Saknade cyklingen innerligt när jag trängdes på tunnelbanan och imorgon får det bli cykel igen. Jag får hålla igen lite eftersom jag har varit risig. Jag behöver ju inte slå några rekord just imorgon - kanske.
Får bli lugnt tempo imorgon!Käkade lunch med några f.d. kollegor vilket alltid är roligt. Finns många gamla namn man ska gå genom och avhandla. Av någon anledning blev det stora diskussioner om Millenium-böckerna/filmerna. Allt i böckerna/filmerna känns givetvis inte trovärdigt, men om man bara skulle hålla sig till vad som är möjligt, skulle det kanske inte bli så bra? Lisbeth Salander är givetvis en hjälte av stora mått, men hur lätt/svårt är det egentligen att hacka sig in överallt som hon och Pogue gör? Och kan det vara så att det fortfarande finns en hemlig organisation inom polisen som opererar helt efter eget bevåg? "Vi tar de beslut som ingen annan vågar fatta!" Fantastiskt att en gammal idol som Hasse Alfredsson även fick en roll i den tredje och sista filmen!
Lisbeth och Hasse. Ikväll har min sjundeklassare och hennes årskamrater haft Öppet Hus på skolan. Arbeten förevisades och sen kom höjdpunkten - sex små dramatiseringar med handlingen förlagd till romartiden. Allt från Asterix & Obelix, hur Rom kom till (Romulus och Remus, Vesuvius utbrott, Slavhandel, Gladiatorspel till när Julius Caesar blev mördad. "Även du min Brutus!" Kul att se, och jag är imponerad av dagens ungdomar som är orädda och vågar framträda inför föräldrar och syskon så obehindrat. Hade någon bett mig göra samma sak när jag gick i sjuan hade jag förmodligen hoppat ned från Klinten (Visbys högsta "berg" innanför murarna) eller hoppat ned i hamnen. Så jag kan tycka så här efteråt att det var tur jag slapp detta när jag gick i sjuan. Men det hade säkert varit nyttigt.
Eftersom jag har läst på om mordet på Julius Caesar vet jag att Brutus mor var en av JC:s älskarinnor, och därför betraktade JC Brutus som en son. När JC fick de 23 dödande dolkhuggen av de sammansvurna, däribland Brutus ska han egentligen ha sagt "Även du mitt barn?". När Shakespeare långt senare skrev sitt drama om JC ändrade han detta till det mera kända "Även du min Brutus?", som ju fortfarande är poppis att säga när man tycker någon har begått förräderi.
Julius Caesar, icke att förväxla med Julia Caesar! Imorgon är det Valborg och vi predikar för tonåringarna här hemma vad som kan hända. De försöker dock lugna oss och säger att "det är som en vanlig fredag". Inte vet jag? När man pratar med somliga är det inte som en vanlig fredag. Idag när jag gick förbi Systemet vid Brommaplan för att bila mig hem sista biten stod "Polisens volontärer" utanför Systemet med färggranna västar på sig. Inte vet jag riktigt vad de gjorde där? Om någon langar så tror jag att det sker en bit från Systemet. Och inte visste jag att polisen hade volontärer? Man lär sig alltid något nytt.
Och så fyller Knugen år imorgon. Grattis i förskott Knugen, om du läser det här! Och, abdikera och skänk ditt feta apanage till bättre behövande! Det är 2010 och kungar, drottningar och prinsessor hör inte tiden till. Förlåt Knugen! Jag vet att det är hårda ord, men jag tycker faktiskt att kungahuset känns en aning förlegat. Jag har snackat lite lätt med Vickan om det här, och hon funderar ändå på att förespråka avskaffande av kungahuset och abdikera när det är hennes tur, men har inte sagt något till dig eftersom hon är lite rädd att du ska bli sur. Skriv historia och ta tag i saken du vetja'!
Du kan ju bli lastbilschaffis eller nå't!? På återhörande!
Comeback
Det är inte lätt att vara sjuk!Har under detta blogguppehåll haft många uppslag till bloggämnen, men när man inte skriver ned dem direkt så försvinner de lika snabbt som en avlöning.
Lika snabbt som en avlöning försvann senaste avlöningen tidigare ikväll när jag gjorde räkningarna. Eller i alla fall stora delar av avlöningen. Bara att betala och se glad ut. Och igår gjorde jag fem st deklarationer. Bra jobbat så man slipper sitta med detta i sista stund. Härligt att sitta och ge sig själv beröm i sin egen blogg! Men det är ju bara jag själv som läser den.... Är du som läser detta inte JAG så ta och kolla upp om du inte har något bättre dig för än att läsa denna blogg som bara handlar om vardagstrivialiteter. I synnerhet när bloggaren i fråga har tappat fantasin efter för många dagars uppehåll.
Räkningsberget är inte att leka med!Just nu spelas den andra semifinalen i Champions League mellan Barca och Inter. Inter har 3-1 med sig från förra veckans möte och en bit in i andra halvlek ser det uppförsbackigt ut för Barca. Tyvärr har jag inte tillgång till kanalen som visar matchen men jag använder mig av uppdateringstjänsten på "2010-talets lavalampa" - aftonbladet.se. Nu blev tydligen Zlatan utbytt också. Nej, det här kommer nog inte att gå vägen för Barca. Det blir Inter mot Bayern München i Ch.League-finalen 22 maj. Undrar hur Zlatan känner? Bytt klubb från Inter till Barca för att ha större chans att vinna Ch.League, och så förlorar just hans nya lag mot hans gamla, som går till final!!!??? Skaplig loser-stämpel på detta!!!
Jag har hittat en ny klubb åt dig efter Barca Zlatan!Imorgon blir det som sagt comeback på jobbet och det känns skönt att få byta miljö och slippa vara hemma i sjuksängen, även om det verkar lite rörigt på jobbet just nu. Som jag tror jag har nämnt tidigare här ska dessutom väggen mellan mitt enorma rum och min rumsgrannes lika enorma rum rivas i helgen. Jag måste under torsdagen eller fredagen "rensa" väggen så det är fritt spelrum 1,5 meter för rivning. Sen ska vi sitta fyra personer i detta nya lilla kontorslandskap, där vi idag sitter två personer, med en vägg mellan oss. "Förtätning av lokalerna" heter det så vackert! Det är bara att gilla läget! Alternativet var ju att flytta till helt andra lokaler och sitta i ett gigantiskt kontorslandskap, och detta är kanske snäppet mindre dåligt? Jag återkommer givetvis med fler rapporter kring detta eftersom jag förstår att ni som läser undrar.
Undrar om man får hjälpa till att riva? Skulle vara kul! Så! Detta får bli en första "lam" blogg efter mitt uppehåll. På återblogg!
Freezing my balls off!
