Ich bin ein Berliner
Så var man hemma från äventyret i Berlin. Och det måste tillstås att det gav väldigt positiv mersmak! Jag hade egentligen inga större förväntningar alls. "Berlin" kändes litegrann som att man ryckte på axlarna, och "ja..det blir väl som det blir...lite småtrist storstad". Men det är kanske då det blir som bäst? När man inte har för stora förväntningar. Berlin bjöd på väldigt mycket att se och göra. Och då får man ha i bakhuvudet att det kanske var den sämsta tiden på året att åka. Halkbekämpning på trottoarerna vet berlinarna inte mycket om, och jag måste säga att det är ett under att man inte druttade på arslet under alla de timmar man knallade runt i staden. Vintern har ju ett järngrepp om staden precis som övriga Nordeuropa, och trottoarerna var isigare och halare än en nyspolad hockey-rink. När jag igårkväll klev in i flygterminalen på Schönefeld märkte jag att jag fortfarande gick med en viss gångstil..beredd att parera plötslig halkattack...trots att det inte behövdes längre.
Mina vänner började med att kommentera på Skavstaterminalen att allt som sades och gjordes riskerade att hamna på denna blogg. Men så illa är det inte! Det här är bara en resumé.
Vi bodde nära Checkpoint Charlie i den delen av Berlin som tidigare var Östberlin. Alla fem deltagare på resan var överens om från början att vi inte ville se stan från baksätet på en taxi. Därför traskade vi raskt från flygplatsen till pendeltåget, som sen byttes ut mot t-banan och när vi hade åkt klart letade vi upp vårt hotell och kastade in våra väskor. Klockan var närmare midnatt i torsdags innan vi hittade en restaurang i våra kvarter som var både öppen och tilltalade oss. Siciliansk restaurang med kroatisk personal och underbart god mat. Avrundade kvällen, eller snarare natten, på en pub där gästerna såg ut som de gått direkt från sina kontorsarbeten till puben. Stramt och uppklätt, men då hade vi avverkat vi den sortens ställe också.
Resesällskapet samlade på den sicilianska restaurangen.
På fredagen blev det en stadig hotellfrukost. Sen började vi traska med kartan i högsta hugg. Först Unter den Linden - gamla DDR-paradgatan, upp mot Brandenburger Tor. Förbi gamla riksdagshuset letade vi oss sen till Förintelsemuseumet som var tämligen nybyggt och låg en trappa ned i marken. Ovanpå museumet var det en jättestor yta som var täckt med svarta fyrkantiga block och utgjorde monument över förintelsens offer. Man kunde gå runt i dessa labyrinter och en något vanvördig tanke som dök upp var att det skulle vara en perfekt plats för paintball. Väl nere i själva museumet blev man genast allvarlig och gripen av det som skildrades med text och bilder. Man har ju känt till Förintelsen sen man var liten. På något sätt har man tidigare i livet inte varit mottaglig för detta till 100%. Nu kändes det annorlunda. Att titta på bilder och läsa om familjer och enskilda människors öden var gripande och jag fick en klump i halsen av detta. Rekommenderar alla som reser till Berlin att gå och bli påminda om det hemska som hände på detta museum. Därefter hittade vi en utställning om Stasi. Rena Kalle Anka-grejorna med olika små spion/agent-saker som Stasi använde för att spionera på vanligt folk. Därefter fortsatte promenaden mot tv-tornet, Fernsehturm, som är Tysklands högsta byggnad på 368 meter. Allmänheten släpps dock bara upp till 204 meter där det också fanns en restaurang där man egentligen var tvungen att förboka 3-4 veckor innan, men vi hade tur och fick ett bord. En lätt obehagskänsla infann sig när man hade satt sig vid bordet eftersom hela "klumpen", där restaurangen ligger, som allmänheten släpps upp till långsamt snurrar runt tornet. Detta gör att man kan sitta där vid sitt bord och äta samtidigt som hela Berlin snurrar runt utanför fönstret, på 204 meters höjd. När man vant sig var det bara häftigt! Och så fick man äta Currywürst också. Efter denna välbehövliga lunch blev det ett snabbt stopp på Alexanderplats där Weltzeituhr ligger. Sen traskade vi vidare med Stasihögkvarterat som mål. Det visade sig att det var en ganska lång promenad, så vi bytte ut promenerandet mot tunnelbana för att snabbare nå vårt mål. Stasihögkvarteret såg precis så trist ut som man kan tänka sig att ett Stasihögkvarter i forna DDR såg ut. När muren föll gick folk bärsärkargång och förstörde det mesta i sin ilska där, men nu hade man byggt upp och restaurerat så att det såg ut som det gjorde innan muren föll. Fler "Kalle-Anka-spionprylar" förevisades och mycket gamla bilder från DDR-tiden kunde beskådas. Även kontorsmiljöerna var återuppbyggda så man kunde se hur Erich Mielke och hans undersåtar hade det på sin arbetsplats. Till och med hittade vi en liten liten bar där man kunde släcka törsten på detta Stasihögkvarter. Så kunde man bocka av det på "att-göra-listan" också - dricka öl på Stasihögkvarteret.
Fantastiska "Kalle Anka-prylar" som Stasi använde. Här en vattenkanna med inbyggd kamera!!!!
Efter detta var vi ganska möra av allt promenerande och allt vi hade sett och upplevt. T-bana hem till hotellet och överenskommelse om att vi skulle ses på mitt och min rumskamrats rum en kvart senare för att ha en liten musikquizz. Kvarten blev rätt lång, men tillslut var alla fem återsamlade och vi kunde roa oss en stund med att gissa låtar/artister under avspända former. Därefter fick rekommendation att söka oss till Kreuzberg. Kreuzberg är en stadsdel som tillhörde gamla Västberlin och här var det på gamla öst/väst-tiden tämligen fattigt och ruffigt. Bohemsjälar som musiker och konstnärer sökte sig gärna till Kreuzberg där man kunde bo billigt och ägna sig åt sin konst. När vi väl kom till Kreuzberg efter en kort t-baneresa visade det sig att denna stadsdel fortfarande är ganska sliten, men så mycket mer levande än de kvarter vårt hotell låg i. Här var det mycket folk ute på de hala trottoarerna, och det fanns gott om små pubar och restauranger. Vi kände med en gång att vi trivdes där. Det var som Söder i Stockholm, men ändå 10 gånger mer Söder än vad Söder är idag. Ramlade in på en liten restaurang som var fyllt av bohem-själar och där inredningen var sliten. Men maten var billig fantastiskt god och vi var väldigt nöjda! Därefter hamnade vi på ett mexikanskt hak "Que Pasa" där man för väldigt överkomliga pengar kunde få hur färggranna drinkar som helst. Vi kom rejält i gasen och efter lite promenerande hamnade vi på en nattklubb där resten av natten tillbringades.
Färgglatt så det förslog, på Que Pasa.
Min rumskamrat väckte mig kvart i 11. Vi hade missat väckarklockorna och även hotellfrukosten vilket kändes surt. Men bara att bita i det sura äpplet och ta en näve jordnötter till frukost som blev över från gårkvällens musikquizz. Våra tre andra vänner var inte piggare de och alla fem hålögda slitna vandrade vi till ett kaffehak där vi kunde få något som liknade frukost. Ett tag var vi inne på att åka till ett närliggande koncentrationsläger för att se mer av det hemska som pågick under andra världskriget, men vi kände oss lite för slitna för att företa oss denna resa och får bocka av det någon annan gång. Nej, det blev istället en lång promenad tillbaka till gårkvällens "brottsplats" Kreuzberg. Där hittade vi en enkel restaurang som slumpade bort sin buffé för halva priset, eftersom klockan började närma sig 3-rycket. Tyskarna är openminded och något sånt skulle aldrig kunna ske i Sverige - att man halverar priset på en lunchbuffé! Ett glas kranvatten däremot kostade lika mycket som en halvliter öl. Sånt är konstigt! Efter vidare promenad runt Kreuzberg landade vi på ett litet fik som bara var så "bohem/konstnärssjäl" ett fik kan bli. Ihopplockade möbler, soffor, fåtöljer och bord som stod huller om buller och vissa av fikets gäster satt uppflugna i fönster och fikade medan de kunde titta ut på gatulivet utanför. Fantastiskt!
Fantastiskt fik där man t.o.m. kunde få balansera en bokhylla på huvudet....OCH irish coffeen var mycket bra!
Halkig promenad tillbaka till hotellet där vi hade kvar vår väskor och taxi till Flughafen. Jag hade glömt att lägga ur en visselpipa som jag har på fotbollsträningarna ur min fleece-jacka. På Skavsta reagerade ingen på detta. Men securityn på Schönefeld fick låsning på min visselpipa och tillslut stod fem man och konfererade om jag skulle få ta med mig vissepipan ombord eller inte samtidigt som jag försökte säga att "jag lovar att inte använda den". De litade på mig och gav tillbaka min visselpipa. Otroligt!
Flygresan hem gick bra. Planet lyckades både lyfta och landa, och den bistra vintern bet i kinderna när man klev av planet. Bussturen till Cityterminalen från Skavsta gick också smidigt. Jag och Hässelbykompis som delade taxi hem fick höra dråpliga historier av den grekiske chauffören som tyckte att "en kvinna är en kvinna för mycket". Men han hade ändå varit gift i 35 år och drog paralleller med en muslimsk vän som hade fyra fruar. Han var så vaken att han till och med snappade förnamn när vi pratade med varandra, och sa som avslutningshälsning när jag klev av taxin, "Ha det så bra Niclas!" Sånt är ovanligt och lite skojigt!
Rolig detalj från Ryanairs flygstolar. Vid nödsituation ska man INTE ha löständerna kvar i käften!
Nu ska jag sluta att reseblogga, men kul att få ner det i stora drag på pränt. Resor är roligt! Mer resor!
Mina vänner började med att kommentera på Skavstaterminalen att allt som sades och gjordes riskerade att hamna på denna blogg. Men så illa är det inte! Det här är bara en resumé.
Vi bodde nära Checkpoint Charlie i den delen av Berlin som tidigare var Östberlin. Alla fem deltagare på resan var överens om från början att vi inte ville se stan från baksätet på en taxi. Därför traskade vi raskt från flygplatsen till pendeltåget, som sen byttes ut mot t-banan och när vi hade åkt klart letade vi upp vårt hotell och kastade in våra väskor. Klockan var närmare midnatt i torsdags innan vi hittade en restaurang i våra kvarter som var både öppen och tilltalade oss. Siciliansk restaurang med kroatisk personal och underbart god mat. Avrundade kvällen, eller snarare natten, på en pub där gästerna såg ut som de gått direkt från sina kontorsarbeten till puben. Stramt och uppklätt, men då hade vi avverkat vi den sortens ställe också.
Resesällskapet samlade på den sicilianska restaurangen.
På fredagen blev det en stadig hotellfrukost. Sen började vi traska med kartan i högsta hugg. Först Unter den Linden - gamla DDR-paradgatan, upp mot Brandenburger Tor. Förbi gamla riksdagshuset letade vi oss sen till Förintelsemuseumet som var tämligen nybyggt och låg en trappa ned i marken. Ovanpå museumet var det en jättestor yta som var täckt med svarta fyrkantiga block och utgjorde monument över förintelsens offer. Man kunde gå runt i dessa labyrinter och en något vanvördig tanke som dök upp var att det skulle vara en perfekt plats för paintball. Väl nere i själva museumet blev man genast allvarlig och gripen av det som skildrades med text och bilder. Man har ju känt till Förintelsen sen man var liten. På något sätt har man tidigare i livet inte varit mottaglig för detta till 100%. Nu kändes det annorlunda. Att titta på bilder och läsa om familjer och enskilda människors öden var gripande och jag fick en klump i halsen av detta. Rekommenderar alla som reser till Berlin att gå och bli påminda om det hemska som hände på detta museum. Därefter hittade vi en utställning om Stasi. Rena Kalle Anka-grejorna med olika små spion/agent-saker som Stasi använde för att spionera på vanligt folk. Därefter fortsatte promenaden mot tv-tornet, Fernsehturm, som är Tysklands högsta byggnad på 368 meter. Allmänheten släpps dock bara upp till 204 meter där det också fanns en restaurang där man egentligen var tvungen att förboka 3-4 veckor innan, men vi hade tur och fick ett bord. En lätt obehagskänsla infann sig när man hade satt sig vid bordet eftersom hela "klumpen", där restaurangen ligger, som allmänheten släpps upp till långsamt snurrar runt tornet. Detta gör att man kan sitta där vid sitt bord och äta samtidigt som hela Berlin snurrar runt utanför fönstret, på 204 meters höjd. När man vant sig var det bara häftigt! Och så fick man äta Currywürst också. Efter denna välbehövliga lunch blev det ett snabbt stopp på Alexanderplats där Weltzeituhr ligger. Sen traskade vi vidare med Stasihögkvarterat som mål. Det visade sig att det var en ganska lång promenad, så vi bytte ut promenerandet mot tunnelbana för att snabbare nå vårt mål. Stasihögkvarteret såg precis så trist ut som man kan tänka sig att ett Stasihögkvarter i forna DDR såg ut. När muren föll gick folk bärsärkargång och förstörde det mesta i sin ilska där, men nu hade man byggt upp och restaurerat så att det såg ut som det gjorde innan muren föll. Fler "Kalle-Anka-spionprylar" förevisades och mycket gamla bilder från DDR-tiden kunde beskådas. Även kontorsmiljöerna var återuppbyggda så man kunde se hur Erich Mielke och hans undersåtar hade det på sin arbetsplats. Till och med hittade vi en liten liten bar där man kunde släcka törsten på detta Stasihögkvarter. Så kunde man bocka av det på "att-göra-listan" också - dricka öl på Stasihögkvarteret.
Fantastiska "Kalle Anka-prylar" som Stasi använde. Här en vattenkanna med inbyggd kamera!!!!
Efter detta var vi ganska möra av allt promenerande och allt vi hade sett och upplevt. T-bana hem till hotellet och överenskommelse om att vi skulle ses på mitt och min rumskamrats rum en kvart senare för att ha en liten musikquizz. Kvarten blev rätt lång, men tillslut var alla fem återsamlade och vi kunde roa oss en stund med att gissa låtar/artister under avspända former. Därefter fick rekommendation att söka oss till Kreuzberg. Kreuzberg är en stadsdel som tillhörde gamla Västberlin och här var det på gamla öst/väst-tiden tämligen fattigt och ruffigt. Bohemsjälar som musiker och konstnärer sökte sig gärna till Kreuzberg där man kunde bo billigt och ägna sig åt sin konst. När vi väl kom till Kreuzberg efter en kort t-baneresa visade det sig att denna stadsdel fortfarande är ganska sliten, men så mycket mer levande än de kvarter vårt hotell låg i. Här var det mycket folk ute på de hala trottoarerna, och det fanns gott om små pubar och restauranger. Vi kände med en gång att vi trivdes där. Det var som Söder i Stockholm, men ändå 10 gånger mer Söder än vad Söder är idag. Ramlade in på en liten restaurang som var fyllt av bohem-själar och där inredningen var sliten. Men maten var billig fantastiskt god och vi var väldigt nöjda! Därefter hamnade vi på ett mexikanskt hak "Que Pasa" där man för väldigt överkomliga pengar kunde få hur färggranna drinkar som helst. Vi kom rejält i gasen och efter lite promenerande hamnade vi på en nattklubb där resten av natten tillbringades.
Färgglatt så det förslog, på Que Pasa.
Min rumskamrat väckte mig kvart i 11. Vi hade missat väckarklockorna och även hotellfrukosten vilket kändes surt. Men bara att bita i det sura äpplet och ta en näve jordnötter till frukost som blev över från gårkvällens musikquizz. Våra tre andra vänner var inte piggare de och alla fem hålögda slitna vandrade vi till ett kaffehak där vi kunde få något som liknade frukost. Ett tag var vi inne på att åka till ett närliggande koncentrationsläger för att se mer av det hemska som pågick under andra världskriget, men vi kände oss lite för slitna för att företa oss denna resa och får bocka av det någon annan gång. Nej, det blev istället en lång promenad tillbaka till gårkvällens "brottsplats" Kreuzberg. Där hittade vi en enkel restaurang som slumpade bort sin buffé för halva priset, eftersom klockan började närma sig 3-rycket. Tyskarna är openminded och något sånt skulle aldrig kunna ske i Sverige - att man halverar priset på en lunchbuffé! Ett glas kranvatten däremot kostade lika mycket som en halvliter öl. Sånt är konstigt! Efter vidare promenad runt Kreuzberg landade vi på ett litet fik som bara var så "bohem/konstnärssjäl" ett fik kan bli. Ihopplockade möbler, soffor, fåtöljer och bord som stod huller om buller och vissa av fikets gäster satt uppflugna i fönster och fikade medan de kunde titta ut på gatulivet utanför. Fantastiskt!
Fantastiskt fik där man t.o.m. kunde få balansera en bokhylla på huvudet....OCH irish coffeen var mycket bra!
Halkig promenad tillbaka till hotellet där vi hade kvar vår väskor och taxi till Flughafen. Jag hade glömt att lägga ur en visselpipa som jag har på fotbollsträningarna ur min fleece-jacka. På Skavsta reagerade ingen på detta. Men securityn på Schönefeld fick låsning på min visselpipa och tillslut stod fem man och konfererade om jag skulle få ta med mig vissepipan ombord eller inte samtidigt som jag försökte säga att "jag lovar att inte använda den". De litade på mig och gav tillbaka min visselpipa. Otroligt!
Flygresan hem gick bra. Planet lyckades både lyfta och landa, och den bistra vintern bet i kinderna när man klev av planet. Bussturen till Cityterminalen från Skavsta gick också smidigt. Jag och Hässelbykompis som delade taxi hem fick höra dråpliga historier av den grekiske chauffören som tyckte att "en kvinna är en kvinna för mycket". Men han hade ändå varit gift i 35 år och drog paralleller med en muslimsk vän som hade fyra fruar. Han var så vaken att han till och med snappade förnamn när vi pratade med varandra, och sa som avslutningshälsning när jag klev av taxin, "Ha det så bra Niclas!" Sånt är ovanligt och lite skojigt!
Rolig detalj från Ryanairs flygstolar. Vid nödsituation ska man INTE ha löständerna kvar i käften!
Nu ska jag sluta att reseblogga, men kul att få ner det i stora drag på pränt. Resor är roligt! Mer resor!
Berlin
Då var kvällen kommen och nästan slut innan man ens hann uppfatta att arbetsdagen var slut. Ikväll har det ju för ovanlighetens skull varit Robinson en onsdag. Jo, jag vet att det är nördigt att följa Robinson men jag är gammalt Robinson-fan som inte gärna vill missa en Robinson-tävling. Jag erkänner och medger att jag är en Robinson-addict. Känns genast bättre nu när jag "kommit ut" med det. De har ju koncentrerat upplösningen av Robinson till detta veckoslut - onsdag, torsdag och lördag. Hade inte Tv4 gjort så hade det krockat med melodifestivalerna som drar igång nästnästa helg, varpå tittare hade tappats. Helt ok för mig, men de kunde ju faktiskt ha frågat mig först!!! Jag ska ju resa bort och kommer nu att missa torsdag och lördag. Har instruerat familjen noggrant att de ska spela in så jag kan ta igen upplösningen. 
Tänk att denna roman kunde inspirera till så mycket.
Berlin står på schemat och förhoppningsvis är landningsbanan på Skavsta flygplats plogad imorgonkväll när flyget mot Berlin lyfter kl 19.20. Åker dit med fyra gamla kompisar, och vi får väl se hur det blir. Säkert trevligt och roligt! Vi har inte upprättat någon agenda hur de 48 timmarna ska se ut, utan kommer nog att improvisera och umgås eftersom vi inte ses så ofta. Som gammal mönsterelev i tyska börjar jag dock tvivla på mig själv när det gäller tyska språket. Det är ju inte det enklaste att skaka liv i gamla språkkunskaper så där på beställning bara. Tyska är ju inte ett språk man "matas" med heller som engelska. Tyska språket kan ju tyckas som något som är på väg att dö ut men faktiskt så uppskattas en fjärdedel av Europas befolkning tala tyska. Och bara för att jag hade en lista igår så kommer en till här. Nämligen vilka språk som talas av flest människor i världen.
1. Mandarin 885 miljoner
2. Spanska 332 miljoner
3. Engelska 322 miljoner
4. Bengali 189 miljoner
5. Hindi 182 miljoner
6. Ryska 170 miljoner
Portugisiska 170 miljoner
8. Japanska 125 miljoner
9. Tyska 98 miljoner
10. Wu 77 miljoner
Både mandarin och wu talas i Kina.
Så ni vet vilken ordning ni ska ta kvällskurser i olika språk för att ha möjlighet att kommunicera med så många människor som möjligt. Listan väcker ju lite tankar och kan diskuteras i oändlighet. Något jag dock lägger åt sidan till en annan gång. Jag måste komma vidare i livet och har en läxa i Wu jag måste fixa innan jag går och somnar på kudden.
När jag skrev "mönsterelev" ovan kom jag att tänka på en annan sak. Jag har en f.d. kollega som gjorde lumpen på A7 i Visby. Han och många andra 08:or var förundrade de första veckorna de gjorde lumpen då de gotländska befälen tjatade inför bilkörning, "KOLL MONSTREN I DÄCKEN INNAN NI KÖÖÖR IVÄG!" Min f.d. kollega och hans 08-kompisar trodde inte gotlänningarna var kloka...."kolla efter MONSTER i däcken"........tomtar på loftet? försöksutskriven? rymt från psyket? Tog en tid innan de kom underfund med den gotländska dialekten och insåg att det inte var några monster de skulle kolla, utan mönstren i däcken. Så kan det gå! Missförstånd och felhörningar och följderna av det. Ganska roligt och intressant tycker jag. 
"Koll monstren i däcken innan ni kööör iväg!"
Nu tror jag att det får räcka för ikväll. RyanAir har rigorösa bestämmelser hur stor väskan får vara, att man har rätt kläder på sig, att man är välkammad (om man har hår), att man har snyggt foto i passet, att den från skrivaren utskrivna biljetten inte har några hundöron osv osv osv. Så jag måste gå och kolla det sista så jag inte blir avvisad från gaten imorgonkväll. Jag har svårt att tro att det blir något bloggande från Berlin. Rent teoretiskt skulle jag kunna knappa från mobilen men riktigt så fanatisk är jag inte. Det blir i så fall korta statusuppdateringar på Facebook och Twitter som jag bjuder på.
Tills nästa gång, ha det gott och trevlig helg!
"Fett ägig"
Fett ägig ja! Så säger tydligen dagens kids om något som är riktigt bra. Erfor detta under aftonen då grabben bad mig vika ett flygplan av ett A4-papper. Tydligen lyckades jag väl med konstruktionen eftersom planet vid jungfru-turen gjorde en riktigt lång flygtur innan det kraschade mot ett fönster. Fett ägigt flyplan pappa!
Fett ägiga pappersflygplan är de pappersflygplan som flyger långt.
