Heligt förbannad
Ibland kommer man i perioder när precis allt går åt helvete! En sån period har jag precis upplevt. Som tur är har den bara varit sen halv5-rycket fram tills för en stund sen. Tänk om man hade det så i flera dagar, veckor, månader eller år!!! Jag hoppas eländet är över nu. Jag har ingen lust att skriva vad det handlar om. Det bara är så, och jag tror inte att andra uppfattar det på samma sätt som jag gör. Därför avstår jag från detaljerna.
Tur att det inte syns på en när man är förbannad.....
Idag var jag i alla fall och förtidsröstade. Jag ser ingen som helst anledning att vänta till söndag, och stå och trängas med alla närboende vid valurnorna. Mycket skönare att ha det gjort. Vårt lilla bibliotek hade inhyst valarbetarna, valbåsen och valsedlarna på ett exemplariskt sätt. Det enda som de kanske hade misslyckats lite med, var att alla valsedlar fanns precis vid ingången till bibblan så att ALLA runtomkring samt förbipasserande i den lilla gallerian utanför kunde se vilka röstlappar man tog, om de var nyfikna. Skitsamma! Såg någon vad jag valde så får det väl gå för den här gången. Jag vägrar göra som man har sett vissa göra när de ska välja, ta en valsedel för varje parti, för att dölja vad man ska rösta på och förvilla eventuellt nyfikna runtomkring. Nej, någon måtta får det vara. Nu får vi se hur det går i valet på söndag.
Nu är det val Val!
På Bromma gymnasium fick Sverigedemokraterna 27% av rösterna i deras skolval!!!!!! Man blir lite betänksam! De kanske borde plocka dit någon vettig människa som förespråkar och predikar lite vett och etikett, och en allmänt sund människosyn! Det tycker i alla fall jag. Tok-Jimmie har ju inte en siffra rätt!
Tok-Jimmie
Jag har stundtals känt mig febrig idag också. Men när jag tar tempen har jag inte feber. Är det något annat? Det manliga klimakteriet? Hostan finns kvar, men jag hostar inte lika ofta längre. Jag hoppas att det går åt rätt håll!
Jag passerade Brommaplansrondellen med bil för någon timme sen. Vad fick jag se? Någon har vält omkull rondellpianot!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag är förvånad, besviken, bestört och det kändes som någon har gjort mig något ont. Varför känner jag så? Det vet jag inte själv, och måste nog börja gå hos pyskolog för att få svar på. Jag känner väl för det här fina gamla pianot på något sätt. Det är som vi har blivit lite kompisar och har lite ömsesidig respekt för varandra. Jag hoppas någon ser till att det blir upprest igen! Annars får jag väl själv se till att det kommer på fötter igen. Tokig? Jag? Ja, kanske lite.......
Ett piano ska behandlas med respekt.
Kidsen ser på Idol. Helt meningslöst program tycker jag. Vägrar titta på det trots att jag är musikintresserad och vissa av de deltagande sjunger riktigt bra. Det känns uttjatat och urvattnat så det förslår. Jag skulle hellre sätta mig och läsa isländska dikter, än att se ett helt avsnitt av Idol. Eller hellre leta efter recept på broccolisoppa på nätet...eller försöka lära mig virka en keps...eller........
klarar jag mig utan.
Imorgon är det fredag. Jag hoppas det blir en bra fredag! Jag behöver det nu känner jag! Tyvärr finns det några hotfulla moln på fredagshimlen som gör att det inte alls är säkert att det blir någon bra fredag. Vi får se.
På återblogg!
Tur att det inte syns på en när man är förbannad.....Idag var jag i alla fall och förtidsröstade. Jag ser ingen som helst anledning att vänta till söndag, och stå och trängas med alla närboende vid valurnorna. Mycket skönare att ha det gjort. Vårt lilla bibliotek hade inhyst valarbetarna, valbåsen och valsedlarna på ett exemplariskt sätt. Det enda som de kanske hade misslyckats lite med, var att alla valsedlar fanns precis vid ingången till bibblan så att ALLA runtomkring samt förbipasserande i den lilla gallerian utanför kunde se vilka röstlappar man tog, om de var nyfikna. Skitsamma! Såg någon vad jag valde så får det väl gå för den här gången. Jag vägrar göra som man har sett vissa göra när de ska välja, ta en valsedel för varje parti, för att dölja vad man ska rösta på och förvilla eventuellt nyfikna runtomkring. Nej, någon måtta får det vara. Nu får vi se hur det går i valet på söndag.
Nu är det val Val! På Bromma gymnasium fick Sverigedemokraterna 27% av rösterna i deras skolval!!!!!! Man blir lite betänksam! De kanske borde plocka dit någon vettig människa som förespråkar och predikar lite vett och etikett, och en allmänt sund människosyn! Det tycker i alla fall jag. Tok-Jimmie har ju inte en siffra rätt!
Tok-JimmieJag har stundtals känt mig febrig idag också. Men när jag tar tempen har jag inte feber. Är det något annat? Det manliga klimakteriet? Hostan finns kvar, men jag hostar inte lika ofta längre. Jag hoppas att det går åt rätt håll!
Jag passerade Brommaplansrondellen med bil för någon timme sen. Vad fick jag se? Någon har vält omkull rondellpianot!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag är förvånad, besviken, bestört och det kändes som någon har gjort mig något ont. Varför känner jag så? Det vet jag inte själv, och måste nog börja gå hos pyskolog för att få svar på. Jag känner väl för det här fina gamla pianot på något sätt. Det är som vi har blivit lite kompisar och har lite ömsesidig respekt för varandra. Jag hoppas någon ser till att det blir upprest igen! Annars får jag väl själv se till att det kommer på fötter igen. Tokig? Jag? Ja, kanske lite.......
Ett piano ska behandlas med respekt. Kidsen ser på Idol. Helt meningslöst program tycker jag. Vägrar titta på det trots att jag är musikintresserad och vissa av de deltagande sjunger riktigt bra. Det känns uttjatat och urvattnat så det förslår. Jag skulle hellre sätta mig och läsa isländska dikter, än att se ett helt avsnitt av Idol. Eller hellre leta efter recept på broccolisoppa på nätet...eller försöka lära mig virka en keps...eller........
klarar jag mig utan. Imorgon är det fredag. Jag hoppas det blir en bra fredag! Jag behöver det nu känner jag! Tyvärr finns det några hotfulla moln på fredagshimlen som gör att det inte alls är säkert att det blir någon bra fredag. Vi får se.
På återblogg!
Gowallade pianot
Oj! Jag kom visst igång lite sent så det får bli en kort blogg ikväll. Bara för att hålla flåset uppe och upprätthålla kontinuiteten i bloggandet. Det är såna saker som är viktiga och som man får lära sig på BHS - BloggHögSkolan.
Lyckades hålla mig vaken hela sista avsnittet av Flamman & Citronen. En bra dansk serie om motståndsrörelsen i Danmark i slutet av WWII. På något sätt låg det i luften och var ganska förutsägbart hur det skulle sluta för denna korta series hjältar. Det kända gamla filmknepet när man med enkel skrift precis i slutet berättar hur det gick för några andra personer i serien, efter kriget, kändes klockren. Med detta enkla lilla knep är det precis som att man befäster sanningshalten i hela historien och vill förmedla "Ja...den här filmen/serien var ju lite modernt gjord...men ni ska veta att han och han och hon...de råkade ut för detta...efter filmen/serien tog slut....och det och det året så hände det". Svamligt! Ni förstår nog inte vad jag menar? Det viktiga är att jag själv förstår vad jag menar.
"Flamman & Citronen", men här på bilden är det Citronen & Flamman.
Men sen slocknade jag - i soffan. Kände att tröttheten tog överhand så det blev en halvtimmes tupplur. Vaknade lagom för att se Bayern göra två snabba på Roma. Förstod sen när jag gick in på nätet att Zlatan hade presenterat sig på allvar för nya hemmapubliken och "frälst" fansen med två mål. Kul för Zlatan! Man kan tycka mycket om Zlatan och det verkar inte finnas något mellanläge. Antingen gillar man honom eller så gör man det inte. Jag tillhör definitivt de som gillar honom!
Men undrar vad Zlatan har emot sin lagkamrat Rodney Strasser?
Imorse stod pianot i Brommaplansrondellen kvar, konstaterade jag när jag parkerade bilen i Brommaplansgaraget på morgonen. När arbetsdagen var över och jag återvände till Brommaplan hade jag bestämt mig för att trotsa den vansinniga trafiken i rondellen, ta mig över till mitten av rondellen och "gowalla" pianot. Jo, jag skapade en spot precis bredvid pianot. Så nu är det bara för andra gowallaiter att kasta sig in i mitten av rondellen och checka in på "Pianot i Brommaplansrondellen". Snacka om att jag har gjort en insats för andra! Sen var det ju en upplevelse i sig att få befinna sig mitt i Brommaplansrondellen. Har besökt mången plats i 08-land, men aldrig just denna plats.
Fabrikatet är "Gefle pianofabrik" - Undrar om Di Leva är inblandad?
Idag har jag nästan känt mig febrig. Började kallsvettas på jobbet, och har känt mig varm till och från ikväll också. 8-åringen har varit hemma idag från skolan eftersom han hade ont i örat i morse. Vi får se vad som händer när vi vaknar imorgon bitti? Har han fortsatt ont är det jag som åker på't. Bara att bita ihop.
Nu blir det inte mer ikväll. Vi bloggas en annan kväll.
Lyckades hålla mig vaken hela sista avsnittet av Flamman & Citronen. En bra dansk serie om motståndsrörelsen i Danmark i slutet av WWII. På något sätt låg det i luften och var ganska förutsägbart hur det skulle sluta för denna korta series hjältar. Det kända gamla filmknepet när man med enkel skrift precis i slutet berättar hur det gick för några andra personer i serien, efter kriget, kändes klockren. Med detta enkla lilla knep är det precis som att man befäster sanningshalten i hela historien och vill förmedla "Ja...den här filmen/serien var ju lite modernt gjord...men ni ska veta att han och han och hon...de råkade ut för detta...efter filmen/serien tog slut....och det och det året så hände det". Svamligt! Ni förstår nog inte vad jag menar? Det viktiga är att jag själv förstår vad jag menar.
"Flamman & Citronen", men här på bilden är det Citronen & Flamman. Men sen slocknade jag - i soffan. Kände att tröttheten tog överhand så det blev en halvtimmes tupplur. Vaknade lagom för att se Bayern göra två snabba på Roma. Förstod sen när jag gick in på nätet att Zlatan hade presenterat sig på allvar för nya hemmapubliken och "frälst" fansen med två mål. Kul för Zlatan! Man kan tycka mycket om Zlatan och det verkar inte finnas något mellanläge. Antingen gillar man honom eller så gör man det inte. Jag tillhör definitivt de som gillar honom!
Men undrar vad Zlatan har emot sin lagkamrat Rodney Strasser? Imorse stod pianot i Brommaplansrondellen kvar, konstaterade jag när jag parkerade bilen i Brommaplansgaraget på morgonen. När arbetsdagen var över och jag återvände till Brommaplan hade jag bestämt mig för att trotsa den vansinniga trafiken i rondellen, ta mig över till mitten av rondellen och "gowalla" pianot. Jo, jag skapade en spot precis bredvid pianot. Så nu är det bara för andra gowallaiter att kasta sig in i mitten av rondellen och checka in på "Pianot i Brommaplansrondellen". Snacka om att jag har gjort en insats för andra! Sen var det ju en upplevelse i sig att få befinna sig mitt i Brommaplansrondellen. Har besökt mången plats i 08-land, men aldrig just denna plats.
Fabrikatet är "Gefle pianofabrik" - Undrar om Di Leva är inblandad? Idag har jag nästan känt mig febrig. Började kallsvettas på jobbet, och har känt mig varm till och från ikväll också. 8-åringen har varit hemma idag från skolan eftersom han hade ont i örat i morse. Vi får se vad som händer när vi vaknar imorgon bitti? Har han fortsatt ont är det jag som åker på't. Bara att bita ihop.
Nu blir det inte mer ikväll. Vi bloggas en annan kväll.
Rondellpiano
Ibland ser man "syner" eller får visioner som man inte tror är riktigt sanna. Om "synerna" beror på att man är onykter eller trött har de ju sin rimliga förklaring. Nu var jag som tur var inte onykter när jag i bilköerna sakta rullade fram mot Brommaplan i morse. Möjligtvis en aning trött, med tanke på att det var tidigt på morgonen plus att nattsömn inte direkt är det som står överst på min prioriteringslista. Avsnittet av Bergslagsvägen mellan Åkeshov och Brommaplan är alltid i tillståndet "kö" om man kommer för sent efter ett visst magiskt klockslag. Tydligen var jag lite sen i morse för det tog nästan stopp direkt efter Åkeshov. Hursomhelst, när jag närmar mig själva Brommaplansrondellen ser jag att det står ett ganska stort brunt föremål mitt på själva gräsmattan av rondellen. När jag sen kör ut i denna Stockholms mest olycksdrabbade rondell, konstaterar jag när jag fokuserar på det bruna okända föremålet istället för trafiken, att det är ett piano!!!? 
Där stod det, ett brunt piano mitt i rondellen.
Jo tänk, någon hade placerat ett piano på gräsplätten som utgör själva rondellen. Man tänker då kanske framför sig att det är så att säga avslängt från ett lastbilsflak i farten eller så. Nej då, snyggt och prydligt uppställt stod det där. För flera år sen när en av döttrarna skulle börja spela piano köpte vi själva ett "minipiano". Ett riktigt piano men betydligt mindre än vanliga pianon. Trots att detta minipiano var mindre än vanliga pianon så var det skittungt! Jag bedömer att detta piano som var betydligt större och stod i morse i Brommaplansrondellen åtminstone måste ha krävt fyra st välväxta, typ stadsbud, eller jäkligt starka snubbar i alla fall, för att placera det där mitt i rondellen. Sen har vi ju trafiken... Jag vet inte om det fortfarande är så men för några år sen var Brommaplansrondellen Stockholms mest olycksdrabbade rondell. Det kör ju bilar där hela tiden. Mest i rusningstrafik förstås. Jag kan ändå inte förstå när på dygnet det är så lugnt i Brommaplansrondellen så fyra st, typ stadsbud, eller jäkligt starka snubbar skulle hinna kånka över ett stort tungt piano till gräsplätten som utgör själva rondellen??? Detta är ett mysterium i sig. 
Pianot på lite närmare håll, rakt framifrån.
Sen kommer man till själva orsaken? VARFÖR? Är det någon som har slagit vad? "Jag slår vad om att vårt gamla piano ska stå i Brommaplansrondellen innan jul", eller "Hur mycket får jag om jag placerar ditt gamla piano du vill slänga i Brommaplansrondellen". Eller är detta konst? Någon typ av "installation"? Som rondellhundarna? Jag försöker leta på nätet efter info om detta, men det enda jag hittar är en okänd bloggerska "Filippas monarki" som redan den 6 september skrev att "När jag träffade min pappa i fredags berättade han att det står ett piano i Brommaplansrondellen". Om vi då förutsätter att ingen har flyttat på pianot, för att sen flytta tillbaka det har det alltså snart stått där i två veckor - minst. Mycket märkligt alltihop tycker jag! Jag lovar att återkoppla om något nytt framkommer i frågan. 
Man måste ligga i ljudfilen för att höra vad som spelas på pianot........ (Gbg-humor...)
Idag på lunchen passerade jag "Plattan". Inte för att förse mig med knark, utan helt enkelt för att inta en enklare asiatisk lunch. Det som var anmärkningsvärt kring plattan vid lunchtid idag var antalet poliser som var i tjänst. Det stora antalet poliser stod lite utspridda här och där, men höll sig i närheten av valstugorna och representanterna från partierna som stod och talade i mikrofoner, tillsammans med andra valarbetare som ivrigt försökte dela ut material och värva röster i sista stund till förbipasserande lunchflanörer. Det såg inte riktigt motiverat ut med alla dessa poliser!? Kanske skulle det komma någon höjdare senare och hålla tal/agitera? Inte vet jag? Jag kan ju inte bevaka Plattan hela dagen. Jag har ju ett jobb att sköta. 
