Rådjurssadel på tallriken?
Pratade med en kollega som ska tillbringa en vecka i Visby i sommar med familjen. Han ska bo på Rosas Pensionat på S:t Hansgatan. När jag frågade vad han skulle betala för denna vecka fick jag veta att det skulle gå loss på 16.000 kr!!!!!! Sexton papp för ett rum i sju dagar!!!! Ok, frulle ingår men oj vad man kan ta betalt! Man kanske skulle sadla om och hyra ut rum på Gotland på somrarna. Verkar vara en lukrativ bransch! I min ungdom hade jag en kompis (”hade” för han är avliden nu tyvärr) som hyrde ut sin lägenhet i centrala Visby under juni, juli och augusti. Han tog betalt per vecka för uthyrningen lika mycket som han själv betalade i månadshyra. Han drog alltså in hela årets hyra, när han hyrde ut till turister under sommarmånaderna. Smart! Varför blev man inte affärsman?
Dyrt som fan fan fan!
Dagens naturupplevelse var i morse när jag sömndrucket raglade ur sängen och skulle dra upp persiennen. Tyckte att det rörde sig när jag tittade ut i trädgården. Jodå, där stod ett rådjur, och ett till, och ett till, och ett till. Fyra rådjur hade samlats och stod uppradade vid en rabatt där snön har smält bort hyfsat. Vad de hittade att äta är oklart. Jag är inte så kunnig kring sånt, men har fått lära mig idag att de gillar tulpaner, äpplen, mattor och tofflor. Av den varan var det dåligt i nämnda rabatt. Intressant var också att på behörigt avstånd satt en katt och bevakade rådjurens förehavanden. När jag en liten stund senare gick för att kolla om rådjuren var kvar hade de försvunnit, men istället höll katten på att undersöka stället där rådjuren precis stått. När jag lite senare hade backat ut bilen från garaget (utan att köra över någon cykel), såg jag att två av rådjuren omgrupperat till en annan grannes tomt. När jag påbörjade min färd och kommit en bit på vår gata såg jag att de två andra var på ytterligare en annan tomt. De hade splittat på sig. Kanske hade katten skrämt bort dem? Lite kul med dessa besök, tills man börjar reflektera över alla fästingar som de bär på.
En av fyra besökare hade horn.
Veckans nästbästa dag har infunnit sig och det enda som brukar vara jobbigt med fredagar är att man är så trött på kvällen. Jag ska inte göra om förra fredagens misstag att svimma av i soffan och vakna vid halv 2. Nej ikväll ska jag hålla mig vaken och försöka njuta av fredagkvällen. Jag la mig t.o.m en stund tidigare igårkväll och tror jag somnade innan midnatt, så jag borde vara utsövd. Och kvällen har ju avlöpt utan några som helst insomningsproblem. Visst, jag kan villigt erkänna att jag gapande har avlossat några monstergäspningar. Men det är också allt.
Monstergäspning.
Lyssnade på mina barn tidigare ikväll när de satt och diskuterade allt möjligt. Tror inte de visste att jag hörde vad de pratade om.
7-åringen "Jag är glad att jag bor i Hässelby..det är ett bra samhälle" (Undrar om han jämför med Haiti?)
14-åringen "Innan jag har gått ut 9:an ska jag ha varit uppe på skolans tak" (Undrar om rektorn svarar om man ringer hem till honom på helgen?)
16-åringen --------------------- (men säg något då, så jag får reda på något)
Barnen i ens tillvaro är verkligen en fjärde dimension på livet, apropå tidigare utläggningar om dimensioner i livet. Hade man inte haft barn hade man mist denna fjärde dimension. Trots tandagnisslan, upprörda samtal och känslor, konflikter, bråk, meningsskiljaktligheter och våndor, så är jag ganska glad att man har denna fjärde dimension av livet.
Nu ska jag inte pina er som tillhör minoriteterna i samhället och läser denna blogg med fler utvikningar. Bara en sak till. Visst kändes det konstigt att det var tre tävlande i varje lag av "Så ska det låta"!? Det kändes ju helt obalans. Skärpning SvT!
Kan inte sluta likna Stefan Gunnarsson vid en ung Rick Wakeman.
Dyrt som fan fan fan!Dagens naturupplevelse var i morse när jag sömndrucket raglade ur sängen och skulle dra upp persiennen. Tyckte att det rörde sig när jag tittade ut i trädgården. Jodå, där stod ett rådjur, och ett till, och ett till, och ett till. Fyra rådjur hade samlats och stod uppradade vid en rabatt där snön har smält bort hyfsat. Vad de hittade att äta är oklart. Jag är inte så kunnig kring sånt, men har fått lära mig idag att de gillar tulpaner, äpplen, mattor och tofflor. Av den varan var det dåligt i nämnda rabatt. Intressant var också att på behörigt avstånd satt en katt och bevakade rådjurens förehavanden. När jag en liten stund senare gick för att kolla om rådjuren var kvar hade de försvunnit, men istället höll katten på att undersöka stället där rådjuren precis stått. När jag lite senare hade backat ut bilen från garaget (utan att köra över någon cykel), såg jag att två av rådjuren omgrupperat till en annan grannes tomt. När jag påbörjade min färd och kommit en bit på vår gata såg jag att de två andra var på ytterligare en annan tomt. De hade splittat på sig. Kanske hade katten skrämt bort dem? Lite kul med dessa besök, tills man börjar reflektera över alla fästingar som de bär på.
En av fyra besökare hade horn. Veckans nästbästa dag har infunnit sig och det enda som brukar vara jobbigt med fredagar är att man är så trött på kvällen. Jag ska inte göra om förra fredagens misstag att svimma av i soffan och vakna vid halv 2. Nej ikväll ska jag hålla mig vaken och försöka njuta av fredagkvällen. Jag la mig t.o.m en stund tidigare igårkväll och tror jag somnade innan midnatt, så jag borde vara utsövd. Och kvällen har ju avlöpt utan några som helst insomningsproblem. Visst, jag kan villigt erkänna att jag gapande har avlossat några monstergäspningar. Men det är också allt.
Monstergäspning. Lyssnade på mina barn tidigare ikväll när de satt och diskuterade allt möjligt. Tror inte de visste att jag hörde vad de pratade om.
7-åringen "Jag är glad att jag bor i Hässelby..det är ett bra samhälle" (Undrar om han jämför med Haiti?)
14-åringen "Innan jag har gått ut 9:an ska jag ha varit uppe på skolans tak" (Undrar om rektorn svarar om man ringer hem till honom på helgen?)
16-åringen --------------------- (men säg något då, så jag får reda på något)
Barnen i ens tillvaro är verkligen en fjärde dimension på livet, apropå tidigare utläggningar om dimensioner i livet. Hade man inte haft barn hade man mist denna fjärde dimension. Trots tandagnisslan, upprörda samtal och känslor, konflikter, bråk, meningsskiljaktligheter och våndor, så är jag ganska glad att man har denna fjärde dimension av livet.
Nu ska jag inte pina er som tillhör minoriteterna i samhället och läser denna blogg med fler utvikningar. Bara en sak till. Visst kändes det konstigt att det var tre tävlande i varje lag av "Så ska det låta"!? Det kändes ju helt obalans. Skärpning SvT!
Kan inte sluta likna Stefan Gunnarsson vid en ung Rick Wakeman. Slut på inspiration
Denna dag gick upp i rök, och jag har inget att blogga om. Återkommer inom kort när inspirationen har återvänt. Förmodligen om en dag, två eller tre? ¨
Tja!
Tja!
Träning i stickad tröja, Raffa och Busch
Idag när jag på lunchen var och svettades ur mig ca 4,3 liter svett samtidigt som jag misshandlade löpbandet med min tunga kropp, noterade jag i ögonvrån en kvinna i 40-årsåldern som var iklädd en stickad tröja. En grå stickad tröja. I sak inget konstigt. Det rör sig människor på SATS hela tiden i civila kläder. Såna som ska in på något pass en stund senare och vill gå in och "markera plats" för att få sin favoritplats eller andra som bara är på studiebesök. När jag sprungit klart och stod och försökte stretcha ut min hopplöst stela kropp (ja den är fan i mig hopplöst stel!) så såg jag kvinnan i den grå stickade tröjan igen. Hon stod och och tränade i sin grå stickade tröja!!!! I och för sig lyfte hon två hundben och verkade träna biceps, men ändå!!! Träna i en grå stickad tröja. Jag hade svårt att avgöra om de svarta byxorna var träningsbyxor eller "vanliga" byxor, men tröjan var i alla fall stickad. HUR kan man träna i en stickad tröja?? Hade hon glömt sina träningskläder hemma, och var i desperat behov av träning? Hade hon slagit vad med någon om att hon verkligen skulle träna i en grå stickad tröja? Spelades det in ett avsnitt av Blåsningen? Ja, det får vi aldrig veta. Jag sket i den okända kvinnan i grå stickad tröja och gick och duschade.
Typ en sån, fast inte den kragen, och inte så lång och lite mer spräcklig.
Apropå att glömma kläder så minns jag ett tillfälle i 7:an när vi skulle ha gympa. En parallellklasskompis - vi kan kalla honom Ralph - höll på att klä på sig gympakläderna precis som alla andra. Man ville ju skynda sig upp i gympasalen så man kunde röjja fritt en stund innan lektionen satte igång. Alla sprang runt som ystra vårkalvar och sparkade på bollar, klättrade i ribbstolar, slängde sig på mjuka tjockmattan och...ja t.o.m. de riktigt tuffa grabbarna, de som inte bytte om en enda gympalektion på hela högstadiet, var med och röjjde friskt under dessa minuter. De sprang runt i dunjackor och röjjde lika friskt som vi andra mer ordentliga som faktiskt hade bytt om inför lektionen. Vid detta tillfälle var jag helt tvärsäker på att Ralph nästan var helt klar med sin påklädningsprocedur när jag pep uppför trapporna till gympasalen från omklädningsrummet. Men när lektionen skulle sätta igång några minuter senare, och läraren som för övrigt hade samma efternamn som förre presidenten i USA men med annan stavning skulle ropa upp och kolla vilka som var närvarande och ombytta, och vilka som var närvarande i dunjackor, och vilka som var frånvarande, såg jag till min förvåning att Ralph inte längre hade gympakläderna på sig. Han hade bytt tillbaka till sina vanliga kläder!? Gympaläraren som för övrigt hade samma efternamn som förre presidenten i USA men med en annan stavning frågade givetvis, "Varför är inte du ombytt Ralph?" Det korta svaret från Ralph löd "Skosnöret gick av"........Skosnöret gick av....ni fattar....Givetvis, kan man inte vara med på gympan om skosnöret går av. Hur skulle det se ut? Skarva skosnören kanske inte ingår i allmänbildningen när man går i 7:an, men lite tunn kändes denna förklaring till varför Ralph inte var ombytt. Jag kan inte säga om det var efter just denna gympalektion, eller om det inträffade senare men större delen av resterande högstadium deltog inte Ralph i gympalektionerna. Han blev en dunjacka han också. Undrar vad Ralph gör idag?
Gympaläraren hade t.o.m. samma initialer som förre presidenten i USA.
Tänk vilka oviktiga minnen som kan ploppa upp i hjärnan så där bara, 30 år efter de har inträffat. Och att sen sitta och skriva ned dem i en blogg som knappt någon läser......det är ju ännu sjukare!
Idag var jag på ett möte hos en extern samarbetspartner å tjänstens vägnar. Ett intressant och bra möte som jag trodde skulle ta max 20 minuter. Stel som en ihjälfrusen eskimå fick de baxa mig ut på Drottninggatan en och en halvtimme efter mötet började. Är ju inte van vid att sitta still så länge.
Som en inuit har man kännt sig hela vintern.
Och ikväll var det klubbkväll på Intersport i Vällingby. Sonen har utrustats med diverse fotbollsprylar så vi är förberedda och rustade inför S:t Erikscupen som kör igång om ca en månad. Om snön har smält då vill säga. Nu på lördag skulle vi haft klubbkamp mot Lidingö. När detta planerades för någon månad sen var det väl ingen som trodde att varenda fotbollsplan skulle vara täckt med snö 20 mars. Så någon klubbkamp mot Lidingö blir det inte. Inte denna helg i alla fall.
Snart är det påsk! Imorgon är det bara två veckor till skärtorsdag. Det var inte längesen det var elva veckor till påsk. Jag minns det som igår.
Typ en sån, fast inte den kragen, och inte så lång och lite mer spräcklig. Apropå att glömma kläder så minns jag ett tillfälle i 7:an när vi skulle ha gympa. En parallellklasskompis - vi kan kalla honom Ralph - höll på att klä på sig gympakläderna precis som alla andra. Man ville ju skynda sig upp i gympasalen så man kunde röjja fritt en stund innan lektionen satte igång. Alla sprang runt som ystra vårkalvar och sparkade på bollar, klättrade i ribbstolar, slängde sig på mjuka tjockmattan och...ja t.o.m. de riktigt tuffa grabbarna, de som inte bytte om en enda gympalektion på hela högstadiet, var med och röjjde friskt under dessa minuter. De sprang runt i dunjackor och röjjde lika friskt som vi andra mer ordentliga som faktiskt hade bytt om inför lektionen. Vid detta tillfälle var jag helt tvärsäker på att Ralph nästan var helt klar med sin påklädningsprocedur när jag pep uppför trapporna till gympasalen från omklädningsrummet. Men när lektionen skulle sätta igång några minuter senare, och läraren som för övrigt hade samma efternamn som förre presidenten i USA men med annan stavning skulle ropa upp och kolla vilka som var närvarande och ombytta, och vilka som var närvarande i dunjackor, och vilka som var frånvarande, såg jag till min förvåning att Ralph inte längre hade gympakläderna på sig. Han hade bytt tillbaka till sina vanliga kläder!? Gympaläraren som för övrigt hade samma efternamn som förre presidenten i USA men med en annan stavning frågade givetvis, "Varför är inte du ombytt Ralph?" Det korta svaret från Ralph löd "Skosnöret gick av"........Skosnöret gick av....ni fattar....Givetvis, kan man inte vara med på gympan om skosnöret går av. Hur skulle det se ut? Skarva skosnören kanske inte ingår i allmänbildningen när man går i 7:an, men lite tunn kändes denna förklaring till varför Ralph inte var ombytt. Jag kan inte säga om det var efter just denna gympalektion, eller om det inträffade senare men större delen av resterande högstadium deltog inte Ralph i gympalektionerna. Han blev en dunjacka han också. Undrar vad Ralph gör idag?
Gympaläraren hade t.o.m. samma initialer som förre presidenten i USA. Tänk vilka oviktiga minnen som kan ploppa upp i hjärnan så där bara, 30 år efter de har inträffat. Och att sen sitta och skriva ned dem i en blogg som knappt någon läser......det är ju ännu sjukare!
Idag var jag på ett möte hos en extern samarbetspartner å tjänstens vägnar. Ett intressant och bra möte som jag trodde skulle ta max 20 minuter. Stel som en ihjälfrusen eskimå fick de baxa mig ut på Drottninggatan en och en halvtimme efter mötet började. Är ju inte van vid att sitta still så länge.
