Hemmander

Idag kom vi in på en diskussion på mitt arbete om att göra bort sig när man går på maskerad, eller liknande. En kollega hade en historia om när han och hustru var bortbjudna i samband med halloween. Människorna de var bortbjudna till kände de inte så där jättebra, men de hade ändå fått intrycket att eftersom det var halloween så skulle de spöka ut sig. Inga barn var medbjudna utan detta var en ren vuxentillställning. Kollegan och hustrun satsade  hårt och ägnade timmar innan festen började på att ansiktsmåla sig, och hitta de rätta attributen för att se riktigt halloween-läskiga ut. När de sen ringde på dörren till festen, öppnade värden - i kostym. Ok, det var ju lite konstigt tänkte kollegan och hans hustru. När de väl hade fått av sig ytterplagg och kom vidare in i huset insåg de snabbt: de var de enda som var utklädda...... Alla andra som var bjudna hade "vanliga" kläder på sig. Snacka om att "missa målet" och att det kändes pinsamt!

 Snart är det halloween igen.

Kollega nr 2 toppar denna historia. Han hade en kompis som också var bjuden på maskerad - trodde han. Och hur man nu kan missförstå något sånt och tro att det är maskerad, när det inte är det framgår inte av historien? Kollega nr 2:s kompis tänkte så det knakade och kom snabbt fram till att han ville klä ut sig till Hannibal Lecter. Han kontaktade då kollega nr 2:s brorsa, som är plåtslagare, för att få den här perfekta "munkorgen" som Hannibal har i någon sekvens av Hannibal-filmerna. Den blev perfekt efter lite hårt hantverk av kollega nr 2:s brorsa. Sen fixade han någon hemmagjord tvångströja så att det skulle bli precis som i filmen när Hannibal har både "munkorg" och tvångströja. Kronan på verket var när han skulle gå på maskeraden, så fixade han en kompis som körde honom stående på en pirra... i sin "munkorg" och tvångströja, precis om Hannibal-filmerna när Hannibal ska förflyttas för någon konfrontation, vallning på mordplats eller byte av fängelse. Allt var upplagt för succé. Det var bara det att när den hjälpsamme kompisen till kollega nr 2:s kompis, hade baxat in honom på pirran till maskeraden, visar det sig att INGEN ANNAN ÄR UTKLÄDD. Han hade ansträngt sig helt i onödan. Så det kan gå!

 Exakt så där! Hannibal fastspänd på en pirra, med tvångströja och munkorg.

Så där går det när man har noll koll. Jag har kanske också noll koll ibland, men såna här saker har jag aldrig upplevt. Maskerader känns som en sällsynt företeelse i mitt liv. Jag kom ihåg att jag var på en i 5:an. Det var maj, och ganska varmt ute. Jag klädde ut mig till "vinterraggare". Vad nu en vinterraggare är för något? Jag har funderat på det efteråt, men det var någon slags konstruktion som kom upp i mitt huvud då och valet föll på att klä ut sig till vinterraggare. Först flera år senare började jag grubbla kring detta - "Vad är en vinterraggare?". Jag hade tjock stickad toppluva, häftiga solglasögon och en tjock stickad tröja. Det var skitvarmt! Ytterst pinsamt det också, när jag tänker tillbaka på det så här efteråt.

Ikväll hade vi fotbollsträning. Bra fart på 15 killar och två spontana träningsmatcher på parallella planer mot annat Hässelbylag som också var matchsugna. En vinst och en förlust. Sanktan går in i sitt slutskede nu och vi får se hur länge vi kan träna utomhus i år? Förra vintern körde vi utomhus till runt 10 december. Sen kom vintern. Det känns deppigt att börja tänka på vintern, men man ska igenom den! Och när det börjar ljusna och bli varmare och det blir VÅÅÅÅÅR, ja då är det skönt att veta att man har vintern bakom sig.

 Vintrigt "Maltan" i våras. Ingen höjdare!

Nu ska jag ägna mig åt något annat än att sitta och häcka vid datorn. På återbloggis!