Bilen spetsad på ett broräcke
Idag började jag och två kollegor diskutera krockar och vilka krockar/sammanstötningar man varit med om genom åren. När jag lugnt förklarade för dem att jag har kvaddat två bilar tittade de oförstående på mig, som om jag ljög för dem. Men jag ljuger aldrig! Inte om att jag har kvaddat bilar i alla fall. Nu är det här historia, och väldigt länge sen bägge gångerna det hände, men det föranleder ju att kvällens ämne i bloggen blir just bilkrockar/sammanstötningar.
Krocka är aldrig kul!
Den senaste gången detta hände var i början på 90-talet. Jag och blivande fru hade inköpt vår första bil tillsammans. Mest i syfte att bila runt i Europa, vilket vi också gjorde sommaren -91. En resa där vi såg och upplevde mycket under vår bilseglats på kontinenten. På höstkanten samma år tog vi oss en tur till Ikea vid Kungens Kurva för diverse inköp. När vi åkte ifrån Ikea från en av alla parkeringar som finns runtom varuhuset så kom vi (undrar varför jag skriver vi? det är bara en som kan köra i taget..och det var jag...) på en raksträcka där jag har för mig att man har ett Scandic Hotell på vänster sida och själva Ikea på höger sida, när man passerat Ikea-varuhuset på denna raksträcka där det kanske är 50 km/h som tillåten hastighet, ser jag att det är en bil som försöker tränga sig ut från en annan parkeringsutfart. Av någon anledning blir jag lätt upprörd och tänker "Han ska fan inte tränga sig ut innan mig så där bara", varpå jag gasar på lite extra för att komma förbi honom, innan han har hunnit svänga ut från parkeringen. Jag lyckas med detta, och precis när jag gasat på och tagit mig förbi honom så vrider jag på huvudet för att ge honom "onda ögat". Därefter handlar det om någon sekund. Min blivande fru skriker till, men jag reagerar för sent...PANG...jag har kört in en bil som är sist i kön framför ett rödlyse. Dessutom hade jag ju gasat på för att hinna före den bil som försökte smita ut framför mig. På den tiden hade man kasettband till bilradion. Det band som satt i bandspelaren, så där halvvägs in när man inte ville lyssna på just bandet utan istället radion, flög in och satte sig på plats vid sammanstötningen och bandaren fick frispel och började spela musiken på bandet abnormt snabbt. Där satt vi, lätt whiplashade och nykrockade, med ett kasettband som spelade musik alldeles för snabbt. Jag kom till sans och klev ur bilen och bekantade mig med föraren av den vita Golf Manhattan som jag precis hade kört in i baken på, med full kraft i kanske 40-50 knyck. Det fanns inte ett bromsspår i gatan. Jag skulle ju bara komma före den här andra bilen, som försökte tränga sig ut från parkeringen, och det lyckades jag med. Men jag tror att killen i den bilen var hemma före mig den kvällen...Vi skrev försäkringspapper med killen i Vita Golfen, han tackade mig för att jag hade kvaddat hans baklucka och satte sig i sin bil och körde därifrån. Vi fick ringa bärgare och som tur var hade vi inte köpt några möbler för de hade varit svårt att få plats med i det här enradiga sätet på bärgaren. Nej vi hade bara småprylar och annat tjafs som hade inhandlats på Ikea, så det fick plats i förarhytten på bärgningsbilen. Eftersom vi på den tiden bodde vid Globen var det naturligt att bilen hamnade på en verkstad i Globenområdet. Efter denna gång för snart 20 år sen har jag faktiskt inte krockat mer. Jag hoppas det var sista gången!