Som en inuit har man kännt sig hela vintern. Och ikväll var det klubbkväll på Intersport i Vällingby. Sonen har utrustats med diverse fotbollsprylar så vi är förberedda och rustade inför S:t Erikscupen som kör igång om ca en månad. Om snön har smält då vill säga. Nu på lördag skulle vi haft klubbkamp mot Lidingö. När detta planerades för någon månad sen var det väl ingen som trodde att varenda fotbollsplan skulle vara täckt med snö 20 mars. Så någon klubbkamp mot Lidingö blir det inte. Inte denna helg i alla fall.
Snart är det påsk! Imorgon är det bara två veckor till skärtorsdag. Det var inte längesen det var elva veckor till påsk. Jag minns det som igår.
Dramatiskt
Imorse var det dramatik på T-banan. När dörrarna precis slagit igen vid Fridhemsplan hördes ett hjärtskärande barnaskrik. Ett tiotal morgonresenärer visade snabb handlingskraft och rusade mot en liten tjej på 7-8 år som stod i t-banevagnen, precis innanför dörrarna. Om det var för att hon hade fastnat med handen, eller om hon var förtvivlad för att pappan och de två syskonen/kompisarna? stod kvar utanför vagnen på perrongen uppfattade jag inte från min sittplats. Hon blev i alla fall lugn av den tillströmmande massan, och jag trodde att pappan hade lyckats göra t-baneföraren uppmärksam på att hon satt fast (om hon nu satt fast?). MEN tåget började så sakta rulla och då började den stackars tjejen skrika ännu högre, samtidigt som pappan och de två syskonen/kompisarna? sprang med utanför på perrongen. Förmodligen måste hon ha suttit fast mellan dörrarna med hand/arm. Någon tryckte i alla fall på nödstopp och tåget stannade omedelbart. Dörren öppnades efter några sekunder och tjejen som hade skilts från sin pappa och sina syskon/kompisar? kunde återförenas. Sen tog det ett bra tag innan SL fick ordning på sitt datoriserade tåg. En SL-gubbe kom fram och skällde på några oskyldiga passagerare, "Man kan ju inte stoppa trafiken så där bara!" Han missade målet rejält, dels för att det var otroligt korkat sagt, dels för att de som stod vid den nödöppnade dörren precis hade klivit på och inte ens visste varför t-banan stod still. Vardagsdramatik i den tidiga morgontimmen. Men t-banan är en ganska farlig plats, och det händer ju olyckor titt som tätt.
Tunnelbanan - en farlig plats på många sätt och vis.
Annars har dagen varit tämligen odramatisk. Stod ett tv-team och filmade på Kungsgatan när jag skulle gå hem från jobbet på eftermiddagen, men de slutade tvärt när jag kom gående. Avtalsrörelsen börjar tydligen dra ihop sig och Svensk Handel och Handelsanställdas Förbund ska försöka komma överens. Handels har hotat med strejk till påsk men DK säger att de nog kommer fram till något innan dess. Självklart kan det bli dramatik i en avtalsrörelse, men....lite mer spännande än så kan väl livet bli.
Styr hela avtalsrörelsen?
Då tycker jag t.ex. att dramatiken i Mästarnas mästare är mer spännande. Ikväll blev Patrik Sjöberg tvärjumbo efter att ha kommit sist i alla tre tävlingar. Han trash-snackar på och är tvärsäker så man blir full i skratt åt honom. Han valde ut Armand Krancj till nattduellen och sa att det var den moraliska finalen...haha! Patrik fick däng och fick ta sin stora resväska och åka hem. Nu kommer det att stå mellan Armand och Louise Karlsson. Kanske kan Brolin få en fot med i striden om slutsegern. Tomas Johansson räknar jag bort. Han har halkat sig kvar på något konstigt sätt och typ blivit nästsist hela tiden.
Patrik Sjöberg fick åka hem.
Nu ska jag överge detta bloggande för ikväll och se om det är någon dramatik på Shutter Island.
Shutter Island
På dramatiskt återseende!
Tunnelbanan - en farlig plats på många sätt och vis. Annars har dagen varit tämligen odramatisk. Stod ett tv-team och filmade på Kungsgatan när jag skulle gå hem från jobbet på eftermiddagen, men de slutade tvärt när jag kom gående. Avtalsrörelsen börjar tydligen dra ihop sig och Svensk Handel och Handelsanställdas Förbund ska försöka komma överens. Handels har hotat med strejk till påsk men DK säger att de nog kommer fram till något innan dess. Självklart kan det bli dramatik i en avtalsrörelse, men....lite mer spännande än så kan väl livet bli.
Styr hela avtalsrörelsen? Då tycker jag t.ex. att dramatiken i Mästarnas mästare är mer spännande. Ikväll blev Patrik Sjöberg tvärjumbo efter att ha kommit sist i alla tre tävlingar. Han trash-snackar på och är tvärsäker så man blir full i skratt åt honom. Han valde ut Armand Krancj till nattduellen och sa att det var den moraliska finalen...haha! Patrik fick däng och fick ta sin stora resväska och åka hem. Nu kommer det att stå mellan Armand och Louise Karlsson. Kanske kan Brolin få en fot med i striden om slutsegern. Tomas Johansson räknar jag bort. Han har halkat sig kvar på något konstigt sätt och typ blivit nästsist hela tiden.
Patrik Sjöberg fick åka hem. Nu ska jag överge detta bloggande för ikväll och se om det är någon dramatik på Shutter Island.
Shutter IslandPå dramatiskt återseende!
Chefsnappning och fuldelning
Vid årsskiftet kunde man läsa i tidningarna att Språkrådet kommit fram till ca 30 nya ord som de nu vill utöka vår vokabulär med. Ett ganska roligt nytt ord är chefsnappning. Tydligen har det blivit en trend just i Frankrike, att anställda visar sitt missnöje genom att låsa in chefen, dvs chefsnappning. Vad skulle hända här i Sverige om vi anställda började chefsnappa? Jag tror man skulle hamna bakom lås och bom själv, om man företog sig något sånt. Samtidigt kan jag sympatisera och förstå de som företar sig dylik gärning. Annat nytt spännande ord är könskonträr. Att vara könskonträr är att göra något som är typiskt för det motsatta könet. Om jag t.ex. tog mig namnet Nicolina skulle jag bli en könskonträr. Prokotta - motsatsen till bojkotta. Fuldelning - olaglig fildelning. Bilsurfa - balansera på bil under färd. Hemester - tillbringa semestern hemma. Svemester - tillbringa semestern i Sverige. Frimester - semester utan att vara uppkopplad via e-post och internet. Ja det är bara några exempel på de nya ord som vi har börjat använda. Tycker det är ett ganska spännande ämne. Jag inbillar mig att vissa av dessa ord kommer givetvis att kännas helt naturligt att använda så småningom, medan andra av dem säkerligen kommer att falla i glömska och inte få det genomslag som man kanske tror just nu.
Ska nog börja med bilsurfning...eller inte...
Idag var jag tvungen att hasta hem från jobbet tidigt. Jag hade stämt träff med en energi-nisse som skulle se på vårt hus och se om det var värt mödan att installera en luft-luft-vämepump. Det tyckte han förstås att det är. Han tittade sig omkring, kollade, mätte, frågade, antecknade och försvann med löfte om att återkomma med lite olika alternativ på lösningar. Får nog ta hit lite fler energi-nissar så jag har något att jämföra med. Inte bara greppa första bästa. Jag har ännu inte sett elräkningarna för denna vinter men befarar det värsta vad beträffar summan på inbetalningskorten. Det måste ha kostat multom att värma upp detta hus denna vinter. Hade man haft en luft-luft-värmepump på plats i höstas hade man kunnat spara kulor. Men, bättre sent än aldrig.
Så funkar det.
Ikväll har jag hjälpt son att räkna matte. 6-3=3. 5+4=9 osv. Tänk vad bra man hade det när man gick i ettan. Allting är helt självklart. Det finns inga hinder. Det enda är att man ska lära sig att skriva siffror så att andra kan läsa dem. En svår konst i sig. Bara en sån sak som att knäcka koden hur man skriver en 8:a "på riktigt. Jag har i mitt vuxna liv sett så många andra vuxna som skriver 8:or genom att göra två små o:n på varandra. Det funkar givetvis också, men är ju inte helt tekniskt korrekt. Tycker att det ser lite omständigt ut också, och tar nog lite längre tid om man tänker ur ett rationell synvinkel. Sen har vi läst Kalle Anka. Och när Kalle Ankan tog slut fortsatte vi med Tintins Faraos cigarrer. Tänk så enkelt allt är i Tintins värld. Han ger en elefant penicillin och blir polare med elefanten som gör honom till sin skyddsling. Tintin snappar upp elefantspråket och täljer till sig en trumpet som han kommunicerar elefantspråket med elefanten. Men detta är givetvis bara en passus i den annars rafflande Faraos cigarrer, där Tintin lyckas klara sig ur alla faror. Allt är så enkelt i seriernas värld.
Jag kommer nog aldrig att bli för gammal för Tintin.
Glömde säga att vi hämtade ut den överkörda cykeln igår. 1200 spänn för ett nytt framhjul, lite service och smådelar. Som hittat! Funderar på att skaffa en sån där extra övningskörningsbackspegel på bilen som kan bli ett extra "öga" när jag backar ut bilen från garaget. Jag har inte lust att köra över en cykel en gång till. Men jag lovar att vara försiktig. Om jag kan få något av barnen att bilsurfa när jag backar ut bilen får jag ju någon som har koll på morsans cykel. Härligt! Där fick jag användning för ett av de nya orden också.
Nu ska jag försöka hitta någon bra film att försvinna in i. På återbloggis!
Idag var jag tvungen att hasta hem från jobbet tidigt. Jag hade stämt träff med en energi-nisse som skulle se på vårt hus och se om det var värt mödan att installera en luft-luft-vämepump. Det tyckte han förstås att det är. Han tittade sig omkring, kollade, mätte, frågade, antecknade och försvann med löfte om att återkomma med lite olika alternativ på lösningar. Får nog ta hit lite fler energi-nissar så jag har något att jämföra med. Inte bara greppa första bästa. Jag har ännu inte sett elräkningarna för denna vinter men befarar det värsta vad beträffar summan på inbetalningskorten. Det måste ha kostat multom att värma upp detta hus denna vinter. Hade man haft en luft-luft-värmepump på plats i höstas hade man kunnat spara kulor. Men, bättre sent än aldrig.
Så funkar det. Ikväll har jag hjälpt son att räkna matte. 6-3=3. 5+4=9 osv. Tänk vad bra man hade det när man gick i ettan. Allting är helt självklart. Det finns inga hinder. Det enda är att man ska lära sig att skriva siffror så att andra kan läsa dem. En svår konst i sig. Bara en sån sak som att knäcka koden hur man skriver en 8:a "på riktigt. Jag har i mitt vuxna liv sett så många andra vuxna som skriver 8:or genom att göra två små o:n på varandra. Det funkar givetvis också, men är ju inte helt tekniskt korrekt. Tycker att det ser lite omständigt ut också, och tar nog lite längre tid om man tänker ur ett rationell synvinkel. Sen har vi läst Kalle Anka. Och när Kalle Ankan tog slut fortsatte vi med Tintins Faraos cigarrer. Tänk så enkelt allt är i Tintins värld. Han ger en elefant penicillin och blir polare med elefanten som gör honom till sin skyddsling. Tintin snappar upp elefantspråket och täljer till sig en trumpet som han kommunicerar elefantspråket med elefanten. Men detta är givetvis bara en passus i den annars rafflande Faraos cigarrer, där Tintin lyckas klara sig ur alla faror. Allt är så enkelt i seriernas värld.
Jag kommer nog aldrig att bli för gammal för Tintin. Glömde säga att vi hämtade ut den överkörda cykeln igår. 1200 spänn för ett nytt framhjul, lite service och smådelar. Som hittat! Funderar på att skaffa en sån där extra övningskörningsbackspegel på bilen som kan bli ett extra "öga" när jag backar ut bilen från garaget. Jag har inte lust att köra över en cykel en gång till. Men jag lovar att vara försiktig. Om jag kan få något av barnen att bilsurfa när jag backar ut bilen får jag ju någon som har koll på morsans cykel. Härligt! Där fick jag användning för ett av de nya orden också.
Nu ska jag försöka hitta någon bra film att försvinna in i. På återbloggis!
Avsvimmad i soffan
Satt uppe natten till fredag och såg på film till klockan 1… ”Smart”? Nej, inte speciellt. Men om en film är sååå spännande kan jag inte låta bli. The departed, Oscarsbelönad för några år sen. Inte sett filmen tidigare, och satte på den alldeles för sent, och kunde inte sluta titta. Ögonen kändes bara marginellt tröttare i fredags än vanligt. Straffet kom på kvällen då jag svimmade av i tv-soffan och vaknade vid halvtvårycket, förvånad, förvirrad och ensam. Kom till sans och förstod tillslut vem jag var och var jag befann mig, och kontrollerade om ena dottern, som hade varit på vift, hade dykt upp som hon hade. Det hade hon, och hon hade tydligenförsökt kommunicera med mig i soffan när hon kom hem. "PAPPA DET BRINNER!!!" Hon hade bara fått ännu högre snarkningar till svar. Kul att man faktiskt kan roa sina barn ibland! 
Leonardo och Matt gör upp på ett hustak i The Departed.
Vadslagning skedde i fredags på arbetsplatsen vem som skulle ta de tre första platserna i gårkvällens melodifestival. Jag som inte har sett så mycket av deltävlingarna satsade mina slantar på Pernilla Wahlgren. Salem Al Fakir som två och Anna Bergendahl som trea. Nu blev det inte riktigt så. Pernilla svek rejält, men de två andra hamnade på pallen i alla fall. Vet inte hur de andra har tippat och om mitt tips överhuvdtaget räckte till någon tätplacering? Trots allt såg vi på Melodifestivalen eftersom barnen och våra gäster var helt inne på det. Blev väl inte direkt lyckligare av att se Melodifestivalen, och jag vägrar att se stora europeiska tillställningen i maj. Det brukar vara sååååå seeeeegt, och dåligt. 
Gick inte så bra för Pernilla.
Undrar varför man som liten sa att "man skulle ha främmande"? "Nej, jag kan inte vara med och spela fotboll ikväll för vi ska ha främmande". Oftast är det, och var, bekanta människor som bjöds hem. Ändå sa man att man skulle ha främmande. Tycker det är märkligt och lite fascinerande. Jag kan inte med bestämdhet säga att jag själv använde uttrycket "främmande", men jag minns att kompisar sa det. Får forska vidare i detta och återkommer när jag säger något.
Och så är den allsvenska premiären avklarad. Detta år utan Hammarby. Har varit lite småsur och grinig de sista dagarna eftersom tidningarna inte skriver en rad om Superettan. Var tvungen att kolla när Superettan drar igång och fick då se att den inte startar förrän en bra bit in i april. Då var det ju faktiskt inte så konstigt att tidningarna inte har börjat skriva något ännu. Trots att Hammarby inte är med i Allsvenskan i år ska jag försöka engagera och intressera mig för vad som händer. Vi har ju BP som spelar sina hemmamatcher bara några utsparkar hemifrån på Grimsta. Inte omöjligt att det rentav blir någon match man går och tittar på. 