Idag var det långkalsonger på som gällde. Idag diskuterades det livligt på eftermiddagsfikat på jobbet om Madde och Jonte, och "skandalen" i kungahuset. Säkra källor bland eftermiddagsfikagänget meddelade att jo, Jonte har en liten kvinnojägare i sig, och det som nu har framkommit verkar inte alls förvånande. Hur ska detta sluta? Den första "skandalen" i det svenska kungahuset. Hm, det fanns ju elaka rykten om kungen för några år sen också, som har diskuterats i diverse nätforum och som t.o.m. skämtades om på Parlamentet. Den anklagade nyhetsuppläserskan på TV4 blev ju skitsur på sina "kollegor" som gjorde Parlamentet i samma kanal, och ryktena började florera. Sant eller bara falska rykten? Inte vet jag? Jag bryr mig inte! Men hallå! Om du "inte bryr dig", varför skriver du om det på din blogg då? Du verkar ju visst bry dig! Nej nej, jag lovar, jag bryr mig inte ett dugg! En helt annan sak som jag har märkt på sistone är att jag har börjat prata med mig själv. Är det ett ålderstecken? Jaaa, du börjar bli ganska gammal!
Jonte, vi vet vad du är för en! 
Dumpa honom Madde! 
Calle, du har inte många siffror rätt! 
Tydligen gillar du nyhetsankaren?Hemresan på cykel blev riktigt jobbig. En fasansfull motvind gjorde att jag vissa sträckor fick känslan av att helt stå still. Det gick inte snabbt, men tillslut kom jag i alla fall hem. Motvind är nog det värsta man kan drabbas av som cyklist, näst efter punktering, vurpa, påkörd, överkörd, åsknedslag, Tranebergsbro som havererar, flygplan på väg till Bromma flygplats som nödlandar på cykelbanan, grävskopa som gräver nära cykelbana och inte tänker på att det kan komma cykel och nästan backar över en, vassa småstenar, vassa taggar från växter, glassplitter och en hel del annat.
Skulle tagit helikoptern hem om jag hade vetat hur blåsigt det var! Orkar inte mer idag. På återbloggis!
Bilen spetsad på ett broräcke
Krocka är aldrig kul! Den senaste gången detta hände var i början på 90-talet. Jag och blivande fru hade inköpt vår första bil tillsammans. Mest i syfte att bila runt i Europa, vilket vi också gjorde sommaren -91. En resa där vi såg och upplevde mycket under vår bilseglats på kontinenten. På höstkanten samma år tog vi oss en tur till Ikea vid Kungens Kurva för diverse inköp. När vi åkte ifrån Ikea från en av alla parkeringar som finns runtom varuhuset så kom vi (undrar varför jag skriver vi? det är bara en som kan köra i taget..och det var jag...) på en raksträcka där jag har för mig att man har ett Scandic Hotell på vänster sida och själva Ikea på höger sida, när man passerat Ikea-varuhuset på denna raksträcka där det kanske är 50 km/h som tillåten hastighet, ser jag att det är en bil som försöker tränga sig ut från en annan parkeringsutfart. Av någon anledning blir jag lätt upprörd och tänker "Han ska fan inte tränga sig ut innan mig så där bara", varpå jag gasar på lite extra för att komma förbi honom, innan han har hunnit svänga ut från parkeringen. Jag lyckas med detta, och precis när jag gasat på och tagit mig förbi honom så vrider jag på huvudet för att ge honom "onda ögat". Därefter handlar det om någon sekund. Min blivande fru skriker till, men jag reagerar för sent...PANG...jag har kört in en bil som är sist i kön framför ett rödlyse. Dessutom hade jag ju gasat på för att hinna före den bil som försökte smita ut framför mig. På den tiden hade man kasettband till bilradion. Det band som satt i bandspelaren, så där halvvägs in när man inte ville lyssna på just bandet utan istället radion, flög in och satte sig på plats vid sammanstötningen och bandaren fick frispel och började spela musiken på bandet abnormt snabbt. Där satt vi, lätt whiplashade och nykrockade, med ett kasettband som spelade musik alldeles för snabbt. Jag kom till sans och klev ur bilen och bekantade mig med föraren av den vita Golf Manhattan som jag precis hade kört in i baken på, med full kraft i kanske 40-50 knyck. Det fanns inte ett bromsspår i gatan. Jag skulle ju bara komma före den här andra bilen, som försökte tränga sig ut från parkeringen, och det lyckades jag med. Men jag tror att killen i den bilen var hemma före mig den kvällen...Vi skrev försäkringspapper med killen i Vita Golfen, han tackade mig för att jag hade kvaddat hans baklucka och satte sig i sin bil och körde därifrån. Vi fick ringa bärgare och som tur var hade vi inte köpt några möbler för de hade varit svårt att få plats med i det här enradiga sätet på bärgaren. Nej vi hade bara småprylar och annat tjafs som hade inhandlats på Ikea, så det fick plats i förarhytten på bärgningsbilen. Eftersom vi på den tiden bodde vid Globen var det naturligt att bilen hamnade på en verkstad i Globenområdet. Efter denna gång för snart 20 år sen har jag faktiskt inte krockat mer. Jag hoppas det var sista gången!
