Ingen söndagsångest

Nej, idag har jag ingen söndagsångest. Det ska man ju inte behöva ha i vanliga fall heller, men visst är det alltid med lite vemod man konstaterar att helgen håller på att försvinna. Men eftersom jag tagit ledigt är det inget jobb igen förrän på torsdag. Skönt med några dagar ledigt till. Det behövs!

 Söndagsångesten har hållit sig borta idag.

Idag stod jag på en crosstrainer i 60 minuter och svettades ut allt "ont". Lite balans måste hittas i livet och att svettas är aldrig fel! SATS i Vällingby var välbesökt och det är väl alla nyårslöften som ska infrias. Själv har jag inga nyårslöften att infria, och det är jag glad för. Har tidigare redogjort för min syn på detta och jag har inte ändrat mig.

 Man ser nog rätt fånig ut när man står där. Skitsamma, man bränner kalorier i alla fall!

Igår gjorde vi Pauluns chili con carne och idag var det dags att smaka om den gick att äta också. Den var helt ok! Ungarna petade bekymrat bort alla olika sorters bönor vi hade i. Jag klandrar dem inte! Jag tror att jag var ganska skeptisk till bönor när jag var liten också. Men i skolan åt man ju alltid bruna bönor. Finns det kvar? Har inte sett det när man handlar? Har inte heller sett att det serveras när man är ute och käkar lunch? Har bruna bönor dött ut? Får kolla upp det!

 Bruna bönor???? Finns det 2010?

Sen har jag varit duktig och städat toaletterna. Gnidit och putsat så det är en ren fröjd att gå på toa. Sen finns det en del små sabotörer i min omgivning som förmodligen inte bryr sig ett skit om att man borde försöka hålla det rent och snyggt. Nej, toaletterna i det här huset blir faktiskt väldigt snabbt grisäckliga. Men så har kanske alla det?


Tittade på det fantastiska retroprogrammet om 1960 ikväll. Gillar gamla svartvita dokumentärer och fascineras av allt möjligt, som hur folk klädde sig, hur de pratade när de blev intervjuade osv. Gotlänningen som kommenterade hela programmet växte upp några kvarter från mig i Visby, och inte trodde man det när man var liten, att man skulle få höra "Folle" prata i tv senare i livet.

 Snygga bilar fanns det också 1960! Här en Ford Thunderbird.

Blev tidigare idag utmanad av sonen - X-box/Fifa10. Man inbillar sig att man med lätthet ska slå sin 7-årige son i en sån gren som tv-spel, men icke. Han lär sig allting otroligt snabbt och jag åkte på stordäng mot "Barcelona" två gånger, trots att jag ställde upp med Real Madrid en gången och Roma andra gången. Fantastiskt roligt med tv-spel! Annat var det med de första tv-spelen som kom på 70-talet. En låda som kopplades till den svartvita tv:n och två streck uppenbarade sig som skulle symbolisera tennisracket. En fyrkantig boll studsade fram och tillbaka och man "slog till" bollen genom att bara hålla "racket" i bollens bana. Det tyckte man var häftigt DÅ. Sen dess har det hänt lite i tv-spelsvärlden. Den grafik och alla de tekniska finesser som dagens tv-spel har, gick ju inte att föreställa sig för 30-35 år sen. I slutet på 70-talet och början av 80-talet började det komma lite tuffare tv-spel. Minns ungdomens spelhallar i Visby. Pinball Café och Rommelns spelhall vid numera rivna Murgrönan. Det var tider det! Spelhallarna drog till sig ganska "farliga" typer och det kändes emellanåt som man klev in på dessa ställen med livet som insats. Stämningen kunde vara lätt hotfull och utanför kunde man ibland hitta Iwan liggande i en snödriva. Iwan som hade givit upp en lovande kulstötarkarriär var nog hög på både det ena och det andra, och kände sig väl hemma i snödrivan utanför Pinball Café? Undrar om Iwan lever idag? Får kolla med Hasse Aro i Efterlyst.

 Har hänt en del sen dess....

Imorgon ska hela familjen hitta på något. Oklart ännu vad det blir för något? Lutar åt bio. Har några gratis-biljetter som snart går ut och som borde utnyttjas. Man går inte på bio för ofta. Tror det var ca ett år sen sist. Ganska synd egentligen! Film är bäst på bio är en klyscha som har en del sanning i sig. Hur sen fem pers i åldrarna 7-44 ska kunna enas om en och samma film är väldigt oklart? Vi kanske går och ser varsin film? Eller så struntar vi i biospåret och går på museum, eller spelar bowling istället. Den som lever får se, och den som har lever får hepatit C.

