Sista dagen i månaden
Vinprovning, kul men kanske inte riktigt min gren. Zlatan gjorde tydligen två mål ikväll. I Champions League dessutom, mot Arsenal. Han som ofta kritiserats för att ha så svårt just i Ch. League, och i synnerhet mot engelska lag. Vilken kille! Kul! Hoppas du gör comeback i landslaget i höst Zlatan - om du läser min blogg.
Där satt den x 2.Nu återstår bara en halvtimme av den här månaden. Undrar var den tog vägen??? Det var ju sportlov och vinter alldeles nyss. Imorgon är det första april och jag har inte tänkt ut vem eller hur jag ska luras? Tar gärna emot tips kring detta. Har också en tjej till som fyller år. 14 hela år. En "spännande" ålder där man som förälder inte riktigt vet vilken fot man ska stå på. Men framförallt är det ju skärtorsdag imorgon. Det innebär sista arbetsdagen innan det blir FYYYYYYRA LEDIGA DAGAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Så efterlängtat!
En dag för 16 år sen
Så var dagen kommen. Dagen då äldsta dottern fyller 16 år. 16 år har gått sen man blev förälder! Ofattbart! Det har ju hänt en del under denna ”resa” men förhoppningsvis var det mest dramatiskt i början. Min fru låg inlagd på KS ungefär en vecka innan eftersom det hade visat sig först att hon hade fått högt blodtryck och senare konstaterade man havandeskapsförgiftning. Detta innebar att hon var tvungen att ligga still så mycket som möjligt plus få medicin mot det höga blodtrycket. Jag åkte och hälsade på varje dag, och det här med att vårt första barn skulle födas kändes väldigt avlägset. Det var ju planerat till 31 maj. Och vi var inte inne i april ens. Så då den 30 mars 1994. Jag var på min dåvarande arbetsplats och vi hade haft någon sån här gemensam samling inför påsken, och satt och var sociala och fikade. När jag kom tillbaka till mitt rum lyste en lampa på telefonen som betydde att jag hade ett meddelande i växeln. Jag ringde upp växeln, och de sa något skärrade att jag skulle ringa KS. Tyckte detta var konstigt eftersom min fru dittills hade kunnat ringa själv, så jag ringde upp. Avdelningen där hon var inlagd svarade att ”du får nog komma hit nu, vi har kört din fru till operation” utan att nämna några andra detaljer. Tyckte detta var helt ofattbart och förstod ingenting. Gick som en zombie utan att ta på mig jacka eller meddela någon vart jag skulle till hissen som tog mig ned till garaget där jag hade bilen. Körde till KS och parkerade. Letade mig upp på avdelningen, där man kort förklarade att man blivit tvungen att snabbt forsla frugan till ”operation” och att någon skulle följa med mig dit. Blev eskorterad i kilometerlånga korridorer och kulvertar till det skräckinjagande stället som personalen benämnde ”operation”. Kommer fram till ”operation” och inforslad i något slags operationsrum där det står ett helt team med såna här grönklädda människor som håller på att snärta iväg gummihandskar mot papperskorgar och tar av sig munskydd. Systern som eskorterat mig förklarar för de grönklädda människorna ”Här är pappan till katastrofsnittet!”. De här minuterna som det tar för mig att ta mig 10 minuter med bil från arbetsplatsen till KS, eskorten genom korridoren och framkomsten till ”operation” är som en dimma. Jag minns bara fragment. Efterföljande minuter blir om möjligt ännu mer omtumlande. De grönklädda människorna ser, trots att de ser ut att ha jobbat hårt, avslappnade och glada ut, och verkar gilla systerns presentation av mig som ”pappan till katastrofsnittet”. Bakom de grönklädda människorna noterar jag en kofta, som jag känner igen som min frus, slängd på en brits. Detta klädesplagg gör att jag börjar förstå allvaret, att det faktiskt var hon och ingen annan som hade rullats iväg till ”operation”. Den grönklädda personalen börjar prata med mig om att ”allting har gått bra” och ”kom med här”. Och där ligger hon, i en kuvös, har de stoppat Rebecca. Världens minsta lilla tjej som jag sen skulle få veta att hon vägde 1,4 kg och var 40 cm lång. Född/katastrofsnittad nio veckor för tidigt. Totalt overkligt! Man var inte beredd. Anledningen till att det hade blivit ett katastrofsnitt var att man hade tagit CTG - en slags fosterövervakning - och då konstaterat att hjärtljuden försvann. När väl min fru skars upp och Rebban plockades ut konstaterades att navelsträngen hade hamnat runt halsen, så det var lite flyt att detta CTG just togs vid rätt tillfälle. När jag senare på kvällen skulle meddela mina föräldrar vad som hade hänt förstod nog inte de heller riktigt. Min mamma började yra om ”nöddop”. Vaddå ”nöddop” tyckte jag. På de timmar jag hade vant mig vid tanken att bli föräldrar var det plötsligt ingen tvekan om att allting skulle gå bra och sluta väl. I mina föräldrars värld var det otänkbart att man överlevde om man fötts nio veckor för tidigt. Ett dygn fick Rebecca sen vara på neonatalen. Sen blev hon uppflyttat på ”lätt-neonatalen” där man fick sköta sina för tidigt födda barn själv. Vi fick besked att man fick räkna med att de skulle bli kvar lika länge som hon var född för tidigt, men vi blev hemskickade redan efter sex veckor. Ett barn som är fött nio veckor för tidigt har ingen sugreflex och kan inte äta bröstmjölk på vanligt sätt. Det fick pumpas och sondmatas. Omständigt och tidsödande men vi hade ju ingenting att jämföra med. Och viktigt var förstås att inte blanda ihop den utpumpade mjölken som förvarades i kylen med mjölken till kaffet. Vi var lyckligt lottade och hade inga stora problem med vår förstfödda. Det fanns andra barn på lätt-neonatalen som hade det betydligt jobbigare och var födda med svåra komplikationer.
Man blir trött av sjukhusvistelser.
När Rebecca var några dagar gammal upptäckte vi något konstigt i munnen på henne. Vi frågade en syster som först inte heller förstod vad det var. Det märkliga var att det var inte en tand, utan två tänder. Hon hade fötts nio veckor för tidigt med två tänder. Enligt uppgift föds ungefär vart tusende barn med en tand. Hur få det är som föds med två tänder........Ingen aning. Inte ens den ärrade gamla sjuksystern vi frågade om detta hade varit med om detta tidigare. 
Två jättegaddar i den lilla munnen som fick dras ut när hon bara var en vecka gammal. 
Stolt far när R är ca fem mån.
Det var en lång berättelse om hur det var att bli förälder första gången. För övrigt önskade sig 16-åringen "hämtmat" som födelsedagsmiddag. Först stod sushi överst på listan men efter sen kontakt var detta ändrat till kycklingtallrik med pommes från kebabstället. Hm...inget gott betyg till husets kockar att man vill ha hämtmat när man fyller år.
Nu ska jag återvända till nuet och något annat kul som...hm...räkningar!
Brinnande pyjamasbyxor
Det blev ingen cykelpremiär idag heller. Imorgon? Nja, jag måste förbereda mig mentalt också. Jag har i och för sig cyklat dessa 2 x 18 km i drygt 10 år så jag känner till varenda ojämnhet längs med vägen, och rent fysiskt ska det inte heller vara några problem. Nej, tröskeln man ska ta sig över nu är bara att rent mentalt orka tänka tanken på själva cyklingen och allt praktiskt runtomkring, med rätt kläder medan man cyklar, att cykeln är i cyklingsbart skick, att man har kläder med sig att ta på när man har duschat på jobbet, regnkläder om det börjar regna osv osv osv. Det är inte bara att ta cykeln och cykla. Det är så mycket annat runtomkring som man måste orka ta tag i, innan man är redo. Högst osäkert om det blir någon premiär för mig innan påsk. Troligtvis efter. Men jag lovar att lämna rapport här för den som är intresserad. 
Snart dags att ta fram och låta Scott jobba.
Igår satt ena dottern och tittade på en film när jag passerade tv:n. ”Vi brinner” sa en liten tjej på filmen eftersom bilen som hon färdades i med sin pappa eller vem det kunde vara hade börjat brinna av någon anledning. Jag kom då osökt att tänka på en händelse i min tidiga barndom. Jag kan ha varit 4-5 år kanske, och satt hemma efter frukost och lekte med en knallpulverpistol i soffan. Pyjamasen jag var klädd i var av någon konstig blandning som jag så här långt efteråt skulle vilja säga att det var en blandning mellan frotté och flanell. Hursomhelst, knallpulverpuffran var laddad med knallpulver och jag satt där och sköt för mig själv i soffan. Avtryckaren på denna pistol var ganska trög för mina svaga barnfingrar och jag hade därför vänt puffran ett kvarts varv så att jag kunde använda tummen till att trycka på avtryckaren. Pipan på pistolen var följaktligen riktad nedåt mot mina ben. Avlossade en serie skott och tyckte väl på en 4-5-årings vis att det var ganska häftigt, när plötsligt en ganska häftig eldsflamma kommer ut från pistolen. Flamman träffar mitt ena lår och det börjar brinna i pyjamasbyxans ena ben. Panik uppstod hos den lille gossen och jag börjar springa mot köket med orden ”Mamma, det eldar i byxorna!!!” Dessa ord glömmer aldrig min mor. Om de ”eldande byxorna” släckte sig av sig själv, eller om det var för att jag gjorde 0-100 på nio blankt är oklart. När jag med ett omänskligt adrenalinpåslag hade kommit fram till köket några sekunder senare där min mor befann sig hade branden slocknat. Pyjamasbyxbenet var kolsvart av den korta branden. Tänkbart och högst troligt uppfattade jag denna olycka mycket värre än vad den egentligen var. Men otäckt var det och jag hittade ju inte på allting. Det visade det kolsvarta pyjamasbyxbenet. Hade detta hänt idag hade man gått till stället där man köpt knallpulverpistolen och klagat/skällt. Det kan jag inte tänka mig att mina föräldrar gjorde. De sa nog bara ”Naiij Hiuuuu!”