Jag tycker man borde rulla ut gräsmatta på Plattan. Det hade varit mysigt!
Ikväll blev det föräldramöte också. "Alkoholprevention och betyg" stod på agendan. Nu är det allvar för åttondeklassarna. De ska inte bara hålla sig ifrån sponken, de ska få betyg också. Jag tycker det var bra information, även om jag fick den redan för två år sen när storsyrran gick i åttan. "Örebros Preventionsmetod" går i korta drag ut på att man ska undvika och skjuta upp debuten för ungdomarna att smaka på sprit/vin/öl. Resonemanget att man avdramatiserar genom att låta dem smaka lite hemma håller inte. Undersökningar har visat att de som får smaka hemma eller har föräldrar som förser dem med vad de tycker är lämplig mängd alkohol, hamnar i ett värre beroende än för de där man rånobbar all typ av introduktion till alkohol. Så det är bara att köra på den linjen, och försöka vara ett bra föredöme själv.......
Jag vet att jag är ett föredöme. Dricker MAX en burk per helg......
På återbloggis!
Höst och löständer?
Nu tror jag bestämt att hösten har gjort sitt intrång på fullt allvar. I morse var det inte bara kolmörkt när jag klev in på kontoret, utan jag fick också order från ”högre ort” att fixa timern på trädgårdsbelysningen så man hittar till brevlådan när man ska hämta tidningarna på morgnarna därhemma. ”Ta reda på när solen går upp och ned” löd instruktionerna från högre ort. Vilken sol??? Idag har i alla fall inte jag sett någon. Så jag kan meddela att ”solen” idag gick upp kl 06.11 och ned kl 19.15. För att påvisa hur snabbt det går, kan jag också släppa informationen att på fredag går solen ned kl. 19.03….Muntert värre!
Att solen går ned kan man ju stå ut med, men den får gärna gå ned vackert!
Om vi ändå pratar om solen så är ju prognoserna för solen inte jättelysande – om man tänker långsiktigt. Expertisen säger ju att inget drastiskt kommer att hända med solen de närmaste 5 miljarderna åren, förutom att den gradvis kommer att bli varmare och lysa starkare. Sen kommer det tydligen att hända grejer och de följande miljarderna åren kommer solen att expandera i storlek och sluka närliggande planeter. Huruvida jorden klarar sig eller inte råder det delade meningar om, men bra mycket varmare borde det i alla fall bli. Kanske inget man behöver bekymra sig om just den här veckan….. Nu känns det mest lite dystert att det är så höstlikt som det är, även om hösten har sin charm också, om det är rätt väder!
Idag drack jag två koppar te på jobbet. Det har inte hänt på evigheter men var välbehövligt eftersom min hosta håller i sig. Känns som man har gått ett träningspass när man har hostat mycket, och man känner sig helt mörbultad. Min ”franska hosta” var verkligen seglivad. Vi får hoppas att det inte är tuberkulos! 
Tbc-patienter som får frisk luft på 20-talet.....
Ikväll sänds det nästsista avsnittet av fjärde säsongen av Dexter. En serie som jag inte gärna missar ett avsnitt av. Men jag har varit otroligt korkad och för några veckor sen gick jag – min dumme fan – in på nätet och läste precis hur fjärde säsongen slutar. O-t-r-o-l-i-g-t korkat!!! Hur kan man vara så nyfiken? Läser också på nätet att om någon vecka har säsong 5 premiär i USA. Kan knappt vänta på att den kommer till Sverige! Dexter är riktigt bra!
Undrar vad Dexter har i "snittlön"..........
Ungefär samtidigt som jag igårkväll satt och beställde tågbiljett till Köpenhamn smällde det till ordentligt i trakterna av Kimstad, när ett X2000 körde in i en traktor. Några allvarligt skadade och långt stopp i trafiken. Kändes lite märkligt eftersom jag ALDRIG åker tåg. Precis när jag för första gången på kanske 20 år beställer en tågbiljett så sker en olycka, med just ett X2000. Konstigt! Ska jag ta det som ett omen att jag borde ha beställt flygbiljett istället? Nej, man ska inte fundera så mycket. Händer det så händer det. Inte mycket man göra. Trist i alla fall med svåra tågolyckor! Vad gjorde det där arbetsredskapet på spåret? Förra veckan blev två 18-åriga tjejer påkörda av ett tåg i Stenungsund-trakten och tyvärr blev det ju inte så mycket kvar av dem. Tåg känns helt plötsligt väldigt farligt! Men personligen tror jag inte man kan gå runt och vara rädd för sånt som är farligt. Visst kan man vara försiktig, och undvika att vara dumdristig för att maximera sina odds. Men att gå runt och vara rädd...Näääää! 
Finns det några säkra tåg?
Läste att en autograf som John Lennon skrev samma dag han blev mördad har sålts på auktion för drygt en miljon kronor. Mycket pengar för en papperslapp, men jag tycker det är lättare att förstå ett sånt auktionsinrop än som jag läste för några månader sen att någon köpt Winston Churchills gamla löständer för ett par hundratusen kronor. Då måste man verkligen vara samlare. 
John och Winston, får folk att ta fram plånboken långt efter att de har gått bort.
Samla ihop mig ska jag också göra, så att jag orkar med arbetsveckans andra dag imorgon. På kvällen blir det föräldramöte. "Betyg och alkoholprevention" står på agendan. Nyttigt men inte nytt. Hörde samma saker för två år sen när äldsta dottern gick i 8:an. Nu blir det repris för lillsyrran.
På återbloggis!
Helgen tar slut nu!!!!
Jahapp, då var helgen nästan slut. Ett sorgligt faktum, men man får inte deppa ihop för det. Livet går vidare och en måndag är kanske inte så dumt ändå? Det viktiga är att man är frisk! Vilket jag i och för sig inte riktigt är ännu, men jag tror att det går åt rätt håll, även om hostan emellanåt är jobbig. Jag har i alla fall inte snutit mig på hela helgen, och det är ett gott tecken! Nog med självömkan!
Inte deppa för att helgen är slut!!!
Deppade i alla fall lite häromdagen över att jag inte har tittat ett dugg på basket-VM. Nu zappade jag precis förbi finalen mellan USA och Turkiet, och kände bara att, "Näää, jag vill inte se!" Basket har väl aldrig riktigt fängslat mig sådär jättemycket, men är det riktigt bra lag som spelar kan det faktiskt vara underhållande. Vem minns inte Dream Team? Var det OS i Barcelona -92? Eller minns jag fel? "Magic Johnson", Mailman Malone, Larry Bird, Michael Jordan och några till som jag har glömt vad de heter. De killarna kunde lira basket! Men det är snart 20 år sen. De som spelar idag på toppnivå är säkert ett par snäpp bättre. Och så den här superlånge kinesen som var med i OS för två år sen. Hur lång var han? 2.35-2.40 nåtsåntdär eller? Ja ni märker att jag inte är någon hejare på basket. Spelade några år i mellanstadiet, och minns att skolkamraterna som var två år äldre och tränade oss körde stenhårda träningar - tyckte jag. Idioten var "favoriten". Kom man sist fick man göra om ensam, och det ville ju ingen så alla kämpade verkligen! Bra eller dåligt? Inte vet jag?
Jättebasketkinesen!
Mer idrott. Zlatan debuterade för Milan igårkväll och det gick ju inte så där jättelysande. Dels förlorade Milan överraskande mot nykomlingarna Cesena med 2-0. Dels blev det ju ingen magi, med Zlatan, Ronaldinho, Pato, eller senare med Robinho och Inzaghi som byttes in. Nej, det var omständigt och såg trögt ut, och ska Zlatan fortsätta med sin självsäkra inställning att han har kommit för att vinna allt med Millan, så får nog de här killarna skärpa sig lite. Men det lossnar nog tror jag! Men det är inte självklart att det ska gå bra bara för att det ser bra ut på papperet.
Upp till bevis nu Zlatan och visa vad du kan!
I och med att den nya mobilen är utrustad med GPS har jag på två dagar blivit fascinerad av Gowalla. Gowalla är ett program som man kan använda i moderna mobiler. Gowalla beskrivs som en "community som baseras på geografisk närhet". Man sätter på GPS:n och "checkar in" på ställen som andra redan har varit på, eller så skapar man helt enkelt egna "spots", som man blir den förste besökaren till. Man belönas med olika saker (virtuellt) emellanåt för att man ska känna att man har varit duktig. Utomlands där detta förmodligen är större är det väl så att communitiens samarbetspartner kan belöna en med "riktiga" belöningar också. Vi får väl se om man tröttnar efter någon dag eller om man blir fast i detta - också.
Fast i Gowalla-träsket?
Om exakt två veckor sitter jag förmodligen på ett hotellrum i Köpenhamn och väntar på frottera mig med danska försäkringsbolag under en vecka. Har fått ett resestipendium och ska vara på plats en vecka och "forska" lite. Som motprestation ska jag skriva en rapport som, om den inte är för kass, kan bli publicerad i NFT - Nordisk Försäkringstidsskrift. Blir den däremot för kass, så får jag väl läsa den själv och minnas tillbaka till min vecka i vårt sydvästliga grannland. Det ska bli riktigt kul tycker jag och jag har ikväll beställt dit- och hemresa, så nu börjar det kännas på allvar att detta ska bli av.
Börjar ladda så smått inför Danmark nu.........
Ska inte plåga er mer med mina allmängiltiga resonemang! Hoppas ni får en bra start på veckan! Jag hoppas att jag får det också, och att jag orkar fortsätta blogga!
På återbloggis!
Inte deppa för att helgen är slut!!!Deppade i alla fall lite häromdagen över att jag inte har tittat ett dugg på basket-VM. Nu zappade jag precis förbi finalen mellan USA och Turkiet, och kände bara att, "Näää, jag vill inte se!" Basket har väl aldrig riktigt fängslat mig sådär jättemycket, men är det riktigt bra lag som spelar kan det faktiskt vara underhållande. Vem minns inte Dream Team? Var det OS i Barcelona -92? Eller minns jag fel? "Magic Johnson", Mailman Malone, Larry Bird, Michael Jordan och några till som jag har glömt vad de heter. De killarna kunde lira basket! Men det är snart 20 år sen. De som spelar idag på toppnivå är säkert ett par snäpp bättre. Och så den här superlånge kinesen som var med i OS för två år sen. Hur lång var han? 2.35-2.40 nåtsåntdär eller? Ja ni märker att jag inte är någon hejare på basket. Spelade några år i mellanstadiet, och minns att skolkamraterna som var två år äldre och tränade oss körde stenhårda träningar - tyckte jag. Idioten var "favoriten". Kom man sist fick man göra om ensam, och det ville ju ingen så alla kämpade verkligen! Bra eller dåligt? Inte vet jag?
Jättebasketkinesen! Mer idrott. Zlatan debuterade för Milan igårkväll och det gick ju inte så där jättelysande. Dels förlorade Milan överraskande mot nykomlingarna Cesena med 2-0. Dels blev det ju ingen magi, med Zlatan, Ronaldinho, Pato, eller senare med Robinho och Inzaghi som byttes in. Nej, det var omständigt och såg trögt ut, och ska Zlatan fortsätta med sin självsäkra inställning att han har kommit för att vinna allt med Millan, så får nog de här killarna skärpa sig lite. Men det lossnar nog tror jag! Men det är inte självklart att det ska gå bra bara för att det ser bra ut på papperet.
Upp till bevis nu Zlatan och visa vad du kan!I och med att den nya mobilen är utrustad med GPS har jag på två dagar blivit fascinerad av Gowalla. Gowalla är ett program som man kan använda i moderna mobiler. Gowalla beskrivs som en "community som baseras på geografisk närhet". Man sätter på GPS:n och "checkar in" på ställen som andra redan har varit på, eller så skapar man helt enkelt egna "spots", som man blir den förste besökaren till. Man belönas med olika saker (virtuellt) emellanåt för att man ska känna att man har varit duktig. Utomlands där detta förmodligen är större är det väl så att communitiens samarbetspartner kan belöna en med "riktiga" belöningar också. Vi får väl se om man tröttnar efter någon dag eller om man blir fast i detta - också.
Fast i Gowalla-träsket? Om exakt två veckor sitter jag förmodligen på ett hotellrum i Köpenhamn och väntar på frottera mig med danska försäkringsbolag under en vecka. Har fått ett resestipendium och ska vara på plats en vecka och "forska" lite. Som motprestation ska jag skriva en rapport som, om den inte är för kass, kan bli publicerad i NFT - Nordisk Försäkringstidsskrift. Blir den däremot för kass, så får jag väl läsa den själv och minnas tillbaka till min vecka i vårt sydvästliga grannland. Det ska bli riktigt kul tycker jag och jag har ikväll beställt dit- och hemresa, så nu börjar det kännas på allvar att detta ska bli av.
Börjar ladda så smått inför Danmark nu.........Ska inte plåga er mer med mina allmängiltiga resonemang! Hoppas ni får en bra start på veckan! Jag hoppas att jag får det också, och att jag orkar fortsätta blogga!
På återbloggis!
Jag kan inte baskiska....
Ursäkta alla min tusentals bloggfans därute i verkligheten som har väntat på en ny blogg. Har inte riktigt varit mig själv den sista veckan eftersom jag fick en TUNG förkylning som har lamslagit de flesta tänkbara aktiviteter. Men nu är jag tillbaka! Sen var det det här med att de har gjort om hela den här plattformen där man lägger upp bloggen? Jag är förvirrad, och vet inte i skrivande stund hur det kommer att bli eller se ut. Men det viktiga för mig är att få skriva lite. Sen spelar det egentligen inte så stor roll att det inte är snyggt, eller blir några bilder, eller att det inte blir läst av någon. Bara jag får skriva lite så blir det kanon!
Undrar om någon ännu använder de gamla gåspennorna? I så fall måste det vara ännu svårare att få till en blogg.
Har haft en sju veckor lång fejd med Phonehouse/Sony Ericsson. Eller fejd och fejd. Kanske en överdrift i vanlig ordning, men den 16 juli lämnade jag in min ett år gamla telefon på Phonehouse med förklaringen ”Den går inte att starta”. När de hörde att detta var fjärde problemet för denna ett år gamla telefon sa de snabbt, ”Jamen då försöker vi reklamera den”. Det skulle gissningsvis ta någon vecka att svar från Sony Ericsson huruvida de skulle acceptera reklamationen eller laga den ”gamla” och skicka tillbaka. Efter tre veckor tyckte jag att det var dags att fråga Phonehouse vad som händer. Jag åkte personligen till Phonehouse och de knappade in i datorn och kunde snabbt konstatera att ”jaaaa, reklamationen har gått genom”. Detta innebar att Sony Ericsson skulle returnera en helt ny likadan telefon till Phonehouse i Vällingby, och att det skulle ta någon vecka till. Jag fick också klart för mig att ville jag inte ha en likadan telefon, var det bara att välja en annan. Mentalt började jag spana in vad som erbjöds bland mobiler och det visade sig vara en djungel. Tyvärr dröjde det ca fyra veckor ytterligare innan Phonehouse fick den nya telefonen i retur. De kunde absolut inte lämna ut någon annan telefon under tiden, utan den från Sony Ericsson returnerade nya telefonen var tvungen att fysiskt befinna sig i butiken i Vällingby, för att de skulle kunna scanna den, även om jag valde en annan. Under de fyra veckorna som jag inväntade den nya telefonen var jag säkert en gång i veckan i butiken i Vällingby och tjatade på dem om någonting hade hänt. Jag blev nästan kompis med personalen (ok, överdrift igen…) men hörde hur andra kunder resonerade och bollade olika alternativ när de var i färd med att köpa ny telefon. En vanlig kommentar var ”Jag håller på att lära mig den nya telefonen” eller ”Nä, jag har bara hört att hon tycker den är svår att lära sig”. Jag tänkte tyst för mig själv ”lära sig telefonen”???? Det var ju inga 80-åringar som uttalade sig utan ungdomar – hälften så gamla som jag.