Opel Ascona var det som krocktestades 1991Den första gången var egentligen en värre smäll och kunde ha slutat riktigt illa. Jag var nybliven körkortsinnehavare. Jag tog körkort i april 1983, några veckor efter 18-årsdagen, och jag minns såväl den dagen jag hade "tagit lappen". Det var VM i hockey på tv. Jag tror Tre kronor mötte tjeckerna, och i de två periodpauser som var under matchen så kastade jag mig ut till bilen för att köra några varv runt Visby under den kvart som periodpausen varade. Hur VM i hockey slutade 1983 minns jag inte, men sommaren kom och jag nyttjade friskt familjens "andra-bil", en Volvo Amazon årsmodell - 64, regnr CGU 864. Att köra en nästan 20 år gammal Volvo Amazon i början på 80-talet var förenat med stort nöje. Det var ju körglädje och en nästan paradoxal känsla att som 18-åring köra runt i en gammal gubbig Amazon. Sommaren kom som sagt och som fortfarande tämligen nybliven körkortsinnehavare tyckte jag nog fortfarande det var ganskra roligt att bara vara ute och köra, helt planlöst utan något egentligt mål - bara jag fick köra. Den dagen olyckan inträffade, var jag ute just på en sån planlös bilfärd. Jag körde norrut från Visby sett och svängde ned på vägen mot Själsö någon mil norr om Visby. Vägen här var smalare men det var ju bara roligt, tyckte jag. Jag höll kanske lite för hög hastighet än vad jag borde ha gjort och fick plötsligt ett möte på den här smala vägen. Instinktivt håller jag ut bilen något åt höger, för att inte krocka...då...smäller det.......Går man ut idag, 2010, och studerar broräcken så har de ofta en svag vinkling/avrundning i ändarna av själva broräcket. Fömodligen konstruerades alla broräcken om i Sverige efter min olycka sommaren 1983. När jag höll ut, något för långt till höger, vid mötet på den smala vägen nära Själsö körde jag nämligen rakt in ett övervuxet broräcke. Ja det var verkligen överväxt av prunkande sommargrönska. Och det var av den gamla modellen, där det bara finns en skarp ände som sticker rakt ut, inte den nya avvinklade/avrundade modellen. Hade det inte varit överväxt hade jag dessutom sett det, och inte heller kört in i det. Sekunderna efter smällen när jag kommit till sans och börjar förstå, vad som egentligen hände konstaterar jag att broräcket har "träffat" någonstans under höger framlyse, fortsatt förbi motorn, genom handskfacket och stack ut i höjd med passegerarstolen bredvid mig. Hade jag haft en passagerare vid denna olycksaliga biltur hade det inte varit roligt för den personen, och jag kan nu så här 27 år senare tacka alla högre makter, att jag verkligen inte hade någon passagerare denna gång. Det hade inte varit kul. Den mötande bilen som jag väjde för, stannade aldrig. Jag vet inte ens om hon/han uppfattade att jag spetsade bilen på ett broräcke? En annan bil stannade och begrundade förödelsen på Amazonen, och körde till närliggande hus och ringde efter bärgningsbil. Jag fick åka bärgningsbil för första, men inte sista gången i mitt liv, och eftersom det här var långt innan man gick runt med mobiltelefon i fickan så kunde jag inte överlägga med mina föräldrar vad som skulle ske med vraket, utan jag kom helt enkelt överens med bärgningskillen att vi skulle bärga bilen till Volvo på Broväg i Visby. Därifrån hade jag en 10-minuterspromenad hem. Jag minns så väl att mina föräldrar satt i sin pyttelilla trädgård och åt jordgubbar när jag kom hem och berättade att jag hade kvaddat Amazonen. De blev väl inte överlyckliga men var förstås glada att det inte gick värre än vad det gjorde.
Den enda bild jag kunde hitta på vår gamla fina Amazon. Tagen bara någon vecka innan den gick i graven. Den unga kvinnan på bilden hade inget med bilkraschen att göra, eller så hade hon det? Jag kanske hade henne i tankarna och tappade koncentrationen? Hursomhelst, tur att INGEN satt i passagerarsätet!
Sådär, nu har jag bloggat om mina två bilkvaddningar. Det känns bra att ha fått ned detta på pränt också.
Ikväll spelade vi första matchen i S:t Erikscupen. Kungsängens IP, en bedrövlig anläggning där omklädningsrummen är slitna baracker. Inte en tillstymmelse till konstgräsplaner utan här var det grus som gällde. Det gråmulna vädret övergick under eftermiddagen till snöblandat regn och vi blev blöta och kalla. Matchen började och efter att i början av matchen sett hur vår "sisteback" försökte sig på och misslyckades med en snurrfint, som kanske funkar i Fifa 10, var de helt plötsligt två anfallare ensamma med vår målis och 1-0 till Kungsängen var ett faktum. Därefter tre snabba mål till för hemmalaget och man började undra hur långt det här skulle dra iväg. Men vi arbetade oss in i matchen igen. Fick ett reduceringsmål. De gjorde 5-1 och de blev halvtid. De började andra halvlek med att peta in ett mål till, innan vi tog oss samman och kämpade oss till två mål till. Slutresultat 6-3 till Kungsängen. Men vi vinner sista 30 minuterna med 3-2, och vi vinner andra halvlek med 2-1. Starkt jobbat i det bedrövliga vädret med snöblandat regn och strax över nollan i temp.
Uppvärmning på Kungsängens IP. Nu får jag sluta innan denna blogg blir för lång. På återbloggis!
Fotbollskväll
Nycklar i sopnedkastet - ingen höjdare!Idag gick cyklingen lite trögt på morgonkvisten. Brukar vakna fram emot lunch så att vara ute och cykla vid 7-tiden på morgonen är som att cykla i sömnen för mig. Det gäller bara att ställa in väckarklockan så man kommer ihåg att kliva av cykeln vid jobbet. På hemvägen däremot var det vindar från öst vilket innebara att jag fick en rejäl skjuts i ryggen av vindarna. Flög fram och klockade mig själv för årsbästa på min sträcka som jag mäter Stadshuset - Hem, eller tvärtom. 37 minuter tog det och det är ju bara en minut långsammare än rekordet. Och dessutom så här tidigt på säsonen.
Här börjar tidtagningen. Ikväll har det varit en total-fotbollskväll. Först träning med småkillarna. 17 st var de ikväll och det var bra att det var så många med på träningen eftersom vi spelar våra första matcher i S:t Erikscupen imorgonkväll. Vi har två st lag anmälda och det ena laget möter Kungsängen hemma på "Maltan" medan jag och annan tränare åker med nio killar till Kungsängen och spelar bortamatch mot ett annat Kungsängen-lag. När vi kom hem konstaterade vi att det var Bajen-Gif Sundsvall på tv, och började titta på det. Innan lillgrabben gick och la sig spelade vi Fifa10 på x-boxen. Sen packade jag och gjorde iordning inför morgondagens bortamatch. Sen har det blivit Champions League-semifinal på tv, mellan Inter och Barcelona. Inter vann välförtjänt med 3-1 och man kan undra sig hur Zlatan känner? Han som bytte lag från Inter till Barcelona, bl.a. för att han ansåg att chansen att vinna Champions League med Barcelona var större än med Inter. Och nu kanske han åker ut i semifinalen, mot just Inter. Fotboll för hela slanten ikväll alltså! Jag blir inte förvånad om jag kommer att drömma om fotboll i natt.
Inter drog det längsta strået. Nu är jag så trött efter tisdagens övningar att jag inte orkar skriva mer. Tack och godnatt!
Jag trodde du hade dött!
En helg innebär vila och återhämtning för de flesta som i vanliga fall arbetar måndag till fredag. När jag framåt småtimmarna natten mellan lördagen och söndagen, egentligen borde ha gått och lagt mig satt jag istället vid datorn. När min fru vid 5-tiden upptäckte att jag ännu inte hade gått och lagt mig började hon undra var jag var någonstans. Hon berättade på söndagen, ”Jag trodde du hade dött!” (önsketänkande?) Jag återfanns med huvudet på tangentbordet vid bärbar dator i vardagsrummet, och måste väl då ha varit mer död än levande. I alla fall väldigt trött. Jag slarvar kanske lite med nattsömnen och ibland får man en ”räkning” på detta slarv. 
Typ så här, men utan kaffekopp.
