Hemmander

Detta var verkligen inte planerat, men visst har bloggen funnits där runt hörnet hela tiden, och nu, helt plötsligt kände jag att det var dags att börja blogga igen. Efter dryga tre månaders sommarlov och uppehåll är det dags igen. Hoppas jag! Så det inte bara är ett tillfälligt återfall. Jag vill ju skriva! Och tiden räcker tyvärr inte till för att skriva de där böckerna som också står runt hörnet och väntar på att bli skrivna. Så då kör vi igen! Drömde en jättetydlig och konstig dröm i natt. Drömmer gör man ju varje natt sägs det. Problemet - om det nu är något problem - är ju att man glömmer bort vad man drömt. I natt drömde jag en J-Ä-T-T-E-T-Y-D-L-I-G dröm, som slutade otäckt och läskigt och när jag vaknade med ett ryck så tänkte jag direkt, "Den här drömmen kommer jag att komma ihåg imorgon". Nu var det säkert massor av detaljer i drömmen som föll bort när jag somnade om, efter att ha vaknat efter det otäcka. Men det var massor av personer i drömmen som var välbekanta och tydliga. Själva finalen på drömmen var att jag satt i en bil, tillsammans med två andra personer i ett framsäte. Jag satt i mitten. Huruvida jag satt obekvämt på handbromsen mellan framsätena, eller om det var en amerikansk "soffa" som vi satt bekvämt i alla tre förtäljer inte drömmen. Av någon anledning sitter vi där i framsätet. Personen till vänster bakom ratten är välbekant. Personen till höger är välbekant. Plötsligt börjar bilen rulla baklänges. I början knappt märkbart. Men efter en stund noterar jag att bilen faktiskt rör sig, och den rör sig baklänges. Lite vädjande tittar jag på personen som sitter vid ratten. Hon är livlös. Somnat eller dött? Oklart. Jag tittar vädjande på personen till höger. Han verkar frånvarande och inte alls bekymrad över situationen. Jag börjar få panik. Letar efter bromspedalen. Den verkar inte fungera. Bilen rullar snabbare och snabbare bakåt. Det är nedförsbacke. Jag försöker vrida om nyckeln för att få igång motorn. Det fungerar inte. Mötande trafik susar förbi på sidorna av bilen. Det är ungefär som i ett tv-spel, när man har ett otroligt flyt och borde "dött" för längesen. Stressar hursomhelst upp mig och försöker luta mig över mina två medpassagerare för att få upp någon dörrarna, men bägge är omöjliga att öppna....... Ni förstår det ohållbara i denna dröm. Det går ju inte att fortsätta drömma på det här sättet. Jag vaknar upp med ett ryck, och inser snabbt "Det där var ju bara en dröm!". Trots att det var så verkligt sekunderna innan. Jag återkommer om det blir fler spännande och upphetsande drömmar. Jag har hostat häftigt de sista dagarna. Idag kände jag i alla fall att jag borde och kunde gå tillbaka till jobbet. Det fungerade. I tisdagskväll trodde jag inte det skulle bli något jobb den här veckan. Jag hostade så jag fick astmabesvär. Har inte känt av det på säkert 10 år. Medicinen jag har kvar är lika gammal och knappt användbar. Jag får kanske se över Bricanyl-förrådet om det blir fler förkylningar i vinter. Jag får helt enkelt ta ett snack med farbror doktorn. Om någon har missat det så inleds EM-kvalet i fotboll imorgon. Sverige tar emot Ungern på Råsunda. Hade vaga planer på att gå och se matchen, men sansade mig och tänkte "fredagkväll, skönt att vara hemma". Och man ser ju rätt bra på tv:n också. Landslaget har fått en nytändning. Hamrén verkar vara en mysfarbror som är bra för landslaget. Och Zlatan gör comeback efter sitt lilla uppehåll på ett knappt år. Han verkar också sugen på att visa vad han kan efter den uppmärksammade övergången från Barcelona till Milan. I träningsmatchen mot Skottland för några veckor sen visade ju Sverige prov på en positiv, snabb, rörlig och teknisk fotboll som vi får hoppas att de fortsätter att spela. Ungern är också ett lag som är på frammarsch, så vi kan inte ta någonting för givet. Men jag räknar stenhårt med seger. Annars är min fredagkväll förstörd. Så stort är fotboll för mig. Det deppigaste jag varit med om på senare år var när Sverige åkte ut mot Tyskland i VM 2006, på självaste midsommarafton. Eller var det midsommardagen? Jag minns inte? Spelar det någon roll nu? Nej, jag tror inte det. Om en vecka ska jag besikta bilen. Förra gången jag besiktade bilen, vilket var första gången gilt för denna bil så kom jag i tid. Allt var som gjort för att det skulle gå vägen utan några som helst problem. Jag körde in i hallen när det var min tur, klev ur bilen och hälsade på besiktningsmannen som skulle ta sig an min bil. Han fortsatte går runt bilen för att öppna dörrar och bagagelucka. När han öppnat bagageluckan stannar han till och tittar i sitt underlag som han bär med sig, vänder sig mot mig och säger "Den här bilen är registrerad för sju säten, då ska alla sju säten sitta på plats när du besiktar bilen!" HUR ska man veta sånt? Visst, vi fick två extra säten när vi köpte bilen, som har legat på en hylla i garaget hela tiden. Men inte köpte vi bilen för att kunna köra runt sju i bilen, utan för att det var stort bagageutrymme. Det var bara att med stor skamkänsla backa bilen ur besiktningshallen, köra hem småsvärandes, sätta sig vid datorn och boka in en ny tid. Några veckor senare kunde jag besikta bilen på nytt - med sju säten. Ok, då var jag igång igen. Ingen lyckad blogg. Bara tankar om ditt och datt som far genom huvudet, som man knappar ner. Jag är självkritisk och ska försöka skärpa mig. Tänk på att jag har haft ett långt uppehåll! På återbloggande! PS. Surt! Medan jag varit borta har de gjort om hela bloggen så nu vet jag inte hur jag ska lägga in bilder????????? Får väl ta mig tid till att sätta mig in i detta också vid lämpligt tillfälle. DS.