Phonehouse - nya stamstället!
Jag själv har aldrig haft några problem att lära mig en ny telefon, tänkte jag för mig själv och skrockade inombords åt dessa kommentarer. När dagen nu infann sig i början av denna vecka att jag faktiskt kunde hämta ut en ny telefon, när jag dels hade tänkt klart vad jag ville ha för någon dels fått meddelande från Phonehouse att den FABRIKSNYA telefonen kommit i retur, insåg jag ganska snabbt vad de här ungdomarna menade när de sa att ”de höll på att lära sig telefonen”. En touch-telefon är inte som en vanlig mobil. Dels finns det en sjuhelvetes massa funktioner, finesser, appar och program som man ska hitta till, dels var det här med att lära sig att toucha. Jag började med att lyckas ställa in ett för mig helt okänt språk. Äldsta dottern intresserade sig genast för mitt problem när jag suckande insåg att jag inte förstod ett jota av vad som stod på telefonen eller hur jag skulle använda den. ”Det ser ut som ungerska” sa jag. Dottern greppade min nya mobil och var borta en halvtimme. När hon triumferande kom tillbaka och hade lyckats ändra tillbaka språket till svenska sa hon att jag hade ställt in BASKISKA som språk. Vilken start på min touchmobiltelefonkarriär! När det ringde första gången på telefonen höll jag på att missa samtalet eftersom jag inte hade tekniken att knacka till rätt på skärmen för att svara. Så det är inte lätt att skaffa ny mobiltelefon! Jag håller på att LÄRA MIG TELEFONEN som bäst!
Det var lättare förr! Minns att det kändes som en stor revolution när nummerskivan ersattes med knappar i mitten av 80-talet.......
Valet står för dörren. Hur kommer det att gå? Får vi regeringsskifte eller ska Alliansen få fortsätta? Kommer SD över 4%, och vilken roll kommer de att få i så fall? Kommer Piratpartiet att få några röster? Varför tar man sig till vallokalen och röstar blankt? Är Fredde bättre än Mona som statsminister? Får Mona vara kvar om sossarna torskar? Kommer jag att ha hunnit bestämma mig vad jag ska rösta på tills den 19 september, eller måste jag ansöka om längre betänketid? Ja, frågorna är många, och några av dessa frågor (och alla andra frågor) kanske man får svar på efter 19 september. Är inte speciellt politiskt intresserad, men ALLT genomsyras av det kommande valet så det är svårt att ducka för eller undvika det. Man hänger med vare sig man vill eller inte.
Fredde eller Mona for president? That's the question!
Nu ska jag inte bli långrandig och tråka ut er. Bättre att hålla kort ton och försöka behålla de få läsare jag har istället. Äntligen helg! Imorgon är det fotbollsmatch med småkillarna – borta mot Bele/Barkarby. Jag vet inte vad som har hänt på sistone? Vi har börjat vinna matcher, och det är ju jättekul att äntligen få känna hur det känns också. Trevlig helg och på återbloggis!
Undrar om någon ännu använder de gamla gåspennorna? I så fall måste det vara ännu svårare att få till en blogg. Har haft en sju veckor lång fejd med Phonehouse/Sony Ericsson. Eller fejd och fejd. Kanske en överdrift i vanlig ordning, men den 16 juli lämnade jag in min ett år gamla telefon på Phonehouse med förklaringen ”Den går inte att starta”. När de hörde att detta var fjärde problemet för denna ett år gamla telefon sa de snabbt, ”Jamen då försöker vi reklamera den”. Det skulle gissningsvis ta någon vecka att svar från Sony Ericsson huruvida de skulle acceptera reklamationen eller laga den ”gamla” och skicka tillbaka. Efter tre veckor tyckte jag att det var dags att fråga Phonehouse vad som händer. Jag åkte personligen till Phonehouse och de knappade in i datorn och kunde snabbt konstatera att ”jaaaa, reklamationen har gått genom”. Detta innebar att Sony Ericsson skulle returnera en helt ny likadan telefon till Phonehouse i Vällingby, och att det skulle ta någon vecka till. Jag fick också klart för mig att ville jag inte ha en likadan telefon, var det bara att välja en annan. Mentalt började jag spana in vad som erbjöds bland mobiler och det visade sig vara en djungel. Tyvärr dröjde det ca fyra veckor ytterligare innan Phonehouse fick den nya telefonen i retur. De kunde absolut inte lämna ut någon annan telefon under tiden, utan den från Sony Ericsson returnerade nya telefonen var tvungen att fysiskt befinna sig i butiken i Vällingby, för att de skulle kunna scanna den, även om jag valde en annan. Under de fyra veckorna som jag inväntade den nya telefonen var jag säkert en gång i veckan i butiken i Vällingby och tjatade på dem om någonting hade hänt. Jag blev nästan kompis med personalen (ok, överdrift igen…) men hörde hur andra kunder resonerade och bollade olika alternativ när de var i färd med att köpa ny telefon. En vanlig kommentar var ”Jag håller på att lära mig den nya telefonen” eller ”Nä, jag har bara hört att hon tycker den är svår att lära sig”. Jag tänkte tyst för mig själv ”lära sig telefonen”???? Det var ju inga 80-åringar som uttalade sig utan ungdomar – hälften så gamla som jag.
Phonehouse - nya stamstället! Jag själv har aldrig haft några problem att lära mig en ny telefon, tänkte jag för mig själv och skrockade inombords åt dessa kommentarer. När dagen nu infann sig i början av denna vecka att jag faktiskt kunde hämta ut en ny telefon, när jag dels hade tänkt klart vad jag ville ha för någon dels fått meddelande från Phonehouse att den FABRIKSNYA telefonen kommit i retur, insåg jag ganska snabbt vad de här ungdomarna menade när de sa att ”de höll på att lära sig telefonen”. En touch-telefon är inte som en vanlig mobil. Dels finns det en sjuhelvetes massa funktioner, finesser, appar och program som man ska hitta till, dels var det här med att lära sig att toucha. Jag började med att lyckas ställa in ett för mig helt okänt språk. Äldsta dottern intresserade sig genast för mitt problem när jag suckande insåg att jag inte förstod ett jota av vad som stod på telefonen eller hur jag skulle använda den. ”Det ser ut som ungerska” sa jag. Dottern greppade min nya mobil och var borta en halvtimme. När hon triumferande kom tillbaka och hade lyckats ändra tillbaka språket till svenska sa hon att jag hade ställt in BASKISKA som språk. Vilken start på min touchmobiltelefonkarriär! När det ringde första gången på telefonen höll jag på att missa samtalet eftersom jag inte hade tekniken att knacka till rätt på skärmen för att svara. Så det är inte lätt att skaffa ny mobiltelefon! Jag håller på att LÄRA MIG TELEFONEN som bäst!
Det var lättare förr! Minns att det kändes som en stor revolution när nummerskivan ersattes med knappar i mitten av 80-talet.......Valet står för dörren. Hur kommer det att gå? Får vi regeringsskifte eller ska Alliansen få fortsätta? Kommer SD över 4%, och vilken roll kommer de att få i så fall? Kommer Piratpartiet att få några röster? Varför tar man sig till vallokalen och röstar blankt? Är Fredde bättre än Mona som statsminister? Får Mona vara kvar om sossarna torskar? Kommer jag att ha hunnit bestämma mig vad jag ska rösta på tills den 19 september, eller måste jag ansöka om längre betänketid? Ja, frågorna är många, och några av dessa frågor (och alla andra frågor) kanske man får svar på efter 19 september. Är inte speciellt politiskt intresserad, men ALLT genomsyras av det kommande valet så det är svårt att ducka för eller undvika det. Man hänger med vare sig man vill eller inte.
Fredde eller Mona for president? That's the question!
Nu ska jag inte bli långrandig och tråka ut er. Bättre att hålla kort ton och försöka behålla de få läsare jag har istället. Äntligen helg! Imorgon är det fotbollsmatch med småkillarna – borta mot Bele/Barkarby. Jag vet inte vad som har hänt på sistone? Vi har börjat vinna matcher, och det är ju jättekul att äntligen få känna hur det känns också. Trevlig helg och på återbloggis!
Comeback i bloggvärlden
Detta var verkligen inte planerat, men visst har bloggen funnits där runt hörnet hela tiden, och nu, helt plötsligt kände jag att det var dags att börja blogga igen. Efter dryga tre månaders sommarlov och uppehåll är det dags igen. Hoppas jag! Så det inte bara är ett tillfälligt återfall. Jag vill ju skriva! Och tiden räcker tyvärr inte till för att skriva de där böckerna som också står runt hörnet och väntar på att bli skrivna. Så då kör vi igen!
Drömde en jättetydlig och konstig dröm i natt. Drömmer gör man ju varje natt sägs det. Problemet - om det nu är något problem - är ju att man glömmer bort vad man drömt. I natt drömde jag en J-Ä-T-T-E-T-Y-D-L-I-G dröm, som slutade otäckt och läskigt och när jag vaknade med ett ryck så tänkte jag direkt, "Den här drömmen kommer jag att komma ihåg imorgon". Nu var det säkert massor av detaljer i drömmen som föll bort när jag somnade om, efter att ha vaknat efter det otäcka. Men det var massor av personer i drömmen som var välbekanta och tydliga. Själva finalen på drömmen var att jag satt i en bil, tillsammans med två andra personer i ett framsäte. Jag satt i mitten. Huruvida jag satt obekvämt på handbromsen mellan framsätena, eller om det var en amerikansk "soffa" som vi satt bekvämt i alla tre förtäljer inte drömmen. Av någon anledning sitter vi där i framsätet. Personen till vänster bakom ratten är välbekant. Personen till höger är välbekant. Plötsligt börjar bilen rulla baklänges. I början knappt märkbart. Men efter en stund noterar jag att bilen faktiskt rör sig, och den rör sig baklänges. Lite vädjande tittar jag på personen som sitter vid ratten. Hon är livlös. Somnat eller dött? Oklart. Jag tittar vädjande på personen till höger. Han verkar frånvarande och inte alls bekymrad över situationen. Jag börjar få panik. Letar efter bromspedalen. Den verkar inte fungera. Bilen rullar snabbare och snabbare bakåt. Det är nedförsbacke. Jag försöker vrida om nyckeln för att få igång motorn. Det fungerar inte. Mötande trafik susar förbi på sidorna av bilen. Det är ungefär som i ett tv-spel, när man har ett otroligt flyt och borde "dött" för längesen. Stressar hursomhelst upp mig och försöker luta mig över mina två medpassagerare för att få upp någon dörrarna, men bägge är omöjliga att öppna....... Ni förstår det ohållbara i denna dröm. Det går ju inte att fortsätta drömma på det här sättet. Jag vaknar upp med ett ryck, och inser snabbt "Det där var ju bara en dröm!". Trots att det var så verkligt sekunderna innan.
Jag återkommer om det blir fler spännande och upphetsande drömmar.
Jag har hostat häftigt de sista dagarna. Idag kände jag i alla fall att jag borde och kunde gå tillbaka till jobbet. Det fungerade. I tisdagskväll trodde jag inte det skulle bli något jobb den här veckan. Jag hostade så jag fick astmabesvär. Har inte känt av det på säkert 10 år. Medicinen jag har kvar är lika gammal och knappt användbar. Jag får kanske se över Bricanyl-förrådet om det blir fler förkylningar i vinter. Jag får helt enkelt ta ett snack med farbror doktorn.
Om någon har missat det så inleds EM-kvalet i fotboll imorgon. Sverige tar emot Ungern på Råsunda. Hade vaga planer på att gå och se matchen, men sansade mig och tänkte "fredagkväll, skönt att vara hemma". Och man ser ju rätt bra på tv:n också. Landslaget har fått en nytändning. Hamrén verkar vara en mysfarbror som är bra för landslaget. Och Zlatan gör comeback efter sitt lilla uppehåll på ett knappt år. Han verkar också sugen på att visa vad han kan efter den uppmärksammade övergången från Barcelona till Milan. I träningsmatchen mot Skottland för några veckor sen visade ju Sverige prov på en positiv, snabb, rörlig och teknisk fotboll som vi får hoppas att de fortsätter att spela. Ungern är också ett lag som är på frammarsch, så vi kan inte ta någonting för givet. Men jag räknar stenhårt med seger. Annars är min fredagkväll förstörd. Så stort är fotboll för mig. Det deppigaste jag varit med om på senare år var när Sverige åkte ut mot Tyskland i VM 2006, på självaste midsommarafton. Eller var det midsommardagen? Jag minns inte? Spelar det någon roll nu? Nej, jag tror inte det.
Om en vecka ska jag besikta bilen. Förra gången jag besiktade bilen, vilket var första gången gilt för denna bil så kom jag i tid. Allt var som gjort för att det skulle gå vägen utan några som helst problem. Jag körde in i hallen när det var min tur, klev ur bilen och hälsade på besiktningsmannen som skulle ta sig an min bil. Han fortsatte går runt bilen för att öppna dörrar och bagagelucka. När han öppnat bagageluckan stannar han till och tittar i sitt underlag som han bär med sig, vänder sig mot mig och säger "Den här bilen är registrerad för sju säten, då ska alla sju säten sitta på plats när du besiktar bilen!" HUR ska man veta sånt? Visst, vi fick två extra säten när vi köpte bilen, som har legat på en hylla i garaget hela tiden. Men inte köpte vi bilen för att kunna köra runt sju i bilen, utan för att det var stort bagageutrymme. Det var bara att med stor skamkänsla backa bilen ur besiktningshallen, köra hem småsvärandes, sätta sig vid datorn och boka in en ny tid. Några veckor senare kunde jag besikta bilen på nytt - med sju säten.
Ok, då var jag igång igen. Ingen lyckad blogg. Bara tankar om ditt och datt som far genom huvudet, som man knappar ner. Jag är självkritisk och ska försöka skärpa mig. Tänk på att jag har haft ett långt uppehåll!
På återbloggande!
PS. Surt! Medan jag varit borta har de gjort om hela bloggen så nu vet jag inte hur jag ska lägga in bilder????????? Får väl ta mig tid till att sätta mig in i detta också vid lämpligt tillfälle. DS.
Bloggkramp
Jag har drabbats av bloggkramp. Enligt doktorn är det inte smittsamt eller speciellt farligt, och brukar läka av sig själv.
Läs gamla inlägg i avvaktan på nya.
På återbloggis!
Kramp
Kristi flygare
Jaha, bara att konstatera att denna långa helg med fyra lediga dagar är slut. Jag vet faktiskt inte riktigt vart dagarna tog vägen? De två första dagarna kände jag mig totalt energilös och åstadkom inte speciellt mycket. I lördags kom energin tillbaka när det var dags att åka iväg på tidig fotbollsträning.
Till råga på allt var vädret i lördags riktigt sommarväder. Man insåg snabbt på den soliga grusplanen att man hade klätt på sig för mycket. Det var bara nio killar som kom till träningen men vi körde hårt ändå. Efter ungefär halva träningen dök en förtvivlad pappa till en kille i ett annat Hässelbylag upp och förklarade att hans killes lag just hade påbörjat en match ute på Ekerö, och att de bara var fyra killar som hade dykt upp till matchstart. Frågan var om vi kunde avvara några killar och kasta oss ut till Ekerö för att förstärka. Jodå, en av tränarkollegorna lassade in tre av våra killar och styrde kosan snabbt mot Ekerö. Ytterligare en av våra killar var tvungen att avvika från träningen och då var det bara fem killar kvar. Vad skulle vi då hitta på. Jag och kvarvarande tränare spelade då match mot de fem killar som var kvar. Kroppen fick sig en riktig genomkörare. Jobbigt, varmt och svettigt, men kul!