Räkning är precis vad jag får, flera i månaden till och med, från Vattenfall på elförbrukningen. För några veckor sen kom en räkning på närmare 9 tusen. För någon dag sen kom det två nya brev från Vattenfall. Öppnade med stigande puls först det ena. Aha, de hade strukit fakturan som kom för någon vecka sen på närmare 9 tusen, utan någon egentlig förklaring, men jag kände givetvis en lättnad över detta. Tills jag öppnar nästa kärleksbrev från Vattenfall. 16.673:-!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Den fakturan ersatte den gamla på närmare 9 tusen. Tydligen har de småskvättar som Vattenfall fakturerat under vintern visat sig vara lite för lite när man tillslut har läst av elmätaren. Nu ska vi pröjsa dessa 16.673:- innan 31 maj. Skönt! Härligt! Känns JÄTTE-bra faktiskt! Jag får nog ta ett litet snack med Vattenfall om detta. 
Gillar inte Vattenfall!
Löpsedlarna på gratistidningen City i morse hade som rubrik ”Här är farligast att cykla i Stockholm”. När jag läste detta trampade jag på lite extra för att få upp farten ordenligt. Det är nog lika bra att inte veta var det är farligast att cykla. Jag är försiktig och vet att det gör ont att cykla omkull. I lördagskväll fick jag hem omplåstrad son som hade cyklat omkull. Kompisens pappa hade hjälpt till och plåstra om honom, efter att han vurpat och fått se asfalt på nära håll. Han hade fortfarande ont i armen igår och fick avstå innebandyturnering pga cykelskadan. Så det är lömskt att cykla. Nu har de fått bort en hel del grus, så man slipper bekymra sig för det. Men man får klä på sig på morgnarna. Bara +1 imorse. På hemväg från jobbet idag började mina växlar att krångla. Lyckades tillslut hitta den rätta tekniken för att få i de växlar jag ville använda, men något är knas. Får nog bli ett litet besök på cykelverksta'n. Sålde ena dotterns urvuxna cykel för någon timme sen. Inte mycket att snacka om! 400 bagis. Som hittat! Cykeln går lite knackigt just nu.
Det får räcka nu för idag. På återbloggande!
Dråp av krukväxt och jordens undergång?
Undrar hur många blommor man kan döda på en knapp vecka? Jag är fullständigt värdelös på att ta hand om blommor. Får de inte för mycket vatten så är det istället att de torkar ut och dör. Att hitta det där perfekta mellanläget när en krukväxt får precis så mycket vatten som är nödvändigt är i min värld helt omöjligt! Då måste man ju typ sitta och titta på krukväxten – hela tiden – och vara beredd att vattna när den börjar se torr och vissen ut. Men vem har tid med det? Inte jag i alla fall. Varför har den uppfinningen inte sett dagens ljus, som kan hantera detta på ett smart sätt? I mitt hem finns det dessutom ett gäng blommor, som inte ska vattnas…nej nej…de ska badas!!! Azalea tror jag att de heter, och de ställer till ett helvete. Alltid när det är dags att laga mat så ska ena diskhon tappas upp med vatten, och så ska man trycka ner dem i vattnet och låta dem stå en stund. Blad och annat skit hamnar mitt i matlagningskaoset, och man blir allmänt surmulen på dessa förbannade krukväxter som inte har i köket att göra – tycker jag. 
Typ så va!
Vulkanaskmolnet är på allas läppar. Inställda flyg. Inställda planer för helgen. Inställda weekends. Inställda hemresor. Inställda bortresor. Någon undrar lite försiktigt ”Är det inte farligt?” ”Nä, inte farligare än att vistas på en normalt trafikerad motorväg”, uttalar sig en docent/dr i DN. OCH HUR FARLIGT ÄR DET INTE ATT VISTAS PÅ EN MOTORVÄG!?!?!?!?!?!? Ok, han menar förstås utsläppen som är förenade med framförande av trafik på en motorväg. Men jämförelsen är ju som gjord för att skapa missförstånd. Jag kan någonstans känna en sån här ”2012-känsla”, dvs myndigheter och de som verkligen vet, mörkar för att inte orsaka panik. Men det är bara i min värld som tankarna går så. För så kan det väl inte vara? Att det verkligen är farligt, men myndigheterna och de som vet, väljer att säga ”Det är inte farligt!!!” Jag som är mer eller mindre expert på dinosaurier efter att ha läst tjocka böcker om dessa urtidsödlor för sonen vet också att en av teorierna om varför dinosarna dog ut, var just att en vulkan i Mexico släppte ut gas och partiklar vid ett utbrott. Gasen och partiklarna spreds över jordklotet och dinosaurierna dog. Just nu kommer jag dock inte ihåg om det verkligen var just av gasen och partiklarna, eller om det var för att partiklarna skymde solen under lång tid varpå växter dog, och därmed växtätarna inte hade något att äta och dog, varpå köttätarna inte hade några att äta när växtätarna dött ut. Det är ju så länge sen så vem bryr sig? Eller är det just med vetskap om denna gamla historia man kanske borde börja bry sig nu? Jag var ute för en stund sen och satte in grabbens cykel i förrådet och konstaterade att det var stjärnklart och fint ikväll. Vulkanaskmolnen skymmer i alla fall inte stjärnorna. Eller såg man dem bättre eftersom det var en unik afton då inga flyg är i luften och släpper ut avgaser? Men avgaserna syns ju inte! De andas man bara in och dör av. Visst måste det väl vara så det är? Vad MYCKET och STORT det blev att tänka på helt plötsligt!
Vulkan va!
Jag blev i alla fall friad på alla åtalspunkter för dråp av krukväxt vid kvällens rättegång. Claes Borgström gjorde ett bra jobb, och jag slapp undan med villkorligt för försök till dråp på krukväxt som stod utomhus. Jag hade helt glömt bort att vi hade en kruka som stod utomhus också. Jag går liksom inte runt och tittar på sånt. 
Tack Classe!
Ikväll har det varit tv-kväll. Sverige mot Norge i ”Så ska det låta”. Norge vann visst. Som gammal fiolspelare kan jag bara konstatera att Alexander Rybak är otroligt musikalisk och skicklig. Först tyckte jag bara det såg larvigt ut när han stod och hanterade sin fiol som en gitarr, utan att använda stråken. När han senare i programmet sjöng själv samtidigt som han fortfarande använde fiolen som en gitarr, insåg jag att han faktiskt ”spelade gitarr” på fiolen. Och när han väl sätter stråken till är han inte så oäven heller. En duktig kille helt enkelt! Fastnade vidare hos Skavlan och höjdpunkten var väl att höra John Cleese berätta om sig själv, och faktiskt ha kvar väldigt mycket av sin humor trots att han har uppnått en hög ålder. Med det inte sagt att jag inte tror man kan ha humor om man blir gammal, men jag förvånades ändå av hans vitalitet och glimt i ögat. Sånt gillas! 