Allsvenskan utan Bajen...hur blir det?
Helgen är slut och en ny vecka väntar. Vi går in i andra halvan av mars, och påsk känns inte alls avlägset längre. Det var inte längesen som jag skrev att det var 11 veckor till påsk. Tiden rusar på ruskigt snabbt!
Om Åsne skulle gifta sig...
Om Glenn Close skulle gifta sig med Scott Glenn, och man förutsatte att Glenn skulle ta makens efternamn skulle hon heta Glenn Glenn. Inte så kul kanske, men den här då, om Glenn Close skulle gifta sig med Glenn Hysén, så skulle Tobias Hysén, Glenns son, kunna säga att min farsa heter Glenn Hysén och min styvmorsa heter också Glenn Hysén. Och har ni tänkt på om Audrey Hepburn skulle ha gift sig med Göran Kropp, så skulle hon ha hetat Audrey Kropp (ådri' kropp)...Det här är humor på hög nivå!!!! Och sen avslutar vi med..men den här är inte riktigt rumsren...så sluta läs om ni när känsliga....OM norska journalisten Åsne Seierstad skulle gifta sig med Brad Pitt.....vad skulle hon heta då som gift???? Som sagt humor på hög nivå och jag sitter och kluckar förnöjt över dessa skämt som jag vill poängtera att jag inte själv har kommit på utan de här har varit i omlopp ganska många år och bubblar upp till ytan emellanåt. Det finns ett par roliga kombinationer till, men de kan vi spara till en annan gång.
Glenn & Glenn Hysén Åsne & Brad..........
Idag blev jag bjuden på libanesisk buffé till lunch. Fan-tas-tiskt gott! Mina fyra bordsdamer nöjde sig med en tallrik, men den tunge hungrige gotlänningen var givetvis tvungen att ta en tallrik nr 2. Fantastiskt gott som sagt. Tabbouli heter restaurangen och ligger på Regeringsgatan. Trots att det bara ligger ett varpakast från min arbetsplats hade jag aldrig varit där innan. Förr, låg där en jugge-restaurang som hette Montenegro. Då var man stammis där och njöt av deras fantastiska pljskavicka med tämligen täta mellanrum. Sen Montenegro försvann har jag knappt styrt kosan åt det hållet på Regeringsgatan. Ibland blir man hemmablind.
Några av de f.d. anställda på "Montenegro"
Ikväll har jag mellanhandlat på Coop i Vinsta. Vad är mellanhandla? Oftast talar man om "storhandla", eller så går man bara in och köper några få varor man behöver. Det här var precis mittemellan några få varor och storhandla. Och jag var helt själv. Inga barn eller fruar som var med och zinkade tiden, utan smidig tysk effektivitet. Ganz perfekt! När jag läser om föregående mening inser jag att det kanske inte heter "zinka tiden" utan "sinka tiden". Men ni kanske är stressade och har mycket annat ni skulle behöva göra innan jag lägger ut texten, gör research kring detta, och jag vill helt enkelt inte szinka er tid i onödan med såna petitesser. Zvenzka är ett zvårt schpraak somm inntä er hellt let att skrivva.
Zink eller sink?
Insåg idag under en kort fikarast på arbetsplatsen att jag missade första avsnittet av den nya omgången av Hollywoodfruar i måndags. Detta är ett outtömligt ämne som tydligen går att diskutera hur mycket och länge som helst. Nu är det två nya svenska Hollywoodfruar med i den nya omgången som bara var "för mycket". Alltså jag gråter inte blod om jag missar dessa hemska människor, men det är ju underhållning på hög nivå och man undrar hur mycket som är sant och som är fejk? Känslan är att höstens snackis om dessa utvandrade svenskor inte är slut. Det kommer att fortsätta under våren. Tv3 har hittat ett program som får tittare. Grattis
Tv3!
Kvinnorna som har greppet om tittarna på måndagkvällarna.
Tredje världskriget fortsätter så smått i detta hus. Just nu är det väl att bedöma som vapenvila, men läget är spänt och jag befarar skyttevärnskrig till helgen.
På återbloggandäää!
Till sist bara ett klipp på Maria M när hon berättar om sitt läppstiftsberoende..."Jag känner mig exposed utan läppstift"
Glenn & Glenn Hysén Åsne & Brad..........
Idag blev jag bjuden på libanesisk buffé till lunch. Fan-tas-tiskt gott! Mina fyra bordsdamer nöjde sig med en tallrik, men den tunge hungrige gotlänningen var givetvis tvungen att ta en tallrik nr 2. Fantastiskt gott som sagt. Tabbouli heter restaurangen och ligger på Regeringsgatan. Trots att det bara ligger ett varpakast från min arbetsplats hade jag aldrig varit där innan. Förr, låg där en jugge-restaurang som hette Montenegro. Då var man stammis där och njöt av deras fantastiska pljskavicka med tämligen täta mellanrum. Sen Montenegro försvann har jag knappt styrt kosan åt det hållet på Regeringsgatan. Ibland blir man hemmablind.
Några av de f.d. anställda på "Montenegro"
Ikväll har jag mellanhandlat på Coop i Vinsta. Vad är mellanhandla? Oftast talar man om "storhandla", eller så går man bara in och köper några få varor man behöver. Det här var precis mittemellan några få varor och storhandla. Och jag var helt själv. Inga barn eller fruar som var med och zinkade tiden, utan smidig tysk effektivitet. Ganz perfekt! När jag läser om föregående mening inser jag att det kanske inte heter "zinka tiden" utan "sinka tiden". Men ni kanske är stressade och har mycket annat ni skulle behöva göra innan jag lägger ut texten, gör research kring detta, och jag vill helt enkelt inte szinka er tid i onödan med såna petitesser. Zvenzka är ett zvårt schpraak somm inntä er hellt let att skrivva.
Zink eller sink? Insåg idag under en kort fikarast på arbetsplatsen att jag missade första avsnittet av den nya omgången av Hollywoodfruar i måndags. Detta är ett outtömligt ämne som tydligen går att diskutera hur mycket och länge som helst. Nu är det två nya svenska Hollywoodfruar med i den nya omgången som bara var "för mycket". Alltså jag gråter inte blod om jag missar dessa hemska människor, men det är ju underhållning på hög nivå och man undrar hur mycket som är sant och som är fejk? Känslan är att höstens snackis om dessa utvandrade svenskor inte är slut. Det kommer att fortsätta under våren. Tv3 har hittat ett program som får tittare. Grattis
Tv3!
Kvinnorna som har greppet om tittarna på måndagkvällarna. Tredje världskriget fortsätter så smått i detta hus. Just nu är det väl att bedöma som vapenvila, men läget är spänt och jag befarar skyttevärnskrig till helgen.
På återbloggandäää!
Till sist bara ett klipp på Maria M när hon berättar om sitt läppstiftsberoende..."Jag känner mig exposed utan läppstift"
Filmblogg? Näää..bara 3:e världskriget
Inspirerad av Oscarsgalans utdelningar såg jag häromkvällen The Hurt Locker. Jag hade inga stora förväntningar och tyckte att handlingen lät småtrist, men började titta och blev positivt överraskad. Detta var en kanonrulle!..Nej inte kalkonrulle..kanonrulle! Emellanåt blev det väldigt spännande och de sanningar som filmen förmedlade om USA:s invasion av Irak för några år sen var nog helt korrekta, även om jag vet ett par andra filmer där "värre" sanningar om USA framkommer på ett helt annat sätt. Jeremy Renners tolkning av den dödsföraktande bombgruppchefen, som inte verkade ängslig eller rädd för något, var mycket bra! Han borde verkligen fått en Oscar, men se det fick han inte. Denna film är inte någon vanlig glättig Hollywoodproduktion med bara häftiga actionsekvenser, även om såna förekommer också. Nej denna film har ett djup, som i alla fall jag uppfattade, hur krig formar människor på olika sätt. Att bombgruppchefen är en vettvilling utan rädsla som går utanför regelboken hela tiden, medan hans närmaste man i gruppen är en samvetsgrann och noggrann soldat, som stör sig på sin närmaste chefs vildhjärnetakter gör att filmen blir extra intressant. Att sen de få officerare med högre grad än kapten, som skymtar förbi i filmen, framställs som riktiga puckon gör inte saken sämre. Ungefär som på vilken arbetsplats som helst.... Detta var en mycket bra film som jag varmt kan rekommendera, och till och med kan tänka mig att se om en gång till.
Jeremy Renner!!!! 
Pang!
Avatar däremot.....zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....Två kvällar har jag försökt att komma in i denna film och förstå varför den är så omtalad och har blivit så populär men bägge gångerna så har jag ......zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....Jag tror faktiskt att den filmen är körd för mig. Den känns alldeles för verklighetsfrämmande och om man inte ens kan hålla sig vaken, när man verkligen har försökt två gånger...ja då är det nog kört. Avatar hamnar i papperskorgen....osedd.
Kommer alltid att förknippa Avatar med en riktigt schysst tupplur. Blir trött bara jag ser den här bil...zzzzzzzzzzzzzzzzz
Nu är ju inte det här någon filmblogg om någon tror det. Nej det här är en blogg om vardagliga trivialiteter som borttappade nycklar, överkörda cyklar och trasiga mobiltelefoner! Idag sms:ade Phonehouse och sa att min trasiga mobiltelefon var lagad. I söndags sa de att det skulle ta 1-3 veckor. Det tog knappt tre dygn. Imponerande att de kan uppskatta tidåtgången så .......DÅLIGT! Men det var åt rätt håll i alla fall. Eftersom jag inte ens kunde slå på min mobil i helgen, kunde jag inte heller säkerhetskopiera alla kontakter som jag borde gjort medan mobilen var hel. Så nu har jag en helt "ren" telefon utan någon att ringa. 29 april 2008 är det visst också. Bara att börja om från början med det mesta, och gilla läget att ur led är tiden.
Här hemma är det ett tredje världskrig på gång mellan mor och ena dottern. Jag har den blå baskern inom räckhåll om konflikten blir långvarig och blodig. Bägge stridande parter har redan dragit sig tillbaka. Vem vet vad de förbereder? Kanske är det nattlig beskjutning, precis som i Libanon 1988, som gäller? Vart jag än vänder mig i huset är det stor risk att jag måste rapportera en firing-close. Krig är aldrig bra!
Tredje världskriget på nära håll.
Jeremy Renner!!!! 
Pang!Avatar däremot.....zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....Två kvällar har jag försökt att komma in i denna film och förstå varför den är så omtalad och har blivit så populär men bägge gångerna så har jag ......zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....Jag tror faktiskt att den filmen är körd för mig. Den känns alldeles för verklighetsfrämmande och om man inte ens kan hålla sig vaken, när man verkligen har försökt två gånger...ja då är det nog kört. Avatar hamnar i papperskorgen....osedd.
Kommer alltid att förknippa Avatar med en riktigt schysst tupplur. Blir trött bara jag ser den här bil...zzzzzzzzzzzzzzzzzNu är ju inte det här någon filmblogg om någon tror det. Nej det här är en blogg om vardagliga trivialiteter som borttappade nycklar, överkörda cyklar och trasiga mobiltelefoner! Idag sms:ade Phonehouse och sa att min trasiga mobiltelefon var lagad. I söndags sa de att det skulle ta 1-3 veckor. Det tog knappt tre dygn. Imponerande att de kan uppskatta tidåtgången så .......DÅLIGT! Men det var åt rätt håll i alla fall. Eftersom jag inte ens kunde slå på min mobil i helgen, kunde jag inte heller säkerhetskopiera alla kontakter som jag borde gjort medan mobilen var hel. Så nu har jag en helt "ren" telefon utan någon att ringa. 29 april 2008 är det visst också. Bara att börja om från början med det mesta, och gilla läget att ur led är tiden.
Här hemma är det ett tredje världskrig på gång mellan mor och ena dottern. Jag har den blå baskern inom räckhåll om konflikten blir långvarig och blodig. Bägge stridande parter har redan dragit sig tillbaka. Vem vet vad de förbereder? Kanske är det nattlig beskjutning, precis som i Libanon 1988, som gäller? Vart jag än vänder mig i huset är det stor risk att jag måste rapportera en firing-close. Krig är aldrig bra!
Tredje världskriget på nära håll. Årets svensk
Idag på lunchen när jag hade motionerat, svettats klart och duschat så tyckte jag i ögonvrån att den okände mannen i omklädningsrummet tittade lite extra på mig när jag stod endast iförd handduk. Det var dock inte på ett så där obehagligt sätt som att han verkligen ville spana in mig, utan bara en känsla jag fick att han tittade lite extra på mig när jag stod där endast iförd handduk. Började så sakta klä på mig när den okände mannen började prata, och jag fick ju genast förklaringen till varför han stirrade på mig. Han uppmärksammade att jag stod insvept i en UNIFIL-handduk. UNIFIL är förkortningen för United Nations Interim Forces In Lebanon, och handdukarna som inköptes för 22 år sen fungerar ännu finfint. Det visade sig att den okände mannen också hade varit i Libanon, men tio år före mig. I den här klassiska bataljonen som fick omgruppera från Sinai till södra Libanon för att det började hetta till där. I mars 1978 utförde PLO ett attentat i norra Israel och israelerna svarade med att ockupera södra Libanon ända upp till floden Litani - "Operation Litani". Libanon protesterade hos FN eftersom de som nation inte hade något med PLO-attentaten att göra. FN beslutade därför senare i mars 1978 att upprätta UNIFIL, för att övervaka tillbakadragandet av israeliska trupper. Tillbakadragandet gick väl sådär..med tanke på att UNIFIL fortfarande var igång tio år senare när jag var där. Och faktiskt så finns fortfarande UNIFIL i södra Libanon. Den färskaste siffran visar att drygt 12.000 män och kvinnor, från olika länder, fortfarande är i tjänst med detta uppdrag. Mycket kan skrivas om Libanon, Israel, UNIFIL, PLO, Hizbollah, Amal, Enklaven, Merkavatanks, minor, roadside-bombs och firing close-incidenter men jag väljer att stanna där för denna gång. Kul i alla fall att få prata med en gammal Libanon-veteran!
Typiskt israeliska soldater. 
Typisk FN-soldat.
Idag började jag och en kollega diskutera "Årets svensk" och varför det gick åt h-e, på ett eller annat sätt, för många av de som utsågs till Årets Svensk. Precis som det vilade någon förbannelse över denna utmärkelse. Vi hade ju Refaat El-Sayed, Hans Holmér och Ebbe Carlsson som hann få priset. När Rapport, som utsåg Årets Svensk, 1989 insåg att den person som ansågs ha stått i centrum för nyhetsrapporteringen det senaste året var Christer Pettersson, la man ner priset. Därefter gjorde tydligen radioprogrammet "Efter tolv" ett försök att skaka liv i utmärkelsen men gav upp efter några år (den siste som fick det var Anna Lindh - oklart dock om det var pga nyhetsrapporteringen kring mordet på henne, eller om det var för att det rapporterades mycket om henne redan innan mordet?). På senare år har tidningen Fokus tagit över utdelandet av denna utmärkelse.
Refaat pekar finger. 
Hasse. 
Ebbe.