Riktigt så här illa var det inte...men nästan.
Sönderhackad arbetsdag. Riktigt jobbig och omständig kund som inte kan bestämma sig har fått hugg på mig eftersom jag har pratat med henne förr. Det är "straffet" när man arbetat länge på en arbetsplats att gamla "favvokunder" hittar tillbaka till en. Resten av dagen har också hackats sönder av diverse saker hit och dit.
Pascal Simpson stod med en liten knatte på Brommaplan och telefonerade i mobil. Kunde först inte placera honom men när jag såg initialerna på hans BP-jacka kom jag på vem det var. Ser på nätet att han trots sin BP-jacka tydligen ska träna Gröndal i år. Av någon outgrundlig anledning hade jag helt förträngt Pascal Simpson. Kan det vara så att man inte kommer ihåg "profiler" när de spelat i värsta lokalkonkurrenten? AIK-spöken är värren än nedflyttningsspöket! 
Mest ihågkommen kanske för när han tacklade in både boll och back på Camp Nou mot Barca.
Imorgon är det 16 år sen man blev förälder första gången. Det konstiga är att de 16 år som har gått sen den dagen känns som de har gått i turbofart. Förstår inte riktigt vart åren har tagit vägen? Men det är väl så när man börjar bli gammal....och det faktum att när man får barn så märker man hur snabbt tiden går. De första sex veckorna på Astrid Lindgrens neonatalavdelningen med en katastrofsnitt nio veckor för tidigt född dotter på 1,4 kg till en tjej på 16 som går ut 9:an om några månader känns......ja det har gått otroligt snabbt helt enkelt. Tiden går!
På återbloggis.
Får i köket
Tillsvidare hälsar jag så här på Jehovas.Ok, lite mer dramatik bjöd helgen på. Ytterligare en krock mellan två bilar såg vi igår. Korsningen vid Åkermyntans centrum. Vi måste ha kommit typ två minuter efter krocken. Uppenbarligen hade en av två inblandade bilar kört mot rött och det var mycket tillknycklad plåt på bägge bilar. Det som var otäckt var att det låg ett skadat barn i bakluckan på en tredje bil som flera personer försökte ta hand om. Några minuter senare när vi klev ur bilen hemma hörde vi sirener från polis och ambulans. Man får sig en tankeställare när man ser olyckor.
Fotboll har det blivit en del i helgen. Sista inomhusträningen ägde rum igår morse. Nu är det meningen att vi ska vara utomhus. Besiktigade "Maltan" i torsdagskväll. Tjockt med snö. Men nu är det påskhelg nästa helg så nästa träningstillfälle blir inte förrän 6 april, och då får vi hoppas att snön har smält bort. Då går vi upp på två träningar i veckan. Idag hade vi tränare ett tre timmar långt möte och planerade S:t Erikscupen. 26 matcher fördelade på 18 killar och fyra tränare. Det blir fina fisken! Man har inga fritidsbekymmer längre!
Blir en del fotboll framöver. I höstas sågs fyra får ledas ner i en källare till en pizzeria i Tidaholm. Vittnet larmade polisen som gjorde razzia någon timme senare och man hittade då tre får som ännu var i livet, som stod bland grönsaker och andra livsmedel i de inre regionerna av pizzerian. Det fjärde fåret hade hunnit slaktas. Nu får pizzeria-ägaren böta för detta tilltag. Inte mer än rätt. Känns som man brutit mot alla föreskrifter som kan tänkas finnas för att bedriva restaurangverksamhet, genom att ha levande får i köket. Undrar hur man själv skulle känna sig om man satt och åt på pizzerian och hörde hur de bräkte inifrån köket!? Själv tillverkade jag egen pizza igårkväll. Mitt största problem var inte att slakta fåret som gick runt i köket utan huruvida jag skulle ha musslor på pizzan eller inte. Jag har någon slags hatkärlek mot musslor. Jag tycker de är goda men gillar inte de "knastriga" delarna av musslan. Jag slängde på burken med musslor tillslut på min halva av pizzan (döttrarna förfogade fritt över den andra halvan - son och fru vägrar äta pizza) och blev glad över att ugnens värme tog kål på knastret. Nu hade jag en hel del annat på min pizzahalva också men musslorna kändes som de blev pricken över i:et.
Får i köket på Pizzeria Venzia i TidaholmHar haft den dåliga ovanan att somna i soffan såväl fredag som lördag. Känns som jag har sovit fler timmar i soffan än i sängen, men har nog sovit mer än vanligt i alla fall. Ikväll ska jag inte somna i soffan. Ikväll ska jag somna i min säng
Smashad kärra
Typ. Navelpiercing står högst upp på dotterns önskelista inför 16-årsdagen som är nära förestående. Nja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det hela? Helt plötsligt känner jag mig OTROLIGT gammal. Och gaggig. Och konservativ. Och....
Nja...Idag blev matchprogrammet för Sankt Erikscupen klart. Vi tränare måste ha ett möte snart och fördela 26 matcher under vår och höst på de två lag vi har anmält. Nio killar per match och så ska det vara så rättvist som möjligt. Blir lätt febrig när jag tänker på det, men det kanske inte är så oöverkomligt som det verkar i teorin? Om andra har klarat det måste vi ju också göra det. Vi ska börja träna två ggr per vecka efter påsk och förhoppningsvis går det att vara ute då. En av veckans två träningar fick vi på konstgräset på "Maltan". På hemväg idag körde jag förbi "Maltan" för att inspektera planen. Eftersom solens strålar inte verkar nå fram så bra i grytan som "Maltan" ligger i fanns det inte en grön fläck på hela plan! Bara halvtjockt med stenhård snö överallt. Dystert! Må solens strålar lysa starkt framöver så vi kan börja träna på konstgräset.
Så här vill vi inte ha det!Annars har veckans i särklass fjärde bästa dag avlöpt lugnt. Har inte så mycket mer att blogga om idag så jag sätter punkt där.
Energinisse som flyttade in
Idag var det ingen bra dag på jobbet. Jag gjorde en tavla igår som uppdagades idag. Men min taktik när man gör tavlor är inte att sopa dem under mattan utan att istället basunera ut dem så att alla vet, i synnerhet eftersom det kan innebära en del telefonsamtal från kunderna till vår Kundservice. Min tavla drabbade som sagt en hel del av våra kunder och är givetvis inte bra, men samtidigt får man försöka dra lärdom av sina misstag och kanske förbättra rutinerna när sånt här händer. Kanske var det födelsedagsyran som gjorde att jag var oskärpt igår? Eller vårtröttheten? Eller tisdagskoman? Vem vet? Jag ska inte överanalysera vad som gick snett. Då blir man kanske tokig.
Skyndade mig i alla fall hem från jobbet. Inte för att jag ville slippa mina kollegor med tanke på mitt misstag, utan för att en ny energinisse skulle komma på besök för att utröna vårt behov av en luftluft-värmepump. Han dök upp ca en timme försenad, men ringde och förvarnade. Jag hade precis hunnit äta en portion stuvade makaroner och köttbullar när han ringde på dörren. Eftersom jag redan har haft en energinisse på besök hade jag en bild av hur kvällens besök skulle gå till, dvs en snabb rundtur på både insida och utsida av hus, lite prat och lite frågor och slutligen, "jag går hem och räknar på det och skickar en offert". Så blev det inte ikväll. Energinissen tog noggrant av sig sina skor, hängde upp sin jacka på klädhängaren och greppade sin portfölj och började inspektera nedre våningen. Vi gick sen upp och han tittade sig omkring och redogjorde för olika alternativ. I det läget kändes det som att han nästan var klar och jag tänkte "nu sticker han nog snart och går hem och räknar på det". Men nädå, han flyttade in hos oss..."Ska vi sätta oss!?" Jag blev lite förvånad men vi slog oss ned i soffan och energinissen började oroligt fråga "Ska inte frugan vara med?" Jag förklarade att hon inte är så intresserad, och energinissen verkade tillslut acceptera detta. Hursomhelst fick jag därefter en lång och detaljerad redogörelse för varför det skulle vara så bra att installera en luftluftvärmepump och den här nissen försökte sälja in det på att "jag inte behöver betala någonting". Detta argument byggde på hans kalkyler att jag skulle tjäna mer på den minskade elförbrukningen per år än vad det skulle kosta att avbetala densamma. Kan så vara hänt men jag gillade inte riktigt detta argument, och man kan väl inte säga att personkemin oss emellan klickade så där klockrent. I synnerhet inte när han suttit i en timme och redogjort, räknat och argumenterat och jag förstod att han gärna ville att jag skulle ta ett beslut redan i kväll, i sittande soffa. Nä du Andreas på Svenska Energispar, eller vad de nu hette, lite betänketid och frist behöver jag nog innan jag slår till. Framförallt vill jag nog prata med några fler energinissar innan jag har hittat rätt energinisse och firma som ska få göra detta. 