Humorn har förändrats sen Monty Python men håller ännu måttet!
Såg en kille på t-banan hem (Näää, det blev ingen cykel idag…vad är det med det då!?!?!?!?!?!) som hade värsta bollen innanför kinden. Han satt och hängde med huvudet mot fönsterrutan och hade jättelika solbrillor på sig. Funderade mycket på bollen innanför kinden. Långt framskriden tumör i ansiktet? Nej, han såg ju väldigt frisk ut för övrigt. Snus? Nej, ”bollen” var alldeles för stor och måste ha gått åt två dosor i så fall, vilket verkar orimligt. Då kom jag att tänka på Kat, drogen som brukas friskt på arabiska halvön och i östra Afrika. Jag blev mer och mer övertygad om att denne snubbe satt inne med värsta Kat-bollen mitt i fredagsrusningen på t-banan. När jag nu efteråt läser om kat står det att man blir upprymd och pigg av den, men i höga doser blir man tvärtom seg och hallucinerande. Klev av vid Brommaplan med mobilen i kameraläge för att knäppa honom…..(jaaa..allt måste dokumenteras!), men det blev ingen bild på honom. Men klart som tusan att det var kat han satt med under kinden. En överdos dessutom! 
Tugga kat.
Dags att sätta punkt för denna fredagsblogg. Får se vilket humör jag är på imorgon. Blir det inget imorgon så blir det på söndag, eller måndag. Eller kanske tisdag. Det är inte så noga. Det är inte så många som läser min blogg, och har du läst så här långt är du en av få unika besökare som orkar läsa min trista blogg. På återbloggande! J
Back in business
Efter några dagars blogguppehåll gör jag idag comeback! Arbetade hemifrån i tisdags eftersom jag skulle medfölja son till tandläkaren tidigt på eftermiddagen. Det gick bra! Borren behövde aldrig användas. När jag skulle cykla till jobbet i onsdags gick det inte så bra. Blev plötsligt dålig i kistan, och fick vända om efter halva vägen. Full sprutt hela onsdagen. Idag har det varit stabilare, och jag har arbetat hemifrån igen.
Eftersom det var sista dagen idag att byta till sommardäck hade jag detta hängande över mig. Visst hade jag kunnat fixa det själv men tiden är en bristvara, och jag tog därför bilen upp till Roffes Rost på lunchen. Roffes Rost är ett alldeles speciellt ställe som ligger i Vinsta industriområde. Man tror när man kör in på området att man har hamnat i utkanten av Tallin, Riga eller möjligtvis Vilnius. Det känns osvenskt och väldigt oglamoröst. När jag för något år sen var hos Roffes Rost, lyssnade de som jobbade där inte på Radio Stockholm, utan polisradion!!! Det gäller att hålla sig ajour om polisen är på väg....Roffes underhuggare hade en bil inne i verkstaden de höll på med när jag kom, och den tredje underhuggaren, av årgång äldre, höll på utanför med en annan bil, medan han med jämna mellanrum avbröt sitt arbete för att gå och sippa på en folköl som stod lite diskret bakom en hög med däck. När jag stod där och väntade dök plötsligt två kraftiga killar upp. De påminde starkt om "Big Pussy" och "Vito" - två karaktärer i Sopranos - och såg riktigt hotfulla ut. De såg inte ut som de kom för att diskutera vad Roffe tog betalt för ett hjulbyte. De skred med långsamma steg in i hallen, tände varsin cigg och började prata med Roffe. Jag borde givetvis ha gått närmare för att lyssna vad de pratade om, men det hade blivit konstigt eftersom det inte var min bil som för tillfället stod inne i hallen. Tillslut var "min" däck-kille klar med bilen i hallen och platsen blev, varpå jag kunde köra in. Ungefär då som man började byta däck på min bil, skred de två skumma maffiakillarna iväg. Jag knäppte dem på ryggen, med mobilkameran (eftersom det är min livsuppgift att dokumentera ALLT). De såg nöjda ut och den tjockaste av killarna hade två plastkassar i händerna. Undrar vad det var i plastkassarna? Det får jag aldrig veta. Och det är kanske lika bra. Kina-mannen som bytte däck på min bil blev klar, jag betalade och drog järnet från detta ställe. Dagens kvot av adrenalinrus var fyllt. 
Det går att vara ganska diskret med en mobilkamera...Här går Dimitri och Hristo iväg från Roffes Rost. Den tyngste killen med två plastkassar som hämtades på Roffes kontor. Troligen tillhörde de den organiserade brottsligheten - bulgariska eller albanska maffian är min bedömning. "Big Pussy"
"Vito"
Förutom att döttrarna diskuterade p-stavar och p-plåster när vi åt kvällsmat, deklarerade sonen klart och tydligt att han ska bli kock när han blir stor, "på en flottig restaurang". Snacka om att staka ut vägen tidigt. Vi får väl se vad det blir av det. 
Vem minns inte den svenske kocken i Mupparna?
Jag fick också besked idag av Svenska Försäkringsföreningen att jag får ett resestipendium, och därmed får åka till Danmark under en vecka i höst och studera den danska försäkringsmarknaden. Allting pröjsat och klart och lite fickpengar därtill. Som motprestation avkrävs jag på en rapport som ska vara klar innan årsskiftet. Det ska bli kul, och utmaningen i utmaningen blir att bemästra och förstå det danska språket. När äldsta dottern var fyra år gammal skulle vi hyra en stuga på norra Jylland. När vi stod vid nyckelutlämningen och väntade på nycklarna och skulle få annan praktisk info tittade dottern storögt på personalen och viskade till mig, "Är det sant att de har gröt i halsen?" Hon hade hört någon säga att de pratar som om de har gröt i halsen, och tagit det bokstavligt. Danmark är trevligt! Trevligt land! Trevliga människor! Jag gillar Danmark! 
Kanske går det någon bra fotbollsmatch i Köpenhamn i höst?
Imorgon är det fredag! Veckans mest välkomna dag!!!
Bloggpaus
Härliga måndag!
Sköndalshallen, där innebandysäsongen tog slut. Idag har det varit vanlig arbetsdag igen. Jag kände mig förvånansvärt fräsch i ben och kropp och trots dimman, fukten och den enda värmande plusgraden gick cyklingen bra i morse. Jag var lite sent ute eftersom jag är gräsis, och därmed måste försöka se till att alla kids är på banan, och inte ligger och knoppar hela dagen när det är meningen att de ska vara i skolan. Grabbens gångsällskapskompisar till skolan hade dock cyklat, medan han själv gick/sprang/rusade. På upploppet precis innan skolan hade han genat över en dunge och snavat på en gren och fått en bula och stukat lillfingret. Det är sånt som händer... Imorgon får han cykla också, så han slipper snava i dungen och då har han ju dessutom hjälm på skallen.