Opel Ascona var det som krocktestades 1991
Den första gången var egentligen en värre smäll och kunde ha slutat riktigt illa. Jag var nybliven körkortsinnehavare. Jag tog körkort i april 1983, några veckor efter 18-årsdagen, och jag minns såväl den dagen jag hade "tagit lappen". Det var VM i hockey på tv. Jag tror Tre kronor mötte tjeckerna, och i de två periodpauser som var under matchen så kastade jag mig ut till bilen för att köra några varv runt Visby under den kvart som periodpausen varade. Hur VM i hockey slutade 1983 minns jag inte, men sommaren kom och jag nyttjade friskt familjens "andra-bil", en Volvo Amazon årsmodell - 64, regnr CGU 864. Att köra en nästan 20 år gammal Volvo Amazon i början på 80-talet var förenat med stort nöje. Det var ju körglädje och en nästan paradoxal känsla att som 18-åring köra runt i en gammal gubbig Amazon. Sommaren kom som sagt och som fortfarande tämligen nybliven körkortsinnehavare tyckte jag nog fortfarande det var ganskra roligt att bara vara ute och köra, helt planlöst utan något egentligt mål - bara jag fick köra. Den dagen olyckan inträffade, var jag ute just på en sån planlös bilfärd. Jag körde norrut från Visby sett och svängde ned på vägen mot Själsö någon mil norr om Visby. Vägen här var smalare men det var ju bara roligt, tyckte jag. Jag höll kanske lite för hög hastighet än vad jag borde ha gjort och fick plötsligt ett möte på den här smala vägen. Instinktivt håller jag ut bilen något åt höger, för att inte krocka...då...smäller det.......Går man ut idag, 2010, och studerar broräcken så har de ofta en svag vinkling/avrundning i ändarna av själva broräcket. Fömodligen konstruerades alla broräcken om i Sverige efter min olycka sommaren 1983. När jag höll ut, något för långt till höger, vid mötet på den smala vägen nära Själsö körde jag nämligen rakt in ett övervuxet broräcke. Ja det var verkligen överväxt av prunkande sommargrönska. Och det var av den gamla modellen, där det bara finns en skarp ände som sticker rakt ut, inte den nya avvinklade/avrundade modellen. Hade det inte varit överväxt hade jag dessutom sett det, och inte heller kört in i det. Sekunderna efter smällen när jag kommit till sans och börjar förstå, vad som egentligen hände konstaterar jag att broräcket har "träffat" någonstans under höger framlyse, fortsatt förbi motorn, genom handskfacket och stack ut i höjd med passegerarstolen bredvid mig. Hade jag haft en passagerare vid denna olycksaliga biltur hade det inte varit roligt för den personen, och jag kan nu så här 27 år senare tacka alla högre makter, att jag verkligen inte hade någon passagerare denna gång. Det hade inte varit kul. Den mötande bilen som jag väjde för, stannade aldrig. Jag vet inte ens om hon/han uppfattade att jag spetsade bilen på ett broräcke? En annan bil stannade och begrundade förödelsen på Amazonen, och körde till närliggande hus och ringde efter bärgningsbil. Jag fick åka bärgningsbil för första, men inte sista gången i mitt liv, och eftersom det här var långt innan man gick runt med mobiltelefon i fickan så kunde jag inte överlägga med mina föräldrar vad som skulle ske med vraket, utan jag kom helt enkelt överens med bärgningskillen att vi skulle bärga bilen till Volvo på Broväg i Visby. Därifrån hade jag en 10-minuterspromenad hem. Jag minns så väl att mina föräldrar satt i sin pyttelilla trädgård och åt jordgubbar när jag kom hem och berättade att jag hade kvaddat Amazonen. De blev väl inte överlyckliga men var förstås glada att det inte gick värre än vad det gjorde.
Den enda bild jag kunde hitta på vår gamla fina Amazon. Tagen bara någon vecka innan den gick i graven. Den unga kvinnan på bilden hade inget med bilkraschen att göra, eller så hade hon det? Jag kanske hade henne i tankarna och tappade koncentrationen? Hursomhelst, tur att INGEN satt i passagerarsätet!
Sådär, nu har jag bloggat om mina två bilkvaddningar. Det känns bra att ha fått ned detta på pränt också.
Ikväll spelade vi första matchen i S:t Erikscupen. Kungsängens IP, en bedrövlig anläggning där omklädningsrummen är slitna baracker. Inte en tillstymmelse till konstgräsplaner utan här var det grus som gällde. Det gråmulna vädret övergick under eftermiddagen till snöblandat regn och vi blev blöta och kalla. Matchen började och efter att i början av matchen sett hur vår "sisteback" försökte sig på och misslyckades med en snurrfint, som kanske funkar i Fifa 10, var de helt plötsligt två anfallare ensamma med vår målis och 1-0 till Kungsängen var ett faktum. Därefter tre snabba mål till för hemmalaget och man började undra hur långt det här skulle dra iväg. Men vi arbetade oss in i matchen igen. Fick ett reduceringsmål. De gjorde 5-1 och de blev halvtid. De började andra halvlek med att peta in ett mål till, innan vi tog oss samman och kämpade oss till två mål till. Slutresultat 6-3 till Kungsängen. Men vi vinner sista 30 minuterna med 3-2, och vi vinner andra halvlek med 2-1. Starkt jobbat i det bedrövliga vädret med snöblandat regn och strax över nollan i temp.