Kändes som energinissen flyttade in.
Glömde kommentera Mästarnas mästare i gårdagens blogg. Det gick åt fanders för Tomas Brolin och han åkte ut. Nu är det bara tre kvar i finalen. Tomas Johansson är givetvis en stor skräll i finaltrion. Mer tippat var dock att Louise Karlsson och Armand Krancj är där. Final och upplösning nästa tisdag. Kan knappt vänta dit. I övrigt verkar Malta vara en trevlig ö, där Mästarnas mästare går av stapeln. Det är kanske där man ska bo som pensionär?
Numera avdankad fotbollspensionär och utslagen ur Mästarnas mästare.
Såg precis Barcas match mot Osasuna. Zlatan fick inte mycket vettiga bollar att jobba med och när han väl fick dem så lyckades han inte förvalta möjligheterna. Därför var det lite förvånande när matchens första mål gjordes just av Zlatan. Och så blev han utbytt direkt efter målet!? Stämningen på avbytarbänken verkade inte direkt uppsluppen heller. Zlatan satt på en bänkrad och surade. Henry, som också blivit utbytt, satt på bänkraden precis framför och surade. Ibland blir man nyfiken och undrar hur bra kompisar de här fotbollsmiljonärerna egentligen är? Kanske är det mellan Zlatan och Henry som mellan mig och kvällens energinisse, dvs att personkemin inte är den bästa?
Henry såg sur ut. Unnar han inte Zlatan att göra mål?
Kvällens blogg är den första som skrivs på min nya minidator. En riktigt trevlig maskin! Men om det har smugit sig in någon bokstav för mycket eller något stavfel så beror det antingen på att jag inte har vant mig vid tangentbordet, eller att jag vägrar ta på mig läsglasögonen. Bokstäverna på skärmen känns mindre än vanligt. Men jag ska väl vänja mig så småningom.
På återblogg!
Missbedömning
Jag har varken ätit tårta eller blivit tårtad idag. Ibland missbedömer man människor totalt. Idag när jag satt på tunnelbanan hem från jobbet, så trasslade sig en gammal dam förbi mig och satte sig i sätet närmast fönstret snett emot mig. Jag skulle uppskatta att hon var runt 80 år gammal när man såg på henne, och hon stödde sig på en käpp och såg ganska skröplig ut. Efter någon station börjar det ringa i en mobil med typ Calle Johansson-signal ( ni vet den gamla slagdängan som alla över 43 kan spela på piano). Det tog en väldig tid innan Calle Johansson slutade, och tillslut var det en kvinna av utländsk härkomst som satt mitt över mittgången som lyckades få upp sin mobil ur handväskan för att svara. Medan den hemska Calle Johansson-signaturen spelade tittade jag lite nyfiket på den gamla damen i 80-årsåldern och tänkte att det kan inte vara lätt att vara gammal och acceptera den nya tekniken. Sitta här i en tämligen full tunnelbanevagn när man är så gammal, bland en massa stressade människor som är på väg hit och dit, och dessutom behöva stå ut med alla mobiler som ringer hela tiden, som folk inte har vett att ställa in på ljudlöst. Den gamla damen såg dock inte speciellt besvärad ut, utan satt djupt försjunken i en bok. Ytterligare några stationer senare börjar det plötsligt ringa en annan mobilsignal med värsta bossa nova-temat. I min tysta iver att hålla reda på vem det var det ringde hos, tittar jag mig nyfiket omkring för att se vem det var nu som skulle tala om var man befann sig. Döm om min förvåning när det är den gamla damen som rutinerat halar fram SIN mobil. Men det var inte slut där. Jag hörde givetvis inte den hon pratade med men hon själv slängde ur sig meningar som, "Ja, men kan du skicka den med mail så jag får titta på den i lugn och ro!?" och vidare "Ja, bara det blir sån där pdf-fil så kan jag nog se det". Ok, det var inte så jag svimmade av förvåning men lite paff blev jag. Jag som från början nästan tyckte synd om den här gamla damen på cirka 80 år som skulle stå ut med allt "modernt", och så visar det sig att hon själv verkar helt inne i den nya tekniken. Snacka om att missbedöma folk!
Käppar kan förvilla. Nu har jag två val. Antingen fortsätter jag att titta på "Apocalypse now redux" som jag började titta på igårkväll men somnade ifrån, eller så packar jag upp och sätter mig och leker med min nya dator som jag köpte på vägen hem idag. Svårt val! Får nästan singla slant.
Brando i Apocalypse eller den nya Ferrarin - det är frågan?
På återbloggis!
Tupplur på jobbet
Måndag, måndag, måndag och återigen måndag. Ja, det har varit måndag idag, och det har känts från början till slut tycker jag. Kall natt, kall morgon, snö på marken igen, soligt och schysst väder hela dagen. Transport till arbetsplatsen. Börja jobba, lunch med endorfinfrigörande träning i form av såväl löpband, cykel som crosstrainer. Svettig som f-n, dusch, lunch vid skrivbordet. Sen, var det som om någon hade klubbat mig i skallen. Jag var faktiskt tvungen att rikta stolen mot fönstret, från dörröppningen med ryggen mot korridoren, och blunda en stund. Satt för säkerhets skull med en penna i handen så jag förhoppningsvis skulle tappa den om jag somnade in. Somnade nästan in och var på väg att börja drömma när jag ryckte till och helt plötsligt var klarvaken. Ja, jag kommer inte att ha dåligt samvete för detta. Jag tror det var precis vad jag behövde. Blunda några minuter för att orka med resten av arbetsdagen. Sen gick det ju bra att fortsätta arbeta. De länder där man har siesta är faktiskt inte helt fel ute tycker jag. 
Riktigt så här utstuderat var det inte.
Förra veckans tredje världskrig mellan mor och ena dottern är över. Nu är det istället systrarna Hemmander som har ett fjärde världskrig på gång. Hel-vet-e vad de kan bråka, om i stort sett ingenting. De retar gallfeber på varandra och bråkar om allt. Vad ska man göra? Försöker man ingripa i konflikterna så står ord mot ord, och ingen är beredd att vika undan. Hopplöst medlarläge!
Ständiga oroshärdar i vår familj.
Ikväll började Arn visas på tv. Jag hade inga stora förväntningar och var väl i valet och kvalet om jag skulle titta. Jag brukar inte gilla "kostym-produktioner". Hamnade i soffan och gillade första avsnittet! En positiv överraskning helt enkelt. Vad kul med positiva överraskningar! Jag har inte läst Arn-böckerna men har förstått att Guillou fick en del kritik för att allt som skrevs inte riktigt stämde med historien och verkligheten. Detaljer! Det är väl inte första gången verkligheten blir förvanskad i skönlitteratur i så fall. Jag kommer att fortsätta titta på Arn. Det var intressant! 
Arn(e)
Nu ska jag avsluta bloggen för ikväll, och börja titta på Apocalypse now. Det var längesen. Fick inspiration under eftermiddagen att återse den. Vi hörs närmare påsk!
Vi hade vår i luften, var har ni er?
Typ en sån här va! Sväljer hur mycket som helst. Vädermässigt började denna helg i dur och slutade i moll. Igår var det värsta vårvädret med sol och uppemot 8 plusgrader när det var som varmast. Underbart! Lyckades få till biltvätt för första gången det här decenniet och bilen blev skinande ren jämfört med innan. Tvättborstarna i biltvätten är dock inte populärt i alla läger. Grabben tog skydd i baksätet och höll för öron och blundade för säkerhets skull. Idag däremot har det snöat till och från. Ibörjan låg det inte kvar eftersom det var plusgrader, men ju närmare kvällen vi kom desto kallare blev det och nu ligger det kvar. Tungt!
Besöket i biltvätten var efterlängtat. På lördagmorgonen hade vi fotbollsmatch mot ett annat Hässelbylag. Vi körde snabba byten och körde på i 1,5 timme. Kul för killarna att få lite annat motstånd än det de är vana vid från de vanliga träningarna. Snart börjar ju S:t Erikscupen. Undrar när vi kan börja träna ute?
Vid lunchandet i Vällingby centrum slog sig Schyffert ned vid bordet bredvid med sina två barn. Schyffert skyfflade in sitt libanesiska käk på nolltid och beklagade för libanesrestaurangens personal att de var tvungna att bomma igen om 1,5 vecka. Jag har inte alls följt "Landet brunsås" men har förstått att det är ett lite ovanligt matprogram, där man får reda på ganska mycket intressant.
Schyffert gillar libanesiskt. Efter lunchen var det dags för veckans terroraktivetet - storhandling. Jag HATAR att storhandla! Speciellt när man är klädd som om det vore -8 ute men det i själva verket är +8 och givetvis ännu varmare inomhus. Vi lyckades bli klara innan jag fick stroke. Därefter snabbt vidare för att lämna av grabben på innebandyträning. SEN äntligen, kunde man börja softa lite.
Bami Goreng var lördagkvällens nya rätt som vi inte hade gjort innan. Fantastiskt gott! Kan rekommenderas! Sen blev det "Körslaget" men jag kan inte direkt säga att jag blev imponerad. Tveksamt om det blir något mer Körslaget för min del på lördagkvällarna.
