Sperma-osynlig bläck
Ibland blir man ledsen å sina barns vägnar. Det kan vara att 8-åringen plötsligt börjar gråta över något, men tack och lov är det inte speciellt vanligt. I förrgår kväll/natt hade 16-åringen insparksfest mitt inne i innersta city. "Mango" på Sveavägen var platsen för denna stora händelse. Laddandet inför denna insparksfest hade ju i praktiken pågått sen skolan började i augusti. "Man är tvungen att köpa biljett snabbt! Det finns bara 400 platser." Visst, snabbt stacks 120 bagis i handen på R, och hon var säkrad en plats på denna viktiga insparksfest. Tydligen laddades det upp med mongolisk buffé inför den stora festen. Sen har jag fått berättat för mig att man inte gick direkt in på närliggande Mango, utan gick till "en närliggande park". Vaddddddå för park? undrar jag som snurrar runt bland dessa kvarter varje lunch, och inte kunde se någon park framför mig. Det visade sig att kyrkogården till Adolf Fredriks kyrka var "parken". Vad det stora gänget 16åriga tjejer nu skulle göra på kyrkogården mellan intaget av kvällsmat och intåget till den stora insparksfesten är oklart, men man kan ju bara gissa...... För att göra en lång historia kort så blev insparksfesten ett stort fiasko. Enligt dotterns utsago, kom 30 av 400 in på stället. Känns som en något friserad siffra, för att förstärka fiaskokänslan. R kom in på Mango, och väntade på att hennes 30 tjejkompisar skulle komma efter. Någon enstaka lyckades komma in. Alla fick blåsa i alkomätare och det var kanske där skon klämde? Enligt dotterns egen utsago var det flera, förutom henne, som inte hade druckit en droppe som blev vägrade att komma in, för att de var uppkäftiga. Energin och fokuset hade tydligen gått åt till att tjafsa med ställets dörrvakter - " i tre timmar".
Dörrvakt-vilket jobb! Antingen blir man avgudad eller hatad.
Plötsligt känns det väldigt skönt att inte vara ung längre. Just där har man ju varit. Inte kommit in på ställen för att man inte haft ålder inne, eller för att dörrvakts-slusken tyckt att man ser rödögd ut, eller för att de tyckte att man skulle låta bli att förfalska sitt leg. Ibland accepterade man detta hårda besked man fick, eller så gick man ett varv runt kvarteret och återkom för nytt försök, eller så smet man in bakvägen. Alla ställen har en bakväg. Det måste man alltid ha i bakhuvudet om man vägras inträde. Jag glömmer aldrig en sekvens ur tidigare liv - yngre dagar - när jag blev utslängd från Snäck (då på 80-talet, inneplejset no 1 på Gotland), men ändå lyckades ta mig tillbaka in genom köksingången...och blev utslängd igen när dörrvakts-sluskarna upptäckte..."Satan...han är tillbaka.....", men de var inte tillräckligt smarta för att säkra köksingången. Jag gav aldrig upp, och vägrade att acceptera att stå i skogen och vänta på de andra. Nej, jag skulle in till varje pris. Det blev en sport, om man en gång blivit utslängd, att man skulle ta sig tillbaka.
"Gamla Snäck" - det var bättre förr!
Vad som är värst - att inte komma in på ett ställe, eller att bli utslängd från ett ställe....ska jag försöka värdera och återkomma till, vad som är värst. Men jag kan säga att jag tycker det känns småförnedrande när dörrvakterna liksom kastar upp en i luften för att man ska landa "ur balans" och helst rasa ihop i en hög vid landningsögonblicket. Nu händer detta inte mig varje vecka/månad/kvartal/år som tur är.....men någon gång i min ungdom har jag faktiskt upplevt just detta, och därmed uppmärksammat dörrvakts-sluskarnas taktik. Minns ett tillfälle i Norrköping i början av 90-talet när de två dörrvakts-sluskarna som skickade upp mig i luften, säkerligen siktade på en isfläck så att det skulle vara helt omöjligt att landa på två fötter med balans. Jag rasade givetvis ihop som ett korthus, med ett och annat blåmärke som kvitto på vad jag hade upplevt. Men det var säkert rätt åt mig, och jag förtjänade det säkerligen! Jag kan lugna alla oroliga läsare att jag inte har blivit utkastad på säkert de senaste 15 åren.
Typ så, men utan portfölj.......
Jag har i veckan läst att 50-öringen sjunger på sista versen. När den silverfärgade 50-öringen försvann 2006 så sammanfattade man situationen med att 125 miljoner bara försvann...eftersom 250 miljoner 50-öringar aldrig lämnades in. Från 1 oktober är det kört att pröjsa med 50-öringar. Det finns dock en räddningsplanka att man kan lämna in sina 50-öringar på bank fram till mars 2011 om man skulle stöta på ett stort parti 50-öringar i hemmet under vintern. Just nu finns det 394 miljoner 50-öringar i omlopp, dvs 197 miljoner kronor. Om Riksbanken skulle få igen alla dessa slantar så skulle de väga 1458 ton, och det skulle kräva mer än 60 långtradare för att transportera dessa mynt till Finland för nedsmältning och återvinning. Fantastiskt tycker jag!