 Bio? Kanske?

På återbloggande!

2010-01-03 @ 23:16:03 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Paus

Bloggen tar ett litet andrum ikväll. Jag har som vanligt en massa uppslag och tankar jag borde vädra i detta forum, men jag känner mig inte kapabel att sortera upp och samla ihop mig för ett någorlunda anständigt inlägg. Så härda ut! Säger som Palme sa när han förlorade valet - 76 "Viiii kommer tillbaka". Under tiden kan ni lyssna på lite bra musik. Kanske inte bästa ljudkvaliteten , men ÄNDÅ! Det är ett tidsdokument över en av 70-talets bästa låtar!!!!! object width="425" height="344">
2010-01-03 @ 00:50:48 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

100101

Som sagt. Ett klockrent datum! 100101. Dessutom är det binärt, har jag blivit påmind om. I det binära talsystemet används bara 0:or och 1:or. Enligt mina preliminära beräkningar så är det då bara åtta dagar till i år som har endast binära siffror i datumet. Och så då idag, 100101. Fantastiskt att få skriva det. Nytt år! Nytt decennium! Nu är vi framme i 10-talet, och jag är en av pionjärerna som är med från start. Känns väldigt bra måste jag säga! Tänker på mina gamla föräldrar som bägge är födda på 20-talet i förra seklet/årtusendet. De har med dagens inträde i nytt decennium fått uppleva tio st decennium. Det är faktiskt inte fy skam! Trots min ringa ålder är jag redan uppe i sex st decennium... Det låter för mycket och jag känner mig äldre än vad jag är, så jag slutar genast att tänka i dessa termer.


 

Nyårsdagen är en sån där riktig dönicke-dag. Man glider mest runt och tycker synd om sig själv. Jag har inte haft några större problem SÅ under dagen. Nyårsafton blev relativt lugn och jag har faktiskt kännt mig ganska pigg idag. 3/5-delar av familjen samlade ihop sig under sen förmiddag och tog en promenad utåt Lövsta och Kyrkhamn. Fantastiskt vacker dag med solsken och 10 minusgrader. Några eftersläntrare stod vid Lövstabadet och skickade desperat upp nyårsraketer mitt på ljusan dag. Den visuella effekten uteblev givetvis men vi hörde att det small. Man undrar lite smått varför inte vänta tills det blir mörkt? Vi är inne i en årstid då det är mörkt 17 timmar av dygnets 24 timmar. Varför smälla av fyrverkerier när klockan är 13 på dagen????? Man får inte svar på alla frågor man ställer sig. Detta var ett exempel på detta.



Trots att alla borde vara trötta idag har familjen lyckats hålla sams ganska bra. De två yngsta i familjen satt och spelade Monopol på vardagsrumsgolvet i säkert 2,5 timme utan att slå ihjäl varandra, och var tvungna att resa sig på slutet för de var så stela efter att ha suttit helt stilla så länge. Blir lyrisk när jag inser att ett SÅ gammalt hederligt familjespel kan trollbinda två av tre barn så länge. Ingen frågade något om varför "sidan inte kan visas" eller började fajtas om att "det är min tur vid datorn". Och som förälder var det betydligt lugnare att befinna sig bredvid när de spelade Monopol, än när X-boxen dominerar och spyr ut "action-ljudeffekter" från alla spel som ska spelas där. Fantastiskt helt enkelt! Det finns hopp om det här decenniumet också!

 Klassiskt spel!

Dessutom har 7-åringen i familjen med lyriska ordalag uttalat sig ett flertal gånger under dagen om vad roligt betjänten var i "Grevinnan och betjänten"!!!!! Herregud! Vi snackar svartvit 60-talsproduktion, som man själv matats med under sin uppväxt och tycker är....sådär kul.... 7-åringen har på eget bevåg tagit upp flera gånger idag att det var "såååå kul!!!!" "att han snubblar på ett björnhuvud hela tiden (fastän det är en tiger) och att han blir så tokig när han är tvungen att dricka så mycket öl (fastän det är en massa olika andra drycker). Tänk! Tänk att det kunde vara så roligt i en 7-årings värld, som är så matad med teknik, action, blipp-blopp, datorer, tv-spel, dataspel, youtube, mp3-spelare och allt annat som pockar på hans uppmärksamhet!