Tror att det har smält bort ännu mer snö idag. Solen har visat sig och det har känts plusgrader. Någon sa dock att det skulle komma snö på fredag.......................Men det är inget att bli sucidal över. Bara att bita ihop och gilla läget som det är!
Många skumma lirare på tunnelbana och buss idag! Precis som de har vaknat från sina iden. Kan inte direkt kategorisera och precisera mer än att det kändes som fler konstiga typer som var ute och åkte idag än tidigare i vinter, eller så kom jag bara in i ett sånt "stim". Förmodligen tyckte de likadant om mig, dvs "vilken skum lirare som är ute och åker kommunalt idag!".
Såg många udda typer idag.
Annars har dagen flutit på. Ser fram emot onsdagen!
Typiskt israeliska soldater. 
Typisk FN-soldat. Idag började jag och en kollega diskutera "Årets svensk" och varför det gick åt h-e, på ett eller annat sätt, för många av de som utsågs till Årets Svensk. Precis som det vilade någon förbannelse över denna utmärkelse. Vi hade ju Refaat El-Sayed, Hans Holmér och Ebbe Carlsson som hann få priset. När Rapport, som utsåg Årets Svensk, 1989 insåg att den person som ansågs ha stått i centrum för nyhetsrapporteringen det senaste året var Christer Pettersson, la man ner priset. Därefter gjorde tydligen radioprogrammet "Efter tolv" ett försök att skaka liv i utmärkelsen men gav upp efter några år (den siste som fick det var Anna Lindh - oklart dock om det var pga nyhetsrapporteringen kring mordet på henne, eller om det var för att det rapporterades mycket om henne redan innan mordet?). På senare år har tidningen Fokus tagit över utdelandet av denna utmärkelse.
Refaat pekar finger. 
Hasse. 
Ebbe. Tror att det har smält bort ännu mer snö idag. Solen har visat sig och det har känts plusgrader. Någon sa dock att det skulle komma snö på fredag.......................Men det är inget att bli sucidal över. Bara att bita ihop och gilla läget som det är!
Många skumma lirare på tunnelbana och buss idag! Precis som de har vaknat från sina iden. Kan inte direkt kategorisera och precisera mer än att det kändes som fler konstiga typer som var ute och åkte idag än tidigare i vinter, eller så kom jag bara in i ett sånt "stim". Förmodligen tyckte de likadant om mig, dvs "vilken skum lirare som är ute och åker kommunalt idag!".
Såg många udda typer idag. Annars har dagen flutit på. Ser fram emot onsdagen!
Urban exploration fanns redan på 70-talet
Idag var det en fantastiskt fin dag vädermässigt. Solen har skinit (skinit...heter det så...kändes konstigt att skriva)och det har droppat från tak och högre höjder, så att man verkligen har känt att våren är på gång. Asfalten börjar synas mer och mer, och i helgen såg jag till och med en motorcykel som var ute och åkte. Dagarna blir längre och längre och idag gick solen ned vid 17:30. En fantastisk tid helt enkelt när man känner att vintern håller på att släppa greppet, som varat sen mitten av december.
Älskar asfalt har jag kommit på!
Eftersom de försvunna husnycklarna inte dök upp under söndagen, och vi inte ville fortsätta att bevaka huset med baseball-trä eller ha en ständigt utposterad kulspruteskytt på taket ringde jag efter låssmed i morse. Fick utmärkt service av Vällingby Lås som trots namnet håller till i Hässelby. Fick en utförlig lektion av Ulrika på nämnda firma som berättade att LB-låsen försvunnit från marknaden sen ca 10 år tillbaka och att man inte bara behövde byta låset utan även låskistan. Kände med en gång att det här ”kommer att dra iväg”. Den trevlige låskillen som dök upp vid 9-rycket arbetade vid vår dörr i en halvtimme, tills det var ca 10 plusgrader i huset pga den öppna dörren. Men nytt lås fick vi. Åkte sen ner till själva butiken vid Hässelby Torg för att betala ”kalaset” och göra kopior av nycklarna så att de skulle räcka till alla. Utan att behöva betala något extra fick jag AIK-emblem på den ena nyckeln så att dottern nu ska kunna hålla reda på nycklarna bättre i fortsättningen. Men det bar emot, och min Hammarby-själ blödde, när jag behövde peka på ”AIK” och säga, ”den tar vi!”. 3.496 spänn för ett sjutillhållarlås, ett cylinderlås och 5 x 2 uppsättningar nycklar till detta. Som hittat! En och annan indragen månadspeng kan jag tänka mig att det blir framöver.
Populär nyckel till nya cylinderlåset! Personligen anser jag att den är asful!
Skapligt försenad till jobbet. Sallad vid datorn, och en något förkortad arbetsdag som jag får ta igen vid annat tillfälle. Väl här hemma har jag agerat jultomte och delat ut nycklar till alla snälla barn. AIK-nyckeln var ett populär hos syndaren. "Den här ska jag aldrig bli av med!"
Urban exploration är ett nytt begrepp som man fått lära sig nu vad det är för någonting. En underjordisk rörelse, en subkultur, mest bestående av tonåringar, som har som största mål och intresse att utforska stängda utrymmen som tunnelbanetunnlar, kloaksystem, bergrum, underjordiska gångar och andra stängda och öde utrymmen. Förra veckans tragiska händelse när en 13-årig kille hittades i ett 30 meter djupt schakt vid Slussen har kastat sken på denna rörelse. Alltså detta känner man ju igen! Uppvuxen i Visby har man ju både klättrat på ringmuren och även klättrat in i ruiner. Kloaksystemen kom vi aldrig till. Med facit på hand och med en alltmer rädsla för höga höjder inser man att dessa ”oskyldiga” lekar, och utforskning, givetvis också kunde ha slutat olyckligt. Ödekåkar var också spännande att ta sig in i. Fanns ett hus nära där jag växte upp som bara var att kliva in i, utan något egentligt syfte. Det var bara en nyfikenhet som stillades när man tog sin in där och konstaterade att det också hade varit tillhåll för uteliggare och knarkare. Likaså Fristad-kåken vid hamnen i Visby, var en sån öde byggnad man kunde ta sig in i, och känna ett litet adrenalinpåslag när man försiktigt smög omkring bland glassplitter, ölburkar och kanyler i de tomma lokalerna, och innerst inne hoppades slippa träffa på någon galen knarkare som blivit kvar. Minns också en tom gammal frikyrka som låg i den lilla gränden söder om, och precis vid S:t Hansskolan, som revs någon gång i mitten av 70-talet. Givetvis förbjudet att ta sig in där på rasterna, men ibland tröttnade man på asfalts-fotboll och gick emot reglerna. När det var klart att kyrkan skulle rivas var det sport att kasta sten mot de få glasrutor som ännu var hela på denna kyrka. Jag minns dock inte vad det var för kyrka? Får konsultera någon som kan sitt Visby. Valdemar Falck, läser du min blogg? En spännande tid var det hursomhelst! Så Urban Exploration är inget nytt. Det förekom redan på 70-talet i Visby.
Urban Exploration har funnits länge.
Funderar på att se någon Oscars-belönad film ikväll. Står mellan Hurt Locker och Avatar (nej, jag har inte sett den...och ja, jag inser att jag missar 3D-effekterna hemma i soffan). Lever dock mitt liv för övrigt i så mycket 3D jag bara kan, så jag behöver inte denna effekt när jag ser film. Tänk om man istället kunde växla om så att man levde sitt "vanliga liv" i 2D...eller i 1D....men då blev det kanske lite snävt. 
Kanske ikväll, kanske en annan kväll?
På återblogg!
Baseball-trä under kudden
Helger ska ju vara till för att man ska koppla av, ta det lugnt och förhoppningsvis komma tillbaka till arbetet på måndagen utvilad och med fulladdade batterier. Den här helgen blev inte riktigt så.
Först hade vi då den överkörda cykeln i fredags. Den blir förmodligen i skick som ny när Sigge och hans grabbar har bytt ut det skeva framhjulet. Igår insåg jag att min mobiltelefon fått tuppjuck - igen. Hade den inlämnad två gånger i somras, kort efter den köptes. Nu var det dags igen. Stendöd utan någon skälig anledning. Hade jag tappat den i golvet eller något liknande hade det gått att förstå. Men när den bara dör sådär!? "Uppdatera programvaran" på internet får man som råd, och "säkerhetskopiera först ex.vis dina kontakter innan du uppdaterar programvaran"...jovisst..jättelätt...när inte ens telefonen går att sätta på. Lämnade in denna skittelefon idag och får vänta 1-3 veckor. Alla kontakter blir som bortblåsta är jag rädd. Bara att sätta sig och knappa in på nytt när man får tillbaka den. 
Livet var lättare förr, innan mobiltelefonerna dök upp.
Idag fick vi också reda på att ena dottern hade slarvat bort/tappat/blivit bestulen på sina husnycklar. Hon upptäckte det när hon skulle gå hem från "festen" hon var på i natt. Det som var lite jobbigt var att det tog tid att få fram hela sanningen. Hela hallen tömdes och alla skor vittjades i jakten på de försvunna nycklarna, och dammsugarpåsen klipptes sönder samtidigt som det lagades mat, INNAN vi fick reda på att de absolut inte kunde vara hemma utan hade försvunnit igårkväll. Tydligen hade det letats nycklar redan i natt när hon skulle gå hem från "festen". Killen som hade "festen" hade också letat efter nycklarna men inte hittat någonting. När vi ville ringa till festkillens föräldrar för att eventuellt få rätt på nycklarna, var det också känsligt. Hans föräldrar visste ju tydligen inte om att det varit "fest" i villan, så nej det gick absolut inte. Det man hoppas är att nycklarna är tappade någonstans, och inte går att sätta i samband med var de passar. Sämsta scenariot är att någon har tagit nycklarna på festen och planerar inbrott, eller "säljer" nycklarna vidare till någon som ägnar sig åt inbrott. Inatt blir det baseball-trä under kudden om det dyker upp någon som vill testa nycklarna, och imorgon bitti byte av lås.
Får hämta inspiration från den gamla kultfilmen "The warriors"
Lördags-slaget om tv:n blev ganska oavgjort. Fick genomlida melodifestivalen en stund tills jag fick genom att vi skulle se på Barcelonas lördagsmatch. Vad händer då en bit in i andra halvlek? Jo Zlatan blir utvisad. Deppigt värre! Kommentatorerna verkade helt tagna på sängen och satt helt tysta i flera minuter. Något vettigt hade väl kunnat säga! Hela situationen var svår att se och man fick bara se på långt håll vad som såg ut som ett vanligt anfallare-mot-back-gruff. Men Zlatan är ju stor och kan ta för sig, så det är möjligt att det var helt rätt att visa ut honom? Känns som Zlatan är inne i en svacka just nu. 
Gula dojjor var inte så lyckosamt för Zlatan.
Inatt är det Oscarsgala. Jag är inte nominerad denna gång heller, även om jag spelar rollen som mig själv, i den pågående "filmen" om mitt liv, på ett briljant sätt! Tror faktiskt ingen skulle göra den rollen bättre! Inte ens mina små dokumentärfilmer som med jämna mellanrum produceras har uppmärksammats och fått internationellt gehör! Det är väl egentligen det enda jag har att invända emot. Annars blir det säkert bra med Oscarsgalan i år också. 
Inatt ska de delas ut.
Imorgon är det internationella kvinnodagen. Vet inte om jag ska fira detta? Om man nu "firar" den dagen? Jag är inte riktigt säker...Får skaffa mig kunskap om detta innan jag börjar resonera om saken tror jag. Igår var det i alla fall sportlovsafton. Idag sportlovsdagen, och imorgon annandag sportlov. Hoppas nästa helg blir bättre än den som precis håller på att ta slut. 
På återbloggis!
Skitbowling och materiell förstörelse
Bowling är en riktig skitsport! Första trekvarten går kasten hit och dit och man varvar spärrar/strikar med riktiga skitkast som hamnar i rännan. Men när vi nervöst började titta på klockan och konstaterade att det var mindre än 10 min kvar, då, DÅ började jag hitta tekniken och stilen. "Ska vi köra en timme till!?" försökte jag desperat, men blev givetvis nedröstad.
Kolla min högerfot!!! Visste inte ens själv att hade en elitgymnasts vighet!!!
Gårdagens semesterdag innehöll inte så väldigt mycket mer som är värt att notera. Sov lite längre än vanligt igår morse. Ringde lite nödvändiga telefonsamtal. Åkte in till stan. Ungarna ville äta på Pizza Hut, och det hade inte jag något emot. Obehagligt mätt, nästintill spyfärdig, efter en pizza-buffé på Pizza Hut rullade vi vidare mot Ballbreaker vid Stadshagen. Ett riktigt "lekcenter" där man förutom att spela bowling kan spela biljard, kasta pil, köra bilbana, skjuta straffar i såväl hockey som fotboll, skjuta änder och köra avancerade bilsimulatorer. Skulle man vara där kvällstid vid rätt tillfälle fanns det en välsorterad bar också noterade jag. Nåväl, för oss blev det bara bowling och inget barbesök idag. I sista stund dök frugan/mamma upp från annat håll också och hade precis fått på sig de vackra bowlingskorna i blå-rött-vitt när det var hennes tur att kasta första gången. Men som sagt, bowling blir aldrig min sport. Kanske om jag får spela två timmar någon gång.
Pizza Hut - innebär alltid en tävling, att slå antalet slicar man kan få i sig...
Storhandling på vägen hem. Hem och packa upp. Laga mat. Äta. Obehagligt mätt och nästintill spyfärdig igen.
IDAG skulle vi då ge oss iväg i det vackra vädret för ett litet träningspass på SATS i Vällingby. Det började ju med att skita sig med en gång när jag skulle backa ut bilen från garaget. Jag hade i vanlig ordning ställt ut frugans cykel mot JÄTTEhögen snö utanför garaget, eftersom den alltid står bakom bilen när garaget stängs. Av någon outgrundlig anledning hade jag inte fokus på centimetrarna som skiljer bakspeglarna från garageportskarmen och blir bryskt påmind om detta i samma ögonblick som jag har fått ut 2/3-delar av bilen ur garaget. KRAAK, säger det om vänster backspegel....."HELVETE!!" tänker jag för mig själv och kör in en meter i garaget för att råda bot på misstaget. Rätar till bilen så den kommer mer åt höger för att inte misstaget ska upprepa sig. I samma ögonblick som bilen är helt ute ur garaget och jag försöker lista ut hur skadad vänster backspegel är, flimrar de två minsta barnen förbi i ögonvrån...men de har varit med förut så jag förutsätter att de håller sig ur vägen och gör min sedvanliga manöver som går ut på att jag vänder bilen 180 grader genom att svänga hit och dit, så att bilen ska vara startklar för vidare färd. Under min manöver har jag samtidigt satt på radion på 106,7 rockklassiker och skruvat upp volymen eftersom det är en fin gammal Whitesnake-låt som spelas. I samma ögonblick som jag backar bilen bakåt mot garaget så känner jag kanske lite motstånd...men så har det känts hela vintern...is..snö...kanter..hit och dit...va fan...just i det ögonblicket ser jag hur min fru rusar mot bilen och ser helt förtvivlad ut....förstår att något är på tok...stannar omedelbart.....hon öppnar passagerardörren och förklarar för mig att jag håller på att köra över hennes cykel.........................................Detta känns i detta ögonblick helt otänkbart.....jag brukar ju inte köra över saker så där........kliver ur bilen och går runt och konstaterar att höger bakhjul står på min frus cykels framdäck....gör ett tafatt försök att dra loss cykeln men det är ju lönlöst....inser att bilen måste fram eller bak för att få loss cykeln.....kliver in bilen och väljer att köra framåt....Kliver ur bilen igen och konstaterar att cykelns framhjul är ganska skevt.....I detta ögonblick har min fru försvunnit in i garaget och är tämligen förtvivlad...materiell förstörelse är inte hennes starka sida...Nåväl, efter lite gråt och tandagnisslan transporterades den skadade cykeln till Sigge Cykel i Vällingby....Killarna på Sigge Cykel såg ut som om de trodde vi höll på att iscensätta någon form av försäkringsbedrägeri.."Vad har hänt???" Jag förklarade lugnt vad som hade hänt och vi kom överens om att ett nytt framhjul nog ska råda bot på den värsta skadan.