Bami. Min nya "kompisar" rådjuren, har dykt upp igen, både i lördags morse och i morse. Äldsta dottern berättade att hon också sett dem senare på lördagförmiddagen, och berättade då, precis som jag såg första morgonen jag såg dem, att det satt en katt i närheten och observerade. Det helsjuka som hon såg var att ett av rådjuren fick ett plötsligt tuppjuck och påbörjade en agressiv attack mot katten som flydde sin kos. Varför gjorde den så? Gillar inte rådjur katter? Gillar rådjuren mig? Gillar jag rådjur? Nej, jag skulle nog helst slippa dem. Mest med tanke på fästingarna. Ser på nätet att man kan köpa en rådjurs- och vildsvinskrämma för 599:-. Någon pryl som både tänder ett lyse och börjar låta om något kommer i närheten av den. Kanske är värt att testa?
Katterna kan ju inte heller gillar rådjuren. Ska kanske bilda pakt med dem? Rådjurssadel på tallriken?
Dyrt som fan fan fan!Dagens naturupplevelse var i morse när jag sömndrucket raglade ur sängen och skulle dra upp persiennen. Tyckte att det rörde sig när jag tittade ut i trädgården. Jodå, där stod ett rådjur, och ett till, och ett till, och ett till. Fyra rådjur hade samlats och stod uppradade vid en rabatt där snön har smält bort hyfsat. Vad de hittade att äta är oklart. Jag är inte så kunnig kring sånt, men har fått lära mig idag att de gillar tulpaner, äpplen, mattor och tofflor. Av den varan var det dåligt i nämnda rabatt. Intressant var också att på behörigt avstånd satt en katt och bevakade rådjurens förehavanden. När jag en liten stund senare gick för att kolla om rådjuren var kvar hade de försvunnit, men istället höll katten på att undersöka stället där rådjuren precis stått. När jag lite senare hade backat ut bilen från garaget (utan att köra över någon cykel), såg jag att två av rådjuren omgrupperat till en annan grannes tomt. När jag påbörjade min färd och kommit en bit på vår gata såg jag att de två andra var på ytterligare en annan tomt. De hade splittat på sig. Kanske hade katten skrämt bort dem? Lite kul med dessa besök, tills man börjar reflektera över alla fästingar som de bär på.
En av fyra besökare hade horn. Veckans nästbästa dag har infunnit sig och det enda som brukar vara jobbigt med fredagar är att man är så trött på kvällen. Jag ska inte göra om förra fredagens misstag att svimma av i soffan och vakna vid halv 2. Nej ikväll ska jag hålla mig vaken och försöka njuta av fredagkvällen. Jag la mig t.o.m en stund tidigare igårkväll och tror jag somnade innan midnatt, så jag borde vara utsövd. Och kvällen har ju avlöpt utan några som helst insomningsproblem. Visst, jag kan villigt erkänna att jag gapande har avlossat några monstergäspningar. Men det är också allt.
Monstergäspning. Lyssnade på mina barn tidigare ikväll när de satt och diskuterade allt möjligt. Tror inte de visste att jag hörde vad de pratade om.
7-åringen "Jag är glad att jag bor i Hässelby..det är ett bra samhälle" (Undrar om han jämför med Haiti?)
14-åringen "Innan jag har gått ut 9:an ska jag ha varit uppe på skolans tak" (Undrar om rektorn svarar om man ringer hem till honom på helgen?)
16-åringen --------------------- (men säg något då, så jag får reda på något)
Barnen i ens tillvaro är verkligen en fjärde dimension på livet, apropå tidigare utläggningar om dimensioner i livet. Hade man inte haft barn hade man mist denna fjärde dimension. Trots tandagnisslan, upprörda samtal och känslor, konflikter, bråk, meningsskiljaktligheter och våndor, så är jag ganska glad att man har denna fjärde dimension av livet.
Nu ska jag inte pina er som tillhör minoriteterna i samhället och läser denna blogg med fler utvikningar. Bara en sak till. Visst kändes det konstigt att det var tre tävlande i varje lag av "Så ska det låta"!? Det kändes ju helt obalans. Skärpning SvT!
Kan inte sluta likna Stefan Gunnarsson vid en ung Rick Wakeman. Slut på inspiration
Tja!
Träning i stickad tröja, Raffa och Busch
Typ en sån, fast inte den kragen, och inte så lång och lite mer spräcklig. Apropå att glömma kläder så minns jag ett tillfälle i 7:an när vi skulle ha gympa. En parallellklasskompis - vi kan kalla honom Ralph - höll på att klä på sig gympakläderna precis som alla andra. Man ville ju skynda sig upp i gympasalen så man kunde röjja fritt en stund innan lektionen satte igång. Alla sprang runt som ystra vårkalvar och sparkade på bollar, klättrade i ribbstolar, slängde sig på mjuka tjockmattan och...ja t.o.m. de riktigt tuffa grabbarna, de som inte bytte om en enda gympalektion på hela högstadiet, var med och röjjde friskt under dessa minuter. De sprang runt i dunjackor och röjjde lika friskt som vi andra mer ordentliga som faktiskt hade bytt om inför lektionen. Vid detta tillfälle var jag helt tvärsäker på att Ralph nästan var helt klar med sin påklädningsprocedur när jag pep uppför trapporna till gympasalen från omklädningsrummet. Men när lektionen skulle sätta igång några minuter senare, och läraren som för övrigt hade samma efternamn som förre presidenten i USA men med annan stavning skulle ropa upp och kolla vilka som var närvarande och ombytta, och vilka som var närvarande i dunjackor, och vilka som var frånvarande, såg jag till min förvåning att Ralph inte längre hade gympakläderna på sig. Han hade bytt tillbaka till sina vanliga kläder!? Gympaläraren som för övrigt hade samma efternamn som förre presidenten i USA men med en annan stavning frågade givetvis, "Varför är inte du ombytt Ralph?" Det korta svaret från Ralph löd "Skosnöret gick av"........Skosnöret gick av....ni fattar....Givetvis, kan man inte vara med på gympan om skosnöret går av. Hur skulle det se ut? Skarva skosnören kanske inte ingår i allmänbildningen när man går i 7:an, men lite tunn kändes denna förklaring till varför Ralph inte var ombytt. Jag kan inte säga om det var efter just denna gympalektion, eller om det inträffade senare men större delen av resterande högstadium deltog inte Ralph i gympalektionerna. Han blev en dunjacka han också. Undrar vad Ralph gör idag?
Gympaläraren hade t.o.m. samma initialer som förre presidenten i USA. Tänk vilka oviktiga minnen som kan ploppa upp i hjärnan så där bara, 30 år efter de har inträffat. Och att sen sitta och skriva ned dem i en blogg som knappt någon läser......det är ju ännu sjukare!
Idag var jag på ett möte hos en extern samarbetspartner å tjänstens vägnar. Ett intressant och bra möte som jag trodde skulle ta max 20 minuter. Stel som en ihjälfrusen eskimå fick de baxa mig ut på Drottninggatan en och en halvtimme efter mötet började. Är ju inte van vid att sitta still så länge.
Som en inuit har man kännt sig hela vintern. Och ikväll var det klubbkväll på Intersport i Vällingby. Sonen har utrustats med diverse fotbollsprylar så vi är förberedda och rustade inför S:t Erikscupen som kör igång om ca en månad. Om snön har smält då vill säga. Nu på lördag skulle vi haft klubbkamp mot Lidingö. När detta planerades för någon månad sen var det väl ingen som trodde att varenda fotbollsplan skulle vara täckt med snö 20 mars. Så någon klubbkamp mot Lidingö blir det inte. Inte denna helg i alla fall.
Snart är det påsk! Imorgon är det bara två veckor till skärtorsdag. Det var inte längesen det var elva veckor till påsk. Jag minns det som igår.
Dramatiskt
Tunnelbanan - en farlig plats på många sätt och vis. Annars har dagen varit tämligen odramatisk. Stod ett tv-team och filmade på Kungsgatan när jag skulle gå hem från jobbet på eftermiddagen, men de slutade tvärt när jag kom gående. Avtalsrörelsen börjar tydligen dra ihop sig och Svensk Handel och Handelsanställdas Förbund ska försöka komma överens. Handels har hotat med strejk till påsk men DK säger att de nog kommer fram till något innan dess. Självklart kan det bli dramatik i en avtalsrörelse, men....lite mer spännande än så kan väl livet bli.
Styr hela avtalsrörelsen? Då tycker jag t.ex. att dramatiken i Mästarnas mästare är mer spännande. Ikväll blev Patrik Sjöberg tvärjumbo efter att ha kommit sist i alla tre tävlingar. Han trash-snackar på och är tvärsäker så man blir full i skratt åt honom. Han valde ut Armand Krancj till nattduellen och sa att det var den moraliska finalen...haha! Patrik fick däng och fick ta sin stora resväska och åka hem. Nu kommer det att stå mellan Armand och Louise Karlsson. Kanske kan Brolin få en fot med i striden om slutsegern. Tomas Johansson räknar jag bort. Han har halkat sig kvar på något konstigt sätt och typ blivit nästsist hela tiden.
Patrik Sjöberg fick åka hem. Nu ska jag överge detta bloggande för ikväll och se om det är någon dramatik på Shutter Island.
Shutter IslandPå dramatiskt återseende!