Sonen fick en bula i pannan. Läste att de första svenska jordgubbarna hade sålts idag. Bara en vecka senare trots den stränga vintern. En odlare utanför Helsingborg hade fått ihop ett 50-tal 250g-askar och han verkar ha gjort en fin förtjänst eftersom gubbarna såldes för 884 spänn/kilot! D e skulle tydligen säljas på Fältöversten här i Stockholm. Undrar vad priset för gubbarna blir där? Lär inte drabba någon fattig ändå.
Nu är jordgubbarna mogna!Ikväll har jag och son kört runt och delat ut inbjudningskort till det kommande lasergame-kalaset. Har ni inte fått något inbjudningskort från oss är ni förmodligen inte bjudna. Nästa gång kanske....
Och redan imorgon tar jag paus från cyklandet. Det blir nämligen en jobba-hemifrån-dag eftersom jag ska gå med grabben till tandläkaren. Jo, det är alltid tryggt att ta med honom när man ska dit....Näää, det är faktiskt han som ska dit. Vi får väl hoppas att det går bra det också. Tandläkarbesök är sällan kul. Det enda som är positivt är att det är gratis för barn.
Tandläkaren är aldrig kul!Och sen avslutar vi tisdagen med årets andra utomhusfotbollsträning. Vi har delat upp träningarna mellan fyra tränare så att någon alltid är ansvarig för träningen. Imorgon är det jag som ska se till att det flyter. Eventuellt ramlar det in två nya killar. Jag får väl försöka vara snäll för en gång skull, så att de kanske vill fortsätta.....
På återbloggis!
Turkgrekisk fiololycka
Vilken lycka! Ligger det i de manliga generna? Ett skjutvapen i händerna och lyckan är total...Glömde berätta om rådjuren. När jag igår morse skulle gå ut för att cykla till jobbet så var de på tomten igen. I alla fall två av dem. De verkar tamare och mer orädda än någonsin, och stirrade fånigt på mig när jag klev ut genom dörren. När de såg min skräckinjagande utstyrsel med alldeles för stor rycksäck på ryggen, hjälm och cykelglasögon och verkligen kopplade att "nu är det farligt", fick de väldigt brått iväg. Alla djurvänner får säga vad de vill, och jag är i grund och botten också djurvän men, JAG VILL INTE HA DEM PÅ TOMTEN! Trodde de blivit vettskrämda av den galne cyklisten, men ikväll var de tillbaka på tomten när jag skulle slänga sopor, utan att vara utklädd till cyklist. De masade sig sakta iväg som om de tyckte "Okeeej, vi flyttar oss en stund så du kan slänga sopor...men sen kommer vi tillbaka".
Boooort!Ikväll satt den lille lasergamespelaren och försökte få ordning på strängarna på vår gitarr. Två av strängarna hade av outgrundlig anledning blivit alldeles för lösa, och han ville ha dem lite mer spända så det blev "som på riktigt" med en gitarr. Jag varnade då honom för att spänna dem för hårt eftersom de kan spricka och slänga iväg snärtar som gör ont. Samtidigt som jag sa detta fick jag en flashback till svunna tider. Jag som spelade fiol hela min uppväxt hade en mellanperiod när jag gjorde lumpen och sen flyttade upp till stora staden. Efter en tid hittade jag en orkester som jag började spela med. Vi var ganska ambitiösa och hade med jämna mellanrum konserter där vi framförde diverse verk som vi hade gnetat med i flera månader innan. Vid ett tillfälle skulle vi spela i Hedvig Eleonora-kyrkan på Östermalm. Förutom min fru med medtvingad kompis såg jag när jag klev in för att börja spela att Ingmar Bergman satt i publiken. Han bodde precis bredvid kyrkan berättade någon för mig senare. Tydligen var jag på ett sjusärdeles spelhumör denna söndageftermiddag och överdrev mina stråkrörelser något kolossalt. Ganska tidigt när vi spelade (minns faktiskt inte vad) så fick jag vid ett nedstråk, stråken alldeles för långt ned. På vägen upp (uppstråk vill jag minnas att det heter) så missar jag och får på något konstigt sätt stråken under E-strängen, och spräcker på så sätt hela strängen. Strängen som är spänd "som en fiolsträng" (vad annars) sprätter till och slår som ett piskrapp över mitt ansikte. Jag inser tämligen snabbt vad jag ställt till med, men eftersom detta var på amatörnivå var det inte tal om att resa sig och gå bakom kulisserna och byta sträng, utan jag fullföljde konserten med tre strängar och fick spela högt på A-strängen istället. När konserten var slut och vi mottagit publikens (inklusive Ingmar Bergamns) applåder, packade jag ihop mitt instrument och gick för att träffa frugan och hennes kompis. Min fru hade uppfattat vad som hände och när hon såg mig påpekade hon att jag hade ett litet sår, straxt under ögat. Strängen hade snärtat till så jag fick ett litet jack under ena ögat. Rena turen att jag inte fick den RAKT på ögat. Efter detta kan ingen komma och påstå att det inte är farligt att lira fela. Detta är att anse som en icke-medicinsk risk som försäkringsbolagen ännu inte har tagit med i sina allmänna villkor. Tänk att man kan få såna flashbacks, bara för att ens barn sitter och skruvar på stämskruvarna till en gitarr!
Det är en del att hålla reda på när man ska gnida på en fela. Hörde en kul sak på nyheterna. Lindahls mejerier som tillverkar turkisk youghurt har under en 10-årsperiod använt bilden av en "typisk turk" på framsidan av hinkarna med turkisk youghurt, som det säkert säljs tonvis av året runt, och i synnerhet under den varmare perioden av året när grillsäsongen kommer igång. Dååå, ska det grillas och användas turkisk youghurt så det står härliga till. En i Sverige boende invandrare hade länge funderat på denna bild av "den typiske turken" och tyckt att den påminde om en släkting till honom. Han hade nyligen kontaktat släktingen som bodde utanför Sverige och frågat "Är inte det där du som är på hinken med turkisk youghurt?". Jo, för tusan, visst är det jag hade släktingen svarat. Släktingen har nu blivit rejält sur på Lindahls mejerier och stämt dem, eftersom han inte alls är turk. HAN ÄR NÄMLIGEN GREK, inte alls någon turk. Tänk så fel det kan bli!!!!
Turken var inte en turk, utan en grek!Nu ska jag inte tråka ut er längre med fiololyckor och grekturkisk youghurt! Ha en skön helg!