Skevt framhjul...ingen höjdare!
Detta var ingen bra start på denna fredag. Taggen har suttit i stora delar av dagen och det har inneburit en del påfrestningar, både av den ena och andra sorten. Men, det kommer en vår, och materiel förstörelse går alltid att reparera. Ett barn..eller en människa under bilen hade inte varit lika lätt att hantera. Backspegeln som det sa "KRAAAK" om, gick att trycka på plats igen, så jag kom ganska lindrigt undan denna gång.
Jag som ofta hakar upp mig vid datum och siffror ser samtidigt ett konstigt samband. Min fjärde februari var en riktig skitdag, av olika anledningar. Nu hände detta femte mars. Hur ska det bli sjätte april och sjunde maj? För att inte tala om åttonde juni??? Knäppt att tänka så kanske, men sån är jag.
Life goes on! På återbloggande!
Kolla min högerfot!!! Visste inte ens själv att hade en elitgymnasts vighet!!!Gårdagens semesterdag innehöll inte så väldigt mycket mer som är värt att notera. Sov lite längre än vanligt igår morse. Ringde lite nödvändiga telefonsamtal. Åkte in till stan. Ungarna ville äta på Pizza Hut, och det hade inte jag något emot. Obehagligt mätt, nästintill spyfärdig, efter en pizza-buffé på Pizza Hut rullade vi vidare mot Ballbreaker vid Stadshagen. Ett riktigt "lekcenter" där man förutom att spela bowling kan spela biljard, kasta pil, köra bilbana, skjuta straffar i såväl hockey som fotboll, skjuta änder och köra avancerade bilsimulatorer. Skulle man vara där kvällstid vid rätt tillfälle fanns det en välsorterad bar också noterade jag. Nåväl, för oss blev det bara bowling och inget barbesök idag. I sista stund dök frugan/mamma upp från annat håll också och hade precis fått på sig de vackra bowlingskorna i blå-rött-vitt när det var hennes tur att kasta första gången. Men som sagt, bowling blir aldrig min sport. Kanske om jag får spela två timmar någon gång.
Pizza Hut - innebär alltid en tävling, att slå antalet slicar man kan få i sig...Storhandling på vägen hem. Hem och packa upp. Laga mat. Äta. Obehagligt mätt och nästintill spyfärdig igen.
IDAG skulle vi då ge oss iväg i det vackra vädret för ett litet träningspass på SATS i Vällingby. Det började ju med att skita sig med en gång när jag skulle backa ut bilen från garaget. Jag hade i vanlig ordning ställt ut frugans cykel mot JÄTTEhögen snö utanför garaget, eftersom den alltid står bakom bilen när garaget stängs. Av någon outgrundlig anledning hade jag inte fokus på centimetrarna som skiljer bakspeglarna från garageportskarmen och blir bryskt påmind om detta i samma ögonblick som jag har fått ut 2/3-delar av bilen ur garaget. KRAAK, säger det om vänster backspegel....."HELVETE!!" tänker jag för mig själv och kör in en meter i garaget för att råda bot på misstaget. Rätar till bilen så den kommer mer åt höger för att inte misstaget ska upprepa sig. I samma ögonblick som bilen är helt ute ur garaget och jag försöker lista ut hur skadad vänster backspegel är, flimrar de två minsta barnen förbi i ögonvrån...men de har varit med förut så jag förutsätter att de håller sig ur vägen och gör min sedvanliga manöver som går ut på att jag vänder bilen 180 grader genom att svänga hit och dit, så att bilen ska vara startklar för vidare färd. Under min manöver har jag samtidigt satt på radion på 106,7 rockklassiker och skruvat upp volymen eftersom det är en fin gammal Whitesnake-låt som spelas. I samma ögonblick som jag backar bilen bakåt mot garaget så känner jag kanske lite motstånd...men så har det känts hela vintern...is..snö...kanter..hit och dit...va fan...just i det ögonblicket ser jag hur min fru rusar mot bilen och ser helt förtvivlad ut....förstår att något är på tok...stannar omedelbart.....hon öppnar passagerardörren och förklarar för mig att jag håller på att köra över hennes cykel.........................................Detta känns i detta ögonblick helt otänkbart.....jag brukar ju inte köra över saker så där........kliver ur bilen och går runt och konstaterar att höger bakhjul står på min frus cykels framdäck....gör ett tafatt försök att dra loss cykeln men det är ju lönlöst....inser att bilen måste fram eller bak för att få loss cykeln.....kliver in bilen och väljer att köra framåt....Kliver ur bilen igen och konstaterar att cykelns framhjul är ganska skevt.....I detta ögonblick har min fru försvunnit in i garaget och är tämligen förtvivlad...materiell förstörelse är inte hennes starka sida...Nåväl, efter lite gråt och tandagnisslan transporterades den skadade cykeln till Sigge Cykel i Vällingby....Killarna på Sigge Cykel såg ut som om de trodde vi höll på att iscensätta någon form av försäkringsbedrägeri.."Vad har hänt???" Jag förklarade lugnt vad som hade hänt och vi kom överens om att ett nytt framhjul nog ska råda bot på den värsta skadan.
Skevt framhjul...ingen höjdare!Detta var ingen bra start på denna fredag. Taggen har suttit i stora delar av dagen och det har inneburit en del påfrestningar, både av den ena och andra sorten. Men, det kommer en vår, och materiel förstörelse går alltid att reparera. Ett barn..eller en människa under bilen hade inte varit lika lätt att hantera. Backspegeln som det sa "KRAAAK" om, gick att trycka på plats igen, så jag kom ganska lindrigt undan denna gång.
Jag som ofta hakar upp mig vid datum och siffror ser samtidigt ett konstigt samband. Min fjärde februari var en riktig skitdag, av olika anledningar. Nu hände detta femte mars. Hur ska det bli sjätte april och sjunde maj? För att inte tala om åttonde juni??? Knäppt att tänka så kanske, men sån är jag.
Life goes on! På återbloggande!
Bada i kokhett vatten
Läste om en olycka i tidningen imorse. En FRUKTANSVÄRD olycka! I Kirov i Ryssland omkom två män som hoppade ned i en pool. Något som i sig låter tämligen ofarligt MEN, man hade oavsiktligt precis fyllt poolen med kokhett vatten. En tredje man försökte rädda de två männen men misslyckades. Alltså jag kanske har fördomar om ryssar men.....kan det vara vodka inblandat? Inte i det kokande vattnet utan hos den som fyllde på vattnet? Och kanske de två som hoppade i plurret också? Låter hursomhelst som en väldigt otäck död! Om det nu finns någon död som är angenäm? Nej usch! Nu får jag sluta blogga om otäcka saker! Igår var det utomhusdass och idag ond bråd död. Undra på att min blogg tappar läsare.
Jag har nästan inga fördomar om ryssar!
Har haft en mycket effektiv dag på jobbet. Kan det vara så att man anstränger sig några snäpp extra när man vet att man ska vara ledig några dagar? Jag tror nästan det. Man vill inte att de som inte har semester ska stöta på ens lik i garderoben, så därför anstränger man sig till det yttersta för att gömma liken på andra ställen, än just i garderoben. För är det någonstans ens kollegor hittar liken, så är det just i garderoben. Nej men det vore surt att komma tillbaka på måndag och få veta att den och den har ringt och sökt en för att man inte har gjort vad man ska, eller hållit det man överenskommit. Därför tror jag att man är som mest effektiv precis innan semestern. Nu är det inte fyra veckors semester jag ska utan bara två dagar...men ändå.
Jag har inga lik i garderoben!
Gjorde avbrott i mitt intensiva arbete och ställde mig på löpbandet i en halvtimme. Ja inte bara ställde mig där utan lät benen pinna på också, så att svetten sprutade åt alla håll. Det är alltid skönt när man precis har tränat. Man blir pigg och fylld av energi och känner verkligen av den här endorfinkicken. Någon timme efter man har tränat på lunchen kommer den klassiska dippen. Vid två-halvtre-rycket hjälper knappt starkt automatkaffe. Då skulle man behöva gå ut och rulla sig i en snödriva för att bli riktigt pigg. Men just rulla sig i snödrivor är inget jag brukar praktisera.
Snödrivor finns det gott om f.n.
Som den film- och emellanåt även tv-nörd jag är kunde jag givetvis inte missa kvällens första avsnitt av den nya realityserien "Drömmen om Italien". Jag drömmer ju också om Italien! Vi bilade ner till Italien fyra somrar i rad för några år sen och det är ett fantastiskt land. Hoppades kanske att få lite mer Italien-känsla än vad jag fick i denna nya serie. Fem svenska par som inte känner varandra sen tidigare i olika åldrar med olika bakgrund ska tillsammans göra om ett ruckel i en liten by till ett schysst bed & breakfest. Någonstans i det hela ska det utmynna i att ett av paren vinner och får fortsätta driva detta b & b. I första avsnittet dyker det förstås upp en massa små detaljer som kommer att sluta med konflikter paren emellan. Självklart! Annars skulle det ju inte bli bra tv! Men lite segt kändes det! Tveksamt om jag kommer att fortsätta titta. Har man inget bättre för sig kommande onsdagkvällar kan det kanske bli så?
Italien - fantastiskt land!
Just nu är det träningslandskamp mellan Wales och Sverige och eftersom båda tonårsdöttrarna är utflugna för kvällen kan jag lyxa till tillvaron och sitta med dator i knät och se på tv samtidigt Det är faktiskt MIN bärbara dator, men jag använder den säkert 1% av den totala användartiden. Lillgrabben lyckas kanske få till 5%, och döttrarna lägger följaktligen beslag på resterande 94% - uppskattningsvis. I det här huset får man hålla sig till stationär dator. Det har vi några fler av. Fyra datorer på fem personer är ändå i underkant vissa stunder. Ett scenario som var otänkbart för 10-15 år sen. Hursomhelst - Sverige leder just nu matchen med 1-0 efter mål av Elmander, en bit in i andra halvlek. Ser lite sömnigt ut och läktarna i Cardiff gapar tomma. Inte direkt någon El Classico-stämning!
Ingen El Classico-stämning i Cardiff.
Nu ska jag fokusera på matchen så jag vet vad jag ska tipsa Hamrén om sen när jag ringer upp honom efter matchen.
Konstigt! Han slängde på luren!?
På återbloggande!
Jag har nästan inga fördomar om ryssar!Har haft en mycket effektiv dag på jobbet. Kan det vara så att man anstränger sig några snäpp extra när man vet att man ska vara ledig några dagar? Jag tror nästan det. Man vill inte att de som inte har semester ska stöta på ens lik i garderoben, så därför anstränger man sig till det yttersta för att gömma liken på andra ställen, än just i garderoben. För är det någonstans ens kollegor hittar liken, så är det just i garderoben. Nej men det vore surt att komma tillbaka på måndag och få veta att den och den har ringt och sökt en för att man inte har gjort vad man ska, eller hållit det man överenskommit. Därför tror jag att man är som mest effektiv precis innan semestern. Nu är det inte fyra veckors semester jag ska utan bara två dagar...men ändå.
Jag har inga lik i garderoben!Gjorde avbrott i mitt intensiva arbete och ställde mig på löpbandet i en halvtimme. Ja inte bara ställde mig där utan lät benen pinna på också, så att svetten sprutade åt alla håll. Det är alltid skönt när man precis har tränat. Man blir pigg och fylld av energi och känner verkligen av den här endorfinkicken. Någon timme efter man har tränat på lunchen kommer den klassiska dippen. Vid två-halvtre-rycket hjälper knappt starkt automatkaffe. Då skulle man behöva gå ut och rulla sig i en snödriva för att bli riktigt pigg. Men just rulla sig i snödrivor är inget jag brukar praktisera.
Snödrivor finns det gott om f.n.Som den film- och emellanåt även tv-nörd jag är kunde jag givetvis inte missa kvällens första avsnitt av den nya realityserien "Drömmen om Italien". Jag drömmer ju också om Italien! Vi bilade ner till Italien fyra somrar i rad för några år sen och det är ett fantastiskt land. Hoppades kanske att få lite mer Italien-känsla än vad jag fick i denna nya serie. Fem svenska par som inte känner varandra sen tidigare i olika åldrar med olika bakgrund ska tillsammans göra om ett ruckel i en liten by till ett schysst bed & breakfest. Någonstans i det hela ska det utmynna i att ett av paren vinner och får fortsätta driva detta b & b. I första avsnittet dyker det förstås upp en massa små detaljer som kommer att sluta med konflikter paren emellan. Självklart! Annars skulle det ju inte bli bra tv! Men lite segt kändes det! Tveksamt om jag kommer att fortsätta titta. Har man inget bättre för sig kommande onsdagkvällar kan det kanske bli så?
Italien - fantastiskt land!Just nu är det träningslandskamp mellan Wales och Sverige och eftersom båda tonårsdöttrarna är utflugna för kvällen kan jag lyxa till tillvaron och sitta med dator i knät och se på tv samtidigt Det är faktiskt MIN bärbara dator, men jag använder den säkert 1% av den totala användartiden. Lillgrabben lyckas kanske få till 5%, och döttrarna lägger följaktligen beslag på resterande 94% - uppskattningsvis. I det här huset får man hålla sig till stationär dator. Det har vi några fler av. Fyra datorer på fem personer är ändå i underkant vissa stunder. Ett scenario som var otänkbart för 10-15 år sen. Hursomhelst - Sverige leder just nu matchen med 1-0 efter mål av Elmander, en bit in i andra halvlek. Ser lite sömnigt ut och läktarna i Cardiff gapar tomma. Inte direkt någon El Classico-stämning!
Ingen El Classico-stämning i Cardiff. Nu ska jag fokusera på matchen så jag vet vad jag ska tipsa Hamrén om sen när jag ringer upp honom efter matchen.
Konstigt! Han slängde på luren!?På återbloggande!