Chefsnappning och fuldelning
Idag var jag tvungen att hasta hem från jobbet tidigt. Jag hade stämt träff med en energi-nisse som skulle se på vårt hus och se om det var värt mödan att installera en luft-luft-vämepump. Det tyckte han förstås att det är. Han tittade sig omkring, kollade, mätte, frågade, antecknade och försvann med löfte om att återkomma med lite olika alternativ på lösningar. Får nog ta hit lite fler energi-nissar så jag har något att jämföra med. Inte bara greppa första bästa. Jag har ännu inte sett elräkningarna för denna vinter men befarar det värsta vad beträffar summan på inbetalningskorten. Det måste ha kostat multom att värma upp detta hus denna vinter. Hade man haft en luft-luft-värmepump på plats i höstas hade man kunnat spara kulor. Men, bättre sent än aldrig.
Så funkar det. Ikväll har jag hjälpt son att räkna matte. 6-3=3. 5+4=9 osv. Tänk vad bra man hade det när man gick i ettan. Allting är helt självklart. Det finns inga hinder. Det enda är att man ska lära sig att skriva siffror så att andra kan läsa dem. En svår konst i sig. Bara en sån sak som att knäcka koden hur man skriver en 8:a "på riktigt. Jag har i mitt vuxna liv sett så många andra vuxna som skriver 8:or genom att göra två små o:n på varandra. Det funkar givetvis också, men är ju inte helt tekniskt korrekt. Tycker att det ser lite omständigt ut också, och tar nog lite längre tid om man tänker ur ett rationell synvinkel. Sen har vi läst Kalle Anka. Och när Kalle Ankan tog slut fortsatte vi med Tintins Faraos cigarrer. Tänk så enkelt allt är i Tintins värld. Han ger en elefant penicillin och blir polare med elefanten som gör honom till sin skyddsling. Tintin snappar upp elefantspråket och täljer till sig en trumpet som han kommunicerar elefantspråket med elefanten. Men detta är givetvis bara en passus i den annars rafflande Faraos cigarrer, där Tintin lyckas klara sig ur alla faror. Allt är så enkelt i seriernas värld.
Jag kommer nog aldrig att bli för gammal för Tintin. Glömde säga att vi hämtade ut den överkörda cykeln igår. 1200 spänn för ett nytt framhjul, lite service och smådelar. Som hittat! Funderar på att skaffa en sån där extra övningskörningsbackspegel på bilen som kan bli ett extra "öga" när jag backar ut bilen från garaget. Jag har inte lust att köra över en cykel en gång till. Men jag lovar att vara försiktig. Om jag kan få något av barnen att bilsurfa när jag backar ut bilen får jag ju någon som har koll på morsans cykel. Härligt! Där fick jag användning för ett av de nya orden också.
Nu ska jag försöka hitta någon bra film att försvinna in i. På återbloggis!
Avsvimmad i soffan
Satt uppe natten till fredag och såg på film till klockan 1… ”Smart”? Nej, inte speciellt. Men om en film är sååå spännande kan jag inte låta bli. The departed, Oscarsbelönad för några år sen. Inte sett filmen tidigare, och satte på den alldeles för sent, och kunde inte sluta titta. Ögonen kändes bara marginellt tröttare i fredags än vanligt. Straffet kom på kvällen då jag svimmade av i tv-soffan och vaknade vid halvtvårycket, förvånad, förvirrad och ensam. Kom till sans och förstod tillslut vem jag var och var jag befann mig, och kontrollerade om ena dottern, som hade varit på vift, hade dykt upp som hon hade. Det hade hon, och hon hade tydligenförsökt kommunicera med mig i soffan när hon kom hem. "PAPPA DET BRINNER!!!" Hon hade bara fått ännu högre snarkningar till svar. Kul att man faktiskt kan roa sina barn ibland! 
Leonardo och Matt gör upp på ett hustak i The Departed.
Vadslagning skedde i fredags på arbetsplatsen vem som skulle ta de tre första platserna i gårkvällens melodifestival. Jag som inte har sett så mycket av deltävlingarna satsade mina slantar på Pernilla Wahlgren. Salem Al Fakir som två och Anna Bergendahl som trea. Nu blev det inte riktigt så. Pernilla svek rejält, men de två andra hamnade på pallen i alla fall. Vet inte hur de andra har tippat och om mitt tips överhuvdtaget räckte till någon tätplacering? Trots allt såg vi på Melodifestivalen eftersom barnen och våra gäster var helt inne på det. Blev väl inte direkt lyckligare av att se Melodifestivalen, och jag vägrar att se stora europeiska tillställningen i maj. Det brukar vara sååååå seeeeegt, och dåligt. 
Gick inte så bra för Pernilla.
Undrar varför man som liten sa att "man skulle ha främmande"? "Nej, jag kan inte vara med och spela fotboll ikväll för vi ska ha främmande". Oftast är det, och var, bekanta människor som bjöds hem. Ändå sa man att man skulle ha främmande. Tycker det är märkligt och lite fascinerande. Jag kan inte med bestämdhet säga att jag själv använde uttrycket "främmande", men jag minns att kompisar sa det. Får forska vidare i detta och återkommer när jag säger något.
Och så är den allsvenska premiären avklarad. Detta år utan Hammarby. Har varit lite småsur och grinig de sista dagarna eftersom tidningarna inte skriver en rad om Superettan. Var tvungen att kolla när Superettan drar igång och fick då se att den inte startar förrän en bra bit in i april. Då var det ju faktiskt inte så konstigt att tidningarna inte har börjat skriva något ännu. Trots att Hammarby inte är med i Allsvenskan i år ska jag försöka engagera och intressera mig för vad som händer. Vi har ju BP som spelar sina hemmamatcher bara några utsparkar hemifrån på Grimsta. Inte omöjligt att det rentav blir någon match man går och tittar på. 
Allsvenskan utan Bajen...hur blir det?
Helgen är slut och en ny vecka väntar. Vi går in i andra halvan av mars, och påsk känns inte alls avlägset längre. Det var inte längesen som jag skrev att det var 11 veckor till påsk. Tiden rusar på ruskigt snabbt!
Om Åsne skulle gifta sig...
Glenn & Glenn Hysén Åsne & Brad..........
Idag blev jag bjuden på libanesisk buffé till lunch. Fan-tas-tiskt gott! Mina fyra bordsdamer nöjde sig med en tallrik, men den tunge hungrige gotlänningen var givetvis tvungen att ta en tallrik nr 2. Fantastiskt gott som sagt. Tabbouli heter restaurangen och ligger på Regeringsgatan. Trots att det bara ligger ett varpakast från min arbetsplats hade jag aldrig varit där innan. Förr, låg där en jugge-restaurang som hette Montenegro. Då var man stammis där och njöt av deras fantastiska pljskavicka med tämligen täta mellanrum. Sen Montenegro försvann har jag knappt styrt kosan åt det hållet på Regeringsgatan. Ibland blir man hemmablind.
Några av de f.d. anställda på "Montenegro"
Ikväll har jag mellanhandlat på Coop i Vinsta. Vad är mellanhandla? Oftast talar man om "storhandla", eller så går man bara in och köper några få varor man behöver. Det här var precis mittemellan några få varor och storhandla. Och jag var helt själv. Inga barn eller fruar som var med och zinkade tiden, utan smidig tysk effektivitet. Ganz perfekt! När jag läser om föregående mening inser jag att det kanske inte heter "zinka tiden" utan "sinka tiden". Men ni kanske är stressade och har mycket annat ni skulle behöva göra innan jag lägger ut texten, gör research kring detta, och jag vill helt enkelt inte szinka er tid i onödan med såna petitesser. Zvenzka är ett zvårt schpraak somm inntä er hellt let att skrivva.
Zink eller sink? Insåg idag under en kort fikarast på arbetsplatsen att jag missade första avsnittet av den nya omgången av Hollywoodfruar i måndags. Detta är ett outtömligt ämne som tydligen går att diskutera hur mycket och länge som helst. Nu är det två nya svenska Hollywoodfruar med i den nya omgången som bara var "för mycket". Alltså jag gråter inte blod om jag missar dessa hemska människor, men det är ju underhållning på hög nivå och man undrar hur mycket som är sant och som är fejk? Känslan är att höstens snackis om dessa utvandrade svenskor inte är slut. Det kommer att fortsätta under våren. Tv3 har hittat ett program som får tittare. Grattis
Tv3!
Kvinnorna som har greppet om tittarna på måndagkvällarna. Tredje världskriget fortsätter så smått i detta hus. Just nu är det väl att bedöma som vapenvila, men läget är spänt och jag befarar skyttevärnskrig till helgen.
På återbloggandäää!
Till sist bara ett klipp på Maria M när hon berättar om sitt läppstiftsberoende..."Jag känner mig exposed utan läppstift"
Filmblogg? Näää..bara 3:e världskriget
Jeremy Renner!!!! 
Pang!Avatar däremot.....zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....Två kvällar har jag försökt att komma in i denna film och förstå varför den är så omtalad och har blivit så populär men bägge gångerna så har jag ......zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....Jag tror faktiskt att den filmen är körd för mig. Den känns alldeles för verklighetsfrämmande och om man inte ens kan hålla sig vaken, när man verkligen har försökt två gånger...ja då är det nog kört. Avatar hamnar i papperskorgen....osedd.