Idag lyckades jag med konststycket att beställa biljetter till AC/DC-konserten på Stadion 3 juni. Jag satt samtidigt i telefon med en god vän, och vi kom fram ungefär samtidigt, någon halvminut efter 10-slaget i förmiddags, till Livenations hemsida och kunde få det vi ville ha. Anledningen till att vi hade telefonkontakt var att misslyckades den ene, lyckades kanske den andre och vice versa. Nu lyckades vi bägge två så bättre än så kunde det ju inte ha gått. Jag gick på mycket konserter som nyinflyttad till Sthlm, andra halvan av 80-talet och början av 90-talet. Därefter har det varit stiltje på konsertfronten. Otroligt korkat egentligen när utbudet är så stort och riktigt bra artister spelar emellanåt. Nu får det bli ändring på detta. Det gäller att ta vara på det kulturutbud som finns! 3 juni blir det i alla fall dags för högklassig rock från "Down under". Senast jag var på en konsert på Stadion kan ha varit ca 20 år sen med Dire Straits. Mitt bestående minne av den konserten var att Tomas Wassberg satt några platser bort, och verkade väldigt förtjust i Knopfler och grabbarna.
Äntligen något att se fram emot!
Rankinglistan på veckodagar har efterlysts. Bra att ni skriver kommentarer direkt på bloggen. Det får den att bli mer levande. Inte bara en blogg med dödsryckningar som skrivs av en skruvad och galen person, utan att den faktiskt lever som en blogg ska, med kommentarer och allt.
1. Lördag, 2. Söndag, 3. Fredag, 4. Torsdag, 5. Onsdag, 6. Tisdag och på 7:e plats Måndag. Motivering efterlystes också. Lördagen är ju outstanding och segrar utan konkurrens egentligen. Söndagen kommer kanske något överraskande på silverplats, men jag motiverar det med att det ändå är en ledig dag. Å andra sidan kan man och har ibland söndagsångest. Men då gäller det att komma ihåg att det faktiskt är en ledig dag! Den dag i veckan som i så fall skulle kunna konkurrera ut söndagen är i så fall fredagen. Där fick jag ett mycket klokt inlägg från annat håll (tack L!) som jag faktiskt kan hålla med om. Att fredagen som för de flesta är veckans sista arbetsdag har en positiv känsla med sig. Man kanske ska göra något trevligt/roligt på kvällen. Man har - om man inte har småttingar hemma - två sovmorgnar att se fram emot osv osv. Det är ju de här tre nämnda dagarna det egentligen står mellan. Måndag till torsdag är bara transportsträckedagar som lirar i en annan division. Sen är det viktigt att poängtera att under en flera veckor lång semester, suddas ju veckodagbegreppet bort av naturliga skäl. Då kan ju en måndag var lika bra som en fredag eller lördag. Någonstans i ryggraden finns kanske känslan av att "NU är det helg!" kvar även på en semesterfredag, men man kan ju likagärna känna så på måndagen. Den enda gången fredagen känns riktigt pestig är på en lång sommarsemesters sista fredag. Då är ju allt slut. Eller på väg att ta slut. Och den sista semesterveckan är måndagen mycket bättre än fredagen! Hoppas motiveringarna håller i rätten. Gör de det inte får ni protestera.
Fler än jag som rankar veckodagar?
Räkningshelvetena skulle också betalas ikväll. Vattenfall är ena roliga typer. Låter bli att fakturera i fyra månader, och så kommer istället en fyramånadersfaktura där de vill att jag ska pröjsa elen för perioden 1 juli - 31 oktober. I helvete heller. Visst skulle jag kunna göra det, men av principiella skäl har jag faktiskt ingen lust för att de inte klarar av att fakturera varje månad som vi har kommit överens om. I synnerhet som denna fyramånadersfaktura kommer utan någon som helst ursäkt eller förklaring varför de har gjort som de har gjort! Nej, jag slängde iväg ett mail och sa åt dem att skärpa sig och att jag vill ha fakturan uppdelad på fyra fakturor istället. Gjorde likadant för några år sen men då avsåg fakturan sju månader istället. Skärpning Vattenfall! Dags att överväge ett byte av el-leverantör!
!!!
Har ni inget att pyssla med, ingen familj att ta hand om, inga fritidsintressen, ingen lust att softa emellanåt kan ni alltid bli fotbollstränare för knattar. Som fotbollstränare ska man kunna en djävuuulskt massa. Man ska inte bara försöka leda träningarna och göra meningsfulla och vettiga övningar. Nej, man ska medverka till att killar från flera olika lag får tillbaka sina rätta skor, man ska hålla reda på klubbkassan, ha garaget fullt av koner, västar och bollnät, se till att bollarna i bollnäten är pumpade, informera föräldrarna om diverse saker via mail, leta efter bra cuper/turneringar, utveckla sig själv och gå tränarkurser OCH så ska man administrera närvaron. Fick ett mail från klubben häromdagen att vi var ett av få lag som inte sen i somras gått in i ett speciellt datasystem och fyllt i närvaron för våra träningar och matcher. Klubben får något bidrag per spelare och tillfälle och det är därför viktigt att man sköter detta så att klubben får snabba cash. Så förutom att ha svurit riktigt salta och grova svordomar över räkningarna har jag också administrerat närvaron från augusti till december för vårt lag. Men nu är det gjort. Nu kan jag slappna av till nästa påminnelsemail kommer om att jag inte har skött detta. Och jag ser fram emot föräldramötet med laget om några veckor. Då ska uppgifter delegeras. Kan inte göra allt själv, även om jag gärna vill det ibland.
Funderar ibland på att byta ut min tränarkarriär mot någon annan karriär.
Dåså, nu får det räcka för ikväll. Godnatt alla trogna och otrogna bloggläsare!
Fett ägiga pappersflygplan är de pappersflygplan som flyger långt. Idag lyckades jag med konststycket att beställa biljetter till AC/DC-konserten på Stadion 3 juni. Jag satt samtidigt i telefon med en god vän, och vi kom fram ungefär samtidigt, någon halvminut efter 10-slaget i förmiddags, till Livenations hemsida och kunde få det vi ville ha. Anledningen till att vi hade telefonkontakt var att misslyckades den ene, lyckades kanske den andre och vice versa. Nu lyckades vi bägge två så bättre än så kunde det ju inte ha gått. Jag gick på mycket konserter som nyinflyttad till Sthlm, andra halvan av 80-talet och början av 90-talet. Därefter har det varit stiltje på konsertfronten. Otroligt korkat egentligen när utbudet är så stort och riktigt bra artister spelar emellanåt. Nu får det bli ändring på detta. Det gäller att ta vara på det kulturutbud som finns! 3 juni blir det i alla fall dags för högklassig rock från "Down under". Senast jag var på en konsert på Stadion kan ha varit ca 20 år sen med Dire Straits. Mitt bestående minne av den konserten var att Tomas Wassberg satt några platser bort, och verkade väldigt förtjust i Knopfler och grabbarna.
Äntligen något att se fram emot!Rankinglistan på veckodagar har efterlysts. Bra att ni skriver kommentarer direkt på bloggen. Det får den att bli mer levande. Inte bara en blogg med dödsryckningar som skrivs av en skruvad och galen person, utan att den faktiskt lever som en blogg ska, med kommentarer och allt.
1. Lördag, 2. Söndag, 3. Fredag, 4. Torsdag, 5. Onsdag, 6. Tisdag och på 7:e plats Måndag. Motivering efterlystes också. Lördagen är ju outstanding och segrar utan konkurrens egentligen. Söndagen kommer kanske något överraskande på silverplats, men jag motiverar det med att det ändå är en ledig dag. Å andra sidan kan man och har ibland söndagsångest. Men då gäller det att komma ihåg att det faktiskt är en ledig dag! Den dag i veckan som i så fall skulle kunna konkurrera ut söndagen är i så fall fredagen. Där fick jag ett mycket klokt inlägg från annat håll (tack L!) som jag faktiskt kan hålla med om. Att fredagen som för de flesta är veckans sista arbetsdag har en positiv känsla med sig. Man kanske ska göra något trevligt/roligt på kvällen. Man har - om man inte har småttingar hemma - två sovmorgnar att se fram emot osv osv. Det är ju de här tre nämnda dagarna det egentligen står mellan. Måndag till torsdag är bara transportsträckedagar som lirar i en annan division. Sen är det viktigt att poängtera att under en flera veckor lång semester, suddas ju veckodagbegreppet bort av naturliga skäl. Då kan ju en måndag var lika bra som en fredag eller lördag. Någonstans i ryggraden finns kanske känslan av att "NU är det helg!" kvar även på en semesterfredag, men man kan ju likagärna känna så på måndagen. Den enda gången fredagen känns riktigt pestig är på en lång sommarsemesters sista fredag. Då är ju allt slut. Eller på väg att ta slut. Och den sista semesterveckan är måndagen mycket bättre än fredagen! Hoppas motiveringarna håller i rätten. Gör de det inte får ni protestera.
Fler än jag som rankar veckodagar? Räkningshelvetena skulle också betalas ikväll. Vattenfall är ena roliga typer. Låter bli att fakturera i fyra månader, och så kommer istället en fyramånadersfaktura där de vill att jag ska pröjsa elen för perioden 1 juli - 31 oktober. I helvete heller. Visst skulle jag kunna göra det, men av principiella skäl har jag faktiskt ingen lust för att de inte klarar av att fakturera varje månad som vi har kommit överens om. I synnerhet som denna fyramånadersfaktura kommer utan någon som helst ursäkt eller förklaring varför de har gjort som de har gjort! Nej, jag slängde iväg ett mail och sa åt dem att skärpa sig och att jag vill ha fakturan uppdelad på fyra fakturor istället. Gjorde likadant för några år sen men då avsåg fakturan sju månader istället. Skärpning Vattenfall! Dags att överväge ett byte av el-leverantör!
!!!Har ni inget att pyssla med, ingen familj att ta hand om, inga fritidsintressen, ingen lust att softa emellanåt kan ni alltid bli fotbollstränare för knattar. Som fotbollstränare ska man kunna en djävuuulskt massa. Man ska inte bara försöka leda träningarna och göra meningsfulla och vettiga övningar. Nej, man ska medverka till att killar från flera olika lag får tillbaka sina rätta skor, man ska hålla reda på klubbkassan, ha garaget fullt av koner, västar och bollnät, se till att bollarna i bollnäten är pumpade, informera föräldrarna om diverse saker via mail, leta efter bra cuper/turneringar, utveckla sig själv och gå tränarkurser OCH så ska man administrera närvaron. Fick ett mail från klubben häromdagen att vi var ett av få lag som inte sen i somras gått in i ett speciellt datasystem och fyllt i närvaron för våra träningar och matcher. Klubben får något bidrag per spelare och tillfälle och det är därför viktigt att man sköter detta så att klubben får snabba cash. Så förutom att ha svurit riktigt salta och grova svordomar över räkningarna har jag också administrerat närvaron från augusti till december för vårt lag. Men nu är det gjort. Nu kan jag slappna av till nästa påminnelsemail kommer om att jag inte har skött detta. Och jag ser fram emot föräldramötet med laget om några veckor. Då ska uppgifter delegeras. Kan inte göra allt själv, även om jag gärna vill det ibland.
Funderar ibland på att byta ut min tränarkarriär mot någon annan karriär. Dåså, nu får det räcka för ikväll. Godnatt alla trogna och otrogna bloggläsare!
Skoröra
Man borde kanske ha betalat räkningarna ikväll? Äh, hinner det imorgon också. Ägnade delar av kvällen åt att försöka hitta de rätta svaren i en musik-quizz istället. Vi är några musikintresserade själar på min arbetsplats som under några år har turats om att anordna musiktävlingar. Oftast i mailform där flera låtar mailas, och så ställs det frågor kring låtarna som tävlingsledaren har "anonymiserat", så det inte ska bli för lätt. Från början var det inte så många deltagare, men "rekryteringen" bland medelålders musiktörstande män har ökat den senaste tiden, och skulle alla vara med är vi nog runt en 10 st deltagare just nu, numera inte bara folk från arbetsplatsen utan "externa" tävlande förekommer också. Vi har även haft några tillfällen då vi haft "live-musiktävlingar" också. Givetvis mycket roligare att ses allihop "irl" och tävla men i väntan på nästa live-tillfälle funkar mail-tävlingarna bra också.
Räkningarna hinner man nog ändå.
Annars sitter jag just nu inblandad i en stor skohärva som börjar anta stora proportioner. Laget som tränar efter oss på lördagar, frågade i lördags om vi hade någon kille i vårt lag som hette Douglas, eftersom en av deras killar hade fått gå hem i ett par för små skor förra lördagen som var märkta "Douglas". Nej, vi har ingen Douglas i vårt lag men jag lovade givetvis att kolla med lagets föräldrar eftersom hälften hade hunnit försvinna från träningen när jag fick frågan. En minut senare saknar Rasmus i vårt lag sina skor. Ett par likadana skor som är märkta "Jack" finns kvar. Jack som står utanför och väntar på Theo och Theos pappa kallas in så att Rasmus kan få sina skor och Jack kan få sina. Allt frid och fröjd tills ett mail skickas ut till hela laget på söndagen, att Jack har fått fel skor på sig efter fotbollsträningen. En mamma som har en son i vårt lag, och en annan son i ett tredje lag som har tiden efter-efter oss reagerar eftersom hon har hört att en Douglas i det laget har gått hem i fel skor. Men ikväll efter mailväxling visar det sig att det står "Melker" i de skorna. Och killen i laget som tränar efter oss som gick hem i för små skor förra lördagen heter inte Melker, utan Hampus. Vem fan är Melker? Är det han som har Hampus skor? Och kommer Jack att få tillbaka sina skor? Ni förstår själva, vilken röra!!! Och det är förödande, att halva Hässelbys aktiva fotbollskillar i 7-8-årsåldern ska gå runt i skor som är för små/stora. De kan ju få men för livet och hämmas i sin fotbollsutveckling! Jag ser allvarligt på det inträffade och börjar så smått skissa på ett flödesschema för att hänga med i turerna kring alla ihopblandade skor. Jag vågar inte gå och titta i min egen grabbs skor, om han kan tänkas ha råkat ta fel skor.....
Så här ordningssamt ser det tyvärr inte ut i omklädningsrummet på lördagarna...
Imorgon är det tisdag! Det visste ni kanske? Jaha, ok. Det är väldigt lätt hänt att man glömmer sånt. Just tisdag känns som en dag man lätt glömmer bort. Tisdag är väl veckans nästsämsta dag. Ohotad tvåa efter måndagen. En annan gång ska jag utveckla vilken ranking jag ger de olika veckodagarna och motivera varför. Just nu när jag skriver detta så känns det som jag redan har gjort det en gång? Är det så? Jag får kolla upp det så jag inte blir upprepande och tjatig.
Kan väl inte riktigt hålla med om att jag känner som det står på denna skylt!
Men nu börjar timmen bli sen och jag brukar missa sömntåget. Bör helst inte ske eftersom man blir så seg dagen efter. Vi hörs!
Imorgon kl 10 smäller det! Går det att få biljetter till AC/DC eller inte? Det är frågan?
Här en över 30 år gammal inspelning. Tänk om trummisen hade fått liiite energi av Angus bara...
En 1/10-del hade räckt.
Räkningarna hinner man nog ändå. Annars sitter jag just nu inblandad i en stor skohärva som börjar anta stora proportioner. Laget som tränar efter oss på lördagar, frågade i lördags om vi hade någon kille i vårt lag som hette Douglas, eftersom en av deras killar hade fått gå hem i ett par för små skor förra lördagen som var märkta "Douglas". Nej, vi har ingen Douglas i vårt lag men jag lovade givetvis att kolla med lagets föräldrar eftersom hälften hade hunnit försvinna från träningen när jag fick frågan. En minut senare saknar Rasmus i vårt lag sina skor. Ett par likadana skor som är märkta "Jack" finns kvar. Jack som står utanför och väntar på Theo och Theos pappa kallas in så att Rasmus kan få sina skor och Jack kan få sina. Allt frid och fröjd tills ett mail skickas ut till hela laget på söndagen, att Jack har fått fel skor på sig efter fotbollsträningen. En mamma som har en son i vårt lag, och en annan son i ett tredje lag som har tiden efter-efter oss reagerar eftersom hon har hört att en Douglas i det laget har gått hem i fel skor. Men ikväll efter mailväxling visar det sig att det står "Melker" i de skorna. Och killen i laget som tränar efter oss som gick hem i för små skor förra lördagen heter inte Melker, utan Hampus. Vem fan är Melker? Är det han som har Hampus skor? Och kommer Jack att få tillbaka sina skor? Ni förstår själva, vilken röra!!! Och det är förödande, att halva Hässelbys aktiva fotbollskillar i 7-8-årsåldern ska gå runt i skor som är för små/stora. De kan ju få men för livet och hämmas i sin fotbollsutveckling! Jag ser allvarligt på det inträffade och börjar så smått skissa på ett flödesschema för att hänga med i turerna kring alla ihopblandade skor. Jag vågar inte gå och titta i min egen grabbs skor, om han kan tänkas ha råkat ta fel skor.....
Så här ordningssamt ser det tyvärr inte ut i omklädningsrummet på lördagarna...Imorgon är det tisdag! Det visste ni kanske? Jaha, ok. Det är väldigt lätt hänt att man glömmer sånt. Just tisdag känns som en dag man lätt glömmer bort. Tisdag är väl veckans nästsämsta dag. Ohotad tvåa efter måndagen. En annan gång ska jag utveckla vilken ranking jag ger de olika veckodagarna och motivera varför. Just nu när jag skriver detta så känns det som jag redan har gjort det en gång? Är det så? Jag får kolla upp det så jag inte blir upprepande och tjatig.
Kan väl inte riktigt hålla med om att jag känner som det står på denna skylt!Men nu börjar timmen bli sen och jag brukar missa sömntåget. Bör helst inte ske eftersom man blir så seg dagen efter. Vi hörs!
Imorgon kl 10 smäller det! Går det att få biljetter till AC/DC eller inte? Det är frågan?
Här en över 30 år gammal inspelning. Tänk om trummisen hade fått liiite energi av Angus bara...
En 1/10-del hade räckt.
Söndag igen!
Jahopp!
Inte tu tal om saken. Det är söndag igen och helgen är på väg att plana ut i tillståndet som jag beskriver som söndagsångest. Men det låter värre än vad det är. Den här helgen har ju varit riktigt bra. Min äkta hälft gick ju och tog ett kliv in bland de riktigt gamla i fredags och fyllde 45. Dvs närmare 50 än 40. Närmare pension än studenten. Närmare ålderdomshemmet än lekis. Närmare...nej..jag kanske ska sluta där..annars blir det ett bizarrt och omoget skämt Omogna skämt är ju inget jag brukar dra till med! Nej, här ska vi vara seriösa. Hursomhelst, 45-åringen blev idag bjuden på brunch på Sjöpaviljongen i Alvik, och vi gled dit hela familjen och fick sällskap av svärföräldrarna. Solen sken och isen låg tjock vid Alviks strand. Snart 16-åriga dottern kastade sig ut på isen med orden "Jag har fan aldrig gått på riktig is". Nää, så här kalla vintrar har ju inte direkt duggat tätt de senaste åren, så vill man gå på riktig is ska man nog passa på nu. Några längre promenader på isen företog vi dock oss inte. Nej vi svullade, smörjde kråset, åt oss mätta så vi knappt orkade gå till bilen som stod parkerad 100 meter bort. Tycker att käket var helt ok på detta ställe men personalen verkade ha fått allt vad charmkurser heter indraget från sin utvecklingsplan. Riktigt sura var de! Skitsamma, alla kan inte vara solstrålar här i världen.
Barn på hal is.
Igår lyckades jag och son komma i god tid till fotbollsträningen för en gång skull. Det brukar alltid köra ihop sig på slutet och så kommer vi iväg för sent. Känner en extrapress att vara i tid eftersom jag har nyckelkortet till gympasalen, och det är alltid lite jobbigt att komma kl 08.59.55 när alla står och fryser utanför. Men igår var vi först - etta - guld. När jag gick i första klass på S:t Hansskolan i Visby var vi några som tävlade om vem som kom först till skolgården om morgnarna. Det slutade med att man gick hemifrån tidigare och tidigare. Man kunde få stå helt själv en kvart på skolgården och frysa, men det var det värt! När nr 2 kom kunde man stoltsera med "Idag tog jag guld". Tidig tävlingsinstinkt! Varför har och får man tävlingsinstinkt? Varför har en del mer, och andra mindre tävlingsinstinkt? Är det bra eller dåligt att ha mycket tävlingsinstinkt? Jag bara slänger ur mig frågan? Har inga klara svar. Kanske utvecklar detta mer en annan gång.
Öva på roliga målgester är ett viktigt moment på fotbollsträningarna!
Och så var det nästa anhalt igår. Simskola. Ja inte för mig, utan för grabben. Tycker han har harvat runt ett tag nu i den där bassängen. Hoppas det lossnar snart! Efter en snabb lunch i Vällingby toppades grabbens aktiviteter med innebandyträning. Dagens innebandyturnering i Täby hoppade vi över. Kan inte stressa ihjäl den lille stackaren. Han måste få känna att han är ledig någon dag i veckan. I sinom tid får han nog vara med på innebandyturneringar också.
Ena dottern har suttit hela helgen och kuverterat här hemma. 1500 brev som vikts och stoppats ned i kuvert. Har också kört hennes kuverteringsskörd till jobbet ikväll. Det är nästan på håret att det är värt att ge henne de pengar hon tjänar för att kuvertera 1500 brev direkt i handen, för att slippa hålla på och köra in till stan, lämna allt på jobbet, och köra hem igen. Klockade mig själv ikväll och det tog totalt 70 min. Då hann jag stanna vid en returstation för att slänga veckans skörd av tidningar också.
Man kan hålla sig för skratt när man sitter och kuverterar...