När jag senare på lördagen hade uträttat ett viktigt ärende i Vällingby centrum och skulle starta bilen var den stendöd. Faktum är att bilbatteriet har krånglat hela vintern och min äkta hälft har tjatat, "ska vi inte köpa ett nytt bilbatteri". Jag har tyckt att det kan vänta och har i förebyggande syfte laddad batteriet ganska ofta. Natten till lördag laddade jag t.ex. batteriet, och därför var det extra förvånande att det var total-urladdat när jag skulle köra från Vällingby. Jag förberedde med startkablar och inväntade lämpligt offer som skulle kunna hjälpa mig. En man som körde förbi uppfattade snabbt situationen när han såg min öppna motorhuv med startkablar hängande från batteriet. Han svängde snabbt om bilen och ställde sig front mot front. Jag fick igång bilen men precis när vi avlägsnat kablar och stängt motorhuvar dog motorn igen. Nytt försök och jag insåg att batteriet var helkört. Fick rusa motorn som en galning för att den inte skulle dö. Den hjälpsamme mannen kastade in startkablarna genom passagerarrutan och när jag körde därifrån och samtidigt försökte stänga passagerrutan så orkade inte batteriet stänga rutan! Snacka om kasst batteri. Jag insåg att NU MÅSTE JAG KÖPA ETT NYTT BATTERI. Rusade motorn som en galning vid varje rödlyse och lyckades ta mig fram till Shellmacken vid Vällingbyrondellen. När jag väl parkerat där och stängt av motorn, försökte jag starta bilen igen men den var givetvis stendöd. Som tur var sålde Shell bilbatterier. Bar lyckligt ut mitt nya fina röda bilbatteri och började försöka skruva loss det gamla. Problemet var att skruven som höll fast plåten som höll fast bilbatteriet satt stenhårt åt, plus att det var trångt som bara den där skruven satt. Jag fick knappt ned min alltför stora skiftnyckel i det trånga utrymmet. Tjejen som jobbade på Shell hade som tur var en verktygslåda innanför disken och förklarade oroligt att "jag är inte så bra på sånt här" och slängde över hela verktygslådan till mig så jag kunde leta efter lämpliga verktyg att arbeta med. De fasta hylsnycklarna som fanns där var givetvis för små eller för stora för skruven, men med polygrip och annan tång kunde jag tillslut i den gassande solen få loss skruv-JÄVELN. Fick ur det gamla batteriet och kunde sätta i det nya. Och det nya batteriet fungerade också. Motorn startade. Det enda som var illavarslande var att instrumentbrädan meddelade "GENERATOR, WERKSTATT!" Vet inte hur jag ska tolka detta budskap? Batteriet är på plats och bilen går att starta. Det är det viktiga. Idag har jag inte kört bil så jag vet inte om meddelandet har försvunnit? Det får bli ett senare problem. Hursomhelst, kände jag efter 20 minuters fotbollsmatch plus 45 minuters batteri-kamp i lördags att jag fyllt hela helgens svett-kvot.
Värmen fortsatte hela lördagen och jag tror att jag såg att vi hade 22 grader som mest, vilket kändes lite jobbigt när vi skulle fixa i trädgården på eftermiddagen.
Idag har det varit en sån där vanlig sömngångar-söndag, när man fixat och donat här inne. Städat, dammsugit, till och med svabbat golv. Har också varit ute på en liten cykeltur. Ena dottern som varit på innebandyturnering i Falun kom hem också och familjen blev komplett.
Ikväll har det blivit mycket sport på tv. Först såg jag Inter spela hem serie A. De var illa ute ett tag men gjorde matchens enda mål i början av andra halvlek och kunde behålla ledningen matchen ut och blev därmed italienska mästare. Senare var det dags för Barcelona att säkra den spanska ligatiteln. Messi & co spelade skjortan av Valladolid och vann matchen med 4-0. Zlatan fick hoppa in när det var 10 minuter kvar. Segern innebar att Barca höll undan för jagande Real Madrid. Och just nu spelar Sverige hockey mot Kanada i vm och leder i sista perioden med 3-0. Sport för hela slanten alltså! Oj, där reducerade Kanada till 3-1. Nu blir det säkert svettigt!
Laddar för ny arbetsvecka och på återbloggis!
(Skrivet i söndags men blev tydligen inte utlagt)
Till råga på allt var vädret i lördags riktigt sommarväder. Man insåg snabbt på den soliga grusplanen att man hade klätt på sig för mycket. Det var bara nio killar som kom till träningen men vi körde hårt ändå. Efter ungefär halva träningen dök en förtvivlad pappa till en kille i ett annat Hässelbylag upp och förklarade att hans killes lag just hade påbörjat en match ute på Ekerö, och att de bara var fyra killar som hade dykt upp till matchstart. Frågan var om vi kunde avvara några killar och kasta oss ut till Ekerö för att förstärka. Jodå, en av tränarkollegorna lassade in tre av våra killar och styrde kosan snabbt mot Ekerö. Ytterligare en av våra killar var tvungen att avvika från träningen och då var det bara fem killar kvar. Vad skulle vi då hitta på. Jag och kvarvarande tränare spelade då match mot de fem killar som var kvar. Kroppen fick sig en riktig genomkörare. Jobbigt, varmt och svettigt, men kul!
När jag senare på lördagen hade uträttat ett viktigt ärende i Vällingby centrum och skulle starta bilen var den stendöd. Faktum är att bilbatteriet har krånglat hela vintern och min äkta hälft har tjatat, "ska vi inte köpa ett nytt bilbatteri". Jag har tyckt att det kan vänta och har i förebyggande syfte laddad batteriet ganska ofta. Natten till lördag laddade jag t.ex. batteriet, och därför var det extra förvånande att det var total-urladdat när jag skulle köra från Vällingby. Jag förberedde med startkablar och inväntade lämpligt offer som skulle kunna hjälpa mig. En man som körde förbi uppfattade snabbt situationen när han såg min öppna motorhuv med startkablar hängande från batteriet. Han svängde snabbt om bilen och ställde sig front mot front. Jag fick igång bilen men precis när vi avlägsnat kablar och stängt motorhuvar dog motorn igen. Nytt försök och jag insåg att batteriet var helkört. Fick rusa motorn som en galning för att den inte skulle dö. Den hjälpsamme mannen kastade in startkablarna genom passagerarrutan och när jag körde därifrån och samtidigt försökte stänga passagerrutan så orkade inte batteriet stänga rutan! Snacka om kasst batteri. Jag insåg att NU MÅSTE JAG KÖPA ETT NYTT BATTERI. Rusade motorn som en galning vid varje rödlyse och lyckades ta mig fram till Shellmacken vid Vällingbyrondellen. När jag väl parkerat där och stängt av motorn, försökte jag starta bilen igen men den var givetvis stendöd. Som tur var sålde Shell bilbatterier. Bar lyckligt ut mitt nya fina röda bilbatteri och började försöka skruva loss det gamla. Problemet var att skruven som höll fast plåten som höll fast bilbatteriet satt stenhårt åt, plus att det var trångt som bara den där skruven satt. Jag fick knappt ned min alltför stora skiftnyckel i det trånga utrymmet. Tjejen som jobbade på Shell hade som tur var en verktygslåda innanför disken och förklarade oroligt att "jag är inte så bra på sånt här" och slängde över hela verktygslådan till mig så jag kunde leta efter lämpliga verktyg att arbeta med. De fasta hylsnycklarna som fanns där var givetvis för små eller för stora för skruven, men med polygrip och annan tång kunde jag tillslut i den gassande solen få loss skruv-JÄVELN. Fick ur det gamla batteriet och kunde sätta i det nya. Och det nya batteriet fungerade också. Motorn startade. Det enda som var illavarslande var att instrumentbrädan meddelade "GENERATOR, WERKSTATT!" Vet inte hur jag ska tolka detta budskap? Batteriet är på plats och bilen går att starta. Det är det viktiga. Idag har jag inte kört bil så jag vet inte om meddelandet har försvunnit? Det får bli ett senare problem. Hursomhelst, kände jag efter 20 minuters fotbollsmatch plus 45 minuters batteri-kamp i lördags att jag fyllt hela helgens svett-kvot.
Värmen fortsatte hela lördagen och jag tror att jag såg att vi hade 22 grader som mest, vilket kändes lite jobbigt när vi skulle fixa i trädgården på eftermiddagen.
Idag har det varit en sån där vanlig sömngångar-söndag, när man fixat och donat här inne. Städat, dammsugit, till och med svabbat golv. Har också varit ute på en liten cykeltur. Ena dottern som varit på innebandyturnering i Falun kom hem också och familjen blev komplett.
Ikväll har det blivit mycket sport på tv. Först såg jag Inter spela hem serie A. De var illa ute ett tag men gjorde matchens enda mål i början av andra halvlek och kunde behålla ledningen matchen ut och blev därmed italienska mästare. Senare var det dags för Barcelona att säkra den spanska ligatiteln. Messi & co spelade skjortan av Valladolid och vann matchen med 4-0. Zlatan fick hoppa in när det var 10 minuter kvar. Segern innebar att Barca höll undan för jagande Real Madrid. Och just nu spelar Sverige hockey mot Kanada i vm och leder i sista perioden med 3-0. Sport för hela slanten alltså! Oj, där reducerade Kanada till 3-1. Nu blir det säkert svettigt!
Laddar för ny arbetsvecka och på återbloggis!
(Skrivet i söndags men blev tydligen inte utlagt)
En förbannelse?
Trots att det bara är onsdag är jag fredagstrött. Gäspar och känner att ikväll blir det nog ingen blogg. Men eftersom jag måste meddela att det inte blir någon blogg, kan jag ju likagärna skriva en. Inbillar mig också att jag har ont i halsen? Men det måste vara fel! Så kan det inte vara!
Förhoppningsvis är man piggare imorgon?
Idag cyklade sonen omkull med sin sparkcykel på väg från skolan. Gråtandes vände han tillbaka till skolan och blev omplåstrad av en snäll fröken. Jag lättade på den maffiga kompressen ikväll och det var inget litet sår han hade fått på vänster knä. Det satt kvar en hel del asfalt och grus också, så jag fick ta på mig Röda Kors-rollen och tvätta rent så gott det gick, och sätta på en ny kompress.
Elakartad "jordgubbe" på knät.
Efter denna olycka var han inte alls sugen att följa med mig och titta på de andra killarna när de skulle spela match mot Kallhäll. Vi är 20 killar i laget och fyra tränare, och kvällens match var den första i vårens Sankt Erikscup när jag inte var uppsatt som coach. Jag skämtade efter gårkvällens förlust att det vilar en förbannelse över när jag är coach, och att jag har varit med i samtliga fyra förlustmatcher hittills. Därför trodde jag att det skulle gå bra ikväll.... Jag blev försenad till matchen. När jag kom ca 8-9 minuter efter avspark berättade de andra föräldrarna för mig att "vi" ledde med 2-0. Givetvis rasade allt så fort jag satte min fot i närheten av planen. Vi förlorade matchen med 2-4, och visst är det nog faktiskt så, att det vilar en förbannelse över min närvaro. Hade jag inte dykt upp för att titta på matchen hade vi säkert vunnit matchen.
Hade jag hållit mig undan hade vi kanske vunnit?
I ombyggnadsröran på jobbet hade jag förra veckan en lömsk murare från Arkans tigrar på rummet. Idag hade jag en ung tjej som var och målade och spacklade väggar och tak. Stämningen var inte alls lika hotfull längre.
Fyra dagars ledighet väntar och ingenting är inplanerat. Men det finns att göra. Vi får se vad det blir för väder, och om det i så fall blir inne- eller uteaktivitet? Om inte annat måste jag premiärskjuta med blåsröret. Hade planerat det förra helgen men hann aldrig. Kanske ska lära sonen spela schack också. Och spela lite elfiol. Kanske får ägna tid åt sånt som inte är lika roligt också. Lövräfsning, målning, inoljning av altan, reparation av förråd osv osv osv. Nej, inte planera för mycket nu. Då spricker allt säkert.
Leka Jean Luc Ponty är aldrig fel!
Trevligt slut på onsdagkvällen!
Förhoppningsvis är man piggare imorgon? Idag cyklade sonen omkull med sin sparkcykel på väg från skolan. Gråtandes vände han tillbaka till skolan och blev omplåstrad av en snäll fröken. Jag lättade på den maffiga kompressen ikväll och det var inget litet sår han hade fått på vänster knä. Det satt kvar en hel del asfalt och grus också, så jag fick ta på mig Röda Kors-rollen och tvätta rent så gott det gick, och sätta på en ny kompress.
Elakartad "jordgubbe" på knät. Efter denna olycka var han inte alls sugen att följa med mig och titta på de andra killarna när de skulle spela match mot Kallhäll. Vi är 20 killar i laget och fyra tränare, och kvällens match var den första i vårens Sankt Erikscup när jag inte var uppsatt som coach. Jag skämtade efter gårkvällens förlust att det vilar en förbannelse över när jag är coach, och att jag har varit med i samtliga fyra förlustmatcher hittills. Därför trodde jag att det skulle gå bra ikväll.... Jag blev försenad till matchen. När jag kom ca 8-9 minuter efter avspark berättade de andra föräldrarna för mig att "vi" ledde med 2-0. Givetvis rasade allt så fort jag satte min fot i närheten av planen. Vi förlorade matchen med 2-4, och visst är det nog faktiskt så, att det vilar en förbannelse över min närvaro. Hade jag inte dykt upp för att titta på matchen hade vi säkert vunnit matchen.
Hade jag hållit mig undan hade vi kanske vunnit? I ombyggnadsröran på jobbet hade jag förra veckan en lömsk murare från Arkans tigrar på rummet. Idag hade jag en ung tjej som var och målade och spacklade väggar och tak. Stämningen var inte alls lika hotfull längre.
Fyra dagars ledighet väntar och ingenting är inplanerat. Men det finns att göra. Vi får se vad det blir för väder, och om det i så fall blir inne- eller uteaktivitet? Om inte annat måste jag premiärskjuta med blåsröret. Hade planerat det förra helgen men hann aldrig. Kanske ska lära sonen spela schack också. Och spela lite elfiol. Kanske får ägna tid åt sånt som inte är lika roligt också. Lövräfsning, målning, inoljning av altan, reparation av förråd osv osv osv. Nej, inte planera för mycket nu. Då spricker allt säkert.
Leka Jean Luc Ponty är aldrig fel!Trevligt slut på onsdagkvällen!
Bloggpaus
Japp, det blev ett litet blogguppehåll. Men skriva är ju kul så det är inget permanent uppehåll utan bara en liten paus som jag var tvungen att ta, för att hinna med en del andra saker.
Väääädret, har inte varit så kul den sista tiden. Men idag var det fint! Såg riktigt bra ut när vi styrde mot Spånga IP vid 4-tiden för att spela fotboll i Sanktan. Givetvis var därför matchen inomhus - i stora hallen med konstgräs. Den bortamatchen skulle vi haft 21 april istället, när vi stod ute i Kungsängen och huttrade i 0-gradigt snöblandat regn. Matchen gick inte så bra, men vi har kul, vi låter alla spela, vi roterar runt och toppar inte något av våra två lag inför någon match. Det ska man inte göra med 8-åringar. Nu hoppas vi att den inledande negativa trenden med fyra raka förluster ska ändra sig. Redan ny match imorgon hemma mot Kallhäll.
Lyxigt med konstgräs inomhus! Undrar hur svårt det är att få träningstid där på vintern för Spångalagen?
Igår hade min arbetsgivare årlig föreningsstämma ute på Yasuragi. Någon tvagning eller japanska badbaljor blev det inte. Det enda vi hann med efter själva stämman var lunch i "Tokyo". Sen blev det transport tillbaka till jobbet och byggarbetsplatsen. Brädstumparna som sitter högst upp mot taket och som återstår av den rivna väggen hade "byggts in" och planka hade lagts i skarven mellan de två ursprungliga rummens golv. Sakta men säkert kanske vi börjar se slutet på byggröran, även om det är en bit kvar.
Interiör från Yasuragi - Hasseludden.
I helgen hade jag tjall på kistan. Det kan vara värt att notera för omvärlden anser jag och därför skriver jag det här.
I övrigt har det inte hänt något sensationellt mer än de knallar som sker i hockey-VM.
Imorgon är det onsdag och sen väntar fyra lediga dagar. SKÖÖÖÖÖÖNT!