Kommer alltid att förknippa Avatar med en riktigt schysst tupplur. Blir trött bara jag ser den här bil...zzzzzzzzzzzzzzzzzNu är ju inte det här någon filmblogg om någon tror det. Nej det här är en blogg om vardagliga trivialiteter som borttappade nycklar, överkörda cyklar och trasiga mobiltelefoner! Idag sms:ade Phonehouse och sa att min trasiga mobiltelefon var lagad. I söndags sa de att det skulle ta 1-3 veckor. Det tog knappt tre dygn. Imponerande att de kan uppskatta tidåtgången så .......DÅLIGT! Men det var åt rätt håll i alla fall. Eftersom jag inte ens kunde slå på min mobil i helgen, kunde jag inte heller säkerhetskopiera alla kontakter som jag borde gjort medan mobilen var hel. Så nu har jag en helt "ren" telefon utan någon att ringa. 29 april 2008 är det visst också. Bara att börja om från början med det mesta, och gilla läget att ur led är tiden.
Här hemma är det ett tredje världskrig på gång mellan mor och ena dottern. Jag har den blå baskern inom räckhåll om konflikten blir långvarig och blodig. Bägge stridande parter har redan dragit sig tillbaka. Vem vet vad de förbereder? Kanske är det nattlig beskjutning, precis som i Libanon 1988, som gäller? Vart jag än vänder mig i huset är det stor risk att jag måste rapportera en firing-close. Krig är aldrig bra!
Tredje världskriget på nära håll. Årets svensk
Typiskt israeliska soldater. 
Typisk FN-soldat. Idag började jag och en kollega diskutera "Årets svensk" och varför det gick åt h-e, på ett eller annat sätt, för många av de som utsågs till Årets Svensk. Precis som det vilade någon förbannelse över denna utmärkelse. Vi hade ju Refaat El-Sayed, Hans Holmér och Ebbe Carlsson som hann få priset. När Rapport, som utsåg Årets Svensk, 1989 insåg att den person som ansågs ha stått i centrum för nyhetsrapporteringen det senaste året var Christer Pettersson, la man ner priset. Därefter gjorde tydligen radioprogrammet "Efter tolv" ett försök att skaka liv i utmärkelsen men gav upp efter några år (den siste som fick det var Anna Lindh - oklart dock om det var pga nyhetsrapporteringen kring mordet på henne, eller om det var för att det rapporterades mycket om henne redan innan mordet?). På senare år har tidningen Fokus tagit över utdelandet av denna utmärkelse.
Refaat pekar finger. 
Hasse. 
Ebbe. Tror att det har smält bort ännu mer snö idag. Solen har visat sig och det har känts plusgrader. Någon sa dock att det skulle komma snö på fredag.......................Men det är inget att bli sucidal över. Bara att bita ihop och gilla läget som det är!
Många skumma lirare på tunnelbana och buss idag! Precis som de har vaknat från sina iden. Kan inte direkt kategorisera och precisera mer än att det kändes som fler konstiga typer som var ute och åkte idag än tidigare i vinter, eller så kom jag bara in i ett sånt "stim". Förmodligen tyckte de likadant om mig, dvs "vilken skum lirare som är ute och åker kommunalt idag!".
Såg många udda typer idag. Annars har dagen flutit på. Ser fram emot onsdagen!
Urban exploration fanns redan på 70-talet
Idag var det en fantastiskt fin dag vädermässigt. Solen har skinit (skinit...heter det så...kändes konstigt att skriva)och det har droppat från tak och högre höjder, så att man verkligen har känt att våren är på gång. Asfalten börjar synas mer och mer, och i helgen såg jag till och med en motorcykel som var ute och åkte. Dagarna blir längre och längre och idag gick solen ned vid 17:30. En fantastisk tid helt enkelt när man känner att vintern håller på att släppa greppet, som varat sen mitten av december.
Älskar asfalt har jag kommit på!
Eftersom de försvunna husnycklarna inte dök upp under söndagen, och vi inte ville fortsätta att bevaka huset med baseball-trä eller ha en ständigt utposterad kulspruteskytt på taket ringde jag efter låssmed i morse. Fick utmärkt service av Vällingby Lås som trots namnet håller till i Hässelby. Fick en utförlig lektion av Ulrika på nämnda firma som berättade att LB-låsen försvunnit från marknaden sen ca 10 år tillbaka och att man inte bara behövde byta låset utan även låskistan. Kände med en gång att det här ”kommer att dra iväg”. Den trevlige låskillen som dök upp vid 9-rycket arbetade vid vår dörr i en halvtimme, tills det var ca 10 plusgrader i huset pga den öppna dörren. Men nytt lås fick vi. Åkte sen ner till själva butiken vid Hässelby Torg för att betala ”kalaset” och göra kopior av nycklarna så att de skulle räcka till alla. Utan att behöva betala något extra fick jag AIK-emblem på den ena nyckeln så att dottern nu ska kunna hålla reda på nycklarna bättre i fortsättningen. Men det bar emot, och min Hammarby-själ blödde, när jag behövde peka på ”AIK” och säga, ”den tar vi!”. 3.496 spänn för ett sjutillhållarlås, ett cylinderlås och 5 x 2 uppsättningar nycklar till detta. Som hittat! En och annan indragen månadspeng kan jag tänka mig att det blir framöver.
Populär nyckel till nya cylinderlåset! Personligen anser jag att den är asful!
Skapligt försenad till jobbet. Sallad vid datorn, och en något förkortad arbetsdag som jag får ta igen vid annat tillfälle. Väl här hemma har jag agerat jultomte och delat ut nycklar till alla snälla barn. AIK-nyckeln var ett populär hos syndaren. "Den här ska jag aldrig bli av med!"
Urban exploration är ett nytt begrepp som man fått lära sig nu vad det är för någonting. En underjordisk rörelse, en subkultur, mest bestående av tonåringar, som har som största mål och intresse att utforska stängda utrymmen som tunnelbanetunnlar, kloaksystem, bergrum, underjordiska gångar och andra stängda och öde utrymmen. Förra veckans tragiska händelse när en 13-årig kille hittades i ett 30 meter djupt schakt vid Slussen har kastat sken på denna rörelse. Alltså detta känner man ju igen! Uppvuxen i Visby har man ju både klättrat på ringmuren och även klättrat in i ruiner. Kloaksystemen kom vi aldrig till. Med facit på hand och med en alltmer rädsla för höga höjder inser man att dessa ”oskyldiga” lekar, och utforskning, givetvis också kunde ha slutat olyckligt. Ödekåkar var också spännande att ta sig in i. Fanns ett hus nära där jag växte upp som bara var att kliva in i, utan något egentligt syfte. Det var bara en nyfikenhet som stillades när man tog sin in där och konstaterade att det också hade varit tillhåll för uteliggare och knarkare. Likaså Fristad-kåken vid hamnen i Visby, var en sån öde byggnad man kunde ta sig in i, och känna ett litet adrenalinpåslag när man försiktigt smög omkring bland glassplitter, ölburkar och kanyler i de tomma lokalerna, och innerst inne hoppades slippa träffa på någon galen knarkare som blivit kvar. Minns också en tom gammal frikyrka som låg i den lilla gränden söder om, och precis vid S:t Hansskolan, som revs någon gång i mitten av 70-talet. Givetvis förbjudet att ta sig in där på rasterna, men ibland tröttnade man på asfalts-fotboll och gick emot reglerna. När det var klart att kyrkan skulle rivas var det sport att kasta sten mot de få glasrutor som ännu var hela på denna kyrka. Jag minns dock inte vad det var för kyrka? Får konsultera någon som kan sitt Visby. Valdemar Falck, läser du min blogg? En spännande tid var det hursomhelst! Så Urban Exploration är inget nytt. Det förekom redan på 70-talet i Visby.
Urban Exploration har funnits länge.
Funderar på att se någon Oscars-belönad film ikväll. Står mellan Hurt Locker och Avatar (nej, jag har inte sett den...och ja, jag inser att jag missar 3D-effekterna hemma i soffan). Lever dock mitt liv för övrigt i så mycket 3D jag bara kan, så jag behöver inte denna effekt när jag ser film. Tänk om man istället kunde växla om så att man levde sitt "vanliga liv" i 2D...eller i 1D....men då blev det kanske lite snävt. 
Kanske ikväll, kanske en annan kväll?
På återblogg!
Baseball-trä under kudden
Helger ska ju vara till för att man ska koppla av, ta det lugnt och förhoppningsvis komma tillbaka till arbetet på måndagen utvilad och med fulladdade batterier. Den här helgen blev inte riktigt så.
Först hade vi då den överkörda cykeln i fredags. Den blir förmodligen i skick som ny när Sigge och hans grabbar har bytt ut det skeva framhjulet. Igår insåg jag att min mobiltelefon fått tuppjuck - igen. Hade den inlämnad två gånger i somras, kort efter den köptes. Nu var det dags igen. Stendöd utan någon skälig anledning. Hade jag tappat den i golvet eller något liknande hade det gått att förstå. Men när den bara dör sådär!? "Uppdatera programvaran" på internet får man som råd, och "säkerhetskopiera först ex.vis dina kontakter innan du uppdaterar programvaran"...jovisst..jättelätt...när inte ens telefonen går att sätta på. Lämnade in denna skittelefon idag och får vänta 1-3 veckor. Alla kontakter blir som bortblåsta är jag rädd. Bara att sätta sig och knappa in på nytt när man får tillbaka den. 
Livet var lättare förr, innan mobiltelefonerna dök upp.