Om några dagar bär det av till Berlin några dagar. Ska bli kul! Har bara "touchat" staden några gånger när jag passerat med bil, så något riktigt besök i staden har det aldrig blivit. Får kanske damma av tyskakunskaperna också lite. Under gymnasietiden hade vi en utbytesvecka med Visbys vänort i forna Västtyskland - Soest. En rolig vecka som man aldrig kommer att glömma. Vi var en grupp på 25-30 pers från tvåan på gymnasiet som sattes på ett tåg till Soest, och vi hade ingen aning om vilka familjer vi skulle bo hos. Detta fick man reda på när man klivit av tåget i Soest. Jag fick bo hos en väldigt snäll och gästvänlig familj bestående av mor, far och en dotter som var lika gammal som jag. Det första de gjorde med mig var att köra mig till das Supermarket och låta mig peka på vad jag ville ha att äta. Har aldrig ätit så mycket knäckebröd som under denna vecka i Soest, eftersom de envisades att köpa alla sorters Wasa knäckebröd som fanns i affären - "Du är ju från Sverige så du måste älska Wasa!!!" Bara att tugga och se glad ut! Mitt lilla rum jag fick bo i, i deras stora hus var jättekonstigt. Det låg nämligen innanför badrummet på våning två. Man var tvungen att gå över badrummet för att komma in i detta lilla gästrum. Och när jag vaknade på morgnarna var jag tvungen att lyssna, om någon befann sig i badrummet, annars hade det ju blivit jättepinsamt om jag hade stolpat ut från mitt rum när någon uträttade behov eller duschade. Första natten sov jag som en stock och insåg ju att de skulle fråga mig vid frukosten om jag hade sovit gott. Slog då snabbt upp, precis innan frukost, i min lilla ordbok vad "pigg" och "utvilad" hette på tyska. Och jadå, jag hade inte suttit länge i köket förrän denna obligatoriska fråga dök upp. "Ich bin sehr lebhaft och ausgeruht!" svarade jag reptilsnabbt. De tittade på varandra och började nästan skratta åt mig. Insåg långt mycket senare att detta kanske inte var vardagsspråk, att jag kanske lät som om jag spelade upp ett drama av Schiller eller något? Jag är inte säker, men jag inbillar mig det. har aldrig forskat i saken men får ta upp det med någon tysktalande vid tillfälle. Något i det jag sa var tydligen kul i alla fall. Veckan rullade på och det mest pinsamma under denna vecka....ska jag....ja..det är lika bra att erkänna....hm....det mest pinsamma var en kväll när jag hade fått alldeles för många öl i mig, och vaknade upp i mitt lilla gästrum efter någon timme och mådde som en kokt huggorm...hann inte springa ut till badrummet....sängen blev totalt nedkräkt....inte kul....vad skulle jag göra? Jag var 17 och situationen att kräkas pga för mycket alkoholintag var tämligen obekant för mig. Inte kan man så här i efterhand heller påstå att jag var speciellt handlingskraftig...jag hade ju kunnat försöka få rent det nedspydda någorlunda....men nej då....jag hängde ut de nedspydda lakanen genom fönstret....fortsatte sova ruset av mig....tog mig mod att gå ner vid frukost och säga precis som det var...Mamman i familjen tittade storögt på mig när jag förklarade vad jag hade gjort i sängen (fick ju slå upp vad kräkas hette också). Men som tur var blev de inte arga...de var jättesnälla....när jag hade genomlidit min värsta bakfylledag dittills i mitt liv och kom hem till mitt lilla gästrum på kvällen, var alla spår från natten innan utplånade. Det var som om det aldrig hade hänt. Men jag kan ännu med fasa minnas tillbaka hur hemskt allting kändes då. Lärarna som var med på resan var värre än vi elever. De satte igång och dricka starköl redan på gotlandsbåten mot Nynäshamn, fastän klockan var 9 på förmiddagen när vi påbörjade resan. På hemresan satt en av lärarna på tåget och halsade direkt ur en whisky-pava och ursäktade sig förläget med "Jag måste dricka upp innan tullen". Så inte hade vi några föredömen med på resan vad detta beträffade. Vi överlevde i alla fall denna utbytesresa. Ett halvår senare var det tyskarnas tur att komma till Visby. Kirsten som tjejen hette vars familj jag bodde hos i Soest, hämnades aldrig genom att spy ner något hemma hos oss. Hon hade förmodligen bättre ölsinne än vad undertecknad hade på den tiden.
Ny vecka, nya möjligheter. Bara att köra på!
Leifferts - tysk familj som inte bangade för att ta hand om 17-årings spyor....
Hittade denna bild från resan...kan vara från den där hemska dagen efter...Ett 17-årigt vrak...
Inte tu tal om saken. Det är söndag igen och helgen är på väg att plana ut i tillståndet som jag beskriver som söndagsångest. Men det låter värre än vad det är. Den här helgen har ju varit riktigt bra. Min äkta hälft gick ju och tog ett kliv in bland de riktigt gamla i fredags och fyllde 45. Dvs närmare 50 än 40. Närmare pension än studenten. Närmare ålderdomshemmet än lekis. Närmare...nej..jag kanske ska sluta där..annars blir det ett bizarrt och omoget skämt Omogna skämt är ju inget jag brukar dra till med! Nej, här ska vi vara seriösa. Hursomhelst, 45-åringen blev idag bjuden på brunch på Sjöpaviljongen i Alvik, och vi gled dit hela familjen och fick sällskap av svärföräldrarna. Solen sken och isen låg tjock vid Alviks strand. Snart 16-åriga dottern kastade sig ut på isen med orden "Jag har fan aldrig gått på riktig is". Nää, så här kalla vintrar har ju inte direkt duggat tätt de senaste åren, så vill man gå på riktig is ska man nog passa på nu. Några längre promenader på isen företog vi dock oss inte. Nej vi svullade, smörjde kråset, åt oss mätta så vi knappt orkade gå till bilen som stod parkerad 100 meter bort. Tycker att käket var helt ok på detta ställe men personalen verkade ha fått allt vad charmkurser heter indraget från sin utvecklingsplan. Riktigt sura var de! Skitsamma, alla kan inte vara solstrålar här i världen.
Barn på hal is. Igår lyckades jag och son komma i god tid till fotbollsträningen för en gång skull. Det brukar alltid köra ihop sig på slutet och så kommer vi iväg för sent. Känner en extrapress att vara i tid eftersom jag har nyckelkortet till gympasalen, och det är alltid lite jobbigt att komma kl 08.59.55 när alla står och fryser utanför. Men igår var vi först - etta - guld. När jag gick i första klass på S:t Hansskolan i Visby var vi några som tävlade om vem som kom först till skolgården om morgnarna. Det slutade med att man gick hemifrån tidigare och tidigare. Man kunde få stå helt själv en kvart på skolgården och frysa, men det var det värt! När nr 2 kom kunde man stoltsera med "Idag tog jag guld". Tidig tävlingsinstinkt! Varför har och får man tävlingsinstinkt? Varför har en del mer, och andra mindre tävlingsinstinkt? Är det bra eller dåligt att ha mycket tävlingsinstinkt? Jag bara slänger ur mig frågan? Har inga klara svar. Kanske utvecklar detta mer en annan gång.
Öva på roliga målgester är ett viktigt moment på fotbollsträningarna!Och så var det nästa anhalt igår. Simskola. Ja inte för mig, utan för grabben. Tycker han har harvat runt ett tag nu i den där bassängen. Hoppas det lossnar snart! Efter en snabb lunch i Vällingby toppades grabbens aktiviteter med innebandyträning. Dagens innebandyturnering i Täby hoppade vi över. Kan inte stressa ihjäl den lille stackaren. Han måste få känna att han är ledig någon dag i veckan. I sinom tid får han nog vara med på innebandyturneringar också.
Ena dottern har suttit hela helgen och kuverterat här hemma. 1500 brev som vikts och stoppats ned i kuvert. Har också kört hennes kuverteringsskörd till jobbet ikväll. Det är nästan på håret att det är värt att ge henne de pengar hon tjänar för att kuvertera 1500 brev direkt i handen, för att slippa hålla på och köra in till stan, lämna allt på jobbet, och köra hem igen. Klockade mig själv ikväll och det tog totalt 70 min. Då hann jag stanna vid en returstation för att slänga veckans skörd av tidningar också.
Man kan hålla sig för skratt när man sitter och kuverterar...Om några dagar bär det av till Berlin några dagar. Ska bli kul! Har bara "touchat" staden några gånger när jag passerat med bil, så något riktigt besök i staden har det aldrig blivit. Får kanske damma av tyskakunskaperna också lite. Under gymnasietiden hade vi en utbytesvecka med Visbys vänort i forna Västtyskland - Soest. En rolig vecka som man aldrig kommer att glömma. Vi var en grupp på 25-30 pers från tvåan på gymnasiet som sattes på ett tåg till Soest, och vi hade ingen aning om vilka familjer vi skulle bo hos. Detta fick man reda på när man klivit av tåget i Soest. Jag fick bo hos en väldigt snäll och gästvänlig familj bestående av mor, far och en dotter som var lika gammal som jag. Det första de gjorde med mig var att köra mig till das Supermarket och låta mig peka på vad jag ville ha att äta. Har aldrig ätit så mycket knäckebröd som under denna vecka i Soest, eftersom de envisades att köpa alla sorters Wasa knäckebröd som fanns i affären - "Du är ju från Sverige så du måste älska Wasa!!!" Bara att tugga och se glad ut! Mitt lilla rum jag fick bo i, i deras stora hus var jättekonstigt. Det låg nämligen innanför badrummet på våning två. Man var tvungen att gå över badrummet för att komma in i detta lilla gästrum. Och när jag vaknade på morgnarna var jag tvungen att lyssna, om någon befann sig i badrummet, annars hade det ju blivit jättepinsamt om jag hade stolpat ut från mitt rum när någon uträttade behov eller duschade. Första natten sov jag som en stock och insåg ju att de skulle fråga mig vid frukosten om jag hade sovit gott. Slog då snabbt upp, precis innan frukost, i min lilla ordbok vad "pigg" och "utvilad" hette på tyska. Och jadå, jag hade inte suttit länge i köket förrän denna obligatoriska fråga dök upp. "Ich bin sehr lebhaft och ausgeruht!" svarade jag reptilsnabbt. De tittade på varandra och började nästan skratta åt mig. Insåg långt mycket senare att detta kanske inte var vardagsspråk, att jag kanske lät som om jag spelade upp ett drama av Schiller eller något? Jag är inte säker, men jag inbillar mig det. har aldrig forskat i saken men får ta upp det med någon tysktalande vid tillfälle. Något i det jag sa var tydligen kul i alla fall. Veckan rullade på och det mest pinsamma under denna vecka....ska jag....ja..det är lika bra att erkänna....hm....det mest pinsamma var en kväll när jag hade fått alldeles för många öl i mig, och vaknade upp i mitt lilla gästrum efter någon timme och mådde som en kokt huggorm...hann inte springa ut till badrummet....sängen blev totalt nedkräkt....inte kul....vad skulle jag göra? Jag var 17 och situationen att kräkas pga för mycket alkoholintag var tämligen obekant för mig. Inte kan man så här i efterhand heller påstå att jag var speciellt handlingskraftig...jag hade ju kunnat försöka få rent det nedspydda någorlunda....men nej då....jag hängde ut de nedspydda lakanen genom fönstret....fortsatte sova ruset av mig....tog mig mod att gå ner vid frukost och säga precis som det var...Mamman i familjen tittade storögt på mig när jag förklarade vad jag hade gjort i sängen (fick ju slå upp vad kräkas hette också). Men som tur var blev de inte arga...de var jättesnälla....när jag hade genomlidit min värsta bakfylledag dittills i mitt liv och kom hem till mitt lilla gästrum på kvällen, var alla spår från natten innan utplånade. Det var som om det aldrig hade hänt. Men jag kan ännu med fasa minnas tillbaka hur hemskt allting kändes då. Lärarna som var med på resan var värre än vi elever. De satte igång och dricka starköl redan på gotlandsbåten mot Nynäshamn, fastän klockan var 9 på förmiddagen när vi påbörjade resan. På hemresan satt en av lärarna på tåget och halsade direkt ur en whisky-pava och ursäktade sig förläget med "Jag måste dricka upp innan tullen". Så inte hade vi några föredömen med på resan vad detta beträffade. Vi överlevde i alla fall denna utbytesresa. Ett halvår senare var det tyskarnas tur att komma till Visby. Kirsten som tjejen hette vars familj jag bodde hos i Soest, hämnades aldrig genom att spy ner något hemma hos oss. Hon hade förmodligen bättre ölsinne än vad undertecknad hade på den tiden.
Ny vecka, nya möjligheter. Bara att köra på!
Leifferts - tysk familj som inte bangade för att ta hand om 17-årings spyor....
Hittade denna bild från resan...kan vara från den där hemska dagen efter...Ett 17-årigt vrak...
Klonk
Jomenvisst är det så!
Idag skulle jag komplettera fredagkvällens födo- och rusdrycksintag genom att köpa några diverse utvalda produkter i Hötorgshallen på lunchen. Första anhalten gick jättebra – Systemet aldrig några problem. När jag en liten stund senare skulle köpa en västerbottenpaj vid en av diskarna i nämnda Hötorgshall, tänker jag inte på att jag har en systemkasse i ena handen när jag ska sträcka mig efter den trådlösa bankdosan, för att slå in min kod till bankkortet, som expediten räckte över disken. KLONK säger det när min flaska klonkar i den gigantiska glasdisken som avskärmar läckerheterna bakom glaset från alla människor som passerar. Min första spontana tanke – ”Höll flaskan?”, och ja..den höll. Under dessa sekunder uppfattar jag också i ögonvrån hur den kvinnliga expeditens manliga kollega som står en bit bort, reagerar på ett helt annat sätt, fast ändå egentligen på samma sätt. ”Höll glasdisken?” tänkte han säkert. Jag började egentligen inte uppfatta honom överhuvudtaget förrän han gör en häftig utandning och pustar ut, ungefär när han tänker ”JAAA, glasdisken gick inte sönder!” Därefter ger den manlige expediten mig en blick som jag kommer att drömma mardrömmar om i natt. Hans blick sa ungefär någonting i stil med ”Ditt jävla pucko, vet du vad en sån här glasdisk kostar, och vet du hur mycket du skulle få pröjsa om det hamnat glassplitter bland all mat!?” Ungefär så såg det ut som han tänkte och gärna ville säga till mig, men väluppfostrad som han var nöjde han sig med att ge mig onda ögat. Undrar tyst för mig själv hur mycket en sån där välvd glasdisk kan kosta? Men vaddå, det finns ju faktiskt silvertejp som man kan laga det mesta med. Allt från spruckna takboxar till trassliga äktenskap.
I Hötorgshallen kan vad som helst hända....
Silvertejp, klart underskattat!
På lunchen såg jag något jag inte har sett på länge – SOLEN! Det var inte igår den visade sig och livet kändes plötsligt bonusbonus. Inte bara fredag utan också SOLEN. Lite senare övertäcktes den dock av moln och sol-lyckan var kortvarig. Men visst blir livet lättare när solen visar sig. De senaste veckorna har känts väldigt mörka, även om det blir ljusare och ljusare. I samband med detta kan man fråga sig om ljusterapi verkligen fungerar. Kan man på artificiell väg få det ljus man verkligen behöver. Jag inbillar mig att det inte blir riktigt samma sak? Att det riktiga ljuset, dvs ljuset från solen är det man är i störst behov av? Ni som vet kan väl höra av er i denna fråga så jag får svar på om ljusterapi fungerar.
Ljusterapi, kan det vara något?
Tillfälle gavs denna helg för barn till anställda på min arbetsplats att tjäna en extra slant. Den dottern som är i mest skriande behov av pengar gjorde bedömningen att hon inte hade tid att hjälpa till att kuvertera brev som ska skickas till våra kunder. "Herregud..plugga till det..tjejmiddag på lördag...måste softa lite också". Den andra dottern som har pengar, nappade dock på erbjudandet och jag blir nästan tårögd när jag tänker på Sveriges framtid och ser min snart 14-åriga dotter sitta och kuvertera kl. 22.45 en fredagkväll. Bra tåga i dagens ungdom! Det finns hopp om framtiden. Hoppas de kan försörja mig när jag blir pensionär! 
Typisk pensionär!
Kvällen här har mest ägnats åt ätande och tv-tittande. Jag är ett inbitet "På spåret-fan" och kan bli lätt tjurig om jag inte får se det. Därför blev det så denna kväll att vi dissade Let's dance och såg den här finlandssvenskan och Birro spöa skiten ur syskonen Zandén. Det var inte mycket att snacka om. De var överlägsna. Jag själv stoltserar med att jag klämde Thessaloniki på 10 poängs-nivån. Redan som litet oskyldigt barn fascinerades jag av geografi och kartbilder, vilket mina på den tiden lyhörda föräldrar snappade upp och gav mig en jordglob i födelsedagspresent när jag fyllde 7 år. En jordglob som jag fascinerades av och där man både kunde tända och släcka ljuset för att få en klarare bild av hur världen egentligen ser ut. Jag var oerhört tacksam och gillade verkligen min jordglob. Vilka 7-åringar får en jordglob i present idag, 2010? Existerar överhuvudtaget jordglobar? Säljs de någonstans? På 70-talet var det nästan som en obligatorisk inredningsdetalj att ha en jordglob någonstans i var mans hem. Idag - 2010 - ser man väl inga jordglobar hos någon? Jag tycker det är synd. Jordgloben är klart underskattad! Jag gillar jordglobar och skulle kunna ha en i varje rum här hemma. Närma mig den, snurra lite på den. Blunda, tänka "här ska jag bo" eller "dit ska jag resa", och snurra, och vips är man någon annanstans i världen. Jag skanderar MER JORDGLOBAR ÅT FOLKET!
Jo, jag hade en sån där uppblåsbar också, förutom den fasta, hårda, tändbara.
Nu ska jag lägga av i sinom tid, innan jag spårar ur helt. På återbloggande.
Saringas och arabiska fullblod
Torsdag 21 januari
Kära Blogg!
Idag har det varit en alldeles vanlig grå och trist dag att lägga till samlingen av tråkiga dagar. Enligt mina preliminära beräkningar har jag hittills i livet upplevt ca 16 300 olika dagar, och den här dagen kom, enligt andra preliminära beräkningar, knappt upp bland de 14 000 bästa. Jobbet har rullat på, allting annat har rullat på och jag gjorde comeback på löpbandet som rullade på, med mig som passagerare efter en veckas uppehåll. ”Ingo på maran” gjorde också comeback, och snart sliter jag ned speglarna på SATS… Men speglarna är bra ändå av annan orsak. En gång för flera år sen när jag sprang på ett löpband utan att ha en spegel att titta i, blev allting helt fel och jag lyckades knappt sätta ned fötterna rätt. Spegeln blir som ett ”extra rum”, en referenspunkt att fästa blicken på/i. Har man bara en enfärgad vägg blir det jättemycket svårare. Men man kunde väl få se någon annan i spegeln än sig själv? Ska det vara så svårt att ordna?
Såg någon det här brunsås-programmet igårkväll? Det med Schyffert/Haag och okänd kvinna som jag inte vet vad hon heter? Jag såg andra halvan av programmet. Programmet handlar om mat och matkultur. Varför vi äter som vi äter i Sverige. Och varför det är så jävla mycket matprogram på tv, när de flesta är tämligen ointresserade av att stå i köket och laga mat. Varför t.ex. bosnier öppnar en pizzeria, istället för att öppna en bosnisk restaurant. Intressant upplägg på programmet, det lilla jag såg. Fascinerades åter av intressant statistik som fladdrade förbi. ”Det bor tydligen 1,5 miljon finnar i Sverige, men det finns bara två st renodlat finska restauranger. Detta samtidigt som det bor drygt 1000 japaner i Sverige – och det finns över tusen restauranger som serverar sushi. Otroligt egentligen! Varför är det på det viset? Är det som de spekulerade i, att det måste komma någon glammig Hollywood-produktion först, helst med Tom Hanks, där det äts finsk mat för att bli fullt accepterat hos alla? Intressant teori som kanske stämmer?
Sushi - otroligt överskattat! 
Tom Hanks - otroligt överskattad!
Fick en influens för ett litet tag sen att plöja genom bröderna Coens filmer. De är ju alltid lite udda och skruvat svarta, vilket passar mig. Jag kan dock bara påminna mig att jag sett Fargo och Big Lebowski tidigare så jag har lite att plöja genom. Igår kväll började jag titta på den senaste – Burn after reading – och jag tyckte den var underhållande så länge jag lyckades hålla mig vaken. Får fortsätta titta ikväll. Bra skådespelat av Malkovich, Clooney och Pitt. Alltid trevligt med bra film!
Malkovich - otroligt underskattad! 
Clooeney - otroligt underskattad!
Har också haft intressanta diskussioner med en kollega om 9/11, mjältbrandsterrorism och saringasattacker. Även om man är på sin arbetsplats kan man ju inte snöa in totalt. På något sätt flippade dagen ut i att vi nästan försvann i den världen för en stund. Det var till och med nästan så att jag för en stund inbillade mig att jag hade fått mjältbrand... men sjukvårdsupplysningen avfärdade det hela med att man faktiskt inte kan få det bara av att prata om det....
Högsta hönset i domedagssekten som genomförde en saringasattack i Tokyos t-bana -95.
Väl här hemma hann jag till och med spela en halvlek Fifa10 med grabben. Det gick rätt bra och jag släppte inte in några mål. Har testat såväl Real Madrid, Arsenal, Inter som Chelsea. Det går absolut bäst när jag ställer upp som Chelsea, trots att de inte är mina favoriter. Grabben kör alltid Barcelona. Någon gång har jag mött Barcelona med såväl Sveriges som Argentinas landslag. Det blir nästan absurd med en Messi i varje lag. Eller med två Zlatan på plan, en i varje lag. I början förstod inte min son detta, att Zlatan fanns representerad såväl i Barca som i Sverige, men nu hajjar han. OCH spelar mycket bättre än vad jag gör. Men jag lär mig hela tiden. Kan nog komma upp i hans nivå också så småningom.
Förvirrande för en 7-åring när det är en Zlatan i varje lag.
Av någon anledning hade jag en diskussion häromdagen om min erfarenhet av hästar och ridning. Till att börja med är den mycket ringa. Det skulle dröja ända till vuxen ålder innan jag vågade mig upp på en hästrygg. Jag kan säga månad och årtal men inte datum eller veckodag. Hursomhelst, februari 1988. Plats: Petra i Jordanien. Petra är ett av "världens sju nya underverk", och är mer en arkeologisk plats än den blomstrande stad, uthuggen ur bergen, den en gång var. Hursomhelst, när vi anlände till Petra fanns det två alternativ att ta sig in i denna fantastiska stad. Antingen knalla till fots eller rida på arabiskt fullblod hela vägen in i "staden". Av någon anledning som jag inte minns nu valdes arabhäst-alternativet. Hästskötaren/guiden som skulle gå och leda min häst, hade hand om två hästar. Den andra hästen som "Ali" hade hand om satt det två tyska tjejer på. Ali var givetvis mer intresserad av att ta hand om den hästen där det satt två tyska tjejer, än den häst där det satt en allt mer nervös gotlänning på. Min kuse fick alltså gå/trava/galoppera precis som den ville. Den hittade ju vägen, men verkade väldigt nervös och hispig. Nervös och hispig var väl ungefär det jag också blev. Jag trodde ju min sista stund var kommen och fick en syn i mitt inre hur jag skulle ramla av det arabiska fullblodet, och krossas mot det hårda underlaget. Hästjäveln höll ju inget jämnt och fint tempo utan kunde stå still, och plötsligt göra utfall och spurta, samtidigt som den ryckte hit och dit. Nej, det var ingen angenäm upplevelse och jag är glad att ridturen tog slut genom att jag kunde kliva av hästen för eget bruk. Tveksamt om jag kommer att sätta mig på någon häst igen. Tiden läker inte alla sår, och det här är alltså ganska exakt 22 år sen.
Nu ska jag återgå till "Burn after reading". Något ni förhoppningsvis inte gör med era datorer efter att ha läst denna blogg.
Lycklig av att precis ha klivit av kusen. INTE kamelen i bakgrunden! Obs Adidas Vulcano! Finns de längre?
"Uppnå den rätta stämningen - Rid in i Petra på ett arabiskt fullblod!"
