Skitig bil och långkalsonger på eller av?
Jomenvisst! Konstaterade ju på ett ganska tidigt stadium i morse att det inte var 47 minus som det har varit de senanste månaderna. Nej, det var faktiskt 0-gradigt. Men ändå, kunde jag inte låta bli att ta på mig mina långkalsonger. Efter två dagars bruk är det som en smäktande kärlek har uppstått mellan mina ben, och mina långkalsonger. Jag kände redan innan jag klev in i duschen i morse att JAAAA, JAG TAR PÅ MIG LÅNGKALSONGERNA IDAG OCKSÅ..ÄVEN OM DET ÄR NÄSTAN PLUSGRADER!!!! Så fick det bli helt enkelt. Långkallingar på idag också, även om det var betydligt mildare än tidigare. Sen är luften ganska fuktig och rå fortfarande, så att så länge man vistades utomhus var de inte direkt i vägen. Inomhus kan diskuteras vilket syfte de fyllde, men livet är fyllt av svåra val. Långkallingar på eller av. Det är den svåra och stora frågan.
När jag körde vår fantastiska bil i morse till Brommaplan insåg jag att den måste vara skitigast i hela 08-området. Den har inte sett en biltvätt på hela vintern och att närma sig bilen är förenat med dödsfara. Ok, kanske inte dödsfara men en säker garanti för att man själv skitar ned sig ordentligt, om man skulle råka stå i närheten av bilen. Jag brukar därför göra så när jag närmar mig bilen att jag låser upp med fjärren. Ser mig omkring om det finns någon liten kille/tjej i närheten. När jag kallat till mig något minderårigt barn mutar jag dem med en 20:a att gå och öppna dörren till bilen. När detta uppdrag är utfört så tar jag sats och tar några snabba steg och skuttar in i bilen på ett vigt och för mig nästintill omöjligt sätt. Då är faran tillfälligt över. Jag kan komfortabelt starta bilen och köra dit jag ska. Oftast hem, om det är på eftermiddagn. Hemma blir det mer kritiskt. Det finns inga barn i närområdet som är berdda att öppna min garagedörr. Jag får kliva ur bilen och utföra självmordsuppdraget själv. Och kliva in i bilen igen, och köra in den i garaget. Där är det trångt kan jag meddela. Det är med nöd och näppe man tar sig ur bilen och kan glida ut från garaget utan att toucha bilen. Bilar är ett jäkla elände. Speciellt när de är skitiga.
Imorgon ska jag stå startklar kl 08:40 i Jakobsbergs Sporthall och ta mig an 10 ystra 7-åringar. Ok, jag ska inte överdriva detta. Vi är fyra st föräldrar som är tränare så om jag har en dålig dag är det bara att kliva undan, och hoppas att de andra tre inte gör likadant. Inomhuscup i fotboll är det som gäller. Vi ska givetvis spela så bra vi kan, och jag ska försöka att coacha så bra jag kan utan att det blir fel. Kvällen har inrymt två tråkiga telefonsamtal från mer eller mindre missnöjda föräldrar, vilket tär på energin. Missförstånd-arrangörens datumändring- nytt datum till föräldrarna som de skulle svara på, låg bakom fredagkvällens trista telefonsamtal. Kan inte mer än bara vara människa i desssa situationer. Trist när det blir missförstånd förstås, men tänker inte låta detta lilla debacle stoppa mig. Men blir det för mkt av den varan får man givetvis tänka om, och värdera om det är värt priset att gå runt och ha en tränarroll, med allt vad det innebär.
Önskar en trevlig helg och hoppas att vi ses igen!
När jag körde vår fantastiska bil i morse till Brommaplan insåg jag att den måste vara skitigast i hela 08-området. Den har inte sett en biltvätt på hela vintern och att närma sig bilen är förenat med dödsfara. Ok, kanske inte dödsfara men en säker garanti för att man själv skitar ned sig ordentligt, om man skulle råka stå i närheten av bilen. Jag brukar därför göra så när jag närmar mig bilen att jag låser upp med fjärren. Ser mig omkring om det finns någon liten kille/tjej i närheten. När jag kallat till mig något minderårigt barn mutar jag dem med en 20:a att gå och öppna dörren till bilen. När detta uppdrag är utfört så tar jag sats och tar några snabba steg och skuttar in i bilen på ett vigt och för mig nästintill omöjligt sätt. Då är faran tillfälligt över. Jag kan komfortabelt starta bilen och köra dit jag ska. Oftast hem, om det är på eftermiddagn. Hemma blir det mer kritiskt. Det finns inga barn i närområdet som är berdda att öppna min garagedörr. Jag får kliva ur bilen och utföra självmordsuppdraget själv. Och kliva in i bilen igen, och köra in den i garaget. Där är det trångt kan jag meddela. Det är med nöd och näppe man tar sig ur bilen och kan glida ut från garaget utan att toucha bilen. Bilar är ett jäkla elände. Speciellt när de är skitiga.
Imorgon ska jag stå startklar kl 08:40 i Jakobsbergs Sporthall och ta mig an 10 ystra 7-åringar. Ok, jag ska inte överdriva detta. Vi är fyra st föräldrar som är tränare så om jag har en dålig dag är det bara att kliva undan, och hoppas att de andra tre inte gör likadant. Inomhuscup i fotboll är det som gäller. Vi ska givetvis spela så bra vi kan, och jag ska försöka att coacha så bra jag kan utan att det blir fel. Kvällen har inrymt två tråkiga telefonsamtal från mer eller mindre missnöjda föräldrar, vilket tär på energin. Missförstånd-arrangörens datumändring- nytt datum till föräldrarna som de skulle svara på, låg bakom fredagkvällens trista telefonsamtal. Kan inte mer än bara vara människa i desssa situationer. Trist när det blir missförstånd förstås, men tänker inte låta detta lilla debacle stoppa mig. Men blir det för mkt av den varan får man givetvis tänka om, och värdera om det är värt priset att gå runt och ha en tränarroll, med allt vad det innebär.
Önskar en trevlig helg och hoppas att vi ses igen!
Kommentarer
Trackback