Väääädret, har inte varit så kul den sista tiden. Men idag var det fint! Såg riktigt bra ut när vi styrde mot Spånga IP vid 4-tiden för att spela fotboll i Sanktan. Givetvis var därför matchen inomhus - i stora hallen med konstgräs. Den bortamatchen skulle vi haft 21 april istället, när vi stod ute i Kungsängen och huttrade i 0-gradigt snöblandat regn. Matchen gick inte så bra, men vi har kul, vi låter alla spela, vi roterar runt och toppar inte något av våra två lag inför någon match. Det ska man inte göra med 8-åringar. Nu hoppas vi att den inledande negativa trenden med fyra raka förluster ska ändra sig. Redan ny match imorgon hemma mot Kallhäll.
Lyxigt med konstgräs inomhus! Undrar hur svårt det är att få träningstid där på vintern för Spångalagen?Igår hade min arbetsgivare årlig föreningsstämma ute på Yasuragi. Någon tvagning eller japanska badbaljor blev det inte. Det enda vi hann med efter själva stämman var lunch i "Tokyo". Sen blev det transport tillbaka till jobbet och byggarbetsplatsen. Brädstumparna som sitter högst upp mot taket och som återstår av den rivna väggen hade "byggts in" och planka hade lagts i skarven mellan de två ursprungliga rummens golv. Sakta men säkert kanske vi börjar se slutet på byggröran, även om det är en bit kvar.
Interiör från Yasuragi - Hasseludden. I helgen hade jag tjall på kistan. Det kan vara värt att notera för omvärlden anser jag och därför skriver jag det här.
I övrigt har det inte hänt något sensationellt mer än de knallar som sker i hockey-VM.
Imorgon är det onsdag och sen väntar fyra lediga dagar. SKÖÖÖÖÖÖNT!
Bysten som fick fötter
När jag förra veckan käkade lunch med två f.d. kollegor kom vi också osökt in på en gammal händelse som inträffade i början på 90-talet. Jag brukar glömma bort denna händelse men en av de f.d. kollegorna är mästerlig på att med några års mellanrum påminna om vad som hände. Vi arbetade på ett numera insomnat försäkringsbolag. Vårt kontor låg på Birger Jarlsgatan 43. För att förhöja den annars ganska grå och trista stämningen som kan råda på ett försäkringsbolag, anordnades med jämna mellanrum pubkvällar. Man snackar skit, dricker några öl under avspända former, och lämnar arbetsoket därhän för några timmar. Just den pubkvällen som var den kvällen, när detta hände, blev den sista på ett tag vilket vi inte visste när vi stod/satt där och släckte törsten. Vi var några personer som var ovanligt törstiga denna kväll, bl.a. den f.d. kollegan som med jämna mellanrum påminner mig om vad som hände. Vi kom på att vi skulle skoja med en av tjejerna som satt i kundtjänst. När man kom in i entrén på BJ43, som vi sa, fanns det dels en reception som kunde vägleda besökare rätt i huset som bestod av flera våningar. Precis bakom receptionen huserade kundtjänst. Givetvis var det på den tiden mest kundtjänst via telefon, men ibland kom det också kunder in, rent fysiskt, och ville diskutera sina försäkringar. Därav deras placering precis bakom receptionen. I entrén till BJ43 fanns också en byst, föreställande grundaren av det gamla fina försäkringsbolaget Valand, som senare gick upp i det försäkringsbolag som jag då arbetade på. Denna byst som föreställde grundaren, Claes Virgin (eller Classe som vi sa) var givetvis skittung. Vi fick denna kväll den briljanta idén att vi skulle flytta Classe från sin position i entrén, till den här tjejen i kundtjänsts skrivbord. Detta skedde också. Glada i hågen tog vi itu med detta uppdrag och kånkade och slet med oanade krafter Classe till det skrivbord där vi ville ha honom. Nöjda med vårt tilltag lämnade vi den för kvällen tomma kundtjänst/entrén och fortsatte pubkvällen. Nästa dag blev inte lika rolig. Kundtjänst hade givetvis kontaktat de på firman som hade hand om allt praktiskt som rörde fastigheten. Att arbeta och ha en skitstor och skittung Classe på sitt skrivbord funkade ju inte. Och ingen förstod hur Classe hade hamnat där han hamnat. Dessutom var tydligen Classe så tung så att vi hade gjort skapliga repor i skrivbordet vi ställde honom på. Inte bra! De skyldiga trädde aldrig fram. Vi böjde våra huvuden djupare i våra svåra och tunga försäkringsfall och låtsades som det regnade. Domen som kort därefter förkunnades: Inga mer pubkvällar!!! Så det var bara att skämmas i tysthet. Man får betänka att vi var unga, omogna och aaaningen onyktra. Hade man gjort något dylikt idag...så hade man från början aldrig gjort det. Hade man av någon konstig anledning ändå gjort det, hade man ju fått bära hundhuvudet (eller Classe-huvudet) och trätt fram och erkänt, betalat det sabbade skrivbordet och flyttat tillbaka Classe. Men nu blev det inte så. Vi var tystare än Maskeradligan var på sin rättegång.
Konstigt att vi hittade på en sån sak? Pubkvällarna var ju lugna tillställningar...
När vi nu nästan 20 år senare diskuterar det inträffade så säger min f.d. kollega. "Ja, jag var för svag, jag orkade aldrig lyfta den där tunga bysten. Jag har för mig att det var du Niclas som lyfte honom helt själv"..... Och i samma mening säger han "Du var ju känd som försäkringsbranschens Roland Niederman!" JAG!!!??? Lyfta Classe helt själv!!!?? Nä, så kan det aldrig ha varit! Jag vill minnas att vi var minst fyra st som kånkade Classe till skrivbordet. Helt ärligt måste jag medge att detaljminnet från denna händelse är väldigt svagt. Jag minns bara fragment. Nu när man fått lite distans till detta kan man skoja och skämta om det. Men dumt och omoget var det!
"Försäkringsbranschens Roland Niederman"..jo jag tackar jag. Här håller Lisbeth Salander på att bli kvitt Rolle.
(När jag googlar på Classe så är det ganska festligt att jag hittar en sida hos Agria - djurförsäkringsbolaget - där det står om att just bysten av Classe numera finns hos Agria, och att han grundade Agria också, vilket jag inte kände till.)
http://www.agria.se/agria/index.nsf/LinkFrameSet?ReadForm&url=http://www.agria.se/agria/text.nsf/id/2730
Benen känns ganska sega på morgnarna. Jag får sällan flyt i cyklingen på morgnarna. Det känns som mina ben ligger kvar hemma i sängen, eller som någon håller i cykeln bakifrån. Men det är väl fortfarande ovanan. Med cykling imorgon blir det första veckan i år som jag har "full cykelvecka", vilket inte innebär att jag cyklar onykter utan att jag har cyklat veckans alla arbetsdagar. Hemåt däremot är jag lite piggare och häromdagen när vindarna var gynnsamma slog jag till och med mitt tidigare rekord som låg på jämna 36 minuter med 40 sekunder. 35.20 när jag mätte från Stadshuset och hem. Rekord är till för att slås!
Undrar hur snabbt de där gick?
Idag kom en lömsk murare och började mura igen "skarven" där väggen suttit. Tystlåten och fientlig uppsyn hade han. Jag märkte flera gånger att han stod och stirrade på mig genom plasten, och fortsatte att stirra när jag stirrade tillbaka från min sida av plasten. När hans mobil ringde började han prata på ett obegripligt språk som jag drog egna slutsater var någon östeuropeisk variant. Tacka vet jag colombianen! Han är lite pratsam, men i alla fall glad och trevlig.
Jag är nästan säker på att muraren hade varit med i Arkans Tigrar.
Imorgon är det äntligen fredag!!! Och det känns faktiskt inte helt fel. I helgen blir det mycket fotboll. 1,5 timmes träning på gruset på lördagmorgon, och så bortamatch på söndag förmiddag. Och så pressar vi in ett kalas för grabben på lördag eftermiddag. Ingen rast och ro!
På återbloggis!
Konstigt att vi hittade på en sån sak? Pubkvällarna var ju lugna tillställningar...När vi nu nästan 20 år senare diskuterar det inträffade så säger min f.d. kollega. "Ja, jag var för svag, jag orkade aldrig lyfta den där tunga bysten. Jag har för mig att det var du Niclas som lyfte honom helt själv"..... Och i samma mening säger han "Du var ju känd som försäkringsbranschens Roland Niederman!" JAG!!!??? Lyfta Classe helt själv!!!?? Nä, så kan det aldrig ha varit! Jag vill minnas att vi var minst fyra st som kånkade Classe till skrivbordet. Helt ärligt måste jag medge att detaljminnet från denna händelse är väldigt svagt. Jag minns bara fragment. Nu när man fått lite distans till detta kan man skoja och skämta om det. Men dumt och omoget var det!
"Försäkringsbranschens Roland Niederman"..jo jag tackar jag. Här håller Lisbeth Salander på att bli kvitt Rolle. (När jag googlar på Classe så är det ganska festligt att jag hittar en sida hos Agria - djurförsäkringsbolaget - där det står om att just bysten av Classe numera finns hos Agria, och att han grundade Agria också, vilket jag inte kände till.)
http://www.agria.se/agria/index.nsf/LinkFrameSet?ReadForm&url=http://www.agria.se/agria/text.nsf/id/2730
Benen känns ganska sega på morgnarna. Jag får sällan flyt i cyklingen på morgnarna. Det känns som mina ben ligger kvar hemma i sängen, eller som någon håller i cykeln bakifrån. Men det är väl fortfarande ovanan. Med cykling imorgon blir det första veckan i år som jag har "full cykelvecka", vilket inte innebär att jag cyklar onykter utan att jag har cyklat veckans alla arbetsdagar. Hemåt däremot är jag lite piggare och häromdagen när vindarna var gynnsamma slog jag till och med mitt tidigare rekord som låg på jämna 36 minuter med 40 sekunder. 35.20 när jag mätte från Stadshuset och hem. Rekord är till för att slås!
Undrar hur snabbt de där gick? Idag kom en lömsk murare och började mura igen "skarven" där väggen suttit. Tystlåten och fientlig uppsyn hade han. Jag märkte flera gånger att han stod och stirrade på mig genom plasten, och fortsatte att stirra när jag stirrade tillbaka från min sida av plasten. När hans mobil ringde började han prata på ett obegripligt språk som jag drog egna slutsater var någon östeuropeisk variant. Tacka vet jag colombianen! Han är lite pratsam, men i alla fall glad och trevlig.
Jag är nästan säker på att muraren hade varit med i Arkans Tigrar. Imorgon är det äntligen fredag!!! Och det känns faktiskt inte helt fel. I helgen blir det mycket fotboll. 1,5 timmes träning på gruset på lördagmorgon, och så bortamatch på söndag förmiddag. Och så pressar vi in ett kalas för grabben på lördag eftermiddag. Ingen rast och ro!
På återbloggis!
Onsdag med full rulle
Kroppen var trött i morse. Inget minne av att jag stängt av någon av mina väckarklockor, utan vaknade med ett ryck kl 06:40. En tidpunkt då jag redan borde sitta på järnhingsten och trampa på för fullt. Bara att sätta igång onsdagen med ett ryck.
Väl framme på jobbet gick det inte heller att ta det lugnt. Snabbt in i duschen för att hinna bli klar till ett möte som var inbokat till kl 9. En och en halv timme senare blev jag utsläppt, och kunde så småningom gå och träna på lunchen. Eftermiddagen blev kort och intensiv och jag var tvungen att gå ganska tidigt för att hinna hem i tid och ladda för kvällens fotbollsmatch.
Tur att vi har dusch på jobbet, dock inget Psycho-duschdraperi. Det borde vi ha!
Vår första hemmamatch i Sanktan. Vi mötte ett betydligt bättre och fysiskt större lag från Viksjö som faktiskt stundtals ägde matchen helt i sina händer - och fötter. De hade bra krut i dojjorna och många skott gick dock över, plus att vår målis hade en stor del i att hålla siffrorna nere. 0-1 i halvtid blev tillslut 0-4, men vi hade kul och lärde oss säkert något av detta också. Killar i 8-årsåldern låter sig inte nedslås av en sån här förlust. De ser rätt glada ut ändå när de har förlorat.
Hård kamp hemma på "Maltan".
Väl hemma har det inte blivit så mycket mer än äta, tv och nu sitta vid datorn.
Min inplastade vardag fortsätter på jobbet. Idag la de murbruk i "rännan" som uppstått i golvet, där väggen mellan våra rum stod. Vi börjar så sakteliga diskutera hur vi ska sitta, och om vi ska ha heltäckningsmatta eller inte, eller flera mindre mattor. Städfirman är helt emot heltäckningsmatta och "har inte betalt för att dammsuga"!!! Hur kan man göra så som fastighetsägare/hyresvärd? Den heltäckningsmatta som bitvis ligger i korridoren är tydligen ingen hit den heller eftersom den måste ångtvättas vid behov. Så hur golvet ska lösas är inte klart ännu. På fredagkväll ska de fylla igen "rännan" genom att lägga en planka över så att våra rum blir "sammanfogade". Undrar vad de hittar för mellanting mellan min parkett och rumsgrannens furugolv? Tv på rummet är också på tapeten. Kan vi försvara en 40-tumsskärm att ha vid utbildningar? I så fall perfekt till VM som börjar om 37 dygn! De tidiga matcherna börjar redan kl 13:30 och det har man ju annars inte hunnit hem till. Men hur ska vi då möblera i rummet så att alla ser tv:n? Och hur gör vi med den fjärde av oss som inte alls är intresserad av fotboll? Och hur jag ska göra med mina svettiga cykelkläder vet jag ännu inte riktigt? Frågorna är många men fortfarande på nivå i-landsproblem.
Bruket brinner.
Imorgon är det torsdag! Den nästbästa vardagen, men den fjärde bästa veckodagen bland veckans alla dagar. På återbloggis!
Väl framme på jobbet gick det inte heller att ta det lugnt. Snabbt in i duschen för att hinna bli klar till ett möte som var inbokat till kl 9. En och en halv timme senare blev jag utsläppt, och kunde så småningom gå och träna på lunchen. Eftermiddagen blev kort och intensiv och jag var tvungen att gå ganska tidigt för att hinna hem i tid och ladda för kvällens fotbollsmatch.
Tur att vi har dusch på jobbet, dock inget Psycho-duschdraperi. Det borde vi ha! Vår första hemmamatch i Sanktan. Vi mötte ett betydligt bättre och fysiskt större lag från Viksjö som faktiskt stundtals ägde matchen helt i sina händer - och fötter. De hade bra krut i dojjorna och många skott gick dock över, plus att vår målis hade en stor del i att hålla siffrorna nere. 0-1 i halvtid blev tillslut 0-4, men vi hade kul och lärde oss säkert något av detta också. Killar i 8-årsåldern låter sig inte nedslås av en sån här förlust. De ser rätt glada ut ändå när de har förlorat.
Hård kamp hemma på "Maltan". Väl hemma har det inte blivit så mycket mer än äta, tv och nu sitta vid datorn.
Min inplastade vardag fortsätter på jobbet. Idag la de murbruk i "rännan" som uppstått i golvet, där väggen mellan våra rum stod. Vi börjar så sakteliga diskutera hur vi ska sitta, och om vi ska ha heltäckningsmatta eller inte, eller flera mindre mattor. Städfirman är helt emot heltäckningsmatta och "har inte betalt för att dammsuga"!!! Hur kan man göra så som fastighetsägare/hyresvärd? Den heltäckningsmatta som bitvis ligger i korridoren är tydligen ingen hit den heller eftersom den måste ångtvättas vid behov. Så hur golvet ska lösas är inte klart ännu. På fredagkväll ska de fylla igen "rännan" genom att lägga en planka över så att våra rum blir "sammanfogade". Undrar vad de hittar för mellanting mellan min parkett och rumsgrannens furugolv? Tv på rummet är också på tapeten. Kan vi försvara en 40-tumsskärm att ha vid utbildningar? I så fall perfekt till VM som börjar om 37 dygn! De tidiga matcherna börjar redan kl 13:30 och det har man ju annars inte hunnit hem till. Men hur ska vi då möblera i rummet så att alla ser tv:n? Och hur gör vi med den fjärde av oss som inte alls är intresserad av fotboll? Och hur jag ska göra med mina svettiga cykelkläder vet jag ännu inte riktigt? Frågorna är många men fortfarande på nivå i-landsproblem.