Glömma ihåg
Då var man tillbaka i ekorrhjulet igen. Väckarklocka, väckarklockor, snabb frukost, dusch, ut i kylan, buss, tunnelbana, Kungsgatans trottoar, hiss till tredje våningen, kaffeautomaten, "Morrn!", "Godmorgon!", "Tja!", fortsätta till sitt rum, klä av sig, byta skor, slå på datorn, äta macka, dricka kaffe, läsa mail, börja jobba osv osv osv. Man kommer ganska snabbt in i sina vanliga gängor efter några dagars frånvaro. Som en robot hittar man och vet precis vad man ska göra.
Ekorrhjulet....
Onsdag den 20 januari kommer inte heller att gå till historien som den dag i mitt liv det hände något speciellt att minnas, eller berätta för barnbarnen om. Himlans trist! Hade ju faktiskt trott att just idag skulle det hända något som jag kunde berätta för mina barnbarn. Efter en trög start på förmiddagen var det i alla fall tillslut dags för lunch. Letade mig ner i Kungshallen och åt scampi, wokade grönsaker och ris. Riktigt gott! Sen gick jag till Elgiganten och kollade in mikrovågsugnar. Tyckte dock inte att utbudet var så där elgigantiskt som jag hade hoppats, utan jag får nog fortsätta leta efter min dröm-micro. Den som används just nu har nio år på nacken, och ganska ofta gör den inte alls som man vill, varken värmer eller tinar. Just därför har vi blivit lite trötta och kommer förmodligen att tjacka en ny. Micron används ju flitigt i ett hushåll med fem personer. Jag kom ihåg när micron var ny - kanske början 90-talet? Jag och blivande fru glömde bort något i micron en lördagkväll, och upptäckte inte förrän helgen därpå att vi hade glömt - vad det nu var vi hade glömt? Jag har nämligen glömt vad vi glömde, och kommer inte ihåg. Kan man glömma ihåg något förresten? Hur går det till i så fall? Man kanske kan säga att den efterföljande helgen glömde vi håg det vi hade glömt att komma ihåg att ta ut ur micron helgen innan?
En schysst mikro är ju ett måste!
Sverige spelade tydligen skiten ur Oman och vann med...0-1. JA! Där satt den! Medan danskar, engelsmän, holländare, tyskar, fransmän, spanjorer och många fler kan bänka sig i sommar och avnjuta ett fotbolls-VM där de har ett landslag som deltar, så laddar Sverige för EM 2012 och VM 2014, med att träningskampa mot Oman. Och de vann ju...mot Oman...med 0-1. Detta känns hoppfullt! Nu är vi på gång!
Kan de verkligen spela fotboll i Oman???
Imorse när ena dottern skulle lämna huset som sista person hittade hon inte sina husnycklar. Huset fick stå olåst någon timme tills mormor kunde komma och låsa. Det är det jag alltid har sagt. Mormödrar(svärmödrar) är bra att ha! Ibland i alla fall. De "borttappade" nycklarna låg i innebandyväskan och var tydligen väääldigt svåra att hitta i morse. Undrar vad försäkringsvillkoren säger om man har ett hus som töms medan dörren står olåst? Hade jag varit skadereglerare hade jag inte betalat ut en spänn. Då hade jag istället fått göra mig skyldig till försäkringsbedrägeri och krossat en ruta och sagt att tjuvarna tog sig in den vägen. Alltså rent hypotetiskt...JAG skulle aldrig göra så....men man skulle kunna göra så...Andra gör säkert så...men inte jag....nej nej! Tror inte något sånt.
Nycklar är till för att hållas reda på - inte slarvas bort!
Ikväll har jag klippt mig för första gången det här decenniet. Skönt att bli av med mitt långa böljande hårsvall. Det började bli riktigt irriterande. Mest nöjd är jag faktiskt med luggen.
Nu orkar jag inte sitta mer vid datorn idag. På återhörande!
Ekorrhjulet....Onsdag den 20 januari kommer inte heller att gå till historien som den dag i mitt liv det hände något speciellt att minnas, eller berätta för barnbarnen om. Himlans trist! Hade ju faktiskt trott att just idag skulle det hända något som jag kunde berätta för mina barnbarn. Efter en trög start på förmiddagen var det i alla fall tillslut dags för lunch. Letade mig ner i Kungshallen och åt scampi, wokade grönsaker och ris. Riktigt gott! Sen gick jag till Elgiganten och kollade in mikrovågsugnar. Tyckte dock inte att utbudet var så där elgigantiskt som jag hade hoppats, utan jag får nog fortsätta leta efter min dröm-micro. Den som används just nu har nio år på nacken, och ganska ofta gör den inte alls som man vill, varken värmer eller tinar. Just därför har vi blivit lite trötta och kommer förmodligen att tjacka en ny. Micron används ju flitigt i ett hushåll med fem personer. Jag kom ihåg när micron var ny - kanske början 90-talet? Jag och blivande fru glömde bort något i micron en lördagkväll, och upptäckte inte förrän helgen därpå att vi hade glömt - vad det nu var vi hade glömt? Jag har nämligen glömt vad vi glömde, och kommer inte ihåg. Kan man glömma ihåg något förresten? Hur går det till i så fall? Man kanske kan säga att den efterföljande helgen glömde vi håg det vi hade glömt att komma ihåg att ta ut ur micron helgen innan?
En schysst mikro är ju ett måste!Sverige spelade tydligen skiten ur Oman och vann med...0-1. JA! Där satt den! Medan danskar, engelsmän, holländare, tyskar, fransmän, spanjorer och många fler kan bänka sig i sommar och avnjuta ett fotbolls-VM där de har ett landslag som deltar, så laddar Sverige för EM 2012 och VM 2014, med att träningskampa mot Oman. Och de vann ju...mot Oman...med 0-1. Detta känns hoppfullt! Nu är vi på gång!
Kan de verkligen spela fotboll i Oman???Imorse när ena dottern skulle lämna huset som sista person hittade hon inte sina husnycklar. Huset fick stå olåst någon timme tills mormor kunde komma och låsa. Det är det jag alltid har sagt. Mormödrar(svärmödrar) är bra att ha! Ibland i alla fall. De "borttappade" nycklarna låg i innebandyväskan och var tydligen väääldigt svåra att hitta i morse. Undrar vad försäkringsvillkoren säger om man har ett hus som töms medan dörren står olåst? Hade jag varit skadereglerare hade jag inte betalat ut en spänn. Då hade jag istället fått göra mig skyldig till försäkringsbedrägeri och krossat en ruta och sagt att tjuvarna tog sig in den vägen. Alltså rent hypotetiskt...JAG skulle aldrig göra så....men man skulle kunna göra så...Andra gör säkert så...men inte jag....nej nej! Tror inte något sånt.
Nycklar är till för att hållas reda på - inte slarvas bort!Ikväll har jag klippt mig för första gången det här decenniet. Skönt att bli av med mitt långa böljande hårsvall. Det började bli riktigt irriterande. Mest nöjd är jag faktiskt med luggen.
Nu orkar jag inte sitta mer vid datorn idag. På återhörande!
Långtråååååkigt
Den här dagen måste gå till historien som det här decenniets hittills mest händelselösa dag. Ja, det var nog så faktiskt. Har så sakteliga försökt och delvis lyckats bli av med min onda hals idag, och ägnat dagen åt att omväxlande arbeta här hemifrån, och vila så jag är i full slagkraft imorgon igen. Men inte har det hänt mycket. Inte ett dugg egentligen!
Dagens mest spännande inslag var när min äkta hälft kom tillbaka en minut efter hon hade lämnat hemmet och meddelade att garageporten inte gick att få upp. Jag masade mig ut och konstaterade att inte heller jag fick upp garageporten. Det är ganska lömskt när man kör in bilen som har en hel del snö på hjulen och i hjulhusen i garaget. Snön smälter förstås och rinner i strömmar mot garageporten, och rinner ut i glipan mellan betonggolvet och garageporten. Så fort det är i närheten av garageporten, och framförallt utanför garageporten, fryser den smältande snön till is och lägger sig som en oönskad tröskel längst ned vid kanten av garageporten. Jag fick masa mig till förrådet och leta rätt på SPETTET! Äntligen fick jag användning för mitt SPETT!! Detta var faktiskt det roligaste som hände idag, att jag fick använda SPETTET!!! Den smälta snön som frusit till is hade inte en chans i matchen mot spettet. Efter tre minuters ojämn kamp gav isen upp redan i första ronden. Seger till SPETTET på knockout i första ronden. Garagedörren kunde med lätthet öppnas efter detta. Nu har jag inte SPETTET i förrådet längre. Nej nu står SPETTET utanför ytterdörren precis, så jag med lätthet kan greppa det när behov uppstår.
Nej, inte såna spett!!!! Utan ett sånt här SPETT!
Ikväll skulle jag inte skjutsa på innebandytjejer så jag fick äntligen för första gången den här säsongen se Mästarnas mästare. Som gammal sportfåne är detta givetvis en höjdpunkt på den annars så grå "tv-himlen". Att Stefan Holm skulle vara på hugget kändes inte som någon överraskning. Jag är då mer överraskad över att det gick så bra för Tomas Brolin, vilket det måste ha gjort i första avsnittet också. Jag har kanske fått en felaktig bild av Brolin som försupen föredetting. Han hade flyt och blir en kille att räkna med i slutstriden tror jag. Patrik Sjöberg lät jättekonstig när han pratade. Det var det första jag tänkte på när han öppnade munnen. Misstänksam som jag är tänkte jag med en gång, "ok, han har knarkat!" Men sen visade det sig att han var rejält förkyld med öroninflammation och halsinfektion. Inte kul för Patte! Han såg ut att trivas bäst vid middagsbordet med ett glas vin i handen. Tror inte han har något att göra med slutsegern. Åsa Sandell boxerskan blev utslagen i nattduellen, vilket var synd. Hade velat se mer av henne! Detta får bli tisdagkvällarnas höjdpunkt framöver att följa detta.
Åsa Sandell - kan vara första och sista gången hon är med på min blogg?
Imorgon blir det comeback på jobbet. Det är sååååååååååååååååå lååååååååååångtrååååååååååååkigt, att vara hemma och arbeta/vara sjuk. Måste ha action! Men efter några timmar på arbetsplatsen imorgon kommer jag förmodligen att konstatera att det inte är någon större action där heller.......
Dööö-tråkigt att vara hemma......
Dagens mest spännande inslag var när min äkta hälft kom tillbaka en minut efter hon hade lämnat hemmet och meddelade att garageporten inte gick att få upp. Jag masade mig ut och konstaterade att inte heller jag fick upp garageporten. Det är ganska lömskt när man kör in bilen som har en hel del snö på hjulen och i hjulhusen i garaget. Snön smälter förstås och rinner i strömmar mot garageporten, och rinner ut i glipan mellan betonggolvet och garageporten. Så fort det är i närheten av garageporten, och framförallt utanför garageporten, fryser den smältande snön till is och lägger sig som en oönskad tröskel längst ned vid kanten av garageporten. Jag fick masa mig till förrådet och leta rätt på SPETTET! Äntligen fick jag användning för mitt SPETT!! Detta var faktiskt det roligaste som hände idag, att jag fick använda SPETTET!!! Den smälta snön som frusit till is hade inte en chans i matchen mot spettet. Efter tre minuters ojämn kamp gav isen upp redan i första ronden. Seger till SPETTET på knockout i första ronden. Garagedörren kunde med lätthet öppnas efter detta. Nu har jag inte SPETTET i förrådet längre. Nej nu står SPETTET utanför ytterdörren precis, så jag med lätthet kan greppa det när behov uppstår.
Nej, inte såna spett!!!! Utan ett sånt här SPETT!
Ikväll skulle jag inte skjutsa på innebandytjejer så jag fick äntligen för första gången den här säsongen se Mästarnas mästare. Som gammal sportfåne är detta givetvis en höjdpunkt på den annars så grå "tv-himlen". Att Stefan Holm skulle vara på hugget kändes inte som någon överraskning. Jag är då mer överraskad över att det gick så bra för Tomas Brolin, vilket det måste ha gjort i första avsnittet också. Jag har kanske fått en felaktig bild av Brolin som försupen föredetting. Han hade flyt och blir en kille att räkna med i slutstriden tror jag. Patrik Sjöberg lät jättekonstig när han pratade. Det var det första jag tänkte på när han öppnade munnen. Misstänksam som jag är tänkte jag med en gång, "ok, han har knarkat!" Men sen visade det sig att han var rejält förkyld med öroninflammation och halsinfektion. Inte kul för Patte! Han såg ut att trivas bäst vid middagsbordet med ett glas vin i handen. Tror inte han har något att göra med slutsegern. Åsa Sandell boxerskan blev utslagen i nattduellen, vilket var synd. Hade velat se mer av henne! Detta får bli tisdagkvällarnas höjdpunkt framöver att följa detta.
Åsa Sandell - kan vara första och sista gången hon är med på min blogg?Imorgon blir det comeback på jobbet. Det är sååååååååååååååååå lååååååååååångtrååååååååååååkigt, att vara hemma och arbeta/vara sjuk. Måste ha action! Men efter några timmar på arbetsplatsen imorgon kommer jag förmodligen att konstatera att det inte är någon större action där heller.......
Dööö-tråkigt att vara hemma......Halsont och twitter
Idag har jag varit hemma. Min keffiga hals har övergått från småont förra veckan till att totaltappat rösten igår, till ont igen idag. Känner mig något piggare nu på kvällen och halsen känns något bättre. Jag befarar dock att jag måste stanna hemma imorgon också. Inte kul! Aldrig kul att vara sjuk! Har inte lust! Vill inte! Och kan inte se någon som helst fördel med det!
Harpo - tappade också rösten. Men det var väl bara fejk? För inte var han väl stum?
Under min uppväxt läste jag alltid tidningen till frukost. Från det att man kunde läsa tills man flyttade hemifrån. I början var det kanske bara serierna men ju äldre man blev desto mer av tidningen slukade man i sig. Eftersom jag är uppväxt på Kalkatraz var det Gotlands Allehanda som gällde, och periodvis även DN. Det fanns ju inga alternativ. Att prata med morsan och farstan var ju bara jobbigt tyckte man då. Någon frukost-tv fanns inte heller som nu. Visst radion stod på och malde men tidningen var ändå en självklar rutin. Jag förfasar mig ibland över mina tonårsdöttrar, som aldrig öppnar en dagstidning eller ser några nyheter på tv. På sin höjd kanske de frågar vilken del tv-programmen står i, så de kan sondera terrängen i kvällens tv-utbud. Men annars - läsa tidningen - no no! Idag när jag var hemma med min onda hals, såg jag mina döttrar till frukost för ovanlighetens skull. På helgerna är det lunchdags när de vill äta frukost, och på vardagarna har man hunnit sticka till jobbet när de visar sig i köket. Och idag fick jag ytterligare en förklaring till varför de inte läser någon tidning. Jo, för att de sitter och skickar och läser sms hela tiden. Modernt beteende i dagens samhälle, frukostmacka i ena handen och mobiltelefon i den andra. Förra månaden skickade ena dottern 1900 sms - på 30 dagar! Det blir i snitt dryga 60 sms om dagen. Det är vad jag skickar på en månad, om jag har skickat många sms vill säga... Det är bara att inse hur beteenden förändras. När mina barn får egna barn, sitter kanske mina barn och bloggar (eller vad man nu kommer att göra i framtiden?) och förfasar sig över att deras barn inte sms:ar till frukost, utan gör något helt annat... Så kan det faktiskt bli!
Sms-tumme...vanlig åkomma bland ungdomar?
Som om det inte räcker med det digra utbudet i mediebruset så har jag börjat twittra också. JO, det är faktiskt sant. Kan nog vara kul om man hittar lite fler att twittra med än vad man gör just nu. Eller också är det inte så man ska se det utan att man twittrar för sig själv? Jag vet inte? Jag är bara en simpel nybörjare inom twitter-branschen som trevar mig fram och försöker komma underfund med själv vad jag håller på med. Det vet ingen, varken jag själv eller någon annan vilket känns ytterst betryggande!
Twittra - kan det vara något?
Min hemmasjukkväll slösade jag bort på idrottsgalan. Jag hade tänkt ge det en chans i kanske fem minuter, men blev sittande i två timmar. Vilken missräkning! Kan tycka att det blir lite för glammigt och plojjigt! Det här är ju allvarliga saker som man får skämta försiktigt om. Att skicka upp Morgan Alling istället för Zlatan, och låta honom "låtsas" vara Zlatan utan att förklara för t.ex. gamla pensionärer att "det där är inte Zlatan"...sånt förfasar jag mig över. Den gamle fotbollsbasen Lennart Johansson såg helt oförstående och bedrövad ut. Fast det gör han väl för jämnan? Uppfattade han överhuvdtaget att det var Morgan Alling och inte Zlatan som stod där? Ska det vara på det viset? va? Va? VA? VA? VA? Nej, jag skulle ha ägnat dessa två timmar åt något vettigare istället. Som att skriva något helt annat i detta stycke i bloggen, än om just idrottsgalan. Då hade jag ju sluppit det helt och hade kunnat sluta skriva i förra stycket. Eller skrivit något helt annat. Ingen bra utveckling! Inte alls!
Settman, måste du jobba så hårt?
Konstaterar till min stora fasa att det har snöat idag. Inte för att jag har behövt gå ut, men ändå. Det räcker nu! Vi har haft vinter nu i en månad och det är fullkomligt tillräckligt! Hallå! Vinter-OS ska inte äga rum precis här! Inte Vasaloppet heller. Plusgrader, sol och vår tack!
Vasaloppet...skicka ut ett par psykologer i det här gänget och de får lite att bita i......
Får nog gå och nanna kudden tidigt ikväll så att min taniga tonårskropp och sjuka hals får den vila den behöver. Jag vill ju bli frisk!
På återbloggande!
Harpo - tappade också rösten. Men det var väl bara fejk? För inte var han väl stum?Under min uppväxt läste jag alltid tidningen till frukost. Från det att man kunde läsa tills man flyttade hemifrån. I början var det kanske bara serierna men ju äldre man blev desto mer av tidningen slukade man i sig. Eftersom jag är uppväxt på Kalkatraz var det Gotlands Allehanda som gällde, och periodvis även DN. Det fanns ju inga alternativ. Att prata med morsan och farstan var ju bara jobbigt tyckte man då. Någon frukost-tv fanns inte heller som nu. Visst radion stod på och malde men tidningen var ändå en självklar rutin. Jag förfasar mig ibland över mina tonårsdöttrar, som aldrig öppnar en dagstidning eller ser några nyheter på tv. På sin höjd kanske de frågar vilken del tv-programmen står i, så de kan sondera terrängen i kvällens tv-utbud. Men annars - läsa tidningen - no no! Idag när jag var hemma med min onda hals, såg jag mina döttrar till frukost för ovanlighetens skull. På helgerna är det lunchdags när de vill äta frukost, och på vardagarna har man hunnit sticka till jobbet när de visar sig i köket. Och idag fick jag ytterligare en förklaring till varför de inte läser någon tidning. Jo, för att de sitter och skickar och läser sms hela tiden. Modernt beteende i dagens samhälle, frukostmacka i ena handen och mobiltelefon i den andra. Förra månaden skickade ena dottern 1900 sms - på 30 dagar! Det blir i snitt dryga 60 sms om dagen. Det är vad jag skickar på en månad, om jag har skickat många sms vill säga... Det är bara att inse hur beteenden förändras. När mina barn får egna barn, sitter kanske mina barn och bloggar (eller vad man nu kommer att göra i framtiden?) och förfasar sig över att deras barn inte sms:ar till frukost, utan gör något helt annat... Så kan det faktiskt bli!
Sms-tumme...vanlig åkomma bland ungdomar?Som om det inte räcker med det digra utbudet i mediebruset så har jag börjat twittra också. JO, det är faktiskt sant. Kan nog vara kul om man hittar lite fler att twittra med än vad man gör just nu. Eller också är det inte så man ska se det utan att man twittrar för sig själv? Jag vet inte? Jag är bara en simpel nybörjare inom twitter-branschen som trevar mig fram och försöker komma underfund med själv vad jag håller på med. Det vet ingen, varken jag själv eller någon annan vilket känns ytterst betryggande!
Twittra - kan det vara något?Min hemmasjukkväll slösade jag bort på idrottsgalan. Jag hade tänkt ge det en chans i kanske fem minuter, men blev sittande i två timmar. Vilken missräkning! Kan tycka att det blir lite för glammigt och plojjigt! Det här är ju allvarliga saker som man får skämta försiktigt om. Att skicka upp Morgan Alling istället för Zlatan, och låta honom "låtsas" vara Zlatan utan att förklara för t.ex. gamla pensionärer att "det där är inte Zlatan"...sånt förfasar jag mig över. Den gamle fotbollsbasen Lennart Johansson såg helt oförstående och bedrövad ut. Fast det gör han väl för jämnan? Uppfattade han överhuvdtaget att det var Morgan Alling och inte Zlatan som stod där? Ska det vara på det viset? va? Va? VA? VA? VA? Nej, jag skulle ha ägnat dessa två timmar åt något vettigare istället. Som att skriva något helt annat i detta stycke i bloggen, än om just idrottsgalan. Då hade jag ju sluppit det helt och hade kunnat sluta skriva i förra stycket. Eller skrivit något helt annat. Ingen bra utveckling! Inte alls!
Settman, måste du jobba så hårt?Konstaterar till min stora fasa att det har snöat idag. Inte för att jag har behövt gå ut, men ändå. Det räcker nu! Vi har haft vinter nu i en månad och det är fullkomligt tillräckligt! Hallå! Vinter-OS ska inte äga rum precis här! Inte Vasaloppet heller. Plusgrader, sol och vår tack!
Vasaloppet...skicka ut ett par psykologer i det här gänget och de får lite att bita i......Får nog gå och nanna kudden tidigt ikväll så att min taniga tonårskropp och sjuka hals får den vila den behöver. Jag vill ju bli frisk!
På återbloggande!
Lördag
Som bloggare kräver jag precis som alla hårt arbetande individer i samhället fem arbetsdagar och två dagar ledigt! Det kan väl inte var för mycket begärt? Nu är jag i alla fall här och det blir inte mycket mer än så här. Är det lördag så är det lördag! Det får ni tåla! Jag blir liiivrädd för alla som kräver att bloggare ska jobba arslet av sig sju dagar i veckan. Vi vill också vara lediga! Vi vill också ha vår fritid och kunna slappna av och slippa känna press att åstadkomma en daglig blogg. Jag vill bara säga det. Bloggen sover!
Palindrom och ribbstolar
Nu blir det en sån där spännande blogg när jag inser just i skrivande stund att jag inte har en aning om vad jag ska skriva om. Men jag ser det som en utmaning och det ska nog kunna bli någonting av det också. Bara att låta fingarna löpa längs tangentbordet så får vi se vad det blir för slutresultat.