Uppvärmning på Kungsängens IP.
Nu får jag sluta innan denna blogg blir för lång. På återbloggis!
Krocka är aldrig kul! Den senaste gången detta hände var i början på 90-talet. Jag och blivande fru hade inköpt vår första bil tillsammans. Mest i syfte att bila runt i Europa, vilket vi också gjorde sommaren -91. En resa där vi såg och upplevde mycket under vår bilseglats på kontinenten. På höstkanten samma år tog vi oss en tur till Ikea vid Kungens Kurva för diverse inköp. När vi åkte ifrån Ikea från en av alla parkeringar som finns runtom varuhuset så kom vi (undrar varför jag skriver vi? det är bara en som kan köra i taget..och det var jag...) på en raksträcka där jag har för mig att man har ett Scandic Hotell på vänster sida och själva Ikea på höger sida, när man passerat Ikea-varuhuset på denna raksträcka där det kanske är 50 km/h som tillåten hastighet, ser jag att det är en bil som försöker tränga sig ut från en annan parkeringsutfart. Av någon anledning blir jag lätt upprörd och tänker "Han ska fan inte tränga sig ut innan mig så där bara", varpå jag gasar på lite extra för att komma förbi honom, innan han har hunnit svänga ut från parkeringen. Jag lyckas med detta, och precis när jag gasat på och tagit mig förbi honom så vrider jag på huvudet för att ge honom "onda ögat". Därefter handlar det om någon sekund. Min blivande fru skriker till, men jag reagerar för sent...PANG...jag har kört in en bil som är sist i kön framför ett rödlyse. Dessutom hade jag ju gasat på för att hinna före den bil som försökte smita ut framför mig. På den tiden hade man kasettband till bilradion. Det band som satt i bandspelaren, så där halvvägs in när man inte ville lyssna på just bandet utan istället radion, flög in och satte sig på plats vid sammanstötningen och bandaren fick frispel och började spela musiken på bandet abnormt snabbt. Där satt vi, lätt whiplashade och nykrockade, med ett kasettband som spelade musik alldeles för snabbt. Jag kom till sans och klev ur bilen och bekantade mig med föraren av den vita Golf Manhattan som jag precis hade kört in i baken på, med full kraft i kanske 40-50 knyck. Det fanns inte ett bromsspår i gatan. Jag skulle ju bara komma före den här andra bilen, som försökte tränga sig ut från parkeringen, och det lyckades jag med. Men jag tror att killen i den bilen var hemma före mig den kvällen...Vi skrev försäkringspapper med killen i Vita Golfen, han tackade mig för att jag hade kvaddat hans baklucka och satte sig i sin bil och körde därifrån. Vi fick ringa bärgare och som tur var hade vi inte köpt några möbler för de hade varit svårt att få plats med i det här enradiga sätet på bärgaren. Nej vi hade bara småprylar och annat tjafs som hade inhandlats på Ikea, så det fick plats i förarhytten på bärgningsbilen. Eftersom vi på den tiden bodde vid Globen var det naturligt att bilen hamnade på en verkstad i Globenområdet. Efter denna gång för snart 20 år sen har jag faktiskt inte krockat mer. Jag hoppas det var sista gången!