Gorillapäls och utedass mitt i Visby
Idag började jag av någon anledning diskutera pälsar med en kollega. Eller anledningen till diskussionen från början var egentligen att det satte sig en liten obefintlig insekt på papperet hon stod med i handen. Jag duschar varje dag så jag var snabb med att säga "Hoppas den inte kom från mig!". Kollegan som var frusen och stod med jacka på sig, inomhus, började titta på sin pälskrage, om det kunde varit ett kryp från kragen. Men nej, vi uteslöt detta också, eftersom bisamråttan som låg till grund för kragen måste ha varit död i flera decennier. Diskussionen fortsatte och min kollega berättade att hon en gång på 80-talet jobbat i en pälsaffär. Att arbeta i en pälsaffär är förmodligen lite speciellt. Folk som går och köper päls är väl oftast tämligen förmögna människor som inte direkt har några större ekonomiska bekymmer. Hursomhelst, det som också var speciellt med denna pälsaffär, förutom att det fuskades med sommarförvaringen av pälsar som kunder lämnade in, var att på lagret förvarades en gorillapäls. Den hade hängt där i flera år. Ägaren till affären vågade inte hänga ut gorillapälsen till försäljning, så den förvarades på lagret. Gorillan är ju ett utrotningshotat/fridlyst djur, och det är klart att fick fel människor kännedom om att det fanns en gorillapäls på lagret skulle det givetvis kunna få konsekvenser för pälshandlaren. Tycker historien är lite intressant, och undrar för mig själv hur många av Sveriges pälshandlare som har en gorillapäls på lagret??
Taskigt att göra päls av gorillor!!!
Apropå bisamråttor så sägs det att det finns fler råttor i Stockholm än vad det finns människor. En del hävdar att detta antal är starkt överdrivet medan andra säger att det verkligen är så. Vem ska man tro på? Hursomhelst är råttan en överlevnadskonstnär som lever på samma saker som vi människor och kan ta sig högt upp i flervåningshus genom avloppssystemet tack vare att den är så skicklig simmare. När en tredjedel av Europas befolkning dog i digerdöden på Medeltiden, var det loppor som sög i sig blod från bakteribärande svartråttor, och sen förde smittan vidare när de sög blod från människor. Svartråttor finns inte längre i Sverige, utom möjligtvis i någon enstaka hamn. Istället finns numera brunråttan, och som många människor ofrivilligt har som husdjur. Det var länge sen jag såg någon råtta, men jag höll på att cykla över en för några år sen. Förstod först inte vad det var, men när min hjärna kopplat vad det var som slank förbi någon decimeter framför mitt framhjul insåg jag vad.
Svartråtta - inte så vanlig som tur är.
Om jag nu fortsätter att äckla mig i denna blogg så har det den senaste tiden varit mycket olyckor kring nedrasad snö och istappar. Häromdagen såg jag en bild i tidningen på en stor snöhög nedanför en lada, där en kvinna lyckats lokalisera sin man till någonstans i snöhögen. Ambulans/brandkår grävde fram honom men dessvärre gick inte hans liv att rädda. Om mannen hade ramlat ned från ladans tak och hamnat under snön i samma fall, eller stått nedanför och fått nedrasande snö över sig hade man svårt att fastställa. Detta att gå upp på tak och skotta ner snö är ju vanskligt. Vi har ett hus med nästintill platt tak och som tur är ligger huset högt så den mesta snön har blåst bort i vindarna. Men även om det skulle ligga mycket snö så skulle jag inte våga gå upp på taket och skotta. Livsfarligt ju! Har en väldig respekt för "höga" höjder, även om de inte är så höga. Och att med darrande ben ge sig upp på en hal stege finns inte på min världskarta. Minns en händelse i min barndoms Visby. Jag var kanske 5-6 år och hade varit med min mamma och handlat. Det var vinter och mycket snö. När vi kommer hem står grannen - Österberg - på sitt utedasstak (jo det är sant..utedass mitt i Visby...förklarar mer sen). Morsan står där och gaggar som vanligt med grannen, som är uppflugen på sitt utedasstak...när han plötsligt tappar balansen och hamnar raklång på utedasstaket. Medan han sakta glider mot avgrunden...eller kanten i alla fall säkert drygt 2 meter upp...så lyckas han tillslut få grepp med händerna på taket och kan resa sig igen. En viktig händelse i mitt dittills 5-åriga liv, och jag lärde mig att man ska ha respekt för att vistas på tak.
Tänk att det mitt i gyttret fanns hus med utedass! I "modern tid"!
Och så var det utedasset... Jo det är faktiskt sant. Mitt inne i Visby, tidigt 70-tal, så fanns det åtminstone ett hus som inte hade skaffat sig moderna bekvämligheter som en riktig toalett inomhus, utan faktiskt höll sig med utedass. Men så var också detta grannhus ett sånt här pyttelitet hus som säkert hade ett par hundra år på nacken. Att ens tänka på att bygga om detta lilla hus så det fanns en riktig toalett hade ju stulit stor yta från det redan lilla huset. Jag flyttade hemifrån 1984, och vad jag minns så hade grannen ännu inte gjort något åt sina toa-problem då. Därefter har jag så att säga släppt detta, och har inte riktigt koll på vad som har hänt sen. Inte mer än att Österberg - som var gammal redan då - och hans fru är avlidna sen länge och att huset numera ägs av någon sommargotlänning. Jag tror inte att den lilla byggnaden där utedasset inrymdes, är något utedass längre? Jag får forska i saken och återkomma med besked. Jag tycker så här efteråt att det borde ha luktat? Men jag är ju anosmiker - luktblind - så jag led aldrig av detta. Men att inte morsan o farsan klagade? Hur gjorde man med tunnan? Vem tömde den? Var tömdes den? Ni märker att frågorna är fler än svaren, och att jag har en stor research att göra kring detta.
Mobilt utedass - också lite ovanligt!
Mästarnas mästare är igång igen efter OS. Holm åkte ur ikväll. Synd! Han var duktig i tävlingarna men försvann så det rök i nattduellen. Nu tror jag Armand Krajnc eller möjligtvis Louise Karlsson kommer att ta hem slutsegern. Möjligen kan Tomas Brolin också blanda sig i slutstriden. Kom ihåg var ni läste det först.
Holm - utslagen.
På återbloggande!
Taskigt att göra päls av gorillor!!!Apropå bisamråttor så sägs det att det finns fler råttor i Stockholm än vad det finns människor. En del hävdar att detta antal är starkt överdrivet medan andra säger att det verkligen är så. Vem ska man tro på? Hursomhelst är råttan en överlevnadskonstnär som lever på samma saker som vi människor och kan ta sig högt upp i flervåningshus genom avloppssystemet tack vare att den är så skicklig simmare. När en tredjedel av Europas befolkning dog i digerdöden på Medeltiden, var det loppor som sög i sig blod från bakteribärande svartråttor, och sen förde smittan vidare när de sög blod från människor. Svartråttor finns inte längre i Sverige, utom möjligtvis i någon enstaka hamn. Istället finns numera brunråttan, och som många människor ofrivilligt har som husdjur. Det var länge sen jag såg någon råtta, men jag höll på att cykla över en för några år sen. Förstod först inte vad det var, men när min hjärna kopplat vad det var som slank förbi någon decimeter framför mitt framhjul insåg jag vad.
Svartråtta - inte så vanlig som tur är. Om jag nu fortsätter att äckla mig i denna blogg så har det den senaste tiden varit mycket olyckor kring nedrasad snö och istappar. Häromdagen såg jag en bild i tidningen på en stor snöhög nedanför en lada, där en kvinna lyckats lokalisera sin man till någonstans i snöhögen. Ambulans/brandkår grävde fram honom men dessvärre gick inte hans liv att rädda. Om mannen hade ramlat ned från ladans tak och hamnat under snön i samma fall, eller stått nedanför och fått nedrasande snö över sig hade man svårt att fastställa. Detta att gå upp på tak och skotta ner snö är ju vanskligt. Vi har ett hus med nästintill platt tak och som tur är ligger huset högt så den mesta snön har blåst bort i vindarna. Men även om det skulle ligga mycket snö så skulle jag inte våga gå upp på taket och skotta. Livsfarligt ju! Har en väldig respekt för "höga" höjder, även om de inte är så höga. Och att med darrande ben ge sig upp på en hal stege finns inte på min världskarta. Minns en händelse i min barndoms Visby. Jag var kanske 5-6 år och hade varit med min mamma och handlat. Det var vinter och mycket snö. När vi kommer hem står grannen - Österberg - på sitt utedasstak (jo det är sant..utedass mitt i Visby...förklarar mer sen). Morsan står där och gaggar som vanligt med grannen, som är uppflugen på sitt utedasstak...när han plötsligt tappar balansen och hamnar raklång på utedasstaket. Medan han sakta glider mot avgrunden...eller kanten i alla fall säkert drygt 2 meter upp...så lyckas han tillslut få grepp med händerna på taket och kan resa sig igen. En viktig händelse i mitt dittills 5-åriga liv, och jag lärde mig att man ska ha respekt för att vistas på tak.
Tänk att det mitt i gyttret fanns hus med utedass! I "modern tid"!Och så var det utedasset... Jo det är faktiskt sant. Mitt inne i Visby, tidigt 70-tal, så fanns det åtminstone ett hus som inte hade skaffat sig moderna bekvämligheter som en riktig toalett inomhus, utan faktiskt höll sig med utedass. Men så var också detta grannhus ett sånt här pyttelitet hus som säkert hade ett par hundra år på nacken. Att ens tänka på att bygga om detta lilla hus så det fanns en riktig toalett hade ju stulit stor yta från det redan lilla huset. Jag flyttade hemifrån 1984, och vad jag minns så hade grannen ännu inte gjort något åt sina toa-problem då. Därefter har jag så att säga släppt detta, och har inte riktigt koll på vad som har hänt sen. Inte mer än att Österberg - som var gammal redan då - och hans fru är avlidna sen länge och att huset numera ägs av någon sommargotlänning. Jag tror inte att den lilla byggnaden där utedasset inrymdes, är något utedass längre? Jag får forska i saken och återkomma med besked. Jag tycker så här efteråt att det borde ha luktat? Men jag är ju anosmiker - luktblind - så jag led aldrig av detta. Men att inte morsan o farsan klagade? Hur gjorde man med tunnan? Vem tömde den? Var tömdes den? Ni märker att frågorna är fler än svaren, och att jag har en stor research att göra kring detta.
Mobilt utedass - också lite ovanligt!
Mästarnas mästare är igång igen efter OS. Holm åkte ur ikväll. Synd! Han var duktig i tävlingarna men försvann så det rök i nattduellen. Nu tror jag Armand Krajnc eller möjligtvis Louise Karlsson kommer att ta hem slutsegern. Möjligen kan Tomas Brolin också blanda sig i slutstriden. Kom ihåg var ni läste det först.
Holm - utslagen. På återbloggande!
1 mars
Efter några dagars blogguppehåll är det idag dags att ge sig in i det igen. Finns inget att tveka över. Inget att förlora. Bara att skriva på. Den gångna helgen gick som vanligt snabbt. För snabbt! Småkillarna var med och spelade fotbollsturnering i Jakobsberg. Resultatmässigt var vi ute och fladdrade i det blå någonstans. Två förluster och en oavgjord. Men det var likadant förra året. Vi är slowstarters, och brukar komma starkt på höstkanten efter mindre lyckad vår. Kommer det att se likadant ut i år? S:t Erikscupen drar igång i mitten av april, om snön har smält bort, och då borde vi kunna spela bättre än i lördags. Men man ska inte ta det på för blodigt allvar. De är 7-8 år än så länge och min vinna-till-varje-pris-inställning som jag har på den här vuxenbloggen, är inget jag tillämpar när jag träffar killarna på träning och match. Vi ska ha kul! Alla ska få spela! Det är det viktigaste!
Vi kommer igen!
Därefter fortsatte helgen och försvann ganska snabbt. Det var töväder under helgen och man börjar ana hur det kommer att se ut framöver. På vissa ställen var det sjöar av snö som smält och inte runnit undan. Men visst kändes det härligt att se fläckvis asfalt lite här och där. Detta grusades direkt idag när det har kommit ytterligare tung blötsnö några centimeter. Just när man trodde det var över...så fortsätter det. Xynthia - ovädret - har ju skapat kaos i Europa och skördat uppemot 50 liv. Nu är den på väg in över Sverige man men kan ju hoppas att den bedarrar. Men några tuffa dygn verkar vänta på väderfronten. Det är bara att dra ner mössan några dagar till när man går till bussen, och hoppas att det här är det sista av vintern vi får uppleva.
Kanske får skaffa sig något fordon som flyter till vårfloden?
Idag hade jag med 7-åringen på jobbet. Han är inte lika entusiastisk till detta som för något år sen, men det funkar ännu ganska bra. Datorspel, oräkneligt antal koppar varm choklad, drivor med pappersflygplan, leka med pappas kamera och lite annat så har snart dagen avverkats. Han såg rätt mosig ut ikväll av nygamla intryck och sover förhoppningsvis som en stock just nu. Vi skaffade NHL till X-boxen på lunchen och spelade en timme ikväll. Riktigt roligt även om det var svårt första gången. Jag matchade Toronto och mötte ett svensktätt Detroit. Matchen slutade 1-1 efter mållöst sudden death och ingen av oss lyckades sätta någon av de efterföljande straffarna. Kan man bli beroende av dataspel/tvspel när man är nästan 45? Hoppas inte det! Jag är inte där ännu, men det är svårt att slita sig.
Tv-spel - beroendeframkallande?
OS är slut för denna gång och jag har varit en ovanligt dålig tittare, men mår inte speciellt dåligt av det. Var inte på OS-humör i år helt enkelt. Det är ju inte alltid man lyckas pricka in formen lagom till OS. Fråga skidskytten Helena Jonsson! Fråga ryssarna vad de tycker om sina idrottsmän insatser i OS! Putin uttalade sig häromdagen att Rysslands insats var under alla kritik, och att man var tvungna att skärpa till sig tills hemma-OS om fyra år. Det blir ju nytt OS om två år, men på sommaren. Och nytt vinter-OS om fyra år. Hoppas jag är mer laddad till sommarens fotbolls-VM!
Putin - sympatisk kille..eller inte.
Funderar allvarligt på att köpa blåsrör. Det tror jag blir en höjdare till sommaren!
Vi kommer igen!Därefter fortsatte helgen och försvann ganska snabbt. Det var töväder under helgen och man börjar ana hur det kommer att se ut framöver. På vissa ställen var det sjöar av snö som smält och inte runnit undan. Men visst kändes det härligt att se fläckvis asfalt lite här och där. Detta grusades direkt idag när det har kommit ytterligare tung blötsnö några centimeter. Just när man trodde det var över...så fortsätter det. Xynthia - ovädret - har ju skapat kaos i Europa och skördat uppemot 50 liv. Nu är den på väg in över Sverige man men kan ju hoppas att den bedarrar. Men några tuffa dygn verkar vänta på väderfronten. Det är bara att dra ner mössan några dagar till när man går till bussen, och hoppas att det här är det sista av vintern vi får uppleva.
