Hemmander

När jag förra veckan käkade lunch med två f.d. kollegor kom vi också osökt in på en gammal händelse som inträffade i början på 90-talet. Jag brukar glömma bort denna händelse men en av de f.d. kollegorna är mästerlig på att med några års mellanrum påminna om vad som hände. Vi arbetade på ett numera insomnat försäkringsbolag. Vårt kontor låg på Birger Jarlsgatan 43. För att förhöja den annars ganska grå och trista stämningen som kan råda på ett försäkringsbolag, anordnades med jämna mellanrum pubkvällar. Man snackar skit, dricker några öl under avspända former, och lämnar arbetsoket därhän för några timmar. Just den pubkvällen som var den kvällen, när detta hände, blev den sista på ett tag vilket vi inte visste när vi stod/satt där och släckte törsten. Vi var några personer som var ovanligt törstiga denna kväll, bl.a. den f.d. kollegan som med jämna mellanrum påminner mig om vad som hände. Vi kom på att vi skulle skoja med en av tjejerna som satt i kundtjänst. När man kom in i entrén på BJ43, som vi sa, fanns det dels en reception som kunde vägleda besökare rätt i huset som bestod av flera våningar. Precis bakom receptionen huserade kundtjänst. Givetvis var det på den tiden mest kundtjänst via telefon, men ibland kom det också kunder in, rent fysiskt, och ville diskutera sina försäkringar. Därav deras placering precis bakom receptionen. I entrén till BJ43 fanns också en byst, föreställande grundaren av det gamla fina försäkringsbolaget Valand, som senare gick upp i det försäkringsbolag som jag då arbetade på. Denna byst som föreställde grundaren, Claes Virgin (eller Classe som vi sa) var givetvis skittung. Vi fick denna kväll den briljanta idén att vi skulle flytta Classe från sin position i entrén, till den här tjejen i kundtjänsts skrivbord. Detta skedde också. Glada i hågen tog vi itu med detta uppdrag och kånkade och slet med oanade krafter Classe till det skrivbord där vi ville ha honom. Nöjda med vårt tilltag lämnade vi den för kvällen tomma kundtjänst/entrén och fortsatte pubkvällen. Nästa dag blev inte lika rolig. Kundtjänst hade givetvis kontaktat de på firman som hade hand om allt praktiskt som rörde fastigheten. Att arbeta och ha en skitstor och skittung Classe på sitt skrivbord funkade ju inte. Och ingen förstod hur Classe hade hamnat där han hamnat. Dessutom var tydligen Classe så tung så att vi hade gjort skapliga repor i skrivbordet vi ställde honom på. Inte bra! De skyldiga trädde aldrig fram. Vi böjde våra huvuden djupare i våra svåra och tunga försäkringsfall och låtsades som det regnade. Domen som kort därefter förkunnades: Inga mer pubkvällar!!! Så det var bara att skämmas i tysthet. Man får betänka att vi var unga, omogna och aaaningen onyktra. Hade man gjort något dylikt idag...så hade man från början aldrig gjort det. Hade man av någon konstig anledning ändå gjort det, hade man ju fått bära hundhuvudet (eller Classe-huvudet) och trätt fram och erkänt, betalat det sabbade skrivbordet och flyttat tillbaka Classe. Men nu blev det inte så. Vi var tystare än Maskeradligan var på sin rättegång.

 Konstigt att vi hittade på en sån sak? Pubkvällarna var ju lugna tillställningar...

När vi nu nästan 20 år senare diskuterar det inträffade så säger min f.d. kollega. "Ja, jag var för svag, jag orkade aldrig lyfta den där tunga bysten. Jag har för mig att det var du Niclas som lyfte honom helt själv"..... Och i samma mening säger han "Du var ju känd som försäkringsbranschens Roland Niederman!" JAG!!!??? Lyfta Classe helt själv!!!?? Nä, så kan det aldrig ha varit! Jag vill minnas att vi var minst fyra st som kånkade Classe till skrivbordet. Helt ärligt måste jag medge att detaljminnet från denna händelse är väldigt svagt. Jag minns bara fragment. Nu när man fått lite distans till detta kan man skoja och skämta om det. Men dumt och omoget var det!


 "Försäkringsbranschens Roland Niederman"..jo jag tackar jag. Här håller Lisbeth Salander på att bli kvitt Rolle.

(När jag googlar på Classe så är det ganska festligt att jag hittar en sida hos Agria - djurförsäkringsbolaget - där det står om att just bysten av Classe numera finns hos Agria, och att han grundade Agria också, vilket jag inte kände till.) 
http://www.agria.se/agria/index.nsf/LinkFrameSet?ReadForm&url=http://www.agria.se/agria/text.nsf/id/2730

Benen känns ganska sega på morgnarna. Jag får sällan flyt i cyklingen på morgnarna. Det känns som mina ben ligger kvar hemma i sängen, eller som någon håller i cykeln bakifrån. Men det är väl fortfarande ovanan. Med cykling imorgon blir det första veckan i år som jag har "full cykelvecka", vilket inte innebär att jag cyklar onykter utan att jag har cyklat veckans alla arbetsdagar. Hemåt däremot är jag lite piggare och häromdagen när vindarna var gynnsamma slog jag till och med mitt tidigare rekord som låg på jämna 36 minuter med 40 sekunder. 35.20 när jag mätte från Stadshuset och hem. Rekord är till för att slås!


 Undrar hur snabbt de där gick?

Idag kom en lömsk murare och började mura igen "skarven" där väggen suttit. Tystlåten och fientlig uppsyn hade han. Jag märkte flera gånger att han stod och stirrade på mig genom plasten, och fortsatte att stirra när jag stirrade tillbaka från min sida av plasten. När hans mobil ringde började han prata på ett obegripligt språk som jag drog egna slutsater var någon östeuropeisk variant. Tacka vet jag colombianen! Han är lite pratsam, men i alla fall glad och trevlig.


 Jag är nästan säker på att muraren hade varit med i Arkans Tigrar.

Imorgon är det äntligen fredag!!! Och det känns faktiskt inte helt fel. I helgen blir det mycket fotboll. 1,5 timmes träning på gruset på lördagmorgon, och så bortamatch på söndag förmiddag. Och så pressar vi in ett kalas för grabben på lördag eftermiddag. Ingen rast och ro!

 

På återbloggis!