Seg som fan
Idag kändes benen tyngre än igår. Cyklingen i morse gick otroligt segt. Det var t.o.m. folk som promenerade om mig…..nej…inte riktigt. Den dagen folk promenerar om mig när jag cyklar lovar jag att sluta cykla. Då har jag blivit för seg i benen. Apropå ”seg” så hade jag en kollega en gång som hade tre olika lägen. När man frågade honom ”Hur är läget?”, svarade han antingen ”seg”, ”halvseg” eller ”seg som fan”. Det var de tre nivåer av seghet som han alltid hade. Efter att ha lärt sig detta behövde man inte ställa frågan ”Hur är läget?” utan det räckte att titta på honom och istället fråga ”Halvseg?”. Då kunde man få ett bekräftande svar, eller så blev svaret oftast ”Nej, seg som fan”. Hemcyklingen blev ännu segare än morgoncyklingen. Vädermässigt kändes det mer som höst än vår med mulet, blåsigt och lite regnstänk. Men man ska inte klaga! Vi ska vara glada att vädret inte är likadant alla dagar. Då hade livet varit tråkigt. 
Denna bild visar en seg råtta, en halvseg råtta och en råtta som är seg som fan.
Har nu också fått höra varför Hamngatan ser ut som en krigsskådeplats. Tycligen ska det byggas Spårväg city. Vad ska det vara bra för? Får nu cykla på Malmskillnadsgatan istället när jag ska till och från jobbet. Varför måste det gå en spårväg just där? Jag är skeptisk!
Passar in på Hamngatan????? Inte tycker jag det i alla fall.
Imorgon har jag tagit semester vilket alltid är skönt. Från början fanns det storslagna planer att vi skulle hitta på något tillsammans alla fem i familjen. Men dessa planer ser ut att gå i kras. Döttrarna fick hastigt och lustigt kuverteringsarbete på mitt jobb, och får åka dit istället för mig i morgon, för att ha lite kul med brev och kuvert, och tjäna en hacka. Nu har jag och son istället nästan spikat att vi ska åka och spela lasergame imorgon. Det blir säkert kul! Han ska ha lasergame-kalas om några veckor så han måste träna. Jag har gjort detta en gång tidigare när vi hade ett jippo med jobbet för några år sen. Det var ganska roligt när man är så många. Hur det blir när jag och son springer där vet jag inte. Men han tycker säkert det är kul. 
Hoppas på att få se ut något i den här stilen imorgon.
Idag blir denna allmängiltiga blogg om vardagens trivialiteter ganska kort. Jag känner mig ganska tom i skallen och seg..nä..till och med halvseg....eller snarare seg som fan.
Cykelpremiär och okvädningsord åt korkade fotgängare
I bil märker man knappt av lutningen på Tranebergsbron. Den är desto tydligare på cykel.
Dagen var kommen! Dagen då årets cykelpremiär skulle ske. Egentligen tjuvstartade jag cykelpremiären i påskhelgen då jag var ute och provcyklade, men det räknas inte ”här”. Nej, det är när man börjar cykla till och från jobbet som cykelsäsongen börjar. Resan till jobbet i morse gick bra, men jag kom iväg lite senare än vad jag hade räknat med eftersom det är mycket som ska fungera och tas med när man inte har cyklat på fem månader. Jag trodde faktiskt inte en enda sopbil…nej inte sån sopbil utan en SOPbil…en sån med borstar på sig som borstar gator, cykelbanor och gångbanor, hade varit ute ännu. När jag passerat Hässelby Slott-rondellen insåg jag att det faktiskt var vissa sträckor som hade hunnits sopas. När jag närmade mig Brommaplan var det sämre igen. Man får helt enkelt ta det lugnt så man inte får oväntad sladd i allt grus. Tranebergsbrons lutning uppåt var givetvis som vanligt tung för benen. När jag äntligen kommit upp på ”puckeln” ringde telefonen. Tänkte att det är bäst att svara eftersom jag hade en 8-åring som satt hemma själv och åt frukost med Indiana Jones på dvd och två sömntutor till systrar som enda sällskap. Ja, de är t.o.m. värre sömntutor än jag. Det var dock inte 8-åringen utan en kollega som tydligen ville fråga om jag kunde köpa en macka åt honom på vägen. Jag hann inte svara, och han får fasen köpa sina mackor själv nu när jag inte åker T-bana längre. Eller helt enkelt göra som jag, dvs göra mina mackor på natten innan, precis innan man går och lägger sig så mackorna är klara till morgonen. 
En sån.....................inte en sån!
Jag kom fram tillslut till jobbet men blev irriterad då hela Hamngatan var uppgrävd och såg ut som en krigsskådeplats. Har inte varit på Hamngatan på några veckor och så där såg det inte ut sist. Det var kanske inte ståvärnsdjupt men som liggvärn hade det fungerat. Fick kryssa mig ner till Norrlandsgatan, upp på Mäster Samuelsgatan och äntligen in på Regeringsgatan för att flåsande och svettig hitta in i ”min” port. Sammantaget gav det mersmak och det känns skönt att premiären är avklarad. Premiären är alltid värst.
Hamngatan, numera en krigsskådeplats.
Hade ett månatligt jobbigt möte på jobbet, där man i värsta fall blir "avrättad". Och blir man inte "avrättad" kan man vara glad om man kommer undan med ett "skott i knäet". Men jag vet inte vad som har hänt? Jag blev inte ens "skenavrättad" på detta möte??? Det finns kanske hopp? 
Det är tufft på en arbetsplats ibland!
Eftersom jag hade börjat dagen med 18 km på cykel så var jag lite tveksam när jag snörade skorna på gymet på lunchen. Ska man palla med löpbandet också? Jag chansade och det gick ganska bra. Körde på fokuserat i 40 min och blev svettig för andra gången denna dag. 
Svettkörtlarna fick jobba på idag.
Efter lunch började det kännas i kroppen att man hållit igång. Försökte låta bli att tänka tanken att jag skulle hem också. Men den stunden dök tillslut upp. Väl ute på cykeln var det inga problem. Dra in lite stadsluft i lungorna och man är med i matchen igen. När jag kom susande i 180 på Jakobsgatan kan det bli problem där Drottninggatan korsar Jakobsgatan. Givetvis klev en kärri...en kvinna ut på övergångsstället trots att hon hade rött och jag hade grönt. Jag fick knycka till med styret för att inte ramma kärri...kvinnan. Precis när jag passerat henne kom mitt spontana utrop "IDIOOOOT!" i en blandning av adrenalinrusning och ilska. Oskyldiga fotgängare på Jakobsgatan vände sig om och tittade förvånat på mig eftersom de inte hade uppfattat situationen, och tänkte nog "Hjälp, en galning på cykel!" På senare år har jag lugnat ner mig som cyklist men jag hade en period för några år sen när jag var mycket mer hetsig. Jag skrek okvädningsord åt människor som betedde sig nyckfullt och oväntat i trafiken och viftade med långa fingrar efter bilister som inte respekterade en stackars cyklist som jag. Det har som sagt lugnat ned sig, så jag blev lite förvånad själv över mitt utbrott idag? Men jag ska inte oroa mig för det. Delar jag ut ett "IDIOOOOT!" så är det på sin plats. De delas inte ut om de inte är berättigade. Oroa er inte för det! 
