Hemmander

Fascinerades lite av kvällens avsnitt av Skavlan. I vanliga fall är man totalt likgiltig och sitter bara och lyssnar på vad Skavlans gäster har att säga. Man har inget bättre alternativ liksom. Alternativet är Let's Dance....OCH HUR KUL ÄR DET DÅ? Se någon halvkändis dansa quickstep? Eller vad nu de olika danserna kan heta? Nej jag har väldigt svårt att förstå folks fascination över detta program. Hellre Skavlan! Någon gång emellanåt lyckas han vaska fram  någon intressant människa som får komma till tals i hans sittvänliga fåtöljer. Denna kväll var det bl.a. en amerikan som hade gått under jorden en månad. Apropå detta att vara tillgänglig hela tiden. Facebook, msn, mobil, mail osv osv så hade han tillsammans med någon tidning bestämt att han skulle försöka  hålla sig undan under en månad. Helt enkelt gå under jorden. Samtidigt som han gjorde sina sista uttag med bankomatkortet och sålde sin bil i trakterna av San Fransisco, gick en medarbetande tidning ut med foton och belöning till den som kunde hitta honom inom en månad. Han skaffade sig falskt leg. Han bytte frisyr och lät skägget växa. Han var också tvungen att t.ex. lägga upp sig på Facebook med falsk identitet under denna "jakt" på honom. Han kuskade runt i USAs sydliga delar, hit och dit mellan olika delstater och hamnade tillslut i New Orleans, där någon hittade  honom. Historien i sig är kanske inte så rolig men jag började spinna själv var jag skulle ta vägen om jag skulle gå under jorden en månad. Förutsättningarna för den här killens gå-under-jorden-månad var att han var tvungen att befinna sig i tätort där människor kunde se honom hela tiden. Om jag skulle gå under jorden är min första tanke att jag skulle bosätta mig i sommarstugan i Sproge på södra Gotland. Men där sprack det ju med en gång. Sproge är ju ingen tätort. Någon enstaka granne skulle kanske tillslut lägga märke till mig, men jag skulle bli diskad med en gång eftersom man inte direkt blir nedsprungen i Sproge. Dessutom tror jag Rolle skulle fatta att jag var där, och hitta mig när jag satt på perrongen och filosoferade. Var skulle jag ta vägen då utan att lämna några spår efter mig. Ja, för det första skulle man väl ta ut reskassan i kontanter så att inga kontokortsuttag eller betalningar skulle kunna röjja en. Med en packe sedelbuntar skulle man nog lätt kunna köpa sig en resa till Finland, Baltikum, Polen eller Tyskland utan att någon skulle kunna följa ens spår. Jag tror att jag skulle fixa det och tycker att tanken är intressant att hålla sig undan en tid, för alla som skulle söka efter en. OM man bortser från den oro man givetvis skulle skapa genom ett dylikt tilltag förstås.

 Här skulle ingen hitta en.

Jahapp, det här är en fredagsblogg. Jag tänker inte lägga ut texten så mycket mer. Detta var en ovanlig fredag som började något moloket och nedstämt men som har slutat betydligt bättre. Mer sånt! På återbloggande!