Monopol och Grevinnan och betjänten, två riktiga retro-prylar som kommit till heders i modern tid. Det finns  hopp om framtiden! Även för en nostalgiker som jag.

 

Det finns några envisa rykten kring mig som person att jag är en stalker. Jag vill en gång för alla sudda ut alla dessa misstankar. Jag är ingen stalker. Dessa rykten har förmodligen växt upp från en enstaka händelse för några år sen när jag som överbeskyddande fader, kanske gick steget för långt? Hursomhelst, äldsta dottern, som idag är någon månad ifrån att fylla 16 år, gick i 7.e klass. Någon dag innan "stalker-incidenten" inträffade deklarerade hon klart och tydligt att en av hennes kompisar skulle ha tjej-middag hemma hos sig kommande fredag. Som överbeskyddande föräldrar gick jag och fru igång på detta och ställde givetvis 1000 motfrågor. "Är det ff?", "Vem är hon som ska ha tjejmiddagen?" osv osv. Som de schyssta föräldrar vi är gav vi tillsut efter och sa att det var ok att gå iväg på tjejmiddagen, trots att vi inte kände "kompisens" föräldrar eller fick besked att det faktiskt var ff. Fredagen infann sig och dottern försvann iväg på sin tjejmiddag. Man får betänka att detta var vår äldsta dotter och vi hade ingen tidigare erfarenhet av barn som försvinner iväg på tjejmiddagar. Jag och min käresta satt i soffan och försökte relalaxa efter en hård arbetsvecka och pratade om dottern som var iväg på sin tjejmiddag. Plötsligt, dök det upp en DJÄVULSK tanke i mitt huvud. Trots att det var januari, trots att det var minusgrader, trots att det var fredagkväll...så skulle jag ju faktiskt kunna ta på mig ytterkläderna och ta en liten promenad och promenera bort till kompisen som skulle ha tjejmiddagen, och bara "kolla läget". Sagt och gjort. Två minuter senare stod jag i farstun och hade fått på mig alla ytterkläder. Vandrade bort mot adressen där kompisens tjejmiddag skulle äga rum. Det var fredagkväll. Det var januari. Det var inte en käft ute i vår lilla tysta sömniga förort. När jag efter ca tio minuters promenad närmade mig kompisens hus såg jag några grabbar som förstrött stod och pratade på en gångväg. Det var allt mänskligt liv som fanns ute i förorten denna fredagkväll. Jag gled vidare in på gatan där kompisen bodde. Gick sakta förbi huset där festen/tjejmiddagen ägde rum. Kunde ana att det var hög musik som hördes genom väggarna ut på gatan, och såg att det var upplyst i alla rum/fönster. Där skulle historien kunnat ta slut. Men nänä. Jag fortsatte min promenad tills gatan tog slut, och vände 180 grader för att gå tillbaka samma väg. När jag passerar huset för andra gången, flyger en djävulsk tanke genom mitt huvud. Varför inte glida in i trädgården och ställa sig där en stund för att kolla att saker och ting verkligen "går rätt till" där inne.........Jo, visst blev det så. Som en vandrande vålnad gled jag upp på garageinfarten, förbi huset och ställde mig i tryggt förvar under några träd/buskar en bit från huset. Stod där och konstaterade att det var hög musik, att det var ljust i rummen inne i huset, att man hörde röster som trängde genom musiken när musiken tillät genombrott av röster. Upptäckte inget direkt misstänkt. Inga grova mansrönster, inga klirrande flaskor, inga tonåringar som sprang ut i trädgården och spydde...eller vad jag nu hade förväntat mig för någonting? Jag kanske stod där i max 5-6-7 minuter, när plötsligt dörren till altanen öppnas. Ut på altanen kliver en tjej. När hon har tagit några steg på altanen tänds plötsligt en obarmhärtig sån där inbrotts-spotlight som känner av rörelser. Plötslig mänsklig närvaro på altanen fick spotlighten att tändas... Spotlighten lyser inte bara upp altanen, utan även buskaget där jag står och trycker. Jag finner mig själv plötsligt i en situation där  hela jag blottas i värsta strålkastarljuset. Min tillfälliga "hemvist" i buskarna är inte längre så anonym som den var alldeles nyss. Tjejen börjar hojta på alla som är kvar inne i huset. "HAAAALLLÅÅÅÅ! DET STÅR NÅGON DÄR UTE I BUSKARNA!!!!!". Jag som blir tämligen överraskad över detta lägger benen på ryggen. Bästa flyktvägen hade varit att springa förbi tjejen på altanen, förbi huset, men inser att då skulle jag komma så nära henne så hon skulle kunna känna igen mig. Jag väljer istället en alternativ flyktväg, via diverse staket, buskage och granntomter. Gör värsta "James-Bond-hoppen" och hör medan jag flyr att fler och fler tjejer samlas på altanen som jag nyss stod i mörkret och observerade, och de skriker efter mig: "Hallå! Kom tillbaka! Vem är du?". Tio minuter senare sitter jag hemma i soffan, med uppskrapade ben av mina gymnastiska övningar över staketen och berättar hela storyn för min fru. Vi kommer fram till att det är bäst att inte berätta något för äldsta dottern om det som hade hänt, och ligger lågt med att säga NÅGOT om att jag befunnit mig där i trädgården. När jag någon dag senare snokar bland dotterns kompisar bloggar, ser jag ett intressant inlägg som i korthet löd: "Ööööh, typ förra helgen ba'.när vi var på tjejmiddag hos.....så var det skitläskigt...jag skulle ut på altan och hämta lite luft...då när jag står där...så ser jag värsta peddo-gubben som står och trycker i trädgården..jag börjar skrika...han drar  upp sin luva och börjar hoppa över staketet till grannen och springer iväg....skitläskigt!!!!!!". Jag hade skrämt skiten ur de stackars små liven, fastän min tanke inte alls var detta.....dessutom hade jag fått beteckningen "värsta peddo-gubben". Tack för detta minne! Oförglömligt! Under tidens gång har jag avslöjat mig för dottern, och idag vet säkert alla hennes kompisar om vilken knasig farsa hon har........