Har ägnat kvällen åt "På spåret" och därefter "Skavlan". Pensionärsvarning!? Jo, jag vet. Men jag är snart pensionär så det passar bra! Helen Benno och Peter Appelgren spöade skiten ur Doreen Månsson och hennes partner som jag inte vet vad han heter. Palindrom är ju något som är fascinerande. I detta avsnitt var det Kivik som ju faktist både framlänges och baklänges blir just Kivik. "Ni talar bra latin" är en annan klassiker på detta tema. "Dallassallad" och "Naturrutan" är andra mer eller mindre klassiska exempel! För att inte tala om The Arks sångare, Ola Salo. Ja, så det kan bli! Sen var Malaga på tapeten. Har både landat och flugit från Malagas flygplats men jag har aldrig besökt staden Malaga. Tydligen är det Spaniens femte största stad, vilket jag aldrig hade kunnat gissa. Uppfattade staden som en "håla" som verkade halvstor, men "femte störst"??? Ok, säger de så, är det väl så. Picasso var tydligen född där i alla fall. Det tredje resmålet för kvällen var Chicago. Där har jag aldrig varit men det verkar ju också vara en stad som är väl värd ett besök. Ligger vid Lake Michigan (som är lika stort som Danmark - vilket också låter helt osannolikt!?). 1900 hade Chicago fler svenska invånare än Göteborg! Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att landa på O'Hare och göra ett besök i Chicago och kolla in Sears Tower och andra sevärdheter. Nu är ju inte detta någon reseblogg. Och som jag har börjat här kan det ju framstå som en resedrömblogg. Så ska det ju inte vara! Nu får jag faktiskt skärpa till mig och prata om mer jordnära saker!
Doreen, dallassallad och Chicago - inga dåliga grejjjjjjor!
Min arbetsdag är ett upphetsande ämne som flera av er läsare säkert brinner av längtan att få en redogörelse ifrån. Nej, jag visste väl det. Jag hoppar över det också. Men det var fredag i alla fall. Och det märks på alla. Lite gladare, livet känns lite lättare, lite hopp om framtid och livet återspeglas i de man möter i sin dagliga gärning, trots att det bara är halvvägs in i januari. Vi tvistade på arbetsplatsen för några dagar sen när "slutet av januari" infinner sig. Den jag stötte och blötte detta världsproblem med hävdade att "på fredagkväll är det slutet av januari, eftersom vi nästan har passerat den 15:e". Jag är mer nogräknad än så. Januari har faktiskt 31 dagar och det innebär att vi har inte passerat mitten av januari förrän kl 12 lördag lunch. Sådeså! Ska man vara nog så ska man! Inget snack om saken!
Imorgon bitti laddar jag för fotbollsträning. Kl 9 i en gympasal nere i Hässelby Gård. Det blir kanon! Min grabb hostar som en storrökare och får inte vara med. Hänger upp honom i en ribbstol så får han se på medan vi andra tränar på att bli som Zlatan. En timme i veckan är i minsta laget. Vi har tränat i två år nu och de som är riktigt duktiga skulle behöva ett tillfälle per vecka till. Vi får se om vi utökar i vår. Har ni några synpunkter på detta får ni gärna lägga in en kommentar eller skicka ett mail/brev. Det är inget anmärkningsvärt att utöka från ett till två träningstillfällen per vecka. Brommapojkarna kör 3 ggr/vecka med sina sju-åringar.
Japp, så får han hänga!
Medan de andra försöker bli som Zlatan.
Eftersom hostan härskar i vårt hus blir det förhoppningsvis en lugnare lördag än vad vi borde ha. Simskolan och innebandyträningen får också avstås pga hostan. Så det här kan bli en kanonhelg ju! Förutom hostan då.
På återbloggande!
Har ägnat kvällen åt "På spåret" och därefter "Skavlan". Pensionärsvarning!? Jo, jag vet. Men jag är snart pensionär så det passar bra! Helen Benno och Peter Appelgren spöade skiten ur Doreen Månsson och hennes partner som jag inte vet vad han heter. Palindrom är ju något som är fascinerande. I detta avsnitt var det Kivik som ju faktist både framlänges och baklänges blir just Kivik. "Ni talar bra latin" är en annan klassiker på detta tema. "Dallassallad" och "Naturrutan" är andra mer eller mindre klassiska exempel! För att inte tala om The Arks sångare, Ola Salo. Ja, så det kan bli! Sen var Malaga på tapeten. Har både landat och flugit från Malagas flygplats men jag har aldrig besökt staden Malaga. Tydligen är det Spaniens femte största stad, vilket jag aldrig hade kunnat gissa. Uppfattade staden som en "håla" som verkade halvstor, men "femte störst"??? Ok, säger de så, är det väl så. Picasso var tydligen född där i alla fall. Det tredje resmålet för kvällen var Chicago. Där har jag aldrig varit men det verkar ju också vara en stad som är väl värd ett besök. Ligger vid Lake Michigan (som är lika stort som Danmark - vilket också låter helt osannolikt!?). 1900 hade Chicago fler svenska invånare än Göteborg! Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att landa på O'Hare och göra ett besök i Chicago och kolla in Sears Tower och andra sevärdheter. Nu är ju inte detta någon reseblogg. Och som jag har börjat här kan det ju framstå som en resedrömblogg. Så ska det ju inte vara! Nu får jag faktiskt skärpa till mig och prata om mer jordnära saker!
Doreen, dallassallad och Chicago - inga dåliga grejjjjjjor!
Min arbetsdag är ett upphetsande ämne som flera av er läsare säkert brinner av längtan att få en redogörelse ifrån. Nej, jag visste väl det. Jag hoppar över det också. Men det var fredag i alla fall. Och det märks på alla. Lite gladare, livet känns lite lättare, lite hopp om framtid och livet återspeglas i de man möter i sin dagliga gärning, trots att det bara är halvvägs in i januari. Vi tvistade på arbetsplatsen för några dagar sen när "slutet av januari" infinner sig. Den jag stötte och blötte detta världsproblem med hävdade att "på fredagkväll är det slutet av januari, eftersom vi nästan har passerat den 15:e". Jag är mer nogräknad än så. Januari har faktiskt 31 dagar och det innebär att vi har inte passerat mitten av januari förrän kl 12 lördag lunch. Sådeså! Ska man vara nog så ska man! Inget snack om saken!
Imorgon bitti laddar jag för fotbollsträning. Kl 9 i en gympasal nere i Hässelby Gård. Det blir kanon! Min grabb hostar som en storrökare och får inte vara med. Hänger upp honom i en ribbstol så får han se på medan vi andra tränar på att bli som Zlatan. En timme i veckan är i minsta laget. Vi har tränat i två år nu och de som är riktigt duktiga skulle behöva ett tillfälle per vecka till. Vi får se om vi utökar i vår. Har ni några synpunkter på detta får ni gärna lägga in en kommentar eller skicka ett mail/brev. Det är inget anmärkningsvärt att utöka från ett till två träningstillfällen per vecka. Brommapojkarna kör 3 ggr/vecka med sina sju-åringar.
Japp, så får han hänga!
Medan de andra försöker bli som Zlatan.Eftersom hostan härskar i vårt hus blir det förhoppningsvis en lugnare lördag än vad vi borde ha. Simskolan och innebandyträningen får också avstås pga hostan. Så det här kan bli en kanonhelg ju! Förutom hostan då.
På återbloggande!
Kava Kava och jordbävning
Boingklubben ska läggas ned. Ja, ni hörde rätt, den ska läggas ned. De har haft för få medlemmar och nu blir det bara ett paket till. Jag och grabben har sorg. Boingklubben är ett paket som kommer en gång i månaden med böcker, serietidningar som bara handlar om fotboll, affischer, samlarkort på fotbollsspelare och en och annan fotbollspryl. Givetvis inriktat mot barn, men jag har lika kul jag när vi läser fotbollslitteratur/serietidningar som godnattsaga. Påminner lite grann om Buster. Ni minns den hederliga gamla sport-serietidningen som fanns förr. Den kanske ännu finns? Jag tror inte det. Favoriterna i Buster var Jonny Puma, Benny Guldfot och Lefty Lampton. Vilka killar! Jag tror det är viktigt att emellanåt även i vuxen ålder bejaka barnet inom sig. Förutom då att man är konstant barnslig i alla andra situationer man hamnar i. Men att våga läsa en serietidning någon gång ibland. Titta imponerat på grabbens samling med bilar. Hjälpa till att bygga upp bilbanan. Spela X-box. Man måste inte vara vuxen 24/7. Ja, där fick jag med ett tonårsuttryck också "24/7" = hela tiden.
Boingklubben, Buster och Jonny Puma!
När jag var i Libanon på FN-tjänstgöring för...oj...22 år sen, var nyårsfirandet häftigt. Det var fest hela kvällen lång och vid 12-slaget sköt de stridande fraktionerna inte PÅ varandra, utan då skickades det upp både det ena och andra i luften. Jag tror att vi hamnade borta på SwedMedCoy - det svenska fältsjukhuset - vid 12-slaget. Där fanns ju alla sjuksyrror...Hursomhelst var vi några som, några timmar in på det nya året, skulle gå den korta 10-minuterspromenaden hem till baracken för att sova av oss nyårsruset. Halvvägs hem gick vi förbi Fidji House - den Fidjianska FN-kontingentens lilla hus inom HQ-området. Trots vårt tillstånd kunde vi konstatera att det var nyårsfirande där inne också. Inom FN var man kompis med alla, vare sig det var finnar, irländare, nepaleser, fransmän, ghaneser, norrmän, italienare eller fidjianer. Det var bara att kliva in och delta i festen. Av någon outgrundlig anledning....kommer jag inte ihåg så mycket vad vi gjorde där inne hos fidjianerna. Men en sak minns jag. De bjöd på sin nationaldryck KAVA KAVA! Kava är en rot som finns på öarna i Söderhavet och jag hade i och för sig läst att själva drycken kava kava, gjord på roten kava, beskrevs som en "slightly narcotic drink". Vad brydde man sig om det, glad i hågen av nyårsfirande, knappt 23 bast...Jo man hivade i sig ett par muggar av denna dryck som absolut knappt smakade någonting och såg ut som en blandning av gotlandsdricku, grumligt diskvatten och vattnet som rinner i Ganges. Senare har jag läst på om kavarot att den beskrivs som ett narkotiskt medel med lugnande effekt om man är hispig, plus att den kan användas till lite andra åkommor. När jag idag googlar på kava så verkar det vara värsta hälsopreparatet som går att få tag på i Sverige i kapselform. Det står den dämpar ångest, hjälper mot sömnsvårigheter och ryggvärk. Man bör dock inte inta den i kombination med alkohol....och...just det, det var nyårsafton... Jag kände efter en stund på Fidji-House att någonting inom mig - onda andar - ville komma ut. Rusade ut och lättade på trycket i blomster-rabatterna utanför Fidji-House. Stod där en stund och gulpade klart. Försökte sen komma till sans och bestämde mig för att gå hem, utan att gå in och tacka fidjianerna för kava kavan. Någon dag senare minns jag att jag skrev hem till en kompis "Första pizzan lagd på libanesisk mark". Moget.... Ja det var i alla fall en härlig tid i Libanon!
Kava Kava - dödsgott!
Idag testade jag min dumma fot igen. Den höll alla 40 minuter jag lekte "Ingo på maran" på löpbandet. Härligt skönt att få röra på sig! Mycket piggare efteråt! Man svävar som på moln! Tänk att kroppens eget knark - endorfinerna - är så effektiva. Nu ska jag försöka hålla i det här och få till regelbunden löpning, så att man inte måste ta sig uppför det där första höga trappsteget igen. Och pajar foten igen får jag försöka acceptera det också. Det finns alternativ, som kryckor, rullator och rullstol.
Jag har "Ingo-på-maran-känsla" när jag springer...
Imorgon har "Snabba Cash" premiär. Den har fått hyfsad kritk och jag känner att den vill jag nog se. Tyvärr har jag inte läst Lapidus böcker överhuvudtaget. Men de som läst dem säger att de är bra, och den lilla reklam jag har sett för filmen gör mig nyfiken. Kul när det görs bra svensk film. Om den nu ÄR bra vill säga.
Haiti. Vad ska man säga? Fruktansvärt förstås! Tragedi och förödelse i samband med den värsta jordbävningen där på 200 år. Som om de inte hade det eländigt innan ändå! Ett av Amerikas fattigaste länder med mycket misär, brottslighet, sjukdomar och fattigdom. Haiti är väldigt intressant på många sätt. Unikt med landet är att det är den enda nation som fått sin frihet tack vare ett slavuppror. Och på den amerikanska kontinenten är det tillsammans med Kanada det enda landet där franska är officiellt språk. Pga att slavarna tog över makten i landet försattes landet i blockad i början av 1800-talet och den unga nationen fick det inte lätt i början. En svacka man aldrig riktigt lyckats ta sig ur. I modern tid hörde man först talas om Papa Doc som styrde landet med hjärnhand - en brutal diktator. När han dog i början av 70-talet tog hans son över - Baby Doc. Fram till mitten av 80-talet då han tvingades i exil av Frankrike. Och tydligen sitter Baby Doc ännu och häckar någonstans i Frankrike. Intressant med landet är också voodoon som är folkreligion i landet. Voodoon hade slavarna tagit med från Afrika och idag utövas voodoo faktiskt av hela 50 miljoner människor på olika platser i världen. Det där är intressant och det skulle man lära sig mer om! Hoppas voodoon kan hjälpa stackarna på Haiti! Kanske är den ett stöd? Vad vet jag?
Papa Doc 
Baby Doc - inga snälla killar!
Imorgon är det i alla fall fredag! Det är lika säkert som att det är elva veckor till långfredag. 77 dygn kvar alltså. Bara att börja räkna ned, till nästa lediga dag utöver lördag och söndag.
På återbloggande!
Boingklubben, Buster och Jonny Puma!
När jag var i Libanon på FN-tjänstgöring för...oj...22 år sen, var nyårsfirandet häftigt. Det var fest hela kvällen lång och vid 12-slaget sköt de stridande fraktionerna inte PÅ varandra, utan då skickades det upp både det ena och andra i luften. Jag tror att vi hamnade borta på SwedMedCoy - det svenska fältsjukhuset - vid 12-slaget. Där fanns ju alla sjuksyrror...Hursomhelst var vi några som, några timmar in på det nya året, skulle gå den korta 10-minuterspromenaden hem till baracken för att sova av oss nyårsruset. Halvvägs hem gick vi förbi Fidji House - den Fidjianska FN-kontingentens lilla hus inom HQ-området. Trots vårt tillstånd kunde vi konstatera att det var nyårsfirande där inne också. Inom FN var man kompis med alla, vare sig det var finnar, irländare, nepaleser, fransmän, ghaneser, norrmän, italienare eller fidjianer. Det var bara att kliva in och delta i festen. Av någon outgrundlig anledning....kommer jag inte ihåg så mycket vad vi gjorde där inne hos fidjianerna. Men en sak minns jag. De bjöd på sin nationaldryck KAVA KAVA! Kava är en rot som finns på öarna i Söderhavet och jag hade i och för sig läst att själva drycken kava kava, gjord på roten kava, beskrevs som en "slightly narcotic drink". Vad brydde man sig om det, glad i hågen av nyårsfirande, knappt 23 bast...Jo man hivade i sig ett par muggar av denna dryck som absolut knappt smakade någonting och såg ut som en blandning av gotlandsdricku, grumligt diskvatten och vattnet som rinner i Ganges. Senare har jag läst på om kavarot att den beskrivs som ett narkotiskt medel med lugnande effekt om man är hispig, plus att den kan användas till lite andra åkommor. När jag idag googlar på kava så verkar det vara värsta hälsopreparatet som går att få tag på i Sverige i kapselform. Det står den dämpar ångest, hjälper mot sömnsvårigheter och ryggvärk. Man bör dock inte inta den i kombination med alkohol....och...just det, det var nyårsafton... Jag kände efter en stund på Fidji-House att någonting inom mig - onda andar - ville komma ut. Rusade ut och lättade på trycket i blomster-rabatterna utanför Fidji-House. Stod där en stund och gulpade klart. Försökte sen komma till sans och bestämde mig för att gå hem, utan att gå in och tacka fidjianerna för kava kavan. Någon dag senare minns jag att jag skrev hem till en kompis "Första pizzan lagd på libanesisk mark". Moget.... Ja det var i alla fall en härlig tid i Libanon!
Kava Kava - dödsgott!Idag testade jag min dumma fot igen. Den höll alla 40 minuter jag lekte "Ingo på maran" på löpbandet. Härligt skönt att få röra på sig! Mycket piggare efteråt! Man svävar som på moln! Tänk att kroppens eget knark - endorfinerna - är så effektiva. Nu ska jag försöka hålla i det här och få till regelbunden löpning, så att man inte måste ta sig uppför det där första höga trappsteget igen. Och pajar foten igen får jag försöka acceptera det också. Det finns alternativ, som kryckor, rullator och rullstol.
Jag har "Ingo-på-maran-känsla" när jag springer...Imorgon har "Snabba Cash" premiär. Den har fått hyfsad kritk och jag känner att den vill jag nog se. Tyvärr har jag inte läst Lapidus böcker överhuvudtaget. Men de som läst dem säger att de är bra, och den lilla reklam jag har sett för filmen gör mig nyfiken. Kul när det görs bra svensk film. Om den nu ÄR bra vill säga.
Haiti. Vad ska man säga? Fruktansvärt förstås! Tragedi och förödelse i samband med den värsta jordbävningen där på 200 år. Som om de inte hade det eländigt innan ändå! Ett av Amerikas fattigaste länder med mycket misär, brottslighet, sjukdomar och fattigdom. Haiti är väldigt intressant på många sätt. Unikt med landet är att det är den enda nation som fått sin frihet tack vare ett slavuppror. Och på den amerikanska kontinenten är det tillsammans med Kanada det enda landet där franska är officiellt språk. Pga att slavarna tog över makten i landet försattes landet i blockad i början av 1800-talet och den unga nationen fick det inte lätt i början. En svacka man aldrig riktigt lyckats ta sig ur. I modern tid hörde man först talas om Papa Doc som styrde landet med hjärnhand - en brutal diktator. När han dog i början av 70-talet tog hans son över - Baby Doc. Fram till mitten av 80-talet då han tvingades i exil av Frankrike. Och tydligen sitter Baby Doc ännu och häckar någonstans i Frankrike. Intressant med landet är också voodoon som är folkreligion i landet. Voodoon hade slavarna tagit med från Afrika och idag utövas voodoo faktiskt av hela 50 miljoner människor på olika platser i världen. Det där är intressant och det skulle man lära sig mer om! Hoppas voodoon kan hjälpa stackarna på Haiti! Kanske är den ett stöd? Vad vet jag?
Papa Doc 
Baby Doc - inga snälla killar!Imorgon är det i alla fall fredag! Det är lika säkert som att det är elva veckor till långfredag. 77 dygn kvar alltså. Bara att börja räkna ned, till nästa lediga dag utöver lördag och söndag.
På återbloggande!
En onsdag i januari
Felhörningar är det roligaste jag vet. Eller "roligaste" är kanske att ta i men väldigt roligt i alla fall. För någon månad sen förklarade jag för min fru på telefon att "jag kommer att sitta med en revisor nu!" Frugan fräste tillbaka, "VILKEN jävla Lovisa?". Just den typen av felhörningar tycker jag är helt underbara! Jag har för mig att jag har berört detta ämne tidigare här på bloggen, men det tål att upprepas. En annan gammal historia jag drar mig till minnes är en god väns bror, som under tonåren var hemvärnsungdom.....ja..gotlänningar är som de är..."hemvärnsungdom"...vilken grej va! Hursomhelst den gode vännens bror ingick i någon grupp som sågs en gång i veckan och gjorde olika övningar. Med i gruppen fanns en stor tjock kille som tydligen hade en ENORM kroppshydda. Den store killen var något av en enstöring och höll sig mest för sig själv utan att prata överdrivet mycket med någon. När stämningen i gruppen blev alltmer hemtam började de andra killarna i gruppen kalla den store killen för "Centurion" - ni vet den klassiska brittiska stridsvagnen som utvecklades under WWII, och började tillverkas men aldrig hann användas innan kriget tog slut. Från början var det nog mest att de andra i gruppen sa "Centurion" till den stackars store killen i tredje person, när han själv inte hörde. Men de blev allt djärvare, och tillslut sa de "Centurion" direkt till honom. Så fortsatte det en tid. Tills en dag, när någon kallade den stackars store killen för "Centurion" för 593:e gången då reagerade plötsligt den annars så tystlåtne "Centurion" och röt förtvivlat och ursinnigt mot sina hemvärnsungdomskompisar "Ja' heta' int' SVEN-TURE!!!!".....Vi snackar felhörning av stora mått. Den stackars store killen hade hela tiden trott att hans hemvärnsungdomskompisar hade kallat honom "Sven-Ture", inte "Centurion". Sen misstänker jag att just denna felhörning beror väldigt mycket på att "Sven-Ture" inte visste vad en Centurion var för något, och drog en förhastad slutsats att kompisarna kallade honom "Sven-Ture". Jag småler, och kan till och med småskratta emellanåt, när jag tänker på denna historia. Fantastiskt! 
Sven-Ture
Denna onsdag blev helt ok ändå. Kraftigt försenad till jobbet imorse. Inte för att jag försov mig utan för att grabben kände sig hostig och var småfebrig. Mormor kallades in som räddare i nöden, och innan hon hade dykt upp hade ju halva morgonen passerat. Kände ingen större entusiasm inför arbetsdagen eftersom den var tänkt att innehålla fyra möten. Det första mötet kom jag försent till, eftersom jag väntade på mormor. Det andra mötet började direkt efter det första. Och så var klockan 12 och man var tvungen att få sig något att äta för att hinna vara tillbaka till nästa möte. Som tur var blev det fjärde mötet inställt, och jag kunde äääntligen börja arbeta när klockan var halv 3. Har väl inga problem egentligen med möten, men när det blir fyra på en och samma dag tycker jag det börjar bli jobbigt. Men jag överlevde denna dag också, och imorgon siktar jag på en mötesfri dag. Om inte halsvärken försämras. Verkar dock inte hända någonting. Står och stampar på samma punkt typ. 
Momödrar (svärmödrar) är bra att ha ibland!
Numera sen årsskiftet behöver man inte längre ha skattemärket på bilen. Det ska tydligen gå för sig ändå, bara man pröjsar skatten. Då kommer jag osökt att tänka på en annan gammal historia som en f.d. kollega berättade för mig får många år sen. Hans morsa, en förvirrad medelålders ensamstående kvinna, var ute och körde med sin bil när hon blev stoppad i en poliskontroll. Hon fick visa körkort, och blåsa alkotest för att visa att hon inte var ratt-onykter. Polisen gick runt bilen och tittade vilket skick den var i, och när han hade tagit ett varv sa han till den förvirrade kvinnan "Du har inget skattemärke på bilen!?". Den förvirrade kvinnan svarade tvärsäkert, "Jo, det har jag!" Polisen som började tvivla på sig själv gick bakom bilen för att titta en gång till, och kom tillbaka. "Nej, det finns inget skattemärke på bilen!"..."Jo, men jag har skattemärke påsatt" envisades hon. Hon klev då ut ur bilen, ställde sig upp, och istället för att gå bakom bilen, gick hon till framsidan av bilen.....och pekade stolt på sin registreringsskylt som satt på framme på kofångaren. "Här är det!"....Alltså det här är ingen kioskvältare så, men jag tycker ändå historien är fantastisk. Självklart, 99,99 procent av Sveriges befolkning visste om att man satte skattemärket på bakre registreringsskylten. Den här kvinnan tillhörde undandaget, och hade glatt klistrat fast skattemärket på främre registreringsskylten. Jag gillar denna historia!