Idag fick vi också reda på att ena dottern hade slarvat bort/tappat/blivit bestulen på sina husnycklar. Hon upptäckte det när hon skulle gå hem från "festen" hon var på i natt. Det som var lite jobbigt var att det tog tid att få fram hela sanningen. Hela hallen tömdes och alla skor vittjades i jakten på de försvunna nycklarna, och dammsugarpåsen klipptes sönder samtidigt som det lagades mat, INNAN vi fick reda på att de absolut inte kunde vara hemma utan hade försvunnit igårkväll. Tydligen hade det letats nycklar redan i natt när hon skulle gå hem från "festen". Killen som hade "festen" hade också letat efter nycklarna men inte hittat någonting. När vi ville ringa till festkillens föräldrar för att eventuellt få rätt på nycklarna, var det också känsligt. Hans föräldrar visste ju tydligen inte om att det varit "fest" i villan, så nej det gick absolut inte. Det man hoppas är att nycklarna är tappade någonstans, och inte går att sätta i samband med var de passar. Sämsta scenariot är att någon har tagit nycklarna på festen och planerar inbrott, eller "säljer" nycklarna vidare till någon som ägnar sig åt inbrott. Inatt blir det baseball-trä under kudden om det dyker upp någon som vill testa nycklarna, och imorgon bitti byte av lås.
Får hämta inspiration från den gamla kultfilmen "The warriors"
Lördags-slaget om tv:n blev ganska oavgjort. Fick genomlida melodifestivalen en stund tills jag fick genom att vi skulle se på Barcelonas lördagsmatch. Vad händer då en bit in i andra halvlek? Jo Zlatan blir utvisad. Deppigt värre! Kommentatorerna verkade helt tagna på sängen och satt helt tysta i flera minuter. Något vettigt hade väl kunnat säga! Hela situationen var svår att se och man fick bara se på långt håll vad som såg ut som ett vanligt anfallare-mot-back-gruff. Men Zlatan är ju stor och kan ta för sig, så det är möjligt att det var helt rätt att visa ut honom? Känns som Zlatan är inne i en svacka just nu. 
Gula dojjor var inte så lyckosamt för Zlatan.
Inatt är det Oscarsgala. Jag är inte nominerad denna gång heller, även om jag spelar rollen som mig själv, i den pågående "filmen" om mitt liv, på ett briljant sätt! Tror faktiskt ingen skulle göra den rollen bättre! Inte ens mina små dokumentärfilmer som med jämna mellanrum produceras har uppmärksammats och fått internationellt gehör! Det är väl egentligen det enda jag har att invända emot. Annars blir det säkert bra med Oscarsgalan i år också. 
Inatt ska de delas ut.
Imorgon är det internationella kvinnodagen. Vet inte om jag ska fira detta? Om man nu "firar" den dagen? Jag är inte riktigt säker...Får skaffa mig kunskap om detta innan jag börjar resonera om saken tror jag. Igår var det i alla fall sportlovsafton. Idag sportlovsdagen, och imorgon annandag sportlov. Hoppas nästa helg blir bättre än den som precis håller på att ta slut. 
På återbloggis!
Skitbowling och materiell förstörelse
Kolla min högerfot!!! Visste inte ens själv att hade en elitgymnasts vighet!!!Gårdagens semesterdag innehöll inte så väldigt mycket mer som är värt att notera. Sov lite längre än vanligt igår morse. Ringde lite nödvändiga telefonsamtal. Åkte in till stan. Ungarna ville äta på Pizza Hut, och det hade inte jag något emot. Obehagligt mätt, nästintill spyfärdig, efter en pizza-buffé på Pizza Hut rullade vi vidare mot Ballbreaker vid Stadshagen. Ett riktigt "lekcenter" där man förutom att spela bowling kan spela biljard, kasta pil, köra bilbana, skjuta straffar i såväl hockey som fotboll, skjuta änder och köra avancerade bilsimulatorer. Skulle man vara där kvällstid vid rätt tillfälle fanns det en välsorterad bar också noterade jag. Nåväl, för oss blev det bara bowling och inget barbesök idag. I sista stund dök frugan/mamma upp från annat håll också och hade precis fått på sig de vackra bowlingskorna i blå-rött-vitt när det var hennes tur att kasta första gången. Men som sagt, bowling blir aldrig min sport. Kanske om jag får spela två timmar någon gång.
Pizza Hut - innebär alltid en tävling, att slå antalet slicar man kan få i sig...Storhandling på vägen hem. Hem och packa upp. Laga mat. Äta. Obehagligt mätt och nästintill spyfärdig igen.
IDAG skulle vi då ge oss iväg i det vackra vädret för ett litet träningspass på SATS i Vällingby. Det började ju med att skita sig med en gång när jag skulle backa ut bilen från garaget. Jag hade i vanlig ordning ställt ut frugans cykel mot JÄTTEhögen snö utanför garaget, eftersom den alltid står bakom bilen när garaget stängs. Av någon outgrundlig anledning hade jag inte fokus på centimetrarna som skiljer bakspeglarna från garageportskarmen och blir bryskt påmind om detta i samma ögonblick som jag har fått ut 2/3-delar av bilen ur garaget. KRAAK, säger det om vänster backspegel....."HELVETE!!" tänker jag för mig själv och kör in en meter i garaget för att råda bot på misstaget. Rätar till bilen så den kommer mer åt höger för att inte misstaget ska upprepa sig. I samma ögonblick som bilen är helt ute ur garaget och jag försöker lista ut hur skadad vänster backspegel är, flimrar de två minsta barnen förbi i ögonvrån...men de har varit med förut så jag förutsätter att de håller sig ur vägen och gör min sedvanliga manöver som går ut på att jag vänder bilen 180 grader genom att svänga hit och dit, så att bilen ska vara startklar för vidare färd. Under min manöver har jag samtidigt satt på radion på 106,7 rockklassiker och skruvat upp volymen eftersom det är en fin gammal Whitesnake-låt som spelas. I samma ögonblick som jag backar bilen bakåt mot garaget så känner jag kanske lite motstånd...men så har det känts hela vintern...is..snö...kanter..hit och dit...va fan...just i det ögonblicket ser jag hur min fru rusar mot bilen och ser helt förtvivlad ut....förstår att något är på tok...stannar omedelbart.....hon öppnar passagerardörren och förklarar för mig att jag håller på att köra över hennes cykel.........................................Detta känns i detta ögonblick helt otänkbart.....jag brukar ju inte köra över saker så där........kliver ur bilen och går runt och konstaterar att höger bakhjul står på min frus cykels framdäck....gör ett tafatt försök att dra loss cykeln men det är ju lönlöst....inser att bilen måste fram eller bak för att få loss cykeln.....kliver in bilen och väljer att köra framåt....Kliver ur bilen igen och konstaterar att cykelns framhjul är ganska skevt.....I detta ögonblick har min fru försvunnit in i garaget och är tämligen förtvivlad...materiell förstörelse är inte hennes starka sida...Nåväl, efter lite gråt och tandagnisslan transporterades den skadade cykeln till Sigge Cykel i Vällingby....Killarna på Sigge Cykel såg ut som om de trodde vi höll på att iscensätta någon form av försäkringsbedrägeri.."Vad har hänt???" Jag förklarade lugnt vad som hade hänt och vi kom överens om att ett nytt framhjul nog ska råda bot på den värsta skadan.
Skevt framhjul...ingen höjdare!Detta var ingen bra start på denna fredag. Taggen har suttit i stora delar av dagen och det har inneburit en del påfrestningar, både av den ena och andra sorten. Men, det kommer en vår, och materiel förstörelse går alltid att reparera. Ett barn..eller en människa under bilen hade inte varit lika lätt att hantera. Backspegeln som det sa "KRAAAK" om, gick att trycka på plats igen, så jag kom ganska lindrigt undan denna gång.
Jag som ofta hakar upp mig vid datum och siffror ser samtidigt ett konstigt samband. Min fjärde februari var en riktig skitdag, av olika anledningar. Nu hände detta femte mars. Hur ska det bli sjätte april och sjunde maj? För att inte tala om åttonde juni??? Knäppt att tänka så kanske, men sån är jag.
Life goes on! På återbloggande!
Bada i kokhett vatten
Jag har nästan inga fördomar om ryssar!Har haft en mycket effektiv dag på jobbet. Kan det vara så att man anstränger sig några snäpp extra när man vet att man ska vara ledig några dagar? Jag tror nästan det. Man vill inte att de som inte har semester ska stöta på ens lik i garderoben, så därför anstränger man sig till det yttersta för att gömma liken på andra ställen, än just i garderoben. För är det någonstans ens kollegor hittar liken, så är det just i garderoben. Nej men det vore surt att komma tillbaka på måndag och få veta att den och den har ringt och sökt en för att man inte har gjort vad man ska, eller hållit det man överenskommit. Därför tror jag att man är som mest effektiv precis innan semestern. Nu är det inte fyra veckors semester jag ska utan bara två dagar...men ändå.
Jag har inga lik i garderoben!Gjorde avbrott i mitt intensiva arbete och ställde mig på löpbandet i en halvtimme. Ja inte bara ställde mig där utan lät benen pinna på också, så att svetten sprutade åt alla håll. Det är alltid skönt när man precis har tränat. Man blir pigg och fylld av energi och känner verkligen av den här endorfinkicken. Någon timme efter man har tränat på lunchen kommer den klassiska dippen. Vid två-halvtre-rycket hjälper knappt starkt automatkaffe. Då skulle man behöva gå ut och rulla sig i en snödriva för att bli riktigt pigg. Men just rulla sig i snödrivor är inget jag brukar praktisera.