Finns onekligen en del idioter!
Nu ska jag inte tråka ut er med min vardag mer. Inte idag i alla fall.
Zombie-morgon
Så var arbetsveckan igång igen. Vaknade som en zombie. Duschade som en zombie. Klädde på mig som en zombie. ”Festade till” och tog bilen till Brommaplan, givetvis också som en zombie. Vid 2-rycket på eftermiddagen ringde min fru och meddelade att jag hade glömt att stänga garageporten i morse. Hela vägen som en zombie alltså. Jag kände mig nyvaken fram till tredje koppen kaffe. Då började jag äntligen vakna till liv. Och jag har faktiskt hållit mig vaken hela dagen. Lite lättare känns livet idag än igår när solen faktiskt skiner och vårkänslorna från i lördags och söndags återvänder. 
Ja inte var jag redo varken att ta emot någon attack eller gå till attack i morse.
Eftersom mitt SL-kort gäller sista dagen idag, samtidigt som temperatur och årstid börjar bli lite mer human ute, har jag bestämt att årets cykelpremiär kommer att ske imorgon. Nu är jag laddad till tänderna och det enda abret är att det ligger 27 ton grus på cykelvägarna in till stan, och det lär ta några veckor innan ansvariga myndigheter har lyckats få bort alla dessa stenar och gruskorn. Jag får ta kurvorna i speedway-stil och förlita mig på att jag har kontroll på balansen. Allt är förberett. Ryggsäcken packad, nya skosnören i cykelskorna, hjälmen putsad, däcken pumpade (tur att ingen snodde den när garaget stod vidöppet under sju timmar idag...) och jag tror ännu jag hittar in till stan. Årets cykelsäsong kan börja. 
Dags att köra igång!
Idag blev det en tämligen kort eftermiddag på jobbet. Jag var tvungen att hasta hem för att hinna förbereda mig och son inför årets första utomhusfotbollsträning. Snön som täckte plan igår hade nästan smält bort. Ena kortsidan verkar våren ha kommit lika långt som i Kiruna på "Maltans" konstgräs, plus att den delen av planen ännu var ganska blöt. Vi började med att lägga beslag på 1/3 av "Maltan" som var hyfsat torr för att inte komma i konflikt med de "locals" som var där och spelade. När F00-laget dök upp och också ville träna var vi tvungna att köra bort the locals för att bägge grupperna skulle få plats att träna. Påsklov för många gjorde att det bara kom åtta killar ikväll. Men vi hade kul och de som var på plats såg pigga och spelsugna ut. Det är stor skillnad att träna utomhus och inomhus. Känns bra att vi är igång utomhus nu! 
"Maltan" är inte Camp Nou...men nästan..
Imorgon är det onsdag, men eftersom jag har semester på fredag så är det som en torsd.....va?....ok...."tjatig"...jag tjatig?...nä....ok...jag ska inte tjata mer om veckodagarna. Skönt i alla fall att det är onsdag. April har knappt börjat så är man nästan halvvägs in i månaden.
Fyra mål av Messi i en Ch-league-kvartsfinal... Det är respekt! Ska bli kul att se vad han kan göra för sitt Argentina i VM i sommar. Högintressant!
Messi - vilket stim han är inne i nu.
Nu får det räcka för idag. På återseende!
Påsken slut
Jag tycker påsken har varit bra! Jag gillar påsken bättre än jul. Julfirande kan bli så hysteriskt. Påsken känns mycket lugnare, och för det mesta kan man känna att våren är på gång när det är påsk. Påskafton och påskdagen bjöd på kanonfint väder och det känns som man inte har skämts bort med bra väder de senaste månadern. När man klev upp diag däremot var det ett nytt snötäcke på marken, vilket onekligen gav en "tung" känsla. Som tur är har nästan all snö smält bort nu. Jag och son var och inspekterade vår träningsplan i eftermiddags, där vi ska träna första gången utomhus imorgonkväll. Konstigt nog hade all snö runtomkring smält bort på det "riktiga" gräset, medan snön låg kvar på konstgräset!!? Som för att jäklas med oss kändes det nästan som. Förhoppningsvis har det tunna snötäcket smält bort tills imorgonkväll så vi äntligen kan få träna på en grön matta.
Inspektion av "Maltan"Min enda religiösa upplevelse under påsken var när jag vaknade natten mellan långfredag och påskafton som Jesus på korset i soffan. Tydligen hade jag slocknat, vilket ju händer med jämna mellanrum.
Rekonstruktion av "Jesus på korset" händelsen. Cykelpremiär har det också varit under helgen. Två gånger har jag varit ute och försökt hitta cykelkänslan. Trots att det ligger väldigt mycket grus och glas på vägarna blir det förmodligen premiär för cykling till och från jobb på onsdag. Imorgon har jag för bråttom hem för att hinna cykla också.
Den kära gamla grenen lövräfsning har också idkats i helgen. Fyllde på nolltid ett antal svarta säckar med löv och ollon från eken. Och ännu mer finns kvar att räfsa ihop. Det får man ta en annan dag.
Nu är det bara att bita ihop och ladda för en tredagars arbetsvecka. Fyra lediga dagar går alldeles för snabbt!
Slut på påsken...lika bra det kanske???Äggstas inför påsken
Två tjejer i famnen, för 14 år sen. Det var tider det! Nu har äntligen denna efterlängtade påskhelg infunnit sig. Den som läste och kommer ihåg, så skrev jag i januari att det var elva veckor till påsk. Var tog dessa elva veckor vägen? Det vet inte jag heller? På något sätt har vi tuggat oss genom denna hemskt långa, snörika och kalla vinter. Numera är Irkutsk-känslan borta och min gigantiska snöhög bredvid garaget, som jag trodde skulle ligga kvar till midsommar, har smält ner till en pytteliten snöhög. Nu kan jag t.o.m. ställa cyklar utanför garaget utan att köra över dem.....
Någon uttalad plan hur påsken ska firas finns inte i min familj. Jag glädjs åt fyra lediga dagar, och om energi och lust infinner sig så finns det saker att ta tag i såväl inom- som utomhus. Vädret är givetvis en faktor som måste tas i beaktning och styr in om det blir inom- eller utomhusaktivitet.
Kvällen hos familjen H har ägnats åt en svensk gammal filmklassiker. Änglagård. Vi kom inte ihåg hur gammal den var och satt och spekulerade under filmens gång när den var ifrån. När filmen var slut visade det sig att den var från 1992. Otroligt! Och igen, en påminnelse om hur gammal man börjar bli när filmer som känns hyfsat nya, egentligen visar sig vara gamla som satan..förlåt..gatan.
Nu får det vara slutbloggat för idag. See you around!