Opel Ascona var det som krocktestades 1991Den första gången var egentligen en värre smäll och kunde ha slutat riktigt illa. Jag var nybliven körkortsinnehavare. Jag tog körkort i april 1983, några veckor efter 18-årsdagen, och jag minns såväl den dagen jag hade "tagit lappen". Det var VM i hockey på tv. Jag tror Tre kronor mötte tjeckerna, och i de två periodpauser som var under matchen så kastade jag mig ut till bilen för att köra några varv runt Visby under den kvart som periodpausen varade. Hur VM i hockey slutade 1983 minns jag inte, men sommaren kom och jag nyttjade friskt familjens "andra-bil", en Volvo Amazon årsmodell - 64, regnr CGU 864. Att köra en nästan 20 år gammal Volvo Amazon i början på 80-talet var förenat med stort nöje. Det var ju körglädje och en nästan paradoxal känsla att som 18-åring köra runt i en gammal gubbig Amazon. Sommaren kom som sagt och som fortfarande tämligen nybliven körkortsinnehavare tyckte jag nog fortfarande det var ganskra roligt att bara vara ute och köra, helt planlöst utan något egentligt mål - bara jag fick köra. Den dagen olyckan inträffade, var jag ute just på en sån planlös bilfärd. Jag körde norrut från Visby sett och svängde ned på vägen mot Själsö någon mil norr om Visby. Vägen här var smalare men det var ju bara roligt, tyckte jag. Jag höll kanske lite för hög hastighet än vad jag borde ha gjort och fick plötsligt ett möte på den här smala vägen. Instinktivt håller jag ut bilen något åt höger, för att inte krocka...då...smäller det.......Går man ut idag, 2010, och studerar broräcken så har de ofta en svag vinkling/avrundning i ändarna av själva broräcket. Fömodligen konstruerades alla broräcken om i Sverige efter min olycka sommaren 1983. När jag höll ut, något för långt till höger, vid mötet på den smala vägen nära Själsö körde jag nämligen rakt in ett övervuxet broräcke. Ja det var verkligen överväxt av prunkande sommargrönska. Och det var av den gamla modellen, där det bara finns en skarp ände som sticker rakt ut, inte den nya avvinklade/avrundade modellen. Hade det inte varit överväxt hade jag dessutom sett det, och inte heller kört in i det. Sekunderna efter smällen när jag kommit till sans och börjar förstå, vad som egentligen hände konstaterar jag att broräcket har "träffat" någonstans under höger framlyse, fortsatt förbi motorn, genom handskfacket och stack ut i höjd med passegerarstolen bredvid mig. Hade jag haft en passagerare vid denna olycksaliga biltur hade det inte varit roligt för den personen, och jag kan nu så här 27 år senare tacka alla högre makter, att jag verkligen inte hade någon passagerare denna gång. Det hade inte varit kul. Den mötande bilen som jag väjde för, stannade aldrig. Jag vet inte ens om hon/han uppfattade att jag spetsade bilen på ett broräcke? En annan bil stannade och begrundade förödelsen på Amazonen, och körde till närliggande hus och ringde efter bärgningsbil. Jag fick åka bärgningsbil för första, men inte sista gången i mitt liv, och eftersom det här var långt innan man gick runt med mobiltelefon i fickan så kunde jag inte överlägga med mina föräldrar vad som skulle ske med vraket, utan jag kom helt enkelt överens med bärgningskillen att vi skulle bärga bilen till Volvo på Broväg i Visby. Därifrån hade jag en 10-minuterspromenad hem. Jag minns så väl att mina föräldrar satt i sin pyttelilla trädgård och åt jordgubbar när jag kom hem och berättade att jag hade kvaddat Amazonen. De blev väl inte överlyckliga men var förstås glada att det inte gick värre än vad det gjorde.
Den enda bild jag kunde hitta på vår gamla fina Amazon. Tagen bara någon vecka innan den gick i graven. Den unga kvinnan på bilden hade inget med bilkraschen att göra, eller så hade hon det? Jag kanske hade henne i tankarna och tappade koncentrationen? Hursomhelst, tur att INGEN satt i passagerarsätet!
Sådär, nu har jag bloggat om mina två bilkvaddningar. Det känns bra att ha fått ned detta på pränt också.
Ikväll spelade vi första matchen i S:t Erikscupen. Kungsängens IP, en bedrövlig anläggning där omklädningsrummen är slitna baracker. Inte en tillstymmelse till konstgräsplaner utan här var det grus som gällde. Det gråmulna vädret övergick under eftermiddagen till snöblandat regn och vi blev blöta och kalla. Matchen började och efter att i början av matchen sett hur vår "sisteback" försökte sig på och misslyckades med en snurrfint, som kanske funkar i Fifa 10, var de helt plötsligt två anfallare ensamma med vår målis och 1-0 till Kungsängen var ett faktum. Därefter tre snabba mål till för hemmalaget och man började undra hur långt det här skulle dra iväg. Men vi arbetade oss in i matchen igen. Fick ett reduceringsmål. De gjorde 5-1 och de blev halvtid. De började andra halvlek med att peta in ett mål till, innan vi tog oss samman och kämpade oss till två mål till. Slutresultat 6-3 till Kungsängen. Men vi vinner sista 30 minuterna med 3-2, och vi vinner andra halvlek med 2-1. Starkt jobbat i det bedrövliga vädret med snöblandat regn och strax över nollan i temp.
Uppvärmning på Kungsängens IP. Nu får jag sluta innan denna blogg blir för lång. På återbloggis!
Kommentarer
Trackback