En passande registreringsskylt för kvinnan i historien.
Fortsätter att läsa min bok "Tusen tabbar - de 1000 värsta misstagen i mänsklighetens historia" och fascineras av historien om, eller historierna rättare sagt eftersom de var två st, olika japanska soldater som var för sig fortsatt andra världskriget helt för sig själva. Den ena hittades på en avlägsen ö tillhörande Fillipinerna i mars 1974, och man fick kämpa i ett halvår för att övertyga honom om att kriget hade varit slut i 29 år. Den andre japanen var stationerad på en indonesisk ö och hittades i december samma år - 1974. Två stackars japs som inte hade fattat att kriget var slut, och fortsatt gömma sig i djungeln, eller var de nu hade hållit hus i nästan 30 år!!! Otroligt! Och om de nu hade något vett kvar i skallen efter att ha varit isolerade så länge, vilken knäckande nyhet...Det hade man ju aldrig kunnat smälta. 
Det är något speciellt med japanska soldater!
Jag smälter för ikväll, och tackar för visat intresse! Vi ses en annan afton, eller natt, morgon, dag...vad vet jag vad du har för bloggläsar-tider?
Hemmaplan
Då var den här dagen också snart slut. Jag har suttit hemma och arbetat idag. Man kan väl sammanfatta det med att det är både bra och dåligt att arbeta hemifrån. Det blir så seeeegt att sitta helt själv, man har ingen att prata med och kan lätta falla i koma. Å andra sidan är det bra att man inte blir störd, man kan om man är disciplinerad utföra stordåd som man inte hade lyckats med om man varit på sin ordinarie arbetsplats och man kan avsluta dagen och förhoppningsvis känna att man har varit ruskigt effektiv. Idag är jag väl någonstans mittemellan. Ingen ultimat jobba-hemifrån-dag. Grabben skulle få sin andra svininfluensaspruta och man var tvungen att vara närvarande när de är så små som han ännu är. Så jag har traskat tre vändor till skolan också, mitt i allt hemma-arbetande. Till vaccineringen hade man lånat in skolsköterskor från närliggande skolor för att det skulle gå snabbt och effektivt. Den inlånade skolsystern som skulle sticka min grabb var ruskigt bekant men jag kunde först inte placera henne, då jag plötsligt kom ihåg var jag hade sett och träffat henne. Jag hasplade då ur mig snabbt "Var du på KS Neonatalen -94?" Hon tittade förvånat på mig och svarade lite frågande, "jaaa!?" Fick då förklara att jag kände igen henne från nämnda avdelning på KS eftersom äldsta dottern tillbringade några veckor där i början av sitt liv för snart 16 år sen. Född nio veckor för tidigt fick hon stanna kvar sex veckor på sjukhus innan vi fick ta hem henne. Personalen var underbar och bland den personal som man träffade under dessa sex veckor var den här systern som stack sprutan i armen på grabben idag. Där slöts en cirkel på något sätt. Vad konstigt det kändes när jag skrev det nu. Det märkte inte ni, men jag märkte det. Skum känsla! Jag får genast börja skriva om något annat.
Längtar inte tillbaka till kuvös-tiderna - men personalen var fantastisk!
Jag hade ju tänkt titta på Mästarnas mästare i kväll men av det blev det inget. Den andra dottern tränade i Brommahallarna och jag hade kvällens ärofyllda uppdrag att köra hem tre 13-åringar från Brommaplan till Hässelby, precis när det var Mästarnas mästare. Otur! Men det går säkert bra att hoppa in i avsnitt två utan att det känns som man har missat något. Det har skrivits en del om "matchen i matchen" mellan Sjöberg och Holm - de gamla höjdhopparna. De är verkligen varandras ytterligheter. Sjöberg, bohemen som rökte, tog sig ett järn och säkert drog i sig en och annan lina medan han var aktiv. Och så Holm, den präktige värmlänningen, med sin envisa träning hemma i Kil med pappan som tränare och som hade byggt den första höjdhoppsställningen åt sin grabb. Ja, verkligen olika människotyper.
Sjöberg och Holm...verkligen olika killar!
Jag har haft ont i halsen i två dagar nu. Men det verkar inte hända så mycket. Det finns bara där som något irriterande när man vaknar, och så blir det inte något mer av det. Har ingen lust att bli förkyld/krasslig. Det har man ju inte tid med. Det är sååå mycket som ska hinnas med. Imorgon har jag definitivt inte tid att vara sjuk. Jag ska närvara på fyra möten, vilket känns "sådär". Jag tycker det är för mycket möten! Nu har man haft en period av ca en månad då det varit mindre antal möten. Nu helt plötsligt när alla är på plats så ska man mötas igen - på gott och ont. Visst kan det vara bra med möten men ibland känns det verkligen som man bara har möten för att man ska ha möten. Men jag ska inte gräva ned mig för det! Nu ska jag försöka vara positiv och göra något bra av det. Inte visa mina mörka sidor!!!
Har inte tid att bli sjuk. Måste ju vara med på en massa möten.
Visste ni att Storbritannien blev erbjuden den tyska Volkswagenfabriken, i skadestånd efter andra världskriget. Tokbritterna tackade nej med motiveringen att bilar med motor bak inte hade någon framtid. Volkswagen fortsatte vara tyskt och senare tillverkades ca 22 miljoner folkabubblor - världens mest tillverkade bil. Snacka om att göra felbedömning!
Man ser dem inte så ofta nuförtiden.
Dags att dra ner gardinen för ikväll. På återbloggande en annan kväll!
Längtar inte tillbaka till kuvös-tiderna - men personalen var fantastisk!Jag hade ju tänkt titta på Mästarnas mästare i kväll men av det blev det inget. Den andra dottern tränade i Brommahallarna och jag hade kvällens ärofyllda uppdrag att köra hem tre 13-åringar från Brommaplan till Hässelby, precis när det var Mästarnas mästare. Otur! Men det går säkert bra att hoppa in i avsnitt två utan att det känns som man har missat något. Det har skrivits en del om "matchen i matchen" mellan Sjöberg och Holm - de gamla höjdhopparna. De är verkligen varandras ytterligheter. Sjöberg, bohemen som rökte, tog sig ett järn och säkert drog i sig en och annan lina medan han var aktiv. Och så Holm, den präktige värmlänningen, med sin envisa träning hemma i Kil med pappan som tränare och som hade byggt den första höjdhoppsställningen åt sin grabb. Ja, verkligen olika människotyper.
Sjöberg och Holm...verkligen olika killar!
Jag har haft ont i halsen i två dagar nu. Men det verkar inte hända så mycket. Det finns bara där som något irriterande när man vaknar, och så blir det inte något mer av det. Har ingen lust att bli förkyld/krasslig. Det har man ju inte tid med. Det är sååå mycket som ska hinnas med. Imorgon har jag definitivt inte tid att vara sjuk. Jag ska närvara på fyra möten, vilket känns "sådär". Jag tycker det är för mycket möten! Nu har man haft en period av ca en månad då det varit mindre antal möten. Nu helt plötsligt när alla är på plats så ska man mötas igen - på gott och ont. Visst kan det vara bra med möten men ibland känns det verkligen som man bara har möten för att man ska ha möten. Men jag ska inte gräva ned mig för det! Nu ska jag försöka vara positiv och göra något bra av det. Inte visa mina mörka sidor!!!
Har inte tid att bli sjuk. Måste ju vara med på en massa möten.
Visste ni att Storbritannien blev erbjuden den tyska Volkswagenfabriken, i skadestånd efter andra världskriget. Tokbritterna tackade nej med motiveringen att bilar med motor bak inte hade någon framtid. Volkswagen fortsatte vara tyskt och senare tillverkades ca 22 miljoner folkabubblor - världens mest tillverkade bil. Snacka om att göra felbedömning!
Man ser dem inte så ofta nuförtiden. Dags att dra ner gardinen för ikväll. På återbloggande en annan kväll!
TOLV veckor till påsk
Japp, that's it! Elva långa veckor väntar av HÅÅÅÅRT arbete. Sen den tolfte veckan dyker påskveckan upp, och då är man ledig både på långfredag och annandag påsk. Hela två dagar extra alltså! Tolv veckor till påsk känns avlägset, men förmodligen kommer det att gå snabbt. Men just idag, måndag 11 januari, känns det väldigt avlägset. Man får väl hitta på något kul så att tiden går under tiden. Skriva bloggar t.ex. Eller läsa andras bloggar, vilket du gör just nu - enbart för att få tiden fram till påsk att gå lite fortare. Eller hur!? Jaaa, jag visste väl det!
Nej Fredde, det är inte dags att ta fram din skalle ännu...Tolv veckor får du vänta!
Testade min kassa fot på löpbandet idag. Jag har inte bestämt mig om det har gått bra. Jag vågar inte riktigt känna efter hur den känns. Gör det ont? Nej, jag låter bli att känna efter. Jag vill inte ha ont i foten. Jag vill kunna "move my ass" och ha möjlighet att motionera. Sen finns det givetvis alternativ om det inte fungerar med löpning. Men löpning är ju så enkelt och bra. Jag kan ju inte leva hela året på att jag cyklar Hässelby - City - Hässelby mars till november. Det gäller ju att hålla igång de här vintermånaderna också. Jag ska prata snällt med min fot sen när jag går och lägger mig. Är jag snäll mot den, är den kanske snäll mot mig? Eller som gympaläraren sa när han plötsligt var vår nye gympalärare i 8:an - "E' ni schusst mot mi', e' ja' schusst mot er!" En bra deal från en av VIF Gutes handbollslegender.
Den här dojjan är kanske inte så bra att springa i? Kan det vara därför jag får ont i foten?
Läser en intressant bok som heter "Tusen tabbar - De 1000 värsta misstagen i mänsklighetens historia". Underhållande och lite rolig läsning! Visste ni t.ex. att Franz Ferdinand av Österrike var så fåfäng att han varje dag lät sin skräddare sy in honom uniformen, för att undvika veck och skrynklor. När han sköts i Sarajevo 1914 gick det inte att knäppa upp hans uniform. Man var tvungen att kllippa upp uniformsjackan och innan man hittat någon sax var Frazze död, och första världskriget var ett faktum. Hur hade Europa sett ut idag, om inte första världskriget hade brutit ut? Ja, det är sånt jag ska fundera över lite senare när jag försöker somna (lär somna på stört!). Nej men, det kan ibland vara ganska intressant att spekulera i "vad hade hänt om inte DET hade hänt?" Jag kanske är den ende i hela världen som ibland tänker så. Vad hade hänt om jag inte hade träffat min fru? Jo då hade aldrig våra barn funnits. Hade jag träffat någon annan istället, och hade jag haft andra barn? Eller hade jag bott någon annanstans än där jag bor idag? Vad hade hänt om jag hade kört den där bilen in i broräcket lite snabbare när jag var 18? Vad hade hänt om någon hade suttit bredvid mig? Såna tankar och funderingar...men så tänker säkert ingen annan? Det är bara jag som tänker så....Eller?
Syns nästan att han var fåfång...
Imorgon är det tisdag och bara 80 dagar till långfredag som är första lediga dag i almanackan utöver lördag och söndag. Jag ska arbeta hemifrån eftersom jag måste gå till skolan och vara med när grabben tar sin andra svininfluensaspruta - "Förälder måste vara närvarande". Det blir väl han som får hålla mig i handen....nja...jag ska nog fixa att se min son få en spruta också. När jag tog sprutan själv i början av december kände jag inte ens att de stack och jag undrade hela dagen sen om de verkligen hade stuckit. När jag vaknade morgonen efter KÄNDE jag att de hade stuckit. Då först kändes det. Men nu känns det som alla larm om svininfluensa har klingat av? Blev det inte värre än så här? Man kanske inte ska kaxa för mycket....
SPRUTA!!!
Nej Fredde, det är inte dags att ta fram din skalle ännu...Tolv veckor får du vänta!Testade min kassa fot på löpbandet idag. Jag har inte bestämt mig om det har gått bra. Jag vågar inte riktigt känna efter hur den känns. Gör det ont? Nej, jag låter bli att känna efter. Jag vill inte ha ont i foten. Jag vill kunna "move my ass" och ha möjlighet att motionera. Sen finns det givetvis alternativ om det inte fungerar med löpning. Men löpning är ju så enkelt och bra. Jag kan ju inte leva hela året på att jag cyklar Hässelby - City - Hässelby mars till november. Det gäller ju att hålla igång de här vintermånaderna också. Jag ska prata snällt med min fot sen när jag går och lägger mig. Är jag snäll mot den, är den kanske snäll mot mig? Eller som gympaläraren sa när han plötsligt var vår nye gympalärare i 8:an - "E' ni schusst mot mi', e' ja' schusst mot er!" En bra deal från en av VIF Gutes handbollslegender.
Den här dojjan är kanske inte så bra att springa i? Kan det vara därför jag får ont i foten?Läser en intressant bok som heter "Tusen tabbar - De 1000 värsta misstagen i mänsklighetens historia". Underhållande och lite rolig läsning! Visste ni t.ex. att Franz Ferdinand av Österrike var så fåfäng att han varje dag lät sin skräddare sy in honom uniformen, för att undvika veck och skrynklor. När han sköts i Sarajevo 1914 gick det inte att knäppa upp hans uniform. Man var tvungen att kllippa upp uniformsjackan och innan man hittat någon sax var Frazze död, och första världskriget var ett faktum. Hur hade Europa sett ut idag, om inte första världskriget hade brutit ut? Ja, det är sånt jag ska fundera över lite senare när jag försöker somna (lär somna på stört!). Nej men, det kan ibland vara ganska intressant att spekulera i "vad hade hänt om inte DET hade hänt?" Jag kanske är den ende i hela världen som ibland tänker så. Vad hade hänt om jag inte hade träffat min fru? Jo då hade aldrig våra barn funnits. Hade jag träffat någon annan istället, och hade jag haft andra barn? Eller hade jag bott någon annanstans än där jag bor idag? Vad hade hänt om jag hade kört den där bilen in i broräcket lite snabbare när jag var 18? Vad hade hänt om någon hade suttit bredvid mig? Såna tankar och funderingar...men så tänker säkert ingen annan? Det är bara jag som tänker så....Eller?
Syns nästan att han var fåfång...Imorgon är det tisdag och bara 80 dagar till långfredag som är första lediga dag i almanackan utöver lördag och söndag. Jag ska arbeta hemifrån eftersom jag måste gå till skolan och vara med när grabben tar sin andra svininfluensaspruta - "Förälder måste vara närvarande". Det blir väl han som får hålla mig i handen....nja...jag ska nog fixa att se min son få en spruta också. När jag tog sprutan själv i början av december kände jag inte ens att de stack och jag undrade hela dagen sen om de verkligen hade stuckit. När jag vaknade morgonen efter KÄNDE jag att de hade stuckit. Då först kändes det. Men nu känns det som alla larm om svininfluensa har klingat av? Blev det inte värre än så här? Man kanske inte ska kaxa för mycket....
SPRUTA!!!Söndag
Efter en liten paus i bloggandet är jag nu tillbaka!
Helgen är på väg att ta slut, men jag känner mig ganska tillfreds med helgen trots att den snart är över. Lördagen blev som vanligt småstressig med alla hålltider, fotbollsträning, storhandling, packa-upp-varor-hemma, laga mat, skjutsa till innebandyträning, lämna tipset, hämta på innebandyträning. Lördagarna bara rinner iväg men man slipper fundera vad man ska göra i alla fall.
Tiden går snabbt!
Idag har tid ägnats åt att rensa lite skit här och där, och att avlägsna allt vad jul heter. Granen var väldigt bångstyrig och vill inte bli uttryckt på altanen. Jag fick helt enkelt såga av grenarna på ena sidan för att få ut den. Givetvis spillde jag ut allt vatten på vägen mot altandörren och den stackars granen blev totalchockad och tappade massor med barr som fick dammsugas upp sen. Jo, julsakerna måste ju bort. På onsdag - tror jag - är det ju tjugondag Knut, och har man några julsaker kvar efter denna dag kan JI - Julinspektionen - komma på oanmält besök och bötfälla en. Det visste ni inte!? Jag vet!
Idag åkte de väck - de färgade kulorna i grenen.
Jag läste en intressant insändare i en tidning häromdagen. Författaren till insändaren menade att vår rädsla för att klimatet håller på att förändras pga att vi missbrukar miljön var klart överdrivet. Han tyckte att de här moderniteterna vi har hållit på med de senaste 200 åren, att bygga fabriker och börja massproducera saker, samtidigt som vi uppfunnit bilar, flygplan och andra maskiner som spyr ut avgaser, är ju bara en bråkdel av den tid som jorden faktiskt funnits. Däremot den magma som finns under jordskorpan utvecklar tydligen otroligt giftiga gaser som sipprar ut hela tiden, samtidigt som alla vulkaner som har funnits i miljoner år, när de väl får sina utbrott spyr de ut mångfalt värre saker än den koldioxid som fabriker och bilar avger. Vulkanerna har funnits så otroligt mycket längre tid än den korta tid vi håller på missbruka jordklotet just nu. Dessutom har klimatet alltid haft vissa smärre förändringar. Vi hade rejäla vintrar på 60- och 70-talen, som sen har klingat av, och som ingen nämner när man talar om att "årstiderna är urspårade". Ingen nämner heller att det blir mer och mer is vid Sydpolen, utan man fokuserar istället på Nordpolen där det - just nu, de senaste åren - har blivit varmare, vilket medför att isarna smälter. Insändarskribenten tyckte all oro var helt obefogad. Forskarna strider ju om just detta också. På ena sidan har vi de som säger att det är för att vi beter oss som vi gör som klimatet håller på att förändras medan den andra sidan är skeptiska till oron. Jag måste nog säga att jag känner att jag sällar mig till den sidan som är skeptisk till oron. Visst, det är jättebra att vi värnar om miljön och försöker med alla medel tänka på vad som släpps ut ur fabriker och bilar, men att för den skull hänvisa till att klimatet håller på att förändras pga detta...det känns som en jättebluff när jag väger de olika sidorna mot varandra. Så, då har jag kastat mig in i miljödebatten också!
Magma och vulkaner - farligare än "vanliga" avgaser.
10 av 13 matcher på Stryktipset lottades igår. Jag skyller den uteblivna vinsten på detta... Men det är klart...vinsterna haglar inte in i vanliga fall heller. Men igår hade jag i alla fall något att skylla på. Apropå fotboll skulle man kanske slå på tv:n och se Barcelona spela? Gjort, nä Zlatan verkar inte vara på plan. Kanske tittar till senare. Kul att det har gått bra för Zlatan i Barca! Zlatan har många belackare men jag gillar honom. Han är ju en världsstjärna och artist av stora mått. Att få vara med om en svensk som är så bra under sin livstid känns stort!
England har också vinter.
Nu är det fulla veckor som gäller. Femdagarsveckor, ända fram till påsk som ligger i början av april. Bara att kavla upp ärmarna och börja jobba hårt! Hoppas också att våren kommer tidigt!
Glöm inte granbloggen! http://granenove.blogg.se
Helgen är på väg att ta slut, men jag känner mig ganska tillfreds med helgen trots att den snart är över. Lördagen blev som vanligt småstressig med alla hålltider, fotbollsträning, storhandling, packa-upp-varor-hemma, laga mat, skjutsa till innebandyträning, lämna tipset, hämta på innebandyträning. Lördagarna bara rinner iväg men man slipper fundera vad man ska göra i alla fall.
Tiden går snabbt! Idag har tid ägnats åt att rensa lite skit här och där, och att avlägsna allt vad jul heter. Granen var väldigt bångstyrig och vill inte bli uttryckt på altanen. Jag fick helt enkelt såga av grenarna på ena sidan för att få ut den. Givetvis spillde jag ut allt vatten på vägen mot altandörren och den stackars granen blev totalchockad och tappade massor med barr som fick dammsugas upp sen. Jo, julsakerna måste ju bort. På onsdag - tror jag - är det ju tjugondag Knut, och har man några julsaker kvar efter denna dag kan JI - Julinspektionen - komma på oanmält besök och bötfälla en. Det visste ni inte!? Jag vet!
Idag åkte de väck - de färgade kulorna i grenen. Jag läste en intressant insändare i en tidning häromdagen. Författaren till insändaren menade att vår rädsla för att klimatet håller på att förändras pga att vi missbrukar miljön var klart överdrivet. Han tyckte att de här moderniteterna vi har hållit på med de senaste 200 åren, att bygga fabriker och börja massproducera saker, samtidigt som vi uppfunnit bilar, flygplan och andra maskiner som spyr ut avgaser, är ju bara en bråkdel av den tid som jorden faktiskt funnits. Däremot den magma som finns under jordskorpan utvecklar tydligen otroligt giftiga gaser som sipprar ut hela tiden, samtidigt som alla vulkaner som har funnits i miljoner år, när de väl får sina utbrott spyr de ut mångfalt värre saker än den koldioxid som fabriker och bilar avger. Vulkanerna har funnits så otroligt mycket längre tid än den korta tid vi håller på missbruka jordklotet just nu. Dessutom har klimatet alltid haft vissa smärre förändringar. Vi hade rejäla vintrar på 60- och 70-talen, som sen har klingat av, och som ingen nämner när man talar om att "årstiderna är urspårade". Ingen nämner heller att det blir mer och mer is vid Sydpolen, utan man fokuserar istället på Nordpolen där det - just nu, de senaste åren - har blivit varmare, vilket medför att isarna smälter. Insändarskribenten tyckte all oro var helt obefogad. Forskarna strider ju om just detta också. På ena sidan har vi de som säger att det är för att vi beter oss som vi gör som klimatet håller på att förändras medan den andra sidan är skeptiska till oron. Jag måste nog säga att jag känner att jag sällar mig till den sidan som är skeptisk till oron. Visst, det är jättebra att vi värnar om miljön och försöker med alla medel tänka på vad som släpps ut ur fabriker och bilar, men att för den skull hänvisa till att klimatet håller på att förändras pga detta...det känns som en jättebluff när jag väger de olika sidorna mot varandra. Så, då har jag kastat mig in i miljödebatten också!
Magma och vulkaner - farligare än "vanliga" avgaser.
10 av 13 matcher på Stryktipset lottades igår. Jag skyller den uteblivna vinsten på detta... Men det är klart...vinsterna haglar inte in i vanliga fall heller. Men igår hade jag i alla fall något att skylla på. Apropå fotboll skulle man kanske slå på tv:n och se Barcelona spela? Gjort, nä Zlatan verkar inte vara på plan. Kanske tittar till senare. Kul att det har gått bra för Zlatan i Barca! Zlatan har många belackare men jag gillar honom. Han är ju en världsstjärna och artist av stora mått. Att få vara med om en svensk som är så bra under sin livstid känns stort!