Bye bye!
Bland udda artiklar som jag läst i veckan måste man också nämna hur brittiska spioner använde sperma som osynligt bläck. Tydligen användes detta redan under första världskriget. Sperma reagerar tydligen inte med jodånga och går inte att upptäcka med vanliga spårningsmetoder. För den som vill använda det kan konstateras att det alltid finns till hands - ur ett manligt perspektiv givetvis. Vill man fördjupa sig i detta och en del annat ska man köpa boken "MI6-The history of secret" - Keith Jeffery.
10cc spelade i Sthlm i måndags. Namnet "10cc" indikerar måttet på normal sädesavtömning.......
Helgen har hittills varit lugn. Jag har packat. Imorgon åker jag till Pölseland i sydväst. Jag ska försöka hinna blogga även därifrån.
På återbloggis!
Dörrvakt-vilket jobb! Antingen blir man avgudad eller hatad. Plötsligt känns det väldigt skönt att inte vara ung längre. Just där har man ju varit. Inte kommit in på ställen för att man inte haft ålder inne, eller för att dörrvakts-slusken tyckt att man ser rödögd ut, eller för att de tyckte att man skulle låta bli att förfalska sitt leg. Ibland accepterade man detta hårda besked man fick, eller så gick man ett varv runt kvarteret och återkom för nytt försök, eller så smet man in bakvägen. Alla ställen har en bakväg. Det måste man alltid ha i bakhuvudet om man vägras inträde. Jag glömmer aldrig en sekvens ur tidigare liv - yngre dagar - när jag blev utslängd från Snäck (då på 80-talet, inneplejset no 1 på Gotland), men ändå lyckades ta mig tillbaka in genom köksingången...och blev utslängd igen när dörrvakts-sluskarna upptäckte..."Satan...han är tillbaka.....", men de var inte tillräckligt smarta för att säkra köksingången. Jag gav aldrig upp, och vägrade att acceptera att stå i skogen och vänta på de andra. Nej, jag skulle in till varje pris. Det blev en sport, om man en gång blivit utslängd, att man skulle ta sig tillbaka.
"Gamla Snäck" - det var bättre förr! Vad som är värst - att inte komma in på ett ställe, eller att bli utslängd från ett ställe....ska jag försöka värdera och återkomma till, vad som är värst. Men jag kan säga att jag tycker det känns småförnedrande när dörrvakterna liksom kastar upp en i luften för att man ska landa "ur balans" och helst rasa ihop i en hög vid landningsögonblicket. Nu händer detta inte mig varje vecka/månad/kvartal/år som tur är.....men någon gång i min ungdom har jag faktiskt upplevt just detta, och därmed uppmärksammat dörrvakts-sluskarnas taktik. Minns ett tillfälle i Norrköping i början av 90-talet när de två dörrvakts-sluskarna som skickade upp mig i luften, säkerligen siktade på en isfläck så att det skulle vara helt omöjligt att landa på två fötter med balans. Jag rasade givetvis ihop som ett korthus, med ett och annat blåmärke som kvitto på vad jag hade upplevt. Men det var säkert rätt åt mig, och jag förtjänade det säkerligen! Jag kan lugna alla oroliga läsare att jag inte har blivit utkastad på säkert de senaste 15 åren.
Typ så, men utan portfölj.......Jag har i veckan läst att 50-öringen sjunger på sista versen. När den silverfärgade 50-öringen försvann 2006 så sammanfattade man situationen med att 125 miljoner bara försvann...eftersom 250 miljoner 50-öringar aldrig lämnades in. Från 1 oktober är det kört att pröjsa med 50-öringar. Det finns dock en räddningsplanka att man kan lämna in sina 50-öringar på bank fram till mars 2011 om man skulle stöta på ett stort parti 50-öringar i hemmet under vintern. Just nu finns det 394 miljoner 50-öringar i omlopp, dvs 197 miljoner kronor. Om Riksbanken skulle få igen alla dessa slantar så skulle de väga 1458 ton, och det skulle kräva mer än 60 långtradare för att transportera dessa mynt till Finland för nedsmältning och återvinning. Fantastiskt tycker jag!
Bye bye!Bland udda artiklar som jag läst i veckan måste man också nämna hur brittiska spioner använde sperma som osynligt bläck. Tydligen användes detta redan under första världskriget. Sperma reagerar tydligen inte med jodånga och går inte att upptäcka med vanliga spårningsmetoder. För den som vill använda det kan konstateras att det alltid finns till hands - ur ett manligt perspektiv givetvis. Vill man fördjupa sig i detta och en del annat ska man köpa boken "MI6-The history of secret" - Keith Jeffery.
10cc spelade i Sthlm i måndags. Namnet "10cc" indikerar måttet på normal sädesavtömning.......Helgen har hittills varit lugn. Jag har packat. Imorgon åker jag till Pölseland i sydväst. Jag ska försöka hinna blogga även därifrån.
På återbloggis!
Kommentarer
Trackback