Snödrivor finns det gott om f.n.Som den film- och emellanåt även tv-nörd jag är kunde jag givetvis inte missa kvällens första avsnitt av den nya realityserien "Drömmen om Italien". Jag drömmer ju också om Italien! Vi bilade ner till Italien fyra somrar i rad för några år sen och det är ett fantastiskt land. Hoppades kanske att få lite mer Italien-känsla än vad jag fick i denna nya serie. Fem svenska par som inte känner varandra sen tidigare i olika åldrar med olika bakgrund ska tillsammans göra om ett ruckel i en liten by till ett schysst bed & breakfest. Någonstans i det hela ska det utmynna i att ett av paren vinner och får fortsätta driva detta b & b. I första avsnittet dyker det förstås upp en massa små detaljer som kommer att sluta med konflikter paren emellan. Självklart! Annars skulle det ju inte bli bra tv! Men lite segt kändes det! Tveksamt om jag kommer att fortsätta titta. Har man inget bättre för sig kommande onsdagkvällar kan det kanske bli så?
Italien - fantastiskt land!Just nu är det träningslandskamp mellan Wales och Sverige och eftersom båda tonårsdöttrarna är utflugna för kvällen kan jag lyxa till tillvaron och sitta med dator i knät och se på tv samtidigt Det är faktiskt MIN bärbara dator, men jag använder den säkert 1% av den totala användartiden. Lillgrabben lyckas kanske få till 5%, och döttrarna lägger följaktligen beslag på resterande 94% - uppskattningsvis. I det här huset får man hålla sig till stationär dator. Det har vi några fler av. Fyra datorer på fem personer är ändå i underkant vissa stunder. Ett scenario som var otänkbart för 10-15 år sen. Hursomhelst - Sverige leder just nu matchen med 1-0 efter mål av Elmander, en bit in i andra halvlek. Ser lite sömnigt ut och läktarna i Cardiff gapar tomma. Inte direkt någon El Classico-stämning!
Ingen El Classico-stämning i Cardiff. Nu ska jag fokusera på matchen så jag vet vad jag ska tipsa Hamrén om sen när jag ringer upp honom efter matchen.
Konstigt! Han slängde på luren!?På återbloggande!
Gorillapäls och utedass mitt i Visby
Taskigt att göra päls av gorillor!!!Apropå bisamråttor så sägs det att det finns fler råttor i Stockholm än vad det finns människor. En del hävdar att detta antal är starkt överdrivet medan andra säger att det verkligen är så. Vem ska man tro på? Hursomhelst är råttan en överlevnadskonstnär som lever på samma saker som vi människor och kan ta sig högt upp i flervåningshus genom avloppssystemet tack vare att den är så skicklig simmare. När en tredjedel av Europas befolkning dog i digerdöden på Medeltiden, var det loppor som sög i sig blod från bakteribärande svartråttor, och sen förde smittan vidare när de sög blod från människor. Svartråttor finns inte längre i Sverige, utom möjligtvis i någon enstaka hamn. Istället finns numera brunråttan, och som många människor ofrivilligt har som husdjur. Det var länge sen jag såg någon råtta, men jag höll på att cykla över en för några år sen. Förstod först inte vad det var, men när min hjärna kopplat vad det var som slank förbi någon decimeter framför mitt framhjul insåg jag vad.
Svartråtta - inte så vanlig som tur är. Om jag nu fortsätter att äckla mig i denna blogg så har det den senaste tiden varit mycket olyckor kring nedrasad snö och istappar. Häromdagen såg jag en bild i tidningen på en stor snöhög nedanför en lada, där en kvinna lyckats lokalisera sin man till någonstans i snöhögen. Ambulans/brandkår grävde fram honom men dessvärre gick inte hans liv att rädda. Om mannen hade ramlat ned från ladans tak och hamnat under snön i samma fall, eller stått nedanför och fått nedrasande snö över sig hade man svårt att fastställa. Detta att gå upp på tak och skotta ner snö är ju vanskligt. Vi har ett hus med nästintill platt tak och som tur är ligger huset högt så den mesta snön har blåst bort i vindarna. Men även om det skulle ligga mycket snö så skulle jag inte våga gå upp på taket och skotta. Livsfarligt ju! Har en väldig respekt för "höga" höjder, även om de inte är så höga. Och att med darrande ben ge sig upp på en hal stege finns inte på min världskarta. Minns en händelse i min barndoms Visby. Jag var kanske 5-6 år och hade varit med min mamma och handlat. Det var vinter och mycket snö. När vi kommer hem står grannen - Österberg - på sitt utedasstak (jo det är sant..utedass mitt i Visby...förklarar mer sen). Morsan står där och gaggar som vanligt med grannen, som är uppflugen på sitt utedasstak...när han plötsligt tappar balansen och hamnar raklång på utedasstaket. Medan han sakta glider mot avgrunden...eller kanten i alla fall säkert drygt 2 meter upp...så lyckas han tillslut få grepp med händerna på taket och kan resa sig igen. En viktig händelse i mitt dittills 5-åriga liv, och jag lärde mig att man ska ha respekt för att vistas på tak.
Tänk att det mitt i gyttret fanns hus med utedass! I "modern tid"!Och så var det utedasset... Jo det är faktiskt sant. Mitt inne i Visby, tidigt 70-tal, så fanns det åtminstone ett hus som inte hade skaffat sig moderna bekvämligheter som en riktig toalett inomhus, utan faktiskt höll sig med utedass. Men så var också detta grannhus ett sånt här pyttelitet hus som säkert hade ett par hundra år på nacken. Att ens tänka på att bygga om detta lilla hus så det fanns en riktig toalett hade ju stulit stor yta från det redan lilla huset. Jag flyttade hemifrån 1984, och vad jag minns så hade grannen ännu inte gjort något åt sina toa-problem då. Därefter har jag så att säga släppt detta, och har inte riktigt koll på vad som har hänt sen. Inte mer än att Österberg - som var gammal redan då - och hans fru är avlidna sen länge och att huset numera ägs av någon sommargotlänning. Jag tror inte att den lilla byggnaden där utedasset inrymdes, är något utedass längre? Jag får forska i saken och återkomma med besked. Jag tycker så här efteråt att det borde ha luktat? Men jag är ju anosmiker - luktblind - så jag led aldrig av detta. Men att inte morsan o farsan klagade? Hur gjorde man med tunnan? Vem tömde den? Var tömdes den? Ni märker att frågorna är fler än svaren, och att jag har en stor research att göra kring detta.
Mobilt utedass - också lite ovanligt!
Mästarnas mästare är igång igen efter OS. Holm åkte ur ikväll. Synd! Han var duktig i tävlingarna men försvann så det rök i nattduellen. Nu tror jag Armand Krajnc eller möjligtvis Louise Karlsson kommer att ta hem slutsegern. Möjligen kan Tomas Brolin också blanda sig i slutstriden. Kom ihåg var ni läste det först.
Holm - utslagen. På återbloggande!
1 mars
Vi kommer igen!Därefter fortsatte helgen och försvann ganska snabbt. Det var töväder under helgen och man börjar ana hur det kommer att se ut framöver. På vissa ställen var det sjöar av snö som smält och inte runnit undan. Men visst kändes det härligt att se fläckvis asfalt lite här och där. Detta grusades direkt idag när det har kommit ytterligare tung blötsnö några centimeter. Just när man trodde det var över...så fortsätter det. Xynthia - ovädret - har ju skapat kaos i Europa och skördat uppemot 50 liv. Nu är den på väg in över Sverige man men kan ju hoppas att den bedarrar. Men några tuffa dygn verkar vänta på väderfronten. Det är bara att dra ner mössan några dagar till när man går till bussen, och hoppas att det här är det sista av vintern vi får uppleva.
Kanske får skaffa sig något fordon som flyter till vårfloden? Idag hade jag med 7-åringen på jobbet. Han är inte lika entusiastisk till detta som för något år sen, men det funkar ännu ganska bra. Datorspel, oräkneligt antal koppar varm choklad, drivor med pappersflygplan, leka med pappas kamera och lite annat så har snart dagen avverkats. Han såg rätt mosig ut ikväll av nygamla intryck och sover förhoppningsvis som en stock just nu. Vi skaffade NHL till X-boxen på lunchen och spelade en timme ikväll. Riktigt roligt även om det var svårt första gången. Jag matchade Toronto och mötte ett svensktätt Detroit. Matchen slutade 1-1 efter mållöst sudden death och ingen av oss lyckades sätta någon av de efterföljande straffarna. Kan man bli beroende av dataspel/tvspel när man är nästan 45? Hoppas inte det! Jag är inte där ännu, men det är svårt att slita sig.
Tv-spel - beroendeframkallande?OS är slut för denna gång och jag har varit en ovanligt dålig tittare, men mår inte speciellt dåligt av det. Var inte på OS-humör i år helt enkelt. Det är ju inte alltid man lyckas pricka in formen lagom till OS. Fråga skidskytten Helena Jonsson! Fråga ryssarna vad de tycker om sina idrottsmän insatser i OS! Putin uttalade sig häromdagen att Rysslands insats var under alla kritik, och att man var tvungna att skärpa till sig tills hemma-OS om fyra år. Det blir ju nytt OS om två år, men på sommaren. Och nytt vinter-OS om fyra år. Hoppas jag är mer laddad till sommarens fotbolls-VM!
Funderar allvarligt på att köpa blåsrör. Det tror jag blir en höjdare till sommaren!