 Skulle behövt bättre camoflage för att inte bli upptäckt vid detta tillfälle....

Nu är det nytt år, 100102. Inte lika klockrent datum.
2010-01-02 @ 00:43:12 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Pilgrimsmusslor, pizza och papperstrassel

Idag var det skönt att sätta sig och äta frukost och veta att man har semester och ska vara ledig i åtta dagar framöver. Det som inte var kul var att ingen av tidningarna hade kommit. Vilket mörker!!! Nu snackar vi i-landsproblem igen av stora mått! Min fru som hade varit uppe typ 6-7 timmar innan mig hade redan tröttnat på att gå ut och vittja brevlådan, gång på gång, men som bara innehöll snö och is. När jag väl hade lyckats ta mig upp för att göra frukost blev givetvis jag utskickad att vittja brevlådan också. Men den var ju lika tom varje gång jag gick ut och kollade. Tung start på dagen! Riktigt tung! Man har sina morgonritualer. Jag hinner ju aldrig läsa tidningarna på vardagarna, så när man är ledig vill man ju läsa den. Men så blev det inte idag. Om det berodde på att tidningsbudet tagit ett uppdrag som självmordsbombare (se mitt inlägg igår), eller om hans bil inte startade eller om tryckeriet brunnit vet jag inte? Kommer förmodligen aldrig att få reda på det heller, och det spelar ju ingen roll. Bara vi får tidningarna imorgon!!!! 

 Var var ni???