Bruket brinner. Imorgon är det torsdag! Den nästbästa vardagen, men den fjärde bästa veckodagen bland veckans alla dagar. På återbloggis!
Slut som organist
Slut som organism.
Slut som organist.
Dvs tänkte försöka hänga med några decennier till, men ikväll är jag för trött för att blogga.
36 km cykel, benträning på lunchen, massage på eftermiddagen, fotbollsträning med småkillar och skjutsa innebandytjejer tar på krafterna.
Hoppas ha mer krafter imorgon.
Slut som organist.
Dvs tänkte försöka hänga med några decennier till, men ikväll är jag för trött för att blogga.
36 km cykel, benträning på lunchen, massage på eftermiddagen, fotbollsträning med småkillar och skjutsa innebandytjejer tar på krafterna.
Hoppas ha mer krafter imorgon.
Förtätning
Operation ”Förtätning” av våra kontorslokaler har inletts. I fredags morse kom en colombian, med förflutet från Medellin-kartellen som förpackare av ”leveranser”, och började plasta in mitt rum. Eller rättare sagt plastade in 1,5 meter från den vägg som skulle rivas i helgen. När han fick hjälp av en snickare att sätta upp spjälorna som plasten skulle fästas på, började det borras och låta så jag var tvungen att ta en lååång lunch. Hade först ambitionen att gå och träna men ”luften gick ur mig” när jag kom ut på gatan och fick frisk luft (fast det borde vara tvärtom!). Satte mig på Konserthusets trappa istället en kvart och inväntade att Kungshallen skulle öppna så man kunde äta. När jag kom tillbaka från lunchen var inplastningen klar. Som jag nämnt på FB så är känslan att jag är ett offer för seriemördaren Dexter – ”tv-serien ”Dexter” – när han infångat ett offer plastar han alltid in lokalen där han ska ta itu med sina offer, för att inte slabba ned i onödan. Dexter har ju en komplex bakgrund och det är svårt att låta bli att sympatisera med honom. Hans offer är ju alltid skurkar, som kommit undan rättvisan, så det är aldrig några oskyldiga som faller offer för Dexter. En mycket bra tv-serie som gått i tre säsonger i Sverige. Jag tror att den fjärde är på gång. Fredagen tog slut och jag kunde bläddra mig fram till "jacket" i plasten som var min nya ingång, ta mig ut ur min kuvös och bege mig hemåt. 
Dexter - Miamipolisens blodexpert och seriemördare på fritiden.
Valborgsässoafton blev väldigt lugnt hemma hos oss. Vi försökte hålla täta kontakter med döttrarna som givetvis inte höll sig hemma utan var ute och härjade, men de kom hem tillslut och man kunde andas ut. 
Inga eldar för min del.
På lördagmorgon var det fotbollsträning igen. Nere på Hässelby IP rök det fortfarande från brasan, eller det som återstod av brasan, som man tänt på kvällen innan. Det blev en utmaning att hålla killarna ifrån röken. De var väldigt nyfikna på att gå och titta på den rykande askhögen, men vi hade en bra träning och det bådar gott inför kommande matcher.
Helgen flöt sen på utan att något sensationellt inträffade. Idag har det firats födelsedag i hemmet. Minstingen fyllde 8 och hade säkert legat vaken en halvtimme i morse när vi övriga kom in och sjöng. STORT förstås att fylla 8 bast! Ikväll var 8-åringen en slagen hjälte som nästan hade ögonen i kors av trötthet. Dessutom klagade han över ont i örat men vi får hoppas att det inte blir något av det.
När jag kom till jobbet i morse hade "väggen" rivits. Plasten satt kvar som skydd men man kunde skönja ett lager av damm överallt. Min nye rumskompis - på andra sidan väggen - hade lite sämre flyt då den colombianske inplastaren tydligen hade missat ett litet hål vilket resulterade i att det var damm överallt hos honom, papper, tangentbord, dator, skrivbord, stolar...ja..överallt. Colombianen fick slita hårt med trasa, svabb och dammsugare innan det blev någorlunda ok igen. Sen slet de ner all plast så man fick en känsla av hur det egentligen skulle bli ett detta nya "storrum". Mitt på dagen hade vi möte med arkitekt, byggledare, och några fler. Problem som man inte förutsett hade givetvis uppstått. Min rumsgrannes furugolv var ungefär 1,5 cm lägre än mitt parkettgolv. Frågan uppstod då hur man lättast skulle fixa det. Alternativet att ta bort furugolvet och lägga något under för att sen lägga tillbaka furugolvet och få samma höjd som "mitt" parkettgolv lät kostsamt och invecklat. Vi fyra som ska sitta i rummet hade resonerat innan om att man kanske behöver lägga in en mjukmatta i hela rummet för att dämpa allt ljud som vi kommer att skapa. Byggkillarna verkade tycka det var en bra idé eftersom det skulle innebära att man fick en chans att "spackla upp" furugolvet för att få samma nivå på de två golven. Det kan ju vara svårt att möblera om man har ett golv som är olika höjd på. Vi bestämde i alla fall att vi börjar enklast möjligt med att fylla igen "hålet" i golvet där väggen suttit, för att se om det går att ha så överhuvudtaget. Fortsättning följer. Hur vi ska placera oss i det nya storrummet håller vi på att diskutera. Det kan vara knepigt att flytta ihop för vuxna människor. Fyra olika viljor som tycker och vill olika saker.
Så här fin var min vägg innan den revs. 
Hela mitt rum blev inplastat. 
Instängd som i en kuvös. 
Ja hela jag blev inplastad. 
Och i morse var väggen puts väck!
Polsk riksdag - hur gör vi med golvet?
Även du min Brutus!
Comebacken på jobbet gick bra. Fick en hel del gjort, eftersom det var saker som bara var tvunget att bli gjort eftersom jag varit fysiskt frånvarande i tre dagar (och psykiskt frånvarande i tre år...). Fick också möblera om i mitt rum eftersom en av fyra väggar ska rivas i helgen och i morgon bitti kommer det människor och ska plasta in väggen så att det inte blir för mycket väggdamm på alla mina papper som ligger på skrivbordet. Fas 1 i förtätningen har inletts. Hur ska det gå? Jag fick också veta att jag i fortsättningen inte får ta med mig cykeln till mitt nya rum. Nää ok, det hade jag faktiskt förstått själv, eftersom vi är fyra st som ska sitta i det nya rummet. Inga blöta handdukar eller svettiga cykelkläder kan jag heller sprida ut. Det blir en svår omställning detta!
Får väl sluta ha kläder på mig när jag cyklar........
Saknade cyklingen innerligt när jag trängdes på tunnelbanan och imorgon får det bli cykel igen. Jag får hålla igen lite eftersom jag har varit risig. Jag behöver ju inte slå några rekord just imorgon - kanske.
Får bli lugnt tempo imorgon!
Käkade lunch med några f.d. kollegor vilket alltid är roligt. Finns många gamla namn man ska gå genom och avhandla. Av någon anledning blev det stora diskussioner om Millenium-böckerna/filmerna. Allt i böckerna/filmerna känns givetvis inte trovärdigt, men om man bara skulle hålla sig till vad som är möjligt, skulle det kanske inte bli så bra? Lisbeth Salander är givetvis en hjälte av stora mått, men hur lätt/svårt är det egentligen att hacka sig in överallt som hon och Pogue gör? Och kan det vara så att det fortfarande finns en hemlig organisation inom polisen som opererar helt efter eget bevåg? "Vi tar de beslut som ingen annan vågar fatta!" Fantastiskt att en gammal idol som Hasse Alfredsson även fick en roll i den tredje och sista filmen!
Lisbeth och Hasse.
Ikväll har min sjundeklassare och hennes årskamrater haft Öppet Hus på skolan. Arbeten förevisades och sen kom höjdpunkten - sex små dramatiseringar med handlingen förlagd till romartiden. Allt från Asterix & Obelix, hur Rom kom till (Romulus och Remus, Vesuvius utbrott, Slavhandel, Gladiatorspel till när Julius Caesar blev mördad. "Även du min Brutus!" Kul att se, och jag är imponerad av dagens ungdomar som är orädda och vågar framträda inför föräldrar och syskon så obehindrat. Hade någon bett mig göra samma sak när jag gick i sjuan hade jag förmodligen hoppat ned från Klinten (Visbys högsta "berg" innanför murarna) eller hoppat ned i hamnen. Så jag kan tycka så här efteråt att det var tur jag slapp detta när jag gick i sjuan. Men det hade säkert varit nyttigt.
Eftersom jag har läst på om mordet på Julius Caesar vet jag att Brutus mor var en av JC:s älskarinnor, och därför betraktade JC Brutus som en son. När JC fick de 23 dödande dolkhuggen av de sammansvurna, däribland Brutus ska han egentligen ha sagt "Även du mitt barn?". När Shakespeare långt senare skrev sitt drama om JC ändrade han detta till det mera kända "Även du min Brutus?", som ju fortfarande är poppis att säga när man tycker någon har begått förräderi.
Julius Caesar, icke att förväxla med Julia Caesar!
Imorgon är det Valborg och vi predikar för tonåringarna här hemma vad som kan hända. De försöker dock lugna oss och säger att "det är som en vanlig fredag". Inte vet jag? När man pratar med somliga är det inte som en vanlig fredag. Idag när jag gick förbi Systemet vid Brommaplan för att bila mig hem sista biten stod "Polisens volontärer" utanför Systemet med färggranna västar på sig. Inte vet jag riktigt vad de gjorde där? Om någon langar så tror jag att det sker en bit från Systemet. Och inte visste jag att polisen hade volontärer? Man lär sig alltid något nytt.
Och så fyller Knugen år imorgon. Grattis i förskott Knugen, om du läser det här! Och, abdikera och skänk ditt feta apanage till bättre behövande! Det är 2010 och kungar, drottningar och prinsessor hör inte tiden till. Förlåt Knugen! Jag vet att det är hårda ord, men jag tycker faktiskt att kungahuset känns en aning förlegat. Jag har snackat lite lätt med Vickan om det här, och hon funderar ändå på att förespråka avskaffande av kungahuset och abdikera när det är hennes tur, men har inte sagt något till dig eftersom hon är lite rädd att du ska bli sur. Skriv historia och ta tag i saken du vetja'!
Du kan ju bli lastbilschaffis eller nå't!?
På återhörande!
Får väl sluta ha kläder på mig när jag cyklar........Saknade cyklingen innerligt när jag trängdes på tunnelbanan och imorgon får det bli cykel igen. Jag får hålla igen lite eftersom jag har varit risig. Jag behöver ju inte slå några rekord just imorgon - kanske.
Får bli lugnt tempo imorgon!Käkade lunch med några f.d. kollegor vilket alltid är roligt. Finns många gamla namn man ska gå genom och avhandla. Av någon anledning blev det stora diskussioner om Millenium-böckerna/filmerna. Allt i böckerna/filmerna känns givetvis inte trovärdigt, men om man bara skulle hålla sig till vad som är möjligt, skulle det kanske inte bli så bra? Lisbeth Salander är givetvis en hjälte av stora mått, men hur lätt/svårt är det egentligen att hacka sig in överallt som hon och Pogue gör? Och kan det vara så att det fortfarande finns en hemlig organisation inom polisen som opererar helt efter eget bevåg? "Vi tar de beslut som ingen annan vågar fatta!" Fantastiskt att en gammal idol som Hasse Alfredsson även fick en roll i den tredje och sista filmen!
Lisbeth och Hasse. Ikväll har min sjundeklassare och hennes årskamrater haft Öppet Hus på skolan. Arbeten förevisades och sen kom höjdpunkten - sex små dramatiseringar med handlingen förlagd till romartiden. Allt från Asterix & Obelix, hur Rom kom till (Romulus och Remus, Vesuvius utbrott, Slavhandel, Gladiatorspel till när Julius Caesar blev mördad. "Även du min Brutus!" Kul att se, och jag är imponerad av dagens ungdomar som är orädda och vågar framträda inför föräldrar och syskon så obehindrat. Hade någon bett mig göra samma sak när jag gick i sjuan hade jag förmodligen hoppat ned från Klinten (Visbys högsta "berg" innanför murarna) eller hoppat ned i hamnen. Så jag kan tycka så här efteråt att det var tur jag slapp detta när jag gick i sjuan. Men det hade säkert varit nyttigt.
Eftersom jag har läst på om mordet på Julius Caesar vet jag att Brutus mor var en av JC:s älskarinnor, och därför betraktade JC Brutus som en son. När JC fick de 23 dödande dolkhuggen av de sammansvurna, däribland Brutus ska han egentligen ha sagt "Även du mitt barn?". När Shakespeare långt senare skrev sitt drama om JC ändrade han detta till det mera kända "Även du min Brutus?", som ju fortfarande är poppis att säga när man tycker någon har begått förräderi.
Julius Caesar, icke att förväxla med Julia Caesar! Imorgon är det Valborg och vi predikar för tonåringarna här hemma vad som kan hända. De försöker dock lugna oss och säger att "det är som en vanlig fredag". Inte vet jag? När man pratar med somliga är det inte som en vanlig fredag. Idag när jag gick förbi Systemet vid Brommaplan för att bila mig hem sista biten stod "Polisens volontärer" utanför Systemet med färggranna västar på sig. Inte vet jag riktigt vad de gjorde där? Om någon langar så tror jag att det sker en bit från Systemet. Och inte visste jag att polisen hade volontärer? Man lär sig alltid något nytt.
Och så fyller Knugen år imorgon. Grattis i förskott Knugen, om du läser det här! Och, abdikera och skänk ditt feta apanage till bättre behövande! Det är 2010 och kungar, drottningar och prinsessor hör inte tiden till. Förlåt Knugen! Jag vet att det är hårda ord, men jag tycker faktiskt att kungahuset känns en aning förlegat. Jag har snackat lite lätt med Vickan om det här, och hon funderar ändå på att förespråka avskaffande av kungahuset och abdikera när det är hennes tur, men har inte sagt något till dig eftersom hon är lite rädd att du ska bli sur. Skriv historia och ta tag i saken du vetja'!
Du kan ju bli lastbilschaffis eller nå't!? På återhörande!
Comeback
Då ska man försöka crawla sig upp på banan igen, efter några sjukdagar. Halsont, feber och ont i stora skallen har hållit mig hemma de senaste dagarna. Nu känns det bättre och jag hoppas få avsluta veckan i gammal fin form. Dock ingen cykel imorgon. Får se hur det känns på fredagmorgon. Då kanske det kan bli en lugn tur så man inte åker på något bakslag.
Det är inte lätt att vara sjuk!
Har under detta blogguppehåll haft många uppslag till bloggämnen, men när man inte skriver ned dem direkt så försvinner de lika snabbt som en avlöning.
Lika snabbt som en avlöning försvann senaste avlöningen tidigare ikväll när jag gjorde räkningarna. Eller i alla fall stora delar av avlöningen. Bara att betala och se glad ut. Och igår gjorde jag fem st deklarationer. Bra jobbat så man slipper sitta med detta i sista stund. Härligt att sitta och ge sig själv beröm i sin egen blogg! Men det är ju bara jag själv som läser den.... Är du som läser detta inte JAG så ta och kolla upp om du inte har något bättre dig för än att läsa denna blogg som bara handlar om vardagstrivialiteter. I synnerhet när bloggaren i fråga har tappat fantasin efter för många dagars uppehåll.
Räkningsberget är inte att leka med!