England har också vinter. Nu är det fulla veckor som gäller. Femdagarsveckor, ända fram till påsk som ligger i början av april. Bara att kavla upp ärmarna och börja jobba hårt! Hoppas också att våren kommer tidigt!
Glöm inte granbloggen! http://granenove.blogg.se
Åter i saltgruvan
Då har man varit på arbetet för första gången det här decenniet. Jag hade som sagt ingen riktig söndagsångest - igår onsdag - så det har gått bra att arbeta. Det finns mycket att göra och det känns bara bra att det finns olika saker/"projekt" att ta tag i. Det enda som störde mig imorse var att jag inte hittade mina hörlurar. Är ju van vid att lyssna på radio/mp3 när jag ska försöka döda tiden på buss/t-bana. Men de var spårlöst försvunna. Antingen har jag tappat dem, eller så har jag lagt dem på något konstigt ställe. Anklagade t.o.m. min ännu sovande äldsta dotter i morse för att ha tagit dem, eftersom det har skett tidigare. Men nej, ingen vet något om mina hörlurar. Vet ni som läser detta något får ni gärna höra av er. Hittelön i form av att ni får lyssna på en riktigt bra låt.
Någon som har sett mina hörlurar?
Saltgruvan där jag arbetar.
Av mängden folk på t-banan idag verkar det som ännu en hel del människor har ledigt. De har väl lyxat till det och tagit de här sista två dagarna av veckan också. På måndag brakar säkert allt igång, och snart känns allt som vanligt igen och man kommer in i sin vanliga arbeta-fem-ledig-två-dagarslunk.
Det var lugnt i tunnelbanan idag!
Under nyårshelgen brann det i ett hus här i Hässelby. Inte ovanligt i sig under nyårshelger, men det som kändes lite annorlunda var att jag idag hörde en historia (sann?) att pga att brandkåren höll på att släcka branden i tre timmar så gick det givetvis åt lite vatten. När den stränga kylan anlände efter någon dag så "sprack hela huset" - eller det som var kvar av det. Det hade blivit som en iskub, och när det blev ännu kallare "så sprack allt". Tyckte storyn var lite speciell först eftersom jag aldrig har hört talas om ett (nedbrunnet) hus som har spruckit. Men sen vid närmare eftertanke blir man lite skeptisk till sanningshalten. Om brandmännen hållit på i tre timmar, borde det ju inte finnas så mycket kvar av huset! Vad fanns det då som sprack? Askhögarna? Eller förhoppningarna hos brandmännen om tre timmars sömn - istället för att släcka brand? Jag säger som Dr. Dängroth "Jag är skeptisk!"
Mycket bränder just nu. Här en bild på kåken jag tutta....eh som olyckligt brann häromnatten
Dr Dängroth.
Igårkväll innan jag la mig försökte jag återigen bli en bättre spelare på FIFA 10 (X-box). Lillgrabben spöar mig varje gång och jag har svårt att acceptera detta. Därför tränar jag i smyg när han sover. Kan inte säga att det gick så bra när jag försökte spela med Arsenals mannar mot ett okänt franskt lag. Måste träna mer! Men jag är verkligen imponerad av detta spel! Fantastisk grafik, Strömblad/Hysén kommenterar, man får gula och röda kort när man glidtacklar för häftigt, men passningarna och skotten är svåra att manövrera. I halvlek och när matchen är slut får man verklighetstrogen statistik på bollinnehav, hörnor, skott, regelvidrigheter m.m. Det är fantastiskt!
Nästan som på riktigt.
Och snart är det fredag! Livet leker...eler Livet känns rätt bra just nu...eller i alla fall "helt ok"....eller "ok"...eller det är ju "inte dåligt" hursomhelst. Man får inte gödsla med superlativerna!
På återbloggande!
Någon som har sett mina hörlurar?
Saltgruvan där jag arbetar. Av mängden folk på t-banan idag verkar det som ännu en hel del människor har ledigt. De har väl lyxat till det och tagit de här sista två dagarna av veckan också. På måndag brakar säkert allt igång, och snart känns allt som vanligt igen och man kommer in i sin vanliga arbeta-fem-ledig-två-dagarslunk.
Det var lugnt i tunnelbanan idag! Under nyårshelgen brann det i ett hus här i Hässelby. Inte ovanligt i sig under nyårshelger, men det som kändes lite annorlunda var att jag idag hörde en historia (sann?) att pga att brandkåren höll på att släcka branden i tre timmar så gick det givetvis åt lite vatten. När den stränga kylan anlände efter någon dag så "sprack hela huset" - eller det som var kvar av det. Det hade blivit som en iskub, och när det blev ännu kallare "så sprack allt". Tyckte storyn var lite speciell först eftersom jag aldrig har hört talas om ett (nedbrunnet) hus som har spruckit. Men sen vid närmare eftertanke blir man lite skeptisk till sanningshalten. Om brandmännen hållit på i tre timmar, borde det ju inte finnas så mycket kvar av huset! Vad fanns det då som sprack? Askhögarna? Eller förhoppningarna hos brandmännen om tre timmars sömn - istället för att släcka brand? Jag säger som Dr. Dängroth "Jag är skeptisk!"
Mycket bränder just nu. Här en bild på kåken jag tutta....eh som olyckligt brann häromnatten
Dr Dängroth.
Igårkväll innan jag la mig försökte jag återigen bli en bättre spelare på FIFA 10 (X-box). Lillgrabben spöar mig varje gång och jag har svårt att acceptera detta. Därför tränar jag i smyg när han sover. Kan inte säga att det gick så bra när jag försökte spela med Arsenals mannar mot ett okänt franskt lag. Måste träna mer! Men jag är verkligen imponerad av detta spel! Fantastisk grafik, Strömblad/Hysén kommenterar, man får gula och röda kort när man glidtacklar för häftigt, men passningarna och skotten är svåra att manövrera. I halvlek och när matchen är slut får man verklighetstrogen statistik på bollinnehav, hörnor, skott, regelvidrigheter m.m. Det är fantastiskt!
Nästan som på riktigt. Och snart är det fredag! Livet leker...eler Livet känns rätt bra just nu...eller i alla fall "helt ok"....eller "ok"...eller det är ju "inte dåligt" hursomhelst. Man får inte gödsla med superlativerna!
På återbloggande!
Chillkrök
Denna helg har jag lärt mig vad "chillkrök" är för något. Ska man hänga med tonåringarna i snacket måste man snappa upp och lära sig nya uttryck. Äldsta dottern skulle iväg på "chillkrök" igårkväll. Vad är det frågade man sig undrande? Jo, "det är när man sitter och softar/chillar i hemmamiljö samtidigt som man småkrökar lite". Eftersom dottern dyrt och heligt intygat ca 3.000.000 ggr att hon inte dricker, vågade vi släppa iväg henne på "chillkrök". Det som var lite småroligt var att chillkröken var hos en granne, där föräldrarna var på landet. Vi har inte jättegod kontakt med dessa grannar, så det fanns ingen anledning att ringa Räddningstjänsten/slå larm till föräldrarna, och vi hade ju ingen aning om värden för chillkröken kanske rentav hade förankrat hos sina föräldrar att han skulle ha chillkrök? Hursomhelst, dottern och två kompisar kliver glatt iväg den långa promenaden på 50 m till grannens 16 åring på chillkrök. Döm om min förvåning när de kom hem 10 minuter senare. "Va? Blev det ingen chillkrök?" frågade jag förvånat. Nej, helt plötsligt, utan förvarning hade föräldrarna dykt upp. Chillkröks-värden hade fått panik, det drickbara hade snabbt gömts undan, och de tiotalet anlända gästerna kände att stämningen blev lite tryckt med de plötsligt närvarande föräldrarna så de hade avvikit snabbt från huset. Dottern tog som tur var inte med sig alla tio hem utan det blev bara hon och de två ursprungliga kompisarna. Annars hade jag nog fått se på chillkrök på nära håll.
Idag blev det tidig väckning. Uppe med tuppen vid halv 7 och konstaterade då att kvicksilvret ännu stod på 20 minusgrader, efter gårkvällens rekord på 22 minusgrader. Men det fanns ju de som hade haft det värre under natten. Jag gillar INTE när det är så här kallt. Innebandyturnering i Stockholm Winter Games med 7-åringen och samling kl 9 vid Älvsjömässan var målet för dagen. Vi hann precis fram i tid. I två av mässhallarna fanns det ett flertal innebandyplaner, samtidigt som det fanns andra aktiviteter man kunde pröva på runtomkring. Man kunde prova på biljard, judo, massage, bmx, rodel, golf och mycket annat. Men vi var där för att se sonen spela innebandy. Fyra matcher blev det, varav tre mot motstånd som var ett år äldre. Dessa tre förlorade "våra" killar, medan den fjärde matchen som var samma årgång vann de. Ena dottern spelade också en match i hallen bredvid, som vi lyckades pressa in och se mellan sonens matcher. Efter all denna innebandy var vi ganska möra och begav oss hemåt. Tempen hade stigit till -15 grader så det var rena vårvärmen!
Ikväll har jag inte gjort många knop. Imorgon är det jobb som gäller. Konstigt nog har jag inte haft någon söndagsångest idag. Men det är nog för att det är onsdag. Man kan inte ha söndagsångest på en onsdag. Jag trodde jag skulle ha onsdagsångest istället, men det har jag inte heller haft. Det kanske är tecken på att man har haft en bra ledighet? Och är redo att ta sig an alla STORA uppgifter som väntar på en 2010? Och arbetsveckan som kommer blir behagligt kort - två dagar. Så skulle man alltid ha det!
Glada innebandykillar efter dagens matchande.
Idag blev det tidig väckning. Uppe med tuppen vid halv 7 och konstaterade då att kvicksilvret ännu stod på 20 minusgrader, efter gårkvällens rekord på 22 minusgrader. Men det fanns ju de som hade haft det värre under natten. Jag gillar INTE när det är så här kallt. Innebandyturnering i Stockholm Winter Games med 7-åringen och samling kl 9 vid Älvsjömässan var målet för dagen. Vi hann precis fram i tid. I två av mässhallarna fanns det ett flertal innebandyplaner, samtidigt som det fanns andra aktiviteter man kunde pröva på runtomkring. Man kunde prova på biljard, judo, massage, bmx, rodel, golf och mycket annat. Men vi var där för att se sonen spela innebandy. Fyra matcher blev det, varav tre mot motstånd som var ett år äldre. Dessa tre förlorade "våra" killar, medan den fjärde matchen som var samma årgång vann de. Ena dottern spelade också en match i hallen bredvid, som vi lyckades pressa in och se mellan sonens matcher. Efter all denna innebandy var vi ganska möra och begav oss hemåt. Tempen hade stigit till -15 grader så det var rena vårvärmen!
Ikväll har jag inte gjort många knop. Imorgon är det jobb som gäller. Konstigt nog har jag inte haft någon söndagsångest idag. Men det är nog för att det är onsdag. Man kan inte ha söndagsångest på en onsdag. Jag trodde jag skulle ha onsdagsångest istället, men det har jag inte heller haft. Det kanske är tecken på att man har haft en bra ledighet? Och är redo att ta sig an alla STORA uppgifter som väntar på en 2010? Och arbetsveckan som kommer blir behagligt kort - två dagar. Så skulle man alltid ha det!
Glada innebandykillar efter dagens matchande.
En snabbis...
Har inte haft tid att blogga ikväll/natt. Dels har jag varit fast vid tv:n och försökt komma ikapp Ulf Malmros samlade produktion, dels känner jag pressen att jag inte kan sitta uppe hela natten och blogga, eftersom grabben ska spela innebandy imorgonbitti. Samling vid Älvsjömässan kl 9!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Japp, det är sant, och bara att bita ihop och gilla läget.
Utomhus är det gnistrande kallt och senast jag tittade på termometern var det -21. Något att berätta för barnbarnen...
Annars har det varit en bra dag! Har ännu inte börjat känna av onsdagsångesten som jag borde börja känna av nu. Bara att bita ihop och gilla läget där också!
Jag gör väl så, biter ihop och gillar läget.
Utomhus är det gnistrande kallt och senast jag tittade på termometern var det -21. Något att berätta för barnbarnen...
Annars har det varit en bra dag! Har ännu inte börjat känna av onsdagsångesten som jag borde börja känna av nu. Bara att bita ihop och gilla läget där också!
Jag gör väl så, biter ihop och gillar läget.
Film är bäst på bio
Idag blev det då en dag i stan. Inte för jag riktigt förstod varför vi skulle släpa oss in alla fem? Målet var "att göra något tillsammans", och det brukar ju fungera "sådär"... Fem olika viljor och åsikter brukar vara svårt att samla ihop och jämka. Men det gick ju rätt bra ändå. Visst var det 4-1-uppdelning på lunchen, och på det efterföljande "ränna-runt-i-affärer-racet" blev det en 1-1-1-2-uppdelning. Jag hade i alla fall sällskap hela tiden och stod tillsammans med son i en spelaffär efter lunchen och försökte komma fram till vilka X-box-spel vi skulle utöka samlingen med. Det som var väldigt nedbrytande med att springa runt i affärer i City idag, förutom mängden människor som var ute, var att man var klädd för Murmansk-kyla samtidigt som det faktiskt inte var så kallt idag. Såg i bilen hem att det bara var -3 grader - rena vårvärmen! Nåväl, efter en liten fika så var det dags för bio. Där blev det en 3-2-uppdelning. Jag, fru och 13-åring såg "Bröllopsfotografen" medan 15-åringen var snäll att följa med 7-åringen på "Alvin & gänget II". Alvin ska enligt uppgift ha varit "jättebra". Vad beträffar Bröllopsfotografen hade jag inga större förväntningar men blev positivt överraskad. Den var klart sevärd och innehöll såväl komik som tragik. Bra skådespelarinsatser också av såväl Björn Starrin som Tuva N. Och Kjell Bergqvist gör ju sällan bort sig. Jag är inte alltför ofta på bio. Är en storkonsumerare av film, men då blir det i hemmamiljö. Är ju lite speciellt att se film på bio, jämfört med att sitta hemma i soffan. Parkering 6 timmar i Hötorgsgaraget - som hittat - 375 spänn!
Björn Starrin och Tuva Novotny - bra spelat!
Fortsatte filmtittandet ikväll och såg det andra och sista avsnittet av Camilla Läckbergs "Olycksfågeln". Tyckte den var helt ok, men det kändes som uppbyggnaden var precis samma som i Stenhuggaren som gick förra veckan. Någon som upplevt något omskakande i det förflutna och som slår till i nutid som en konsekvens av det som hände i det förflutna. Jag har aldrig läst Läckberg och det kanske alltid är så i hennes böcker? Som måndagsunderhållning dög detta att titta på, även om det inte kändes helt trovärdigt.
Camilla - aldrig läst, bara sett på tv.
I högstadiet spelade vi in egna filmer. På svenskan gjorde vi någon konstig urflipprad film där vår mest "påkostade" scen gick ut på att någon körde iväg med en nedslagen person i en kundvagn, som sen skickades utför Klinten-berget, precis ovanför domkyrkan. Vi "lånade" en kundvagn på Östercentrum, gjorde en docka av kläder som vi stoppade upp. Nyckelscenen filmades när kundvagnen skickades utför berget. Hm, inte så mycket kvar av den kundvagnen, men det måste vara preskriberat nu... Konstigt nog kan jag inte heller minnas att vår svensklärare ens kommenterade det faktum att vi demolerade en hel kundvagn, när han tittade på det färdiga resultatet.
Undrar vad en sån kostar?
I lite mer privat regi var vi några som fortsatte vårt filmande. Vi spelade bl.a. in en totalt urflippad film utan någon som helst röd tråd. Vi inspirerades av Hulken som gick på tv just då. Jag spelade i stället "Valken" som precis som Hulken förvandlades till en ohejdbar muskelmassa som inte gick att stoppa. Tills jag blev stoppad, nedslagen och dumpad i ett förråd, eller placerad i en pressening och körd efter en packmoppe. En riktig stuntscen den där då jag blev släpad efter en moped!!! Den finns på video och jag måste försöka föreviga/digitalisera denna fantastiska film och eventuellt kanske lägga ut på Youtube.
Inspirerade av Hulken. Packmoped - rekvisita i vår film "Valken".
Med dagens digitalkameror och mobilkameror kan varenda kotte spela in filmklipp som sparas, laddas upp och visas för världen. Vi var pionjärer och hade svårare att komma ut. Men kul hade vi! Ljuva barndom!
Björn Starrin och Tuva Novotny - bra spelat! Fortsatte filmtittandet ikväll och såg det andra och sista avsnittet av Camilla Läckbergs "Olycksfågeln". Tyckte den var helt ok, men det kändes som uppbyggnaden var precis samma som i Stenhuggaren som gick förra veckan. Någon som upplevt något omskakande i det förflutna och som slår till i nutid som en konsekvens av det som hände i det förflutna. Jag har aldrig läst Läckberg och det kanske alltid är så i hennes böcker? Som måndagsunderhållning dög detta att titta på, även om det inte kändes helt trovärdigt.
Camilla - aldrig läst, bara sett på tv. I högstadiet spelade vi in egna filmer. På svenskan gjorde vi någon konstig urflipprad film där vår mest "påkostade" scen gick ut på att någon körde iväg med en nedslagen person i en kundvagn, som sen skickades utför Klinten-berget, precis ovanför domkyrkan. Vi "lånade" en kundvagn på Östercentrum, gjorde en docka av kläder som vi stoppade upp. Nyckelscenen filmades när kundvagnen skickades utför berget. Hm, inte så mycket kvar av den kundvagnen, men det måste vara preskriberat nu... Konstigt nog kan jag inte heller minnas att vår svensklärare ens kommenterade det faktum att vi demolerade en hel kundvagn, när han tittade på det färdiga resultatet.
Undrar vad en sån kostar? I lite mer privat regi var vi några som fortsatte vårt filmande. Vi spelade bl.a. in en totalt urflippad film utan någon som helst röd tråd. Vi inspirerades av Hulken som gick på tv just då. Jag spelade i stället "Valken" som precis som Hulken förvandlades till en ohejdbar muskelmassa som inte gick att stoppa. Tills jag blev stoppad, nedslagen och dumpad i ett förråd, eller placerad i en pressening och körd efter en packmoppe. En riktig stuntscen den där då jag blev släpad efter en moped!!! Den finns på video och jag måste försöka föreviga/digitalisera denna fantastiska film och eventuellt kanske lägga ut på Youtube.
Inspirerade av Hulken. Packmoped - rekvisita i vår film "Valken".
Med dagens digitalkameror och mobilkameror kan varenda kotte spela in filmklipp som sparas, laddas upp och visas för världen. Vi var pionjärer och hade svårare att komma ut. Men kul hade vi! Ljuva barndom!
Ingen söndagsångest
Nej, idag har jag ingen söndagsångest. Det ska man ju inte behöva ha i vanliga fall heller, men visst är det alltid med lite vemod man konstaterar att helgen håller på att försvinna. Men eftersom jag tagit ledigt är det inget jobb igen förrän på torsdag. Skönt med några dagar ledigt till. Det behövs!
Söndagsångesten har hållit sig borta idag.
Idag stod jag på en crosstrainer i 60 minuter och svettades ut allt "ont". Lite balans måste hittas i livet och att svettas är aldrig fel! SATS i Vällingby var välbesökt och det är väl alla nyårslöften som ska infrias. Själv har jag inga nyårslöften att infria, och det är jag glad för. Har tidigare redogjort för min syn på detta och jag har inte ändrat mig.
Man ser nog rätt fånig ut när man står där. Skitsamma, man bränner kalorier i alla fall!
Igår gjorde vi Pauluns chili con carne och idag var det dags att smaka om den gick att äta också. Den var helt ok! Ungarna petade bekymrat bort alla olika sorters bönor vi hade i. Jag klandrar dem inte! Jag tror att jag var ganska skeptisk till bönor när jag var liten också. Men i skolan åt man ju alltid bruna bönor. Finns det kvar? Har inte sett det när man handlar? Har inte heller sett att det serveras när man är ute och käkar lunch? Har bruna bönor dött ut? Får kolla upp det!
Bruna bönor???? Finns det 2010?
Sen har jag varit duktig och städat toaletterna. Gnidit och putsat så det är en ren fröjd att gå på toa. Sen finns det en del små sabotörer i min omgivning som förmodligen inte bryr sig ett skit om att man borde försöka hålla det rent och snyggt. Nej, toaletterna i det här huset blir faktiskt väldigt snabbt grisäckliga. Men så har kanske alla det?
Tittade på det fantastiska retroprogrammet om 1960 ikväll. Gillar gamla svartvita dokumentärer och fascineras av allt möjligt, som hur folk klädde sig, hur de pratade när de blev intervjuade osv. Gotlänningen som kommenterade hela programmet växte upp några kvarter från mig i Visby, och inte trodde man det när man var liten, att man skulle få höra "Folle" prata i tv senare i livet.
Snygga bilar fanns det också 1960! Här en Ford Thunderbird.
Blev tidigare idag utmanad av sonen - X-box/Fifa10. Man inbillar sig att man med lätthet ska slå sin 7-årige son i en sån gren som tv-spel, men icke. Han lär sig allting otroligt snabbt och jag åkte på stordäng mot "Barcelona" två gånger, trots att jag ställde upp med Real Madrid en gången och Roma andra gången. Fantastiskt roligt med tv-spel! Annat var det med de första tv-spelen som kom på 70-talet. En låda som kopplades till den svartvita tv:n och två streck uppenbarade sig som skulle symbolisera tennisracket. En fyrkantig boll studsade fram och tillbaka och man "slog till" bollen genom att bara hålla "racket" i bollens bana. Det tyckte man var häftigt DÅ. Sen dess har det hänt lite i tv-spelsvärlden. Den grafik och alla de tekniska finesser som dagens tv-spel har, gick ju inte att föreställa sig för 30-35 år sen. I slutet på 70-talet och början av 80-talet började det komma lite tuffare tv-spel. Minns ungdomens spelhallar i Visby. Pinball Café och Rommelns spelhall vid numera rivna Murgrönan. Det var tider det! Spelhallarna drog till sig ganska "farliga" typer och det kändes emellanåt som man klev in på dessa ställen med livet som insats. Stämningen kunde vara lätt hotfull och utanför kunde man ibland hitta Iwan liggande i en snödriva. Iwan som hade givit upp en lovande kulstötarkarriär var nog hög på både det ena och det andra, och kände sig väl hemma i snödrivan utanför Pinball Café? Undrar om Iwan lever idag? Får kolla med Hasse Aro i Efterlyst.
Har hänt en del sen dess....
Imorgon ska hela familjen hitta på något. Oklart ännu vad det blir för något? Lutar åt bio. Har några gratis-biljetter som snart går ut och som borde utnyttjas. Man går inte på bio för ofta. Tror det var ca ett år sen sist. Ganska synd egentligen! Film är bäst på bio är en klyscha som har en del sanning i sig. Hur sen fem pers i åldrarna 7-44 ska kunna enas om en och samma film är väldigt oklart? Vi kanske går och ser varsin film? Eller så struntar vi i biospåret och går på museum, eller spelar bowling istället. Den som lever får se, och den som har lever får hepatit C.