Därefter hade vi familjeråd hur dagen skulle läggas upp. Det blev givetvis en inköpsrunda. Först tog vi oss till Ålstens fisk i Bromma. En sån här liten trevlig "riktig" fiskaffär där de har allt, är vänliga, serviceminded, och gärna berättar och ger tips. Nöjda sladdade vi därifrån i vinterkylan och hamnade på Coop i Bromma för en gång skull. Vi handlar i vanliga fall på Coop i Vinsta, men när vi nu ändå var i Bromma kunde vi likagärna åka till Coop vid Bromma flygplats. Där kändes allt som vanligt, tills man kom till frukt och grönt. Satan vad folk stirrade runt efter det de var på jakt efter. Tycker det är jobbigt med mycket folk och greppade det jag skulle ha snabbt och ställde mig bland blockljusen en bit från frukt & grönt för att slippa den värsta trängseln, medan frugan vimsade runt efter det sista. Sen körde vi vidare med kundvagnen som snabbt fylldes på med det ena efter det andra, och som sagt, EN HELVETISKT MASSA MÄNNISKOR VAR DET! Usch! Varför storhandlar man inte på 7-11 eller Pressbyrån, så det går snabbt? Jo förmodligen för att man bara inte vill köpa tuggummi, choklad, Expressen, lypsyl och kanelbulle. Nej, det är bara att gilla läget om man väljer att storhandla dagen innan nyårsafton. Tillslut blev vi klara. Vid utscanningen började det dock strua till sig. När jag hade betalat och bara skulle få kvittot så blir det papperstrassel i kvittoutskrivaren. "Slavica" som kvinnan hette i kassan svor till "Det var då fan då!" och gjorde ett nytt försök att få ut kvittot. Samma sak hände igen. Den skrev några rader av vårt meter-kvitto, sen blev det dragspel och skiten fastnade. Tredje försöket...samma resultat. Slavica sa "jag måste gå ut till infodisken och få ett kvitto därifrån. Vi hasade efter med vår fulla kundvagn och stod säkert tio minuter och väntade på Slavica. Visst hade vi kunnat skita i kvittot och åka därifrån men med nyligen inköpta tacoskal som var helt grönmögliga, kände jag att nu jävlar vill jag ha ett kvitto på det jag köper också så jag kan reklamera vid behov. Slavica kom tillbaka och sa "vi förstår ingenting, det går inte att få fram något kvitto, men det är klart att ni måste ha ett kvitto". Jag fick skriva ner min mailadress och Slavica har nu lovat att hon ska maila kvittot. Det har man aldrig varit med om. Att det har varit helt omöjligt att få fram ett kvitto. Skulle stått på mig och begärt ett handskrivet kvitto......men då hade nog Slavica skickat Arkans tigrar efter mig....så det var nog lika bra att jag avstod.

                          
Blir väl en mardröm i natt om Coop eller Arkan. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu.

Sen pallade vi faktiskt inte att åka hem och laga mat. Eftersom vi hade med oss två av tre barn stannade vi till i Vällingby och käkade lunch. Jag som är hälsan personifierad emellanåt slog till på en fettdrypande pizza, sonen valde kebabtallrik, 13 åringen åt fish & chips och frugan körde libanesiskt. Så nu vet ni vad vi åt till lunch. Därefter ytterligare ett litet strandhugg bland alla människor på Systemet. Trots långa köer gick det förvånansvärt snabbt. Sen, äntligen, kunde vi åka hem.

 Pizza är aldrig fel! Och såååå nyttigt har jag hört!

Hemma blev det till att packa upp allt. Efter min fettdrypande pizza kände jag att jag behövde röra på fläsket en aning. Satte mig på cykeln och hojjade en timme. Svetten sprutade så det stod härliga till och efter kort stretching och en snabb dusch var man som ett brandlarm igen.

 Spinning är aldrig fel! Det är ju lite för kallt att spinna ute just nu.

Ikväll har jag hjälpt 7-åringen att ladda på musik på hans julklapps-mp3. Kul när han gillar musik som jag också gillar! Vi blev inte riktigt klara men nu har han Kiss, AC/DC, Queen, Meatloaf och lite annat smått och gott att lyssna på.
    


Nyårslöften??? Nej, mitt årligen återkommande nyårslöfte är att aldrig avge några nyårslöften. Jag tycker det är fånigt! Vill jag lova mig själv något måste det inte ske just i samband med ett nytt år. Undrar vem som kom på detta med nyårslöften? En god tanke, men jag är säker på att om någon statistik har gjorts så tror jag att de flesta nyårslöften bryts. Nej sånt trams ödslar jag inte tid på!

 Tänker inte försöka gå ned i vikt eller något sånt!

Nu ska jag nog inte göra så mycket mer på årets nästsista dag. Bara ta det lugnt och invänta natten, då man kan drömma utflipprade drömmar. Eller kanske utflippade drömmar? Är det någon skillnad på utflippad och utflipprad? Jag får kolla med språknämnden/språkrådet nästa decennium.

Ha're!