Kanske får skaffa sig något fordon som flyter till vårfloden? Idag hade jag med 7-åringen på jobbet. Han är inte lika entusiastisk till detta som för något år sen, men det funkar ännu ganska bra. Datorspel, oräkneligt antal koppar varm choklad, drivor med pappersflygplan, leka med pappas kamera och lite annat så har snart dagen avverkats. Han såg rätt mosig ut ikväll av nygamla intryck och sover förhoppningsvis som en stock just nu. Vi skaffade NHL till X-boxen på lunchen och spelade en timme ikväll. Riktigt roligt även om det var svårt första gången. Jag matchade Toronto och mötte ett svensktätt Detroit. Matchen slutade 1-1 efter mållöst sudden death och ingen av oss lyckades sätta någon av de efterföljande straffarna. Kan man bli beroende av dataspel/tvspel när man är nästan 45? Hoppas inte det! Jag är inte där ännu, men det är svårt att slita sig.
Tv-spel - beroendeframkallande?OS är slut för denna gång och jag har varit en ovanligt dålig tittare, men mår inte speciellt dåligt av det. Var inte på OS-humör i år helt enkelt. Det är ju inte alltid man lyckas pricka in formen lagom till OS. Fråga skidskytten Helena Jonsson! Fråga ryssarna vad de tycker om sina idrottsmän insatser i OS! Putin uttalade sig häromdagen att Rysslands insats var under alla kritik, och att man var tvungna att skärpa till sig tills hemma-OS om fyra år. Det blir ju nytt OS om två år, men på sommaren. Och nytt vinter-OS om fyra år. Hoppas jag är mer laddad till sommarens fotbolls-VM!
Funderar allvarligt på att köpa blåsrör. Det tror jag blir en höjdare till sommaren!
Skitig bil och långkalsonger på eller av?
Jomenvisst! Konstaterade ju på ett ganska tidigt stadium i morse att det inte var 47 minus som det har varit de senanste månaderna. Nej, det var faktiskt 0-gradigt. Men ändå, kunde jag inte låta bli att ta på mig mina långkalsonger. Efter två dagars bruk är det som en smäktande kärlek har uppstått mellan mina ben, och mina långkalsonger. Jag kände redan innan jag klev in i duschen i morse att JAAAA, JAG TAR PÅ MIG LÅNGKALSONGERNA IDAG OCKSÅ..ÄVEN OM DET ÄR NÄSTAN PLUSGRADER!!!! Så fick det bli helt enkelt. Långkallingar på idag också, även om det var betydligt mildare än tidigare. Sen är luften ganska fuktig och rå fortfarande, så att så länge man vistades utomhus var de inte direkt i vägen. Inomhus kan diskuteras vilket syfte de fyllde, men livet är fyllt av svåra val. Långkallingar på eller av. Det är den svåra och stora frågan.
När jag körde vår fantastiska bil i morse till Brommaplan insåg jag att den måste vara skitigast i hela 08-området. Den har inte sett en biltvätt på hela vintern och att närma sig bilen är förenat med dödsfara. Ok, kanske inte dödsfara men en säker garanti för att man själv skitar ned sig ordentligt, om man skulle råka stå i närheten av bilen. Jag brukar därför göra så när jag närmar mig bilen att jag låser upp med fjärren. Ser mig omkring om det finns någon liten kille/tjej i närheten. När jag kallat till mig något minderårigt barn mutar jag dem med en 20:a att gå och öppna dörren till bilen. När detta uppdrag är utfört så tar jag sats och tar några snabba steg och skuttar in i bilen på ett vigt och för mig nästintill omöjligt sätt. Då är faran tillfälligt över. Jag kan komfortabelt starta bilen och köra dit jag ska. Oftast hem, om det är på eftermiddagn. Hemma blir det mer kritiskt. Det finns inga barn i närområdet som är berdda att öppna min garagedörr. Jag får kliva ur bilen och utföra självmordsuppdraget själv. Och kliva in i bilen igen, och köra in den i garaget. Där är det trångt kan jag meddela. Det är med nöd och näppe man tar sig ur bilen och kan glida ut från garaget utan att toucha bilen. Bilar är ett jäkla elände. Speciellt när de är skitiga.
Imorgon ska jag stå startklar kl 08:40 i Jakobsbergs Sporthall och ta mig an 10 ystra 7-åringar. Ok, jag ska inte överdriva detta. Vi är fyra st föräldrar som är tränare så om jag har en dålig dag är det bara att kliva undan, och hoppas att de andra tre inte gör likadant. Inomhuscup i fotboll är det som gäller. Vi ska givetvis spela så bra vi kan, och jag ska försöka att coacha så bra jag kan utan att det blir fel. Kvällen har inrymt två tråkiga telefonsamtal från mer eller mindre missnöjda föräldrar, vilket tär på energin. Missförstånd-arrangörens datumändring- nytt datum till föräldrarna som de skulle svara på, låg bakom fredagkvällens trista telefonsamtal. Kan inte mer än bara vara människa i desssa situationer. Trist när det blir missförstånd förstås, men tänker inte låta detta lilla debacle stoppa mig. Men blir det för mkt av den varan får man givetvis tänka om, och värdera om det är värt priset att gå runt och ha en tränarroll, med allt vad det innebär.
Önskar en trevlig helg och hoppas att vi ses igen!
När jag körde vår fantastiska bil i morse till Brommaplan insåg jag att den måste vara skitigast i hela 08-området. Den har inte sett en biltvätt på hela vintern och att närma sig bilen är förenat med dödsfara. Ok, kanske inte dödsfara men en säker garanti för att man själv skitar ned sig ordentligt, om man skulle råka stå i närheten av bilen. Jag brukar därför göra så när jag närmar mig bilen att jag låser upp med fjärren. Ser mig omkring om det finns någon liten kille/tjej i närheten. När jag kallat till mig något minderårigt barn mutar jag dem med en 20:a att gå och öppna dörren till bilen. När detta uppdrag är utfört så tar jag sats och tar några snabba steg och skuttar in i bilen på ett vigt och för mig nästintill omöjligt sätt. Då är faran tillfälligt över. Jag kan komfortabelt starta bilen och köra dit jag ska. Oftast hem, om det är på eftermiddagn. Hemma blir det mer kritiskt. Det finns inga barn i närområdet som är berdda att öppna min garagedörr. Jag får kliva ur bilen och utföra självmordsuppdraget själv. Och kliva in i bilen igen, och köra in den i garaget. Där är det trångt kan jag meddela. Det är med nöd och näppe man tar sig ur bilen och kan glida ut från garaget utan att toucha bilen. Bilar är ett jäkla elände. Speciellt när de är skitiga.
Imorgon ska jag stå startklar kl 08:40 i Jakobsbergs Sporthall och ta mig an 10 ystra 7-åringar. Ok, jag ska inte överdriva detta. Vi är fyra st föräldrar som är tränare så om jag har en dålig dag är det bara att kliva undan, och hoppas att de andra tre inte gör likadant. Inomhuscup i fotboll är det som gäller. Vi ska givetvis spela så bra vi kan, och jag ska försöka att coacha så bra jag kan utan att det blir fel. Kvällen har inrymt två tråkiga telefonsamtal från mer eller mindre missnöjda föräldrar, vilket tär på energin. Missförstånd-arrangörens datumändring- nytt datum till föräldrarna som de skulle svara på, låg bakom fredagkvällens trista telefonsamtal. Kan inte mer än bara vara människa i desssa situationer. Trist när det blir missförstånd förstås, men tänker inte låta detta lilla debacle stoppa mig. Men blir det för mkt av den varan får man givetvis tänka om, och värdera om det är värt priset att gå runt och ha en tränarroll, med allt vad det innebär.
Önskar en trevlig helg och hoppas att vi ses igen!
Hockeyfiasko och ryggsäckar på t-banan
Idag blir det inte mycket till blogg. Fastnade med lite annat skrivande som var tvungen att bli klart, så då fick bloggen stryka på foten.
Men när jag ändå är här så kan jag väl skriva något.
Hockeyn! Tråkigt! Vi åkte ur...jag menar "De åkte ur!" Tyckte ändå att det här laget hade något speciellt, som jag inte har sett hos tidigare hockey-landslag. En otrolig förmåga att nagla fast pucken i anfallszon, och till varje pris inte se till att försvarande backar i motståndarlaget skulle slå ut pucken från anfallszon. Och när man tråcklade på Sedinbrothers-vis längs med sargerna så var det inte helt sällan som det faktiskt vaskades fram hyfsade chanser också. Det är tillfälligheter som avgör, och hade vi fått ledningen med 1-0 istället för de hade det kunnat se helt annorlunda ut. Men nu är det slut. Ingen mer hockey för min del blir det i det här OS:et.
Gick ju åt h-e!
Imorse åkte jag gröna linjen för första gången sen i fredags. Och det rullade på bra. Jag såg till att åka från ändhållplatsen och var därmed garanterad en sittplats. Tåget blev ganska snabbt smockfullt, men jag satt tryggt och nästan kungligt, och lyssnade på tredje perioden av hockeymatchen. Det enda hotet var alla ryggsäckar som anföll från de som inte hade beställt sittplats. Ryggsäcksbärare är ett speciellt släkte som inte gärna tar av sig ryggan i första taget. Undrar om de sover/duschar/bastar/kör bil med ryggsäcken på också? Försöker skuffa tillbaka så gott det går från sittande position med axel och eventuellt huvud också. Ryggsäcksbärarna har ytterligare ett drag att de verkar helt omedvetna om de här motattackerna som sker. De står som i sin egen lilla värld, och tar inte notis om något. Inte många av dem i alla fall. Nej, ryggsäcksbärare på tunnelbanan borde förbjudas. MEN, jag kan ju inte förbjuda mig själv på tunnelbanan, så av den saken blir det inget.
Ryggsäcksmarodörerna, vad gör man åt dem?
Kvällen har varit bra, men gick för fort. Vet inte riktigt var den tog vägen. Snart är det fredag vilket känns väldigt välkommet!!!!!
Men när jag ändå är här så kan jag väl skriva något.
Hockeyn! Tråkigt! Vi åkte ur...jag menar "De åkte ur!" Tyckte ändå att det här laget hade något speciellt, som jag inte har sett hos tidigare hockey-landslag. En otrolig förmåga att nagla fast pucken i anfallszon, och till varje pris inte se till att försvarande backar i motståndarlaget skulle slå ut pucken från anfallszon. Och när man tråcklade på Sedinbrothers-vis längs med sargerna så var det inte helt sällan som det faktiskt vaskades fram hyfsade chanser också. Det är tillfälligheter som avgör, och hade vi fått ledningen med 1-0 istället för de hade det kunnat se helt annorlunda ut. Men nu är det slut. Ingen mer hockey för min del blir det i det här OS:et.
Gick ju åt h-e!Imorse åkte jag gröna linjen för första gången sen i fredags. Och det rullade på bra. Jag såg till att åka från ändhållplatsen och var därmed garanterad en sittplats. Tåget blev ganska snabbt smockfullt, men jag satt tryggt och nästan kungligt, och lyssnade på tredje perioden av hockeymatchen. Det enda hotet var alla ryggsäckar som anföll från de som inte hade beställt sittplats. Ryggsäcksbärare är ett speciellt släkte som inte gärna tar av sig ryggan i första taget. Undrar om de sover/duschar/bastar/kör bil med ryggsäcken på också? Försöker skuffa tillbaka så gott det går från sittande position med axel och eventuellt huvud också. Ryggsäcksbärarna har ytterligare ett drag att de verkar helt omedvetna om de här motattackerna som sker. De står som i sin egen lilla värld, och tar inte notis om något. Inte många av dem i alla fall. Nej, ryggsäcksbärare på tunnelbanan borde förbjudas. MEN, jag kan ju inte förbjuda mig själv på tunnelbanan, så av den saken blir det inget.
Ryggsäcksmarodörerna, vad gör man åt dem? Kvällen har varit bra, men gick för fort. Vet inte riktigt var den tog vägen. Snart är det fredag vilket känns väldigt välkommet!!!!!
Vem är värst? Hannibal eller Hannibal?
Morgonen började med för sen uppgång och jäkt och stress som vanligt. Hann inte kolla om tunnelbanan hade kommit igång, men fick på mig lurarna och började lyssna på radion samtidigt som jag låste dörren hemmavid. Jodå, nu gick gröna linjen hela vägen sa de på Radio Stockholm. "Vi har prioriterat gröna linjen eftersom Niclas ska åka den"...näää "för att det är flest människor som åker med den" sa de visst. Super! Bra, tänkte jag!. När jag anlände till Vällingby slogs dock alla positiva tankar i kras när jag först märkte att det var lite mer människor än vanligt som strömmade upp från perrongen. När jag själv kom ned på densamma såg jag på displayen att "nästa tåg kommer om 15 min". Och så började man räkna ned. Helt plötsligt stod det "7 min" trots att det kanske bara hade gått 3 minuter. Och så hörde man ett sus genom alla väntande på perrongen. Tittar upp och då står det helt plötsligt "17 min". Så höll det på i 20-25 minuter, fram och tillbaka, och ingen information i högtalarna. Att vintern spelar SL ett spratt kan jag ha förståelse för, men de kan väl ändå säga något i högtalarna vad som händer. Jag som stod och lyssnade på Radio Stockholm fick mer information där, än vad som gavs på perrongen. Den information som Radio Stockholm delger sina lyssnare måste ju ändå komma från SL. Men SL kan inte informera de drabbade, utan är tydligen snabbare att informera Radio Stockholm. Samtidigt som man stod där kunde man konstatera att man hade förberett sig väl med långkalsingar. Kvicksilvret stod väl någonstans på 14-16 minusgrader och Vällingby-perrongen är utomhus..väldigt mycket utomhus. Tillslut hörde jag i alla fall på radion att växeln som var trasig i Råcksta, och som från början bara drabbade trafiken från stan och utåt, nu också var trasig inåt stan. Perfekt!!! Övergick då efter denna halvtimmes väntan till plan B. Plan B gick ut på att ta buss 179 från Vällingby till Tensta, för att därifrån åka blå linjen in till stan. Enligt SL:s hemsida tar denna resa normalt 20 minuter. Min strävan att ta mig till arbetsplatsen skulle ju bara grusas idag. Bussresan tog drygt 30 minuter eftersom trafiken runt Spånga C var ganska stökig. Klev av bussen vid Tensta och följde lämmeltåget ner i underjorden, och kunde komfortabelt åka in till T-centralen, och därifrån kunde jag gå sista biten till jobbet. Två timmar tog min morgonresa. Att utnyttja resegarantin och åka taxi till jobbet kände aldrig aktuellt då det även sas på Radio Stockholms trafikrapporter att det var mer eller mindre "parkeringsplats" på Drottningholmsvägen från Brommaplan och inåt. Det stod helt still pga alla bilar. Säkert fler än vanligt pga tåg-strulet.
Blå linjen var en positiv upplevelse. Rymligt, luftigt och inte så kaotiskt som gröna kan vara.
När jag skulle hem i eftermiddags hade gröna linjen kommit igång igen men jag valde mitt Tenstaspår och det flöt väl på hyfsat tills jag stod och väntade på Vällingbybussen i Tensta. Den dök upp kraftigt försenad och när jag äntligen hade kommit hem kunde jag klocka mig för 1,5 timme. Sammanfattningsvis ägnades 3,5 timme av dagen åt att resa till och från arbetsplatsen. Det kallar jag effektivitet. Hade jag suttit hemma och arbetat de där 3,5 timmarna hade jag uträttat stordåd. Känns lite snett och småtokigt! Men det ska väl bli bättre hoppas jag. Idag på lunchen när solens strålar faktiskt värmde lite, kunde man ana att faktiskt lite snö inne i stan smälte bort också. Här ute i förorten (Irkutsk) tror jag solen har lyst också, men att någon snö har försvunnit märks inte.