Just nu spelas den andra semifinalen i Champions League mellan Barca och Inter. Inter har 3-1 med sig från förra veckans möte och en bit in i andra halvlek ser det uppförsbackigt ut för Barca. Tyvärr har jag inte tillgång till kanalen som visar matchen men jag använder mig av uppdateringstjänsten på "2010-talets lavalampa" - aftonbladet.se. Nu blev tydligen Zlatan utbytt också. Nej, det här kommer nog inte att gå vägen för Barca. Det blir Inter mot Bayern München i Ch.League-finalen 22 maj. Undrar hur Zlatan känner? Bytt klubb från Inter till Barca för att ha större chans att vinna Ch.League, och så förlorar just hans nya lag mot hans gamla, som går till final!!!??? Skaplig loser-stämpel på detta!!!
Jag har hittat en ny klubb åt dig efter Barca Zlatan!
Imorgon blir det som sagt comeback på jobbet och det känns skönt att få byta miljö och slippa vara hemma i sjuksängen, även om det verkar lite rörigt på jobbet just nu. Som jag tror jag har nämnt tidigare här ska dessutom väggen mellan mitt enorma rum och min rumsgrannes lika enorma rum rivas i helgen. Jag måste under torsdagen eller fredagen "rensa" väggen så det är fritt spelrum 1,5 meter för rivning. Sen ska vi sitta fyra personer i detta nya lilla kontorslandskap, där vi idag sitter två personer, med en vägg mellan oss. "Förtätning av lokalerna" heter det så vackert! Det är bara att gilla läget! Alternativet var ju att flytta till helt andra lokaler och sitta i ett gigantiskt kontorslandskap, och detta är kanske snäppet mindre dåligt? Jag återkommer givetvis med fler rapporter kring detta eftersom jag förstår att ni som läser undrar.
Undrar om man får hjälpa till att riva? Skulle vara kul!
Så! Detta får bli en första "lam" blogg efter mitt uppehåll. På återblogg!
Det är inte lätt att vara sjuk!Har under detta blogguppehåll haft många uppslag till bloggämnen, men när man inte skriver ned dem direkt så försvinner de lika snabbt som en avlöning.
Lika snabbt som en avlöning försvann senaste avlöningen tidigare ikväll när jag gjorde räkningarna. Eller i alla fall stora delar av avlöningen. Bara att betala och se glad ut. Och igår gjorde jag fem st deklarationer. Bra jobbat så man slipper sitta med detta i sista stund. Härligt att sitta och ge sig själv beröm i sin egen blogg! Men det är ju bara jag själv som läser den.... Är du som läser detta inte JAG så ta och kolla upp om du inte har något bättre dig för än att läsa denna blogg som bara handlar om vardagstrivialiteter. I synnerhet när bloggaren i fråga har tappat fantasin efter för många dagars uppehåll.
Räkningsberget är inte att leka med!Just nu spelas den andra semifinalen i Champions League mellan Barca och Inter. Inter har 3-1 med sig från förra veckans möte och en bit in i andra halvlek ser det uppförsbackigt ut för Barca. Tyvärr har jag inte tillgång till kanalen som visar matchen men jag använder mig av uppdateringstjänsten på "2010-talets lavalampa" - aftonbladet.se. Nu blev tydligen Zlatan utbytt också. Nej, det här kommer nog inte att gå vägen för Barca. Det blir Inter mot Bayern München i Ch.League-finalen 22 maj. Undrar hur Zlatan känner? Bytt klubb från Inter till Barca för att ha större chans att vinna Ch.League, och så förlorar just hans nya lag mot hans gamla, som går till final!!!??? Skaplig loser-stämpel på detta!!!
Jag har hittat en ny klubb åt dig efter Barca Zlatan!Imorgon blir det som sagt comeback på jobbet och det känns skönt att få byta miljö och slippa vara hemma i sjuksängen, även om det verkar lite rörigt på jobbet just nu. Som jag tror jag har nämnt tidigare här ska dessutom väggen mellan mitt enorma rum och min rumsgrannes lika enorma rum rivas i helgen. Jag måste under torsdagen eller fredagen "rensa" väggen så det är fritt spelrum 1,5 meter för rivning. Sen ska vi sitta fyra personer i detta nya lilla kontorslandskap, där vi idag sitter två personer, med en vägg mellan oss. "Förtätning av lokalerna" heter det så vackert! Det är bara att gilla läget! Alternativet var ju att flytta till helt andra lokaler och sitta i ett gigantiskt kontorslandskap, och detta är kanske snäppet mindre dåligt? Jag återkommer givetvis med fler rapporter kring detta eftersom jag förstår att ni som läser undrar.
Undrar om man får hjälpa till att riva? Skulle vara kul! Så! Detta får bli en första "lam" blogg efter mitt uppehåll. På återblogg!
Freezing my balls off!
Ja, som antyds i rubriken har det varit kallt idag. Riktigt kallt! Som om det inte räckte att man blev blöt och frös vid gårkvällens "stormatch" på Kungsängens IP. Nej, det var tydligen meningen att man skulle frysa idag också. Jag var dock så vaken i morse att jag noterade att termometern visade måttliga 0,5 plusgrader. Vi snackar inte en hel plusgrad, utan bara en halv. Det är stor skillnad, och just den halva graden gjorde att jag bestämde mig för långjalingar trots att jag vet att jag är så varm efter 5-7 minuters cykling att jag blir förbannad på mig själv för att ha tagit på mig för mycket. Men jag hatar att frysa! Och vad gör man inte för att slippa det man hatar? Jo man tar på sig långjalingarna. De var sköna att ha på hela cyklingen in till stan så jag ångrade mig aldrig. Hemma i förorten föll det stora snöflingor som blev vatten när de landade. När man kommit fram till jobbet och kånkat upp cykeln för trapporna och rullat in cykeln i sitt rum, inser man en sån här dag att långjalingar inomhus inte är någon höjdare. Jag kan dock aldrig kasta mig in i duschen direkt efter framkomst utan måste coola ner, svettas klart innan det blir dags för dusch. Innan sommaren ska väggen mellan mitt stora rum och min rumsgrannes stora rum rivas, och vi ska få ett litet mini-kontorslandskap att sitta och mysa i tre eller fyra personer. Jag undrar vad de kommer att tycka när jag kommer släpande på min skitiga cykel, och efter duschen hänger upp mina svettiga cykelkläder på tork? I-landsproblem!
Idag var det långkalsonger på som gällde.
Idag diskuterades det livligt på eftermiddagsfikat på jobbet om Madde och Jonte, och "skandalen" i kungahuset. Säkra källor bland eftermiddagsfikagänget meddelade att jo, Jonte har en liten kvinnojägare i sig, och det som nu har framkommit verkar inte alls förvånande. Hur ska detta sluta? Den första "skandalen" i det svenska kungahuset. Hm, det fanns ju elaka rykten om kungen för några år sen också, som har diskuterats i diverse nätforum och som t.o.m. skämtades om på Parlamentet. Den anklagade nyhetsuppläserskan på TV4 blev ju skitsur på sina "kollegor" som gjorde Parlamentet i samma kanal, och ryktena började florera. Sant eller bara falska rykten? Inte vet jag? Jag bryr mig inte! Men hallå! Om du "inte bryr dig", varför skriver du om det på din blogg då? Du verkar ju visst bry dig! Nej nej, jag lovar, jag bryr mig inte ett dugg! En helt annan sak som jag har märkt på sistone är att jag har börjat prata med mig själv. Är det ett ålderstecken? Jaaa, du börjar bli ganska gammal!
Jonte, vi vet vad du är för en! 
Dumpa honom Madde!
Calle, du har inte många siffror rätt! 
Tydligen gillar du nyhetsankaren?
Hemresan på cykel blev riktigt jobbig. En fasansfull motvind gjorde att jag vissa sträckor fick känslan av att helt stå still. Det gick inte snabbt, men tillslut kom jag i alla fall hem. Motvind är nog det värsta man kan drabbas av som cyklist, näst efter punktering, vurpa, påkörd, överkörd, åsknedslag, Tranebergsbro som havererar, flygplan på väg till Bromma flygplats som nödlandar på cykelbanan, grävskopa som gräver nära cykelbana och inte tänker på att det kan komma cykel och nästan backar över en, vassa småstenar, vassa taggar från växter, glassplitter och en hel del annat.
Skulle tagit helikoptern hem om jag hade vetat hur blåsigt det var!
Orkar inte mer idag. På återbloggis!
Idag var det långkalsonger på som gällde. Idag diskuterades det livligt på eftermiddagsfikat på jobbet om Madde och Jonte, och "skandalen" i kungahuset. Säkra källor bland eftermiddagsfikagänget meddelade att jo, Jonte har en liten kvinnojägare i sig, och det som nu har framkommit verkar inte alls förvånande. Hur ska detta sluta? Den första "skandalen" i det svenska kungahuset. Hm, det fanns ju elaka rykten om kungen för några år sen också, som har diskuterats i diverse nätforum och som t.o.m. skämtades om på Parlamentet. Den anklagade nyhetsuppläserskan på TV4 blev ju skitsur på sina "kollegor" som gjorde Parlamentet i samma kanal, och ryktena började florera. Sant eller bara falska rykten? Inte vet jag? Jag bryr mig inte! Men hallå! Om du "inte bryr dig", varför skriver du om det på din blogg då? Du verkar ju visst bry dig! Nej nej, jag lovar, jag bryr mig inte ett dugg! En helt annan sak som jag har märkt på sistone är att jag har börjat prata med mig själv. Är det ett ålderstecken? Jaaa, du börjar bli ganska gammal!
Jonte, vi vet vad du är för en! 
Dumpa honom Madde! 
Calle, du har inte många siffror rätt! 
Tydligen gillar du nyhetsankaren?Hemresan på cykel blev riktigt jobbig. En fasansfull motvind gjorde att jag vissa sträckor fick känslan av att helt stå still. Det gick inte snabbt, men tillslut kom jag i alla fall hem. Motvind är nog det värsta man kan drabbas av som cyklist, näst efter punktering, vurpa, påkörd, överkörd, åsknedslag, Tranebergsbro som havererar, flygplan på väg till Bromma flygplats som nödlandar på cykelbanan, grävskopa som gräver nära cykelbana och inte tänker på att det kan komma cykel och nästan backar över en, vassa småstenar, vassa taggar från växter, glassplitter och en hel del annat.
Skulle tagit helikoptern hem om jag hade vetat hur blåsigt det var! Orkar inte mer idag. På återbloggis!
Bilen spetsad på ett broräcke
Idag började jag och två kollegor diskutera krockar och vilka krockar/sammanstötningar man varit med om genom åren. När jag lugnt förklarade för dem att jag har kvaddat två bilar tittade de oförstående på mig, som om jag ljög för dem. Men jag ljuger aldrig! Inte om att jag har kvaddat bilar i alla fall. Nu är det här historia, och väldigt länge sen bägge gångerna det hände, men det föranleder ju att kvällens ämne i bloggen blir just bilkrockar/sammanstötningar.
Krocka är aldrig kul!
Den senaste gången detta hände var i början på 90-talet. Jag och blivande fru hade inköpt vår första bil tillsammans. Mest i syfte att bila runt i Europa, vilket vi också gjorde sommaren -91. En resa där vi såg och upplevde mycket under vår bilseglats på kontinenten. På höstkanten samma år tog vi oss en tur till Ikea vid Kungens Kurva för diverse inköp. När vi åkte ifrån Ikea från en av alla parkeringar som finns runtom varuhuset så kom vi (undrar varför jag skriver vi? det är bara en som kan köra i taget..och det var jag...) på en raksträcka där jag har för mig att man har ett Scandic Hotell på vänster sida och själva Ikea på höger sida, när man passerat Ikea-varuhuset på denna raksträcka där det kanske är 50 km/h som tillåten hastighet, ser jag att det är en bil som försöker tränga sig ut från en annan parkeringsutfart. Av någon anledning blir jag lätt upprörd och tänker "Han ska fan inte tränga sig ut innan mig så där bara", varpå jag gasar på lite extra för att komma förbi honom, innan han har hunnit svänga ut från parkeringen. Jag lyckas med detta, och precis när jag gasat på och tagit mig förbi honom så vrider jag på huvudet för att ge honom "onda ögat". Därefter handlar det om någon sekund. Min blivande fru skriker till, men jag reagerar för sent...PANG...jag har kört in en bil som är sist i kön framför ett rödlyse. Dessutom hade jag ju gasat på för att hinna före den bil som försökte smita ut framför mig. På den tiden hade man kasettband till bilradion. Det band som satt i bandspelaren, så där halvvägs in när man inte ville lyssna på just bandet utan istället radion, flög in och satte sig på plats vid sammanstötningen och bandaren fick frispel och började spela musiken på bandet abnormt snabbt. Där satt vi, lätt whiplashade och nykrockade, med ett kasettband som spelade musik alldeles för snabbt. Jag kom till sans och klev ur bilen och bekantade mig med föraren av den vita Golf Manhattan som jag precis hade kört in i baken på, med full kraft i kanske 40-50 knyck. Det fanns inte ett bromsspår i gatan. Jag skulle ju bara komma före den här andra bilen, som försökte tränga sig ut från parkeringen, och det lyckades jag med. Men jag tror att killen i den bilen var hemma före mig den kvällen...Vi skrev försäkringspapper med killen i Vita Golfen, han tackade mig för att jag hade kvaddat hans baklucka och satte sig i sin bil och körde därifrån. Vi fick ringa bärgare och som tur var hade vi inte köpt några möbler för de hade varit svårt att få plats med i det här enradiga sätet på bärgaren. Nej vi hade bara småprylar och annat tjafs som hade inhandlats på Ikea, så det fick plats i förarhytten på bärgningsbilen. Eftersom vi på den tiden bodde vid Globen var det naturligt att bilen hamnade på en verkstad i Globenområdet. Efter denna gång för snart 20 år sen har jag faktiskt inte krockat mer. Jag hoppas det var sista gången!
Opel Ascona var det som krocktestades 1991
Den första gången var egentligen en värre smäll och kunde ha slutat riktigt illa. Jag var nybliven körkortsinnehavare. Jag tog körkort i april 1983, några veckor efter 18-årsdagen, och jag minns såväl den dagen jag hade "tagit lappen". Det var VM i hockey på tv. Jag tror Tre kronor mötte tjeckerna, och i de två periodpauser som var under matchen så kastade jag mig ut till bilen för att köra några varv runt Visby under den kvart som periodpausen varade. Hur VM i hockey slutade 1983 minns jag inte, men sommaren kom och jag nyttjade friskt familjens "andra-bil", en Volvo Amazon årsmodell - 64, regnr CGU 864. Att köra en nästan 20 år gammal Volvo Amazon i början på 80-talet var förenat med stort nöje. Det var ju körglädje och en nästan paradoxal känsla att som 18-åring köra runt i en gammal gubbig Amazon. Sommaren kom som sagt och som fortfarande tämligen nybliven körkortsinnehavare tyckte jag nog fortfarande det var ganskra roligt att bara vara ute och köra, helt planlöst utan något egentligt mål - bara jag fick köra. Den dagen olyckan inträffade, var jag ute just på en sån planlös bilfärd. Jag körde norrut från Visby sett och svängde ned på vägen mot Själsö någon mil norr om Visby. Vägen här var smalare men det var ju bara roligt, tyckte jag. Jag höll kanske lite för hög hastighet än vad jag borde ha gjort och fick plötsligt ett möte på den här smala vägen. Instinktivt håller jag ut bilen något åt höger, för att inte krocka...då...smäller det.......Går man ut idag, 2010, och studerar broräcken så har de ofta en svag vinkling/avrundning i ändarna av själva broräcket. Fömodligen konstruerades alla broräcken om i Sverige efter min olycka sommaren 1983. När jag höll ut, något för långt till höger, vid mötet på den smala vägen nära Själsö körde jag nämligen rakt in ett övervuxet broräcke. Ja det var verkligen överväxt av prunkande sommargrönska. Och det var av den gamla modellen, där det bara finns en skarp ände som sticker rakt ut, inte den nya avvinklade/avrundade modellen. Hade det inte varit överväxt hade jag dessutom sett det, och inte heller kört in i det. Sekunderna efter smällen när jag kommit till sans och börjar förstå, vad som egentligen hände konstaterar jag att broräcket har "träffat" någonstans under höger framlyse, fortsatt förbi motorn, genom handskfacket och stack ut i höjd med passegerarstolen bredvid mig. Hade jag haft en passagerare vid denna olycksaliga biltur hade det inte varit roligt för den personen, och jag kan nu så här 27 år senare tacka alla högre makter, att jag verkligen inte hade någon passagerare denna gång. Det hade inte varit kul. Den mötande bilen som jag väjde för, stannade aldrig. Jag vet inte ens om hon/han uppfattade att jag spetsade bilen på ett broräcke? En annan bil stannade och begrundade förödelsen på Amazonen, och körde till närliggande hus och ringde efter bärgningsbil. Jag fick åka bärgningsbil för första, men inte sista gången i mitt liv, och eftersom det här var långt innan man gick runt med mobiltelefon i fickan så kunde jag inte överlägga med mina föräldrar vad som skulle ske med vraket, utan jag kom helt enkelt överens med bärgningskillen att vi skulle bärga bilen till Volvo på Broväg i Visby. Därifrån hade jag en 10-minuterspromenad hem. Jag minns så väl att mina föräldrar satt i sin pyttelilla trädgård och åt jordgubbar när jag kom hem och berättade att jag hade kvaddat Amazonen. De blev väl inte överlyckliga men var förstås glada att det inte gick värre än vad det gjorde.