Bio? Kanske?
På återbloggande!
Söndagsångesten har hållit sig borta idag. Idag stod jag på en crosstrainer i 60 minuter och svettades ut allt "ont". Lite balans måste hittas i livet och att svettas är aldrig fel! SATS i Vällingby var välbesökt och det är väl alla nyårslöften som ska infrias. Själv har jag inga nyårslöften att infria, och det är jag glad för. Har tidigare redogjort för min syn på detta och jag har inte ändrat mig.
Man ser nog rätt fånig ut när man står där. Skitsamma, man bränner kalorier i alla fall!Igår gjorde vi Pauluns chili con carne och idag var det dags att smaka om den gick att äta också. Den var helt ok! Ungarna petade bekymrat bort alla olika sorters bönor vi hade i. Jag klandrar dem inte! Jag tror att jag var ganska skeptisk till bönor när jag var liten också. Men i skolan åt man ju alltid bruna bönor. Finns det kvar? Har inte sett det när man handlar? Har inte heller sett att det serveras när man är ute och käkar lunch? Har bruna bönor dött ut? Får kolla upp det!
Bruna bönor???? Finns det 2010?Sen har jag varit duktig och städat toaletterna. Gnidit och putsat så det är en ren fröjd att gå på toa. Sen finns det en del små sabotörer i min omgivning som förmodligen inte bryr sig ett skit om att man borde försöka hålla det rent och snyggt. Nej, toaletterna i det här huset blir faktiskt väldigt snabbt grisäckliga. Men så har kanske alla det?
Tittade på det fantastiska retroprogrammet om 1960 ikväll. Gillar gamla svartvita dokumentärer och fascineras av allt möjligt, som hur folk klädde sig, hur de pratade när de blev intervjuade osv. Gotlänningen som kommenterade hela programmet växte upp några kvarter från mig i Visby, och inte trodde man det när man var liten, att man skulle få höra "Folle" prata i tv senare i livet.
Snygga bilar fanns det också 1960! Här en Ford Thunderbird.Blev tidigare idag utmanad av sonen - X-box/Fifa10. Man inbillar sig att man med lätthet ska slå sin 7-årige son i en sån gren som tv-spel, men icke. Han lär sig allting otroligt snabbt och jag åkte på stordäng mot "Barcelona" två gånger, trots att jag ställde upp med Real Madrid en gången och Roma andra gången. Fantastiskt roligt med tv-spel! Annat var det med de första tv-spelen som kom på 70-talet. En låda som kopplades till den svartvita tv:n och två streck uppenbarade sig som skulle symbolisera tennisracket. En fyrkantig boll studsade fram och tillbaka och man "slog till" bollen genom att bara hålla "racket" i bollens bana. Det tyckte man var häftigt DÅ. Sen dess har det hänt lite i tv-spelsvärlden. Den grafik och alla de tekniska finesser som dagens tv-spel har, gick ju inte att föreställa sig för 30-35 år sen. I slutet på 70-talet och början av 80-talet började det komma lite tuffare tv-spel. Minns ungdomens spelhallar i Visby. Pinball Café och Rommelns spelhall vid numera rivna Murgrönan. Det var tider det! Spelhallarna drog till sig ganska "farliga" typer och det kändes emellanåt som man klev in på dessa ställen med livet som insats. Stämningen kunde vara lätt hotfull och utanför kunde man ibland hitta Iwan liggande i en snödriva. Iwan som hade givit upp en lovande kulstötarkarriär var nog hög på både det ena och det andra, och kände sig väl hemma i snödrivan utanför Pinball Café? Undrar om Iwan lever idag? Får kolla med Hasse Aro i Efterlyst.
Har hänt en del sen dess....Imorgon ska hela familjen hitta på något. Oklart ännu vad det blir för något? Lutar åt bio. Har några gratis-biljetter som snart går ut och som borde utnyttjas. Man går inte på bio för ofta. Tror det var ca ett år sen sist. Ganska synd egentligen! Film är bäst på bio är en klyscha som har en del sanning i sig. Hur sen fem pers i åldrarna 7-44 ska kunna enas om en och samma film är väldigt oklart? Vi kanske går och ser varsin film? Eller så struntar vi i biospåret och går på museum, eller spelar bowling istället. Den som lever får se, och den som har lever får hepatit C.
Bio? Kanske? På återbloggande!
Paus
Bloggen tar ett litet andrum ikväll. Jag har som vanligt en massa uppslag och tankar jag borde vädra i detta forum, men jag känner mig inte kapabel att sortera upp och samla ihop mig för ett någorlunda anständigt inlägg. Så härda ut! Säger som Palme sa när han förlorade valet - 76 "Viiii kommer tillbaka". Under tiden kan ni lyssna på lite bra musik. Kanske inte bästa ljudkvaliteten , men ÄNDÅ! Det är ett tidsdokument över en av 70-talets bästa låtar!!!!! object width="425" height="344">
100101
Som sagt. Ett klockrent datum! 100101. Dessutom är det binärt, har jag blivit påmind om. I det binära talsystemet används bara 0:or och 1:or. Enligt mina preliminära beräkningar så är det då bara åtta dagar till i år som har endast binära siffror i datumet. Och så då idag, 100101. Fantastiskt att få skriva det. Nytt år! Nytt decennium! Nu är vi framme i 10-talet, och jag är en av pionjärerna som är med från start. Känns väldigt bra måste jag säga! Tänker på mina gamla föräldrar som bägge är födda på 20-talet i förra seklet/årtusendet. De har med dagens inträde i nytt decennium fått uppleva tio st decennium. Det är faktiskt inte fy skam! Trots min ringa ålder är jag redan uppe i sex st decennium... Det låter för mycket och jag känner mig äldre än vad jag är, så jag slutar genast att tänka i dessa termer.
Nyårsdagen är en sån där riktig dönicke-dag. Man glider mest runt och tycker synd om sig själv. Jag har inte haft några större problem SÅ under dagen. Nyårsafton blev relativt lugn och jag har faktiskt kännt mig ganska pigg idag. 3/5-delar av familjen samlade ihop sig under sen förmiddag och tog en promenad utåt Lövsta och Kyrkhamn. Fantastiskt vacker dag med solsken och 10 minusgrader. Några eftersläntrare stod vid Lövstabadet och skickade desperat upp nyårsraketer mitt på ljusan dag. Den visuella effekten uteblev givetvis men vi hörde att det small. Man undrar lite smått varför inte vänta tills det blir mörkt? Vi är inne i en årstid då det är mörkt 17 timmar av dygnets 24 timmar. Varför smälla av fyrverkerier när klockan är 13 på dagen????? Man får inte svar på alla frågor man ställer sig. Detta var ett exempel på detta.
Trots att alla borde vara trötta idag har familjen lyckats hålla sams ganska bra. De två yngsta i familjen satt och spelade Monopol på vardagsrumsgolvet i säkert 2,5 timme utan att slå ihjäl varandra, och var tvungna att resa sig på slutet för de var så stela efter att ha suttit helt stilla så länge. Blir lyrisk när jag inser att ett SÅ gammalt hederligt familjespel kan trollbinda två av tre barn så länge. Ingen frågade något om varför "sidan inte kan visas" eller började fajtas om att "det är min tur vid datorn". Och som förälder var det betydligt lugnare att befinna sig bredvid när de spelade Monopol, än när X-boxen dominerar och spyr ut "action-ljudeffekter" från alla spel som ska spelas där. Fantastiskt helt enkelt! Det finns hopp om det här decenniumet också!
Klassiskt spel!
Dessutom har 7-åringen i familjen med lyriska ordalag uttalat sig ett flertal gånger under dagen om vad roligt betjänten var i "Grevinnan och betjänten"!!!!! Herregud! Vi snackar svartvit 60-talsproduktion, som man själv matats med under sin uppväxt och tycker är....sådär kul.... 7-åringen har på eget bevåg tagit upp flera gånger idag att det var "såååå kul!!!!" "att han snubblar på ett björnhuvud hela tiden (fastän det är en tiger) och att han blir så tokig när han är tvungen att dricka så mycket öl (fastän det är en massa olika andra drycker). Tänk! Tänk att det kunde vara så roligt i en 7-årings värld, som är så matad med teknik, action, blipp-blopp, datorer, tv-spel, dataspel, youtube, mp3-spelare och allt annat som pockar på hans uppmärksamhet!
Monopol och Grevinnan och betjänten, två riktiga retro-prylar som kommit till heders i modern tid. Det finns hopp om framtiden! Även för en nostalgiker som jag.
Det finns några envisa rykten kring mig som person att jag är en stalker. Jag vill en gång för alla sudda ut alla dessa misstankar. Jag är ingen stalker. Dessa rykten har förmodligen växt upp från en enstaka händelse för några år sen när jag som överbeskyddande fader, kanske gick steget för långt? Hursomhelst, äldsta dottern, som idag är någon månad ifrån att fylla 16 år, gick i 7.e klass. Någon dag innan "stalker-incidenten" inträffade deklarerade hon klart och tydligt att en av hennes kompisar skulle ha tjej-middag hemma hos sig kommande fredag. Som överbeskyddande föräldrar gick jag och fru igång på detta och ställde givetvis 1000 motfrågor. "Är det ff?", "Vem är hon som ska ha tjejmiddagen?" osv osv. Som de schyssta föräldrar vi är gav vi tillsut efter och sa att det var ok att gå iväg på tjejmiddagen, trots att vi inte kände "kompisens" föräldrar eller fick besked att det faktiskt var ff. Fredagen infann sig och dottern försvann iväg på sin tjejmiddag. Man får betänka att detta var vår äldsta dotter och vi hade ingen tidigare erfarenhet av barn som försvinner iväg på tjejmiddagar. Jag och min käresta satt i soffan och försökte relalaxa efter en hård arbetsvecka och pratade om dottern som var iväg på sin tjejmiddag. Plötsligt, dök det upp en DJÄVULSK tanke i mitt huvud. Trots att det var januari, trots att det var minusgrader, trots att det var fredagkväll...så skulle jag ju faktiskt kunna ta på mig ytterkläderna och ta en liten promenad och promenera bort till kompisen som skulle ha tjejmiddagen, och bara "kolla läget". Sagt och gjort. Två minuter senare stod jag i farstun och hade fått på mig alla ytterkläder. Vandrade bort mot adressen där kompisens tjejmiddag skulle äga rum. Det var fredagkväll. Det var januari. Det var inte en käft ute i vår lilla tysta sömniga förort. När jag efter ca tio minuters promenad närmade mig kompisens hus såg jag några grabbar som förstrött stod och pratade på en gångväg. Det var allt mänskligt liv som fanns ute i förorten denna fredagkväll. Jag gled vidare in på gatan där kompisen bodde. Gick sakta förbi huset där festen/tjejmiddagen ägde rum. Kunde ana att det var hög musik som hördes genom väggarna ut på gatan, och såg att det var upplyst i alla rum/fönster. Där skulle historien kunnat ta slut. Men nänä. Jag fortsatte min promenad tills gatan tog slut, och vände 180 grader för att gå tillbaka samma väg. När jag passerar huset för andra gången, flyger en djävulsk tanke genom mitt huvud. Varför inte glida in i trädgården och ställa sig där en stund för att kolla att saker och ting verkligen "går rätt till" där inne.........Jo, visst blev det så. Som en vandrande vålnad gled jag upp på garageinfarten, förbi huset och ställde mig i tryggt förvar under några träd/buskar en bit från huset. Stod där och konstaterade att det var hög musik, att det var ljust i rummen inne i huset, att man hörde röster som trängde genom musiken när musiken tillät genombrott av röster. Upptäckte inget direkt misstänkt. Inga grova mansrönster, inga klirrande flaskor, inga tonåringar som sprang ut i trädgården och spydde...eller vad jag nu hade förväntat mig för någonting? Jag kanske stod där i max 5-6-7 minuter, när plötsligt dörren till altanen öppnas. Ut på altanen kliver en tjej. När hon har tagit några steg på altanen tänds plötsligt en obarmhärtig sån där inbrotts-spotlight som känner av rörelser. Plötslig mänsklig närvaro på altanen fick spotlighten att tändas... Spotlighten lyser inte bara upp altanen, utan även buskaget där jag står och trycker. Jag finner mig själv plötsligt i en situation där hela jag blottas i värsta strålkastarljuset. Min tillfälliga "hemvist" i buskarna är inte längre så anonym som den var alldeles nyss. Tjejen börjar hojta på alla som är kvar inne i huset. "HAAAALLLÅÅÅÅ! DET STÅR NÅGON DÄR UTE I BUSKARNA!!!!!". Jag som blir tämligen överraskad över detta lägger benen på ryggen. Bästa flyktvägen hade varit att springa förbi tjejen på altanen, förbi huset, men inser att då skulle jag komma så nära henne så hon skulle kunna känna igen mig. Jag väljer istället en alternativ flyktväg, via diverse staket, buskage och granntomter. Gör värsta "James-Bond-hoppen" och hör medan jag flyr att fler och fler tjejer samlas på altanen som jag nyss stod i mörkret och observerade, och de skriker efter mig: "Hallå! Kom tillbaka! Vem är du?". Tio minuter senare sitter jag hemma i soffan, med uppskrapade ben av mina gymnastiska övningar över staketen och berättar hela storyn för min fru. Vi kommer fram till att det är bäst att inte berätta något för äldsta dottern om det som hade hänt, och ligger lågt med att säga NÅGOT om att jag befunnit mig där i trädgården. När jag någon dag senare snokar bland dotterns kompisar bloggar, ser jag ett intressant inlägg som i korthet löd: "Ööööh, typ förra helgen ba'.när vi var på tjejmiddag hos.....så var det skitläskigt...jag skulle ut på altan och hämta lite luft...då när jag står där...så ser jag värsta peddo-gubben som står och trycker i trädgården..jag börjar skrika...han drar upp sin luva och börjar hoppa över staketet till grannen och springer iväg....skitläskigt!!!!!!". Jag hade skrämt skiten ur de stackars små liven, fastän min tanke inte alls var detta.....dessutom hade jag fått beteckningen "värsta peddo-gubben". Tack för detta minne! Oförglömligt! Under tidens gång har jag avslöjat mig för dottern, och idag vet säkert alla hennes kompisar om vilken knasig farsa hon har........
Skulle behövt bättre camoflage för att inte bli upptäckt vid detta tillfälle....
Nu är det nytt år, 100102. Inte lika klockrent datum.
Nyårsdagen är en sån där riktig dönicke-dag. Man glider mest runt och tycker synd om sig själv. Jag har inte haft några större problem SÅ under dagen. Nyårsafton blev relativt lugn och jag har faktiskt kännt mig ganska pigg idag. 3/5-delar av familjen samlade ihop sig under sen förmiddag och tog en promenad utåt Lövsta och Kyrkhamn. Fantastiskt vacker dag med solsken och 10 minusgrader. Några eftersläntrare stod vid Lövstabadet och skickade desperat upp nyårsraketer mitt på ljusan dag. Den visuella effekten uteblev givetvis men vi hörde att det small. Man undrar lite smått varför inte vänta tills det blir mörkt? Vi är inne i en årstid då det är mörkt 17 timmar av dygnets 24 timmar. Varför smälla av fyrverkerier när klockan är 13 på dagen????? Man får inte svar på alla frågor man ställer sig. Detta var ett exempel på detta.
Trots att alla borde vara trötta idag har familjen lyckats hålla sams ganska bra. De två yngsta i familjen satt och spelade Monopol på vardagsrumsgolvet i säkert 2,5 timme utan att slå ihjäl varandra, och var tvungna att resa sig på slutet för de var så stela efter att ha suttit helt stilla så länge. Blir lyrisk när jag inser att ett SÅ gammalt hederligt familjespel kan trollbinda två av tre barn så länge. Ingen frågade något om varför "sidan inte kan visas" eller började fajtas om att "det är min tur vid datorn". Och som förälder var det betydligt lugnare att befinna sig bredvid när de spelade Monopol, än när X-boxen dominerar och spyr ut "action-ljudeffekter" från alla spel som ska spelas där. Fantastiskt helt enkelt! Det finns hopp om det här decenniumet också!
Klassiskt spel!Dessutom har 7-åringen i familjen med lyriska ordalag uttalat sig ett flertal gånger under dagen om vad roligt betjänten var i "Grevinnan och betjänten"!!!!! Herregud! Vi snackar svartvit 60-talsproduktion, som man själv matats med under sin uppväxt och tycker är....sådär kul.... 7-åringen har på eget bevåg tagit upp flera gånger idag att det var "såååå kul!!!!" "att han snubblar på ett björnhuvud hela tiden (fastän det är en tiger) och att han blir så tokig när han är tvungen att dricka så mycket öl (fastän det är en massa olika andra drycker). Tänk! Tänk att det kunde vara så roligt i en 7-årings värld, som är så matad med teknik, action, blipp-blopp, datorer, tv-spel, dataspel, youtube, mp3-spelare och allt annat som pockar på hans uppmärksamhet!
Monopol och Grevinnan och betjänten, två riktiga retro-prylar som kommit till heders i modern tid. Det finns hopp om framtiden! Även för en nostalgiker som jag.
Det finns några envisa rykten kring mig som person att jag är en stalker. Jag vill en gång för alla sudda ut alla dessa misstankar. Jag är ingen stalker. Dessa rykten har förmodligen växt upp från en enstaka händelse för några år sen när jag som överbeskyddande fader, kanske gick steget för långt? Hursomhelst, äldsta dottern, som idag är någon månad ifrån att fylla 16 år, gick i 7.e klass. Någon dag innan "stalker-incidenten" inträffade deklarerade hon klart och tydligt att en av hennes kompisar skulle ha tjej-middag hemma hos sig kommande fredag. Som överbeskyddande föräldrar gick jag och fru igång på detta och ställde givetvis 1000 motfrågor. "Är det ff?", "Vem är hon som ska ha tjejmiddagen?" osv osv. Som de schyssta föräldrar vi är gav vi tillsut efter och sa att det var ok att gå iväg på tjejmiddagen, trots att vi inte kände "kompisens" föräldrar eller fick besked att det faktiskt var ff. Fredagen infann sig och dottern försvann iväg på sin tjejmiddag. Man får betänka att detta var vår äldsta dotter och vi hade ingen tidigare erfarenhet av barn som försvinner iväg på tjejmiddagar. Jag och min käresta satt i soffan och försökte relalaxa efter en hård arbetsvecka och pratade om dottern som var iväg på sin tjejmiddag. Plötsligt, dök det upp en DJÄVULSK tanke i mitt huvud. Trots att det var januari, trots att det var minusgrader, trots att det var fredagkväll...så skulle jag ju faktiskt kunna ta på mig ytterkläderna och ta en liten promenad och promenera bort till kompisen som skulle ha tjejmiddagen, och bara "kolla läget". Sagt och gjort. Två minuter senare stod jag i farstun och hade fått på mig alla ytterkläder. Vandrade bort mot adressen där kompisens tjejmiddag skulle äga rum. Det var fredagkväll. Det var januari. Det var inte en käft ute i vår lilla tysta sömniga förort. När jag efter ca tio minuters promenad närmade mig kompisens hus såg jag några grabbar som förstrött stod och pratade på en gångväg. Det var allt mänskligt liv som fanns ute i förorten denna fredagkväll. Jag gled vidare in på gatan där kompisen bodde. Gick sakta förbi huset där festen/tjejmiddagen ägde rum. Kunde ana att det var hög musik som hördes genom väggarna ut på gatan, och såg att det var upplyst i alla rum/fönster. Där skulle historien kunnat ta slut. Men nänä. Jag fortsatte min promenad tills gatan tog slut, och vände 180 grader för att gå tillbaka samma väg. När jag passerar huset för andra gången, flyger en djävulsk tanke genom mitt huvud. Varför inte glida in i trädgården och ställa sig där en stund för att kolla att saker och ting verkligen "går rätt till" där inne.........Jo, visst blev det så. Som en vandrande vålnad gled jag upp på garageinfarten, förbi huset och ställde mig i tryggt förvar under några träd/buskar en bit från huset. Stod där och konstaterade att det var hög musik, att det var ljust i rummen inne i huset, att man hörde röster som trängde genom musiken när musiken tillät genombrott av röster. Upptäckte inget direkt misstänkt. Inga grova mansrönster, inga klirrande flaskor, inga tonåringar som sprang ut i trädgården och spydde...eller vad jag nu hade förväntat mig för någonting? Jag kanske stod där i max 5-6-7 minuter, när plötsligt dörren till altanen öppnas. Ut på altanen kliver en tjej. När hon har tagit några steg på altanen tänds plötsligt en obarmhärtig sån där inbrotts-spotlight som känner av rörelser. Plötslig mänsklig närvaro på altanen fick spotlighten att tändas... Spotlighten lyser inte bara upp altanen, utan även buskaget där jag står och trycker. Jag finner mig själv plötsligt i en situation där hela jag blottas i värsta strålkastarljuset. Min tillfälliga "hemvist" i buskarna är inte längre så anonym som den var alldeles nyss. Tjejen börjar hojta på alla som är kvar inne i huset. "HAAAALLLÅÅÅÅ! DET STÅR NÅGON DÄR UTE I BUSKARNA!!!!!". Jag som blir tämligen överraskad över detta lägger benen på ryggen. Bästa flyktvägen hade varit att springa förbi tjejen på altanen, förbi huset, men inser att då skulle jag komma så nära henne så hon skulle kunna känna igen mig. Jag väljer istället en alternativ flyktväg, via diverse staket, buskage och granntomter. Gör värsta "James-Bond-hoppen" och hör medan jag flyr att fler och fler tjejer samlas på altanen som jag nyss stod i mörkret och observerade, och de skriker efter mig: "Hallå! Kom tillbaka! Vem är du?". Tio minuter senare sitter jag hemma i soffan, med uppskrapade ben av mina gymnastiska övningar över staketen och berättar hela storyn för min fru. Vi kommer fram till att det är bäst att inte berätta något för äldsta dottern om det som hade hänt, och ligger lågt med att säga NÅGOT om att jag befunnit mig där i trädgården. När jag någon dag senare snokar bland dotterns kompisar bloggar, ser jag ett intressant inlägg som i korthet löd: "Ööööh, typ förra helgen ba'.när vi var på tjejmiddag hos.....så var det skitläskigt...jag skulle ut på altan och hämta lite luft...då när jag står där...så ser jag värsta peddo-gubben som står och trycker i trädgården..jag börjar skrika...han drar upp sin luva och börjar hoppa över staketet till grannen och springer iväg....skitläskigt!!!!!!". Jag hade skrämt skiten ur de stackars små liven, fastän min tanke inte alls var detta.....dessutom hade jag fått beteckningen "värsta peddo-gubben". Tack för detta minne! Oförglömligt! Under tidens gång har jag avslöjat mig för dottern, och idag vet säkert alla hennes kompisar om vilken knasig farsa hon har........
Skulle behövt bättre camoflage för att inte bli upptäckt vid detta tillfälle....Nu är det nytt år, 100102. Inte lika klockrent datum.