Hörde också på radion imorse en hydrolog från SMHI som uttalade sig om "att vårfloden kunde bli extra kraftig i år".........................................NÄÄÄHÄÄÄÄ!!!???
Idag stod att läsa i en av tidningarna om en av Khadaffis sju söner - Hannibal Khadaffi. Bara en sån sak är helt underbar tycker jag, att Khadaffis son heter Hannibal! Hannibal är tydligen en riktig vilding. För några år sen började han tydligen slåss med personalen på ett hotell i Schweiz. Libyen blev jättesura över hur illa presidentsonen behandlats och pappa Khadaffi har efter detta talat i FN om att Schweiz borde upphöra som land, och delas upp mellan grannländerna. Samtidigt som slagsmålet bröt ut på hotellet i Schweiz, höll pappa Khadaffi kvar några Schweizare i Libyen för att markera sitt missnöje. Och Hannibal han verkar som sagt vara en riktig vilding. Förutom att han har misshandlat sin fru vid ett flertal tillfällen har han också kört rattfull på Champs Elysées i Paris i 150 knyck - på fel sida av vägen. Han har också hotat personal på hotell med en revolver. Så den där Hannibal ska man se upp för. En missräkning förstås för pappa Khadaffi som gör vad han kan för att bli respekterad i västvärlden.
Vem är värst? Hannibal eller Hannibal?
Väckte liv i några hårt insomnade endorfiner på lunchen idag. Första gymbesöket på en dryg vecka och det var riktigt skönt att komma igång igen. Måste bli mer regelbunden. Jag är alldeles för ojämn.
Blir nästan lika svettig som Dregen när jag tränar.
Och ikväll fick njuta av ytterligare ett guld. Herrarnas skidstafett 4 x 10 km. Härligt! Inget snack om saken att vi (obs "vi") skulle ta hem det. Det låg i luften redan från början tyckte jag mig känna. Tycker vi har varit hyfsade i detta OS. Nu laddar vi för hockeyn imorgon bitti! Heja Sverige!
Os-guld - aldrig fel!
Blå linjen var en positiv upplevelse. Rymligt, luftigt och inte så kaotiskt som gröna kan vara. När jag skulle hem i eftermiddags hade gröna linjen kommit igång igen men jag valde mitt Tenstaspår och det flöt väl på hyfsat tills jag stod och väntade på Vällingbybussen i Tensta. Den dök upp kraftigt försenad och när jag äntligen hade kommit hem kunde jag klocka mig för 1,5 timme. Sammanfattningsvis ägnades 3,5 timme av dagen åt att resa till och från arbetsplatsen. Det kallar jag effektivitet. Hade jag suttit hemma och arbetat de där 3,5 timmarna hade jag uträttat stordåd. Känns lite snett och småtokigt! Men det ska väl bli bättre hoppas jag. Idag på lunchen när solens strålar faktiskt värmde lite, kunde man ana att faktiskt lite snö inne i stan smälte bort också. Här ute i förorten (Irkutsk) tror jag solen har lyst också, men att någon snö har försvunnit märks inte.
Hörde också på radion imorse en hydrolog från SMHI som uttalade sig om "att vårfloden kunde bli extra kraftig i år".........................................NÄÄÄHÄÄÄÄ!!!???
Idag stod att läsa i en av tidningarna om en av Khadaffis sju söner - Hannibal Khadaffi. Bara en sån sak är helt underbar tycker jag, att Khadaffis son heter Hannibal! Hannibal är tydligen en riktig vilding. För några år sen började han tydligen slåss med personalen på ett hotell i Schweiz. Libyen blev jättesura över hur illa presidentsonen behandlats och pappa Khadaffi har efter detta talat i FN om att Schweiz borde upphöra som land, och delas upp mellan grannländerna. Samtidigt som slagsmålet bröt ut på hotellet i Schweiz, höll pappa Khadaffi kvar några Schweizare i Libyen för att markera sitt missnöje. Och Hannibal han verkar som sagt vara en riktig vilding. Förutom att han har misshandlat sin fru vid ett flertal tillfällen har han också kört rattfull på Champs Elysées i Paris i 150 knyck - på fel sida av vägen. Han har också hotat personal på hotell med en revolver. Så den där Hannibal ska man se upp för. En missräkning förstås för pappa Khadaffi som gör vad han kan för att bli respekterad i västvärlden.
Vem är värst? Hannibal eller Hannibal?
Väckte liv i några hårt insomnade endorfiner på lunchen idag. Första gymbesöket på en dryg vecka och det var riktigt skönt att komma igång igen. Måste bli mer regelbunden. Jag är alldeles för ojämn.
Blir nästan lika svettig som Dregen när jag tränar. Och ikväll fick njuta av ytterligare ett guld. Herrarnas skidstafett 4 x 10 km. Härligt! Inget snack om saken att vi (obs "vi") skulle ta hem det. Det låg i luften redan från början tyckte jag mig känna. Tycker vi har varit hyfsade i detta OS. Nu laddar vi för hockeyn imorgon bitti! Heja Sverige!
Os-guld - aldrig fel!Ännu en dag i Irkutsk med eller utan Mossad
Det blev ytterligare en dag här hemma i Irkutsk. Tunnelbanorna är ännu keff och att försöka ta sig in till stan i de här ersättningsbussarna såg ju inte direkt upphetsande ut när man tittade på nyheterna igårkväll. Nu vet jag inte hur prognosen för just t-banan ser ut imorgon bitti, men i skrivande stund så går den i alla fall från Alvik och in mot stan. Jag har dock fått tips om en annan resväg imorgon via kommunala medel som är värt att testa, och som förhoppningsvis inte så många vet eller känner till. Eftersom min blogg har sisådär en 8-900 läsare per dygn och de flesta bor i nordvästförort så kan jag tyvärr inte avslöja min "hemliga" färdväg. Jag återkommer imorgon med en utvärdering av denna resväg, OM det inte är så att tunnelbanan kommer igång som den ska. Då blir det förstås den jag väljer eftersom den känns som raka spåret. Hörde igår på nyheterna om de bromsproblem som uppstått i kylan. I helgen upptäckte man det när ett tunnelbanetåg åkte från Skanstull. Tåget skulle givetvis stanna vid Medborgarplatsen, men trots att föraren bromsade så gled tåget vidare..både förbi Medborgarplatsen OCH Slussen. Föraren fick stopp på tåget först vid Gamla Stan. Otroligt! När man hör denna historia kan man ju faktiskt förstå att det inte funkar så bra med de här tågen som är levererade någon gång på 90-talet, och att detta är den värsta vintern i dessa tågs historia. Såg något reportage ikväll hur de stod och knackade bort kilovis med is som satt fast under tågen. Det är tufft i Irkutsk!
Här hemma i Irkutsk är det fint! Se bara på denna fina målning!
Hemmajobbet har flutit på som det ska. Hyfsat effektivt! Men man sitter still för länge och tar inte några pauser eller reser sig och sträcker på sig eller tar promenader. Enda räddningsplankan är två besök i skolan, vid lämning och hämtning av 7-åring. Vi har precis börjat pratat om att han ska få gå själv till och från skolan. När det har kommit info från skolan om att det åker runt en skum lirare i vit skåpbil, tilltalar barn på engelska och erbjuder dem skjuts, känns detta inte aktuellt längre att han ska gå själv till skolan. Synd att det ska finnas galningar här i världen. Ok, jag är skruvad, men inte galen. Det är en j-a skillnad!
Mossad är i blåsväder nu. Mordet på en nyckelfigur i Hamas som utfördes Dubai för ca en månad sen lär Mossad ligga bakom. Det borde vara illa nog, att man skickar ut några agenter som klär ut sig till tennisspelare för att smälta in i lyxmiljön i Dubai. Men det man höjer på ögonbrynen åt nu är att de där mördarna tydligen kapade två brittiska medborgares identitet. Två britter som även hade israeliskt medborgarskap. Mördarna reste till Dubai i deras namn när de skulle ha ihjäl Hamas-killen, varpå de här oskyldiga killarna med dubbla medborgarskap plötsligt misstänktes för mordet. Inte bra Mossad! Hm, kanske inte så bra att skriva om Mossad på en blogg. Tänk om de googlar och hittar min blogg, söker upp mig utklädda till tennisspelare och smashar ihjäl mig!!! Snacka om game, set och match i så fall!
Mossad har faktiskt kvinnliga agenter också!
Har under en veckas tidsrymd försökt se klart på filmen Minority Report tre ggr. VARJE gång har jag somnat. Jag har ännu inte sett klart den och ska göra ett fjärde försök i kväll att ta mig till slutet - i vaket tillstånd. Tror att det är Tom Cruises fel. Minns att jag somnade bort från Valkyria också för någon månad sen. Varför får Tom Cruise mig att somna? Lös den gåtan den som kan!
har av någon outgrundlig anledning en sövande inverkan på mig.
På torsdag morgon är det kvartsfinal i OS-hockeyn. Sverige möter Slovakien. Ska man se till att vara på jobbet kl 6 så man kan se hela matchen? (har vi kvar tv:n på jobbet?) Eller ska man se klart matchen hemma för att sen ta sig till jobbet? Eller tredje alternativet - se början av matchen och sen mitt i machen bege sig iväg och lyssna på upplösningen på radion? Ett mycket svårt dilemma som jag ännu inte riktigt har klockrent svar på. Men jag har ca 33 timmar på mig att lösa detta problem.
Hur se hockeyn, det är frågan?
Här hemma i Irkutsk är det fint! Se bara på denna fina målning!
Hemmajobbet har flutit på som det ska. Hyfsat effektivt! Men man sitter still för länge och tar inte några pauser eller reser sig och sträcker på sig eller tar promenader. Enda räddningsplankan är två besök i skolan, vid lämning och hämtning av 7-åring. Vi har precis börjat pratat om att han ska få gå själv till och från skolan. När det har kommit info från skolan om att det åker runt en skum lirare i vit skåpbil, tilltalar barn på engelska och erbjuder dem skjuts, känns detta inte aktuellt längre att han ska gå själv till skolan. Synd att det ska finnas galningar här i världen. Ok, jag är skruvad, men inte galen. Det är en j-a skillnad!
Mossad är i blåsväder nu. Mordet på en nyckelfigur i Hamas som utfördes Dubai för ca en månad sen lär Mossad ligga bakom. Det borde vara illa nog, att man skickar ut några agenter som klär ut sig till tennisspelare för att smälta in i lyxmiljön i Dubai. Men det man höjer på ögonbrynen åt nu är att de där mördarna tydligen kapade två brittiska medborgares identitet. Två britter som även hade israeliskt medborgarskap. Mördarna reste till Dubai i deras namn när de skulle ha ihjäl Hamas-killen, varpå de här oskyldiga killarna med dubbla medborgarskap plötsligt misstänktes för mordet. Inte bra Mossad! Hm, kanske inte så bra att skriva om Mossad på en blogg. Tänk om de googlar och hittar min blogg, söker upp mig utklädda till tennisspelare och smashar ihjäl mig!!! Snacka om game, set och match i så fall!
Mossad har faktiskt kvinnliga agenter också!Har under en veckas tidsrymd försökt se klart på filmen Minority Report tre ggr. VARJE gång har jag somnat. Jag har ännu inte sett klart den och ska göra ett fjärde försök i kväll att ta mig till slutet - i vaket tillstånd. Tror att det är Tom Cruises fel. Minns att jag somnade bort från Valkyria också för någon månad sen. Varför får Tom Cruise mig att somna? Lös den gåtan den som kan!
har av någon outgrundlig anledning en sövande inverkan på mig. På torsdag morgon är det kvartsfinal i OS-hockeyn. Sverige möter Slovakien. Ska man se till att vara på jobbet kl 6 så man kan se hela matchen? (har vi kvar tv:n på jobbet?) Eller ska man se klart matchen hemma för att sen ta sig till jobbet? Eller tredje alternativet - se början av matchen och sen mitt i machen bege sig iväg och lyssna på upplösningen på radion? Ett mycket svårt dilemma som jag ännu inte riktigt har klockrent svar på. Men jag har ca 33 timmar på mig att lösa detta problem.
Hur se hockeyn, det är frågan? En kall och händelselös dag
Nej, det händer inte så mycket när man sitter hemifrån och arbetar. En dag som haft sin gilla gång helt enkelt. Anledningen till att jag satt hemma var förmiddagens utvecklingssamtal i skolan med/för/åt grabben. Bara positiva tongångar från skolan kring honom, och det är ju tur så länge det håller i sig.
Annars var det så där en -23 på termometern när man vaknade imorse. Det blev hockeyfrukost eftersom Sverige mötte Finland, och Sverige spelade fantastiskt bra och vann matchen med 3-0. Nu är det vinna eller försvinna som gäller i kommande matcher, och det känns genast mycket mer spännande med OS-hockeyturneringen.
Fortsatte arbeta under eftermiddagen och NÄÄÄ det har inte hänt någonting som jag tycker är värt att blogga om.
Att den kommunala trafiken var lamslagen under måndagen kan ses som att man fick utvecklingssamtalet i skolan på rätt dag. Ingen tunnelbanetrafik "ovan jord" och de ersättningsbussar som skulle ersätta t-banan dök tydligen inte upp som de borde, och folk började gå mot sina arbetsplatser istället. Ett tunnelbanetåg motsvarar 10-15 bussar (har hört lite olika uppgifter), och så många bussar har SL inte att sätta in nu när tunnelbanan inte går. Tydligen ska problemen fortsätta imorgon också, så som det ser ut nu kommer jag att sitta här hemma i "Irkutsk" och arbeta imorgon med.
Hoppas jag har något kul att skriva om imorgon? 10 plusgrader och lite ösregn skulle sitta fint!
Annars var det så där en -23 på termometern när man vaknade imorse. Det blev hockeyfrukost eftersom Sverige mötte Finland, och Sverige spelade fantastiskt bra och vann matchen med 3-0. Nu är det vinna eller försvinna som gäller i kommande matcher, och det känns genast mycket mer spännande med OS-hockeyturneringen.
Fortsatte arbeta under eftermiddagen och NÄÄÄ det har inte hänt någonting som jag tycker är värt att blogga om.
Att den kommunala trafiken var lamslagen under måndagen kan ses som att man fick utvecklingssamtalet i skolan på rätt dag. Ingen tunnelbanetrafik "ovan jord" och de ersättningsbussar som skulle ersätta t-banan dök tydligen inte upp som de borde, och folk började gå mot sina arbetsplatser istället. Ett tunnelbanetåg motsvarar 10-15 bussar (har hört lite olika uppgifter), och så många bussar har SL inte att sätta in nu när tunnelbanan inte går. Tydligen ska problemen fortsätta imorgon också, så som det ser ut nu kommer jag att sitta här hemma i "Irkutsk" och arbeta imorgon med.
Hoppas jag har något kul att skriva om imorgon? 10 plusgrader och lite ösregn skulle sitta fint!