Den enda bild jag kunde hitta på vår gamla fina Amazon. Tagen bara någon vecka innan den gick i graven. Den unga kvinnan på bilden hade inget med bilkraschen att göra, eller så hade hon det? Jag kanske hade henne i tankarna och tappade koncentrationen? Hursomhelst, tur att INGEN satt i passagerarsätet!
Sådär, nu har jag bloggat om mina två bilkvaddningar. Det känns bra att ha fått ned detta på pränt också.
Ikväll spelade vi första matchen i S:t Erikscupen. Kungsängens IP, en bedrövlig anläggning där omklädningsrummen är slitna baracker. Inte en tillstymmelse till konstgräsplaner utan här var det grus som gällde. Det gråmulna vädret övergick under eftermiddagen till snöblandat regn och vi blev blöta och kalla. Matchen började och efter att i början av matchen sett hur vår "sisteback" försökte sig på och misslyckades med en snurrfint, som kanske funkar i Fifa 10, var de helt plötsligt två anfallare ensamma med vår målis och 1-0 till Kungsängen var ett faktum. Därefter tre snabba mål till för hemmalaget och man började undra hur långt det här skulle dra iväg. Men vi arbetade oss in i matchen igen. Fick ett reduceringsmål. De gjorde 5-1 och de blev halvtid. De började andra halvlek med att peta in ett mål till, innan vi tog oss samman och kämpade oss till två mål till. Slutresultat 6-3 till Kungsängen. Men vi vinner sista 30 minuterna med 3-2, och vi vinner andra halvlek med 2-1. Starkt jobbat i det bedrövliga vädret med snöblandat regn och strax över nollan i temp.
Uppvärmning på Kungsängens IP.
Nu får jag sluta innan denna blogg blir för lång. På återbloggis!
Krocka är aldrig kul! Den senaste gången detta hände var i början på 90-talet. Jag och blivande fru hade inköpt vår första bil tillsammans. Mest i syfte att bila runt i Europa, vilket vi också gjorde sommaren -91. En resa där vi såg och upplevde mycket under vår bilseglats på kontinenten. På höstkanten samma år tog vi oss en tur till Ikea vid Kungens Kurva för diverse inköp. När vi åkte ifrån Ikea från en av alla parkeringar som finns runtom varuhuset så kom vi (undrar varför jag skriver vi? det är bara en som kan köra i taget..och det var jag...) på en raksträcka där jag har för mig att man har ett Scandic Hotell på vänster sida och själva Ikea på höger sida, när man passerat Ikea-varuhuset på denna raksträcka där det kanske är 50 km/h som tillåten hastighet, ser jag att det är en bil som försöker tränga sig ut från en annan parkeringsutfart. Av någon anledning blir jag lätt upprörd och tänker "Han ska fan inte tränga sig ut innan mig så där bara", varpå jag gasar på lite extra för att komma förbi honom, innan han har hunnit svänga ut från parkeringen. Jag lyckas med detta, och precis när jag gasat på och tagit mig förbi honom så vrider jag på huvudet för att ge honom "onda ögat". Därefter handlar det om någon sekund. Min blivande fru skriker till, men jag reagerar för sent...PANG...jag har kört in en bil som är sist i kön framför ett rödlyse. Dessutom hade jag ju gasat på för att hinna före den bil som försökte smita ut framför mig. På den tiden hade man kasettband till bilradion. Det band som satt i bandspelaren, så där halvvägs in när man inte ville lyssna på just bandet utan istället radion, flög in och satte sig på plats vid sammanstötningen och bandaren fick frispel och började spela musiken på bandet abnormt snabbt. Där satt vi, lätt whiplashade och nykrockade, med ett kasettband som spelade musik alldeles för snabbt. Jag kom till sans och klev ur bilen och bekantade mig med föraren av den vita Golf Manhattan som jag precis hade kört in i baken på, med full kraft i kanske 40-50 knyck. Det fanns inte ett bromsspår i gatan. Jag skulle ju bara komma före den här andra bilen, som försökte tränga sig ut från parkeringen, och det lyckades jag med. Men jag tror att killen i den bilen var hemma före mig den kvällen...Vi skrev försäkringspapper med killen i Vita Golfen, han tackade mig för att jag hade kvaddat hans baklucka och satte sig i sin bil och körde därifrån. Vi fick ringa bärgare och som tur var hade vi inte köpt några möbler för de hade varit svårt att få plats med i det här enradiga sätet på bärgaren. Nej vi hade bara småprylar och annat tjafs som hade inhandlats på Ikea, så det fick plats i förarhytten på bärgningsbilen. Eftersom vi på den tiden bodde vid Globen var det naturligt att bilen hamnade på en verkstad i Globenområdet. Efter denna gång för snart 20 år sen har jag faktiskt inte krockat mer. Jag hoppas det var sista gången!
Opel Ascona var det som krocktestades 1991Den första gången var egentligen en värre smäll och kunde ha slutat riktigt illa. Jag var nybliven körkortsinnehavare. Jag tog körkort i april 1983, några veckor efter 18-årsdagen, och jag minns såväl den dagen jag hade "tagit lappen". Det var VM i hockey på tv. Jag tror Tre kronor mötte tjeckerna, och i de två periodpauser som var under matchen så kastade jag mig ut till bilen för att köra några varv runt Visby under den kvart som periodpausen varade. Hur VM i hockey slutade 1983 minns jag inte, men sommaren kom och jag nyttjade friskt familjens "andra-bil", en Volvo Amazon årsmodell - 64, regnr CGU 864. Att köra en nästan 20 år gammal Volvo Amazon i början på 80-talet var förenat med stort nöje. Det var ju körglädje och en nästan paradoxal känsla att som 18-åring köra runt i en gammal gubbig Amazon. Sommaren kom som sagt och som fortfarande tämligen nybliven körkortsinnehavare tyckte jag nog fortfarande det var ganskra roligt att bara vara ute och köra, helt planlöst utan något egentligt mål - bara jag fick köra. Den dagen olyckan inträffade, var jag ute just på en sån planlös bilfärd. Jag körde norrut från Visby sett och svängde ned på vägen mot Själsö någon mil norr om Visby. Vägen här var smalare men det var ju bara roligt, tyckte jag. Jag höll kanske lite för hög hastighet än vad jag borde ha gjort och fick plötsligt ett möte på den här smala vägen. Instinktivt håller jag ut bilen något åt höger, för att inte krocka...då...smäller det.......Går man ut idag, 2010, och studerar broräcken så har de ofta en svag vinkling/avrundning i ändarna av själva broräcket. Fömodligen konstruerades alla broräcken om i Sverige efter min olycka sommaren 1983. När jag höll ut, något för långt till höger, vid mötet på den smala vägen nära Själsö körde jag nämligen rakt in ett övervuxet broräcke. Ja det var verkligen överväxt av prunkande sommargrönska. Och det var av den gamla modellen, där det bara finns en skarp ände som sticker rakt ut, inte den nya avvinklade/avrundade modellen. Hade det inte varit överväxt hade jag dessutom sett det, och inte heller kört in i det. Sekunderna efter smällen när jag kommit till sans och börjar förstå, vad som egentligen hände konstaterar jag att broräcket har "träffat" någonstans under höger framlyse, fortsatt förbi motorn, genom handskfacket och stack ut i höjd med passegerarstolen bredvid mig. Hade jag haft en passagerare vid denna olycksaliga biltur hade det inte varit roligt för den personen, och jag kan nu så här 27 år senare tacka alla högre makter, att jag verkligen inte hade någon passagerare denna gång. Det hade inte varit kul. Den mötande bilen som jag väjde för, stannade aldrig. Jag vet inte ens om hon/han uppfattade att jag spetsade bilen på ett broräcke? En annan bil stannade och begrundade förödelsen på Amazonen, och körde till närliggande hus och ringde efter bärgningsbil. Jag fick åka bärgningsbil för första, men inte sista gången i mitt liv, och eftersom det här var långt innan man gick runt med mobiltelefon i fickan så kunde jag inte överlägga med mina föräldrar vad som skulle ske med vraket, utan jag kom helt enkelt överens med bärgningskillen att vi skulle bärga bilen till Volvo på Broväg i Visby. Därifrån hade jag en 10-minuterspromenad hem. Jag minns så väl att mina föräldrar satt i sin pyttelilla trädgård och åt jordgubbar när jag kom hem och berättade att jag hade kvaddat Amazonen. De blev väl inte överlyckliga men var förstås glada att det inte gick värre än vad det gjorde.
Den enda bild jag kunde hitta på vår gamla fina Amazon. Tagen bara någon vecka innan den gick i graven. Den unga kvinnan på bilden hade inget med bilkraschen att göra, eller så hade hon det? Jag kanske hade henne i tankarna och tappade koncentrationen? Hursomhelst, tur att INGEN satt i passagerarsätet!
Sådär, nu har jag bloggat om mina två bilkvaddningar. Det känns bra att ha fått ned detta på pränt också.
Ikväll spelade vi första matchen i S:t Erikscupen. Kungsängens IP, en bedrövlig anläggning där omklädningsrummen är slitna baracker. Inte en tillstymmelse till konstgräsplaner utan här var det grus som gällde. Det gråmulna vädret övergick under eftermiddagen till snöblandat regn och vi blev blöta och kalla. Matchen började och efter att i början av matchen sett hur vår "sisteback" försökte sig på och misslyckades med en snurrfint, som kanske funkar i Fifa 10, var de helt plötsligt två anfallare ensamma med vår målis och 1-0 till Kungsängen var ett faktum. Därefter tre snabba mål till för hemmalaget och man började undra hur långt det här skulle dra iväg. Men vi arbetade oss in i matchen igen. Fick ett reduceringsmål. De gjorde 5-1 och de blev halvtid. De började andra halvlek med att peta in ett mål till, innan vi tog oss samman och kämpade oss till två mål till. Slutresultat 6-3 till Kungsängen. Men vi vinner sista 30 minuterna med 3-2, och vi vinner andra halvlek med 2-1. Starkt jobbat i det bedrövliga vädret med snöblandat regn och strax över nollan i temp.
Uppvärmning på Kungsängens IP. Nu får jag sluta innan denna blogg blir för lång. På återbloggis!
Fotbollskväll
Hörde idag att en kollega hade råkat slänga sina lägenhetsnycklar i sopnedkastet tillsammans med soporna. Vilket öde! Ett sånt här sopnedkast i en stor hyresfastighet där soporna hamnar i något centralt soprum. Han hade frenetiskt försökt få tag i någon som kunde låsa upp soprummet, men det var kört. Trodde bara det var jag som gjorde såna saker? Tydligen inte!
Nycklar i sopnedkastet - ingen höjdare!
Idag gick cyklingen lite trögt på morgonkvisten. Brukar vakna fram emot lunch så att vara ute och cykla vid 7-tiden på morgonen är som att cykla i sömnen för mig. Det gäller bara att ställa in väckarklockan så man kommer ihåg att kliva av cykeln vid jobbet. På hemvägen däremot var det vindar från öst vilket innebara att jag fick en rejäl skjuts i ryggen av vindarna. Flög fram och klockade mig själv för årsbästa på min sträcka som jag mäter Stadshuset - Hem, eller tvärtom. 37 minuter tog det och det är ju bara en minut långsammare än rekordet. Och dessutom så här tidigt på säsonen.
Här börjar tidtagningen.
Ikväll har det varit en total-fotbollskväll. Först träning med småkillarna. 17 st var de ikväll och det var bra att det var så många med på träningen eftersom vi spelar våra första matcher i S:t Erikscupen imorgonkväll. Vi har två st lag anmälda och det ena laget möter Kungsängen hemma på "Maltan" medan jag och annan tränare åker med nio killar till Kungsängen och spelar bortamatch mot ett annat Kungsängen-lag. När vi kom hem konstaterade vi att det var Bajen-Gif Sundsvall på tv, och började titta på det. Innan lillgrabben gick och la sig spelade vi Fifa10 på x-boxen. Sen packade jag och gjorde iordning inför morgondagens bortamatch. Sen har det blivit Champions League-semifinal på tv, mellan Inter och Barcelona. Inter vann välförtjänt med 3-1 och man kan undra sig hur Zlatan känner? Han som bytte lag från Inter till Barcelona, bl.a. för att han ansåg att chansen att vinna Champions League med Barcelona var större än med Inter. Och nu kanske han åker ut i semifinalen, mot just Inter. Fotboll för hela slanten ikväll alltså! Jag blir inte förvånad om jag kommer att drömma om fotboll i natt.
Inter drog det längsta strået.
Nu är jag så trött efter tisdagens övningar att jag inte orkar skriva mer. Tack och godnatt!
Nycklar i sopnedkastet - ingen höjdare!Idag gick cyklingen lite trögt på morgonkvisten. Brukar vakna fram emot lunch så att vara ute och cykla vid 7-tiden på morgonen är som att cykla i sömnen för mig. Det gäller bara att ställa in väckarklockan så man kommer ihåg att kliva av cykeln vid jobbet. På hemvägen däremot var det vindar från öst vilket innebara att jag fick en rejäl skjuts i ryggen av vindarna. Flög fram och klockade mig själv för årsbästa på min sträcka som jag mäter Stadshuset - Hem, eller tvärtom. 37 minuter tog det och det är ju bara en minut långsammare än rekordet. Och dessutom så här tidigt på säsonen.
Här börjar tidtagningen. Ikväll har det varit en total-fotbollskväll. Först träning med småkillarna. 17 st var de ikväll och det var bra att det var så många med på träningen eftersom vi spelar våra första matcher i S:t Erikscupen imorgonkväll. Vi har två st lag anmälda och det ena laget möter Kungsängen hemma på "Maltan" medan jag och annan tränare åker med nio killar till Kungsängen och spelar bortamatch mot ett annat Kungsängen-lag. När vi kom hem konstaterade vi att det var Bajen-Gif Sundsvall på tv, och började titta på det. Innan lillgrabben gick och la sig spelade vi Fifa10 på x-boxen. Sen packade jag och gjorde iordning inför morgondagens bortamatch. Sen har det blivit Champions League-semifinal på tv, mellan Inter och Barcelona. Inter vann välförtjänt med 3-1 och man kan undra sig hur Zlatan känner? Han som bytte lag från Inter till Barcelona, bl.a. för att han ansåg att chansen att vinna Champions League med Barcelona var större än med Inter. Och nu kanske han åker ut i semifinalen, mot just Inter. Fotboll för hela slanten ikväll alltså! Jag blir inte förvånad om jag kommer att drömma om fotboll i natt.
Inter drog det längsta strået. Nu är jag så trött efter tisdagens övningar att jag inte orkar skriva mer. Tack och godnatt!