2009-12-30 @ 22:40:44 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Två dygn kvar av det här decenniet

I natt drömde jag konstiga drömmar igen. Riktigt såna här urflipprade drömmar som gör att man vaknar med ett ryck och bara ligger och pustar, och försöker begripa om det var på riktigt eller en dröm. Tyvärr minns jag inte vad jag drömde? Men urflipprat var det. Jag skulle gärna vilja spela in mina drömmar och köra dem i repris. Kanske till och med bränna dem på dvd och göra bra film av dem. Somliga påstår att man ska skriva ned vad man har drömt direkt när man vaknar, om man nu vill komma ihåg sina drömmar. Men, det finns ett problem med detta. Hur ska man kunna skriva ned detta? Man..eller man och man...jag är ju mer död än levande och brukar knappt varken vakna av väckarklockor eller ha vett att kliva upp ur sängen, om jag mot förmodan hör väckarklockorna. Och att i det läget komma på tanken att börja skriva något överhuvudtaget känns ju som en utopi.

 Får kanske skaffa fyra till?

Missade t-banan med en minut och fick följaktligen vänta nio minuter på nästa tåg, i 11 minusgrader. Beklagade mig över detta på Facebook och fick genast mothugg. Hade jag missat bussen i Sproge, på Gotland, hade jag minsann fått vänta ett helt dygn på nästa buss, har jag nu fått lära mig. Frågan är hur många som kliver på den dagliga bussen som passerar Sproge? Tänk om man verkligen var beroende av att komma med en buss, och missar den med en minut. Ser baklysena på den när man flåsande kommer fram till hållplatsen. Kan inte vara kul! Man kan i och för sig försöka lifta. Jag kom ihåg en gång i övre tonåren, men innan körkortet, när jag och en kompis skulle lifta från Visby till Tofta. Det var väl mitt i sommaren misstänker jag eftersom vi hade siktet inställt på Tofta. Vi var ganska optimistiska och tänkte "Någon stannar väl". Men det var trögt! Efter att ha uppskattat antalet bilar som hade dissat oss, började vi räkna exakt hur många bilar som körde förbi och struntade i att ta upp oss. Jag tror vi kom upp i ca 270 bilar som hade passerat när äntligen en gammal gubbe förbarmade sig över oss, och lät oss följa med heeela vägen till Tofta Beach. Men det är klart, man kanske inte ska sitta här och ojja sig över det. Hur ofta tar man själv upp liftare? Och hur ofta tar man upp två st 16-17-åriga snubbar som ser allmänt opålitliga ut. Å andra sidan hade filmen "Liftaren" inte premiär förrän 1986, och detta var ett par år innan. Så "Liftaren" med Rutger kan inte ha varit motivet för att de 270 bilarna vägrade att ta upp oss. 

 "Liftaren"

Umar Farouk Abdul Mutallab vet alla vem det är!? Det är ju den 23-årige nigerianen som hade med sig sprängmedel ombord på planet från Amsterdam till Detroit, och försökte spränga sig själv och planet i luften. Frågorna är ju ganska många kring detta. Till att börja med, varför blev det ingen riktig explosion? Hade han fått med sig dåliga grejor? Blev han nervös och började fumla? Vilket som egentligen, och tur förstås att han misslyckades men den stora frågan är: Hur är man funtad om man blir självmordsbombare? Hur kan någon bli så hjärntvättad att man tar ett sånt uppdrag? Kan man vara så religiöst onykter att man gör det för sin tro skull? Jag tycker det är lite svårt att förstå. När jag var i Libanon för drygt 20 år sen hörde man talas om Hizbollahs självmordsbombare som det sas om, att de fick allehanda narkotiska preparat för att bli lagom lulliga och medgörliga, samtidigt som de garanterades både hjälte- och martyrstatus med efterföljande målade idolbilder på väggar i varenda by plus att man stensäkert fick en plats i PARADISET. Nu vet jag inte om jag direkt tror på knarkinslaget bland självmordsbombare? Kanske för mer okvalificerade självmordsbombuppdrag om man bara ska kliva på en buss, eller ställa sig på ett torg och spränga sig i luften. Men ser man på 9/11-attacken så var det ju skärpta lirare, som hade flygcert. och kunde ratta och navigera en jumbojet rakt in WTC, och som dessutom hade planerat allt in i minsta detalj. Jag vet inte vilken av sorterna som är mest skrämmande? Den påtände bussprängaren eller den smarte, uträknande och intilligente självmordspiloten? Om man nu måste välja? Det måste man inte kanske? Ok, jag slipper. Tack!  



Idag var det f-bannat kallt och när jag skulle gå ut på lunch klädde jag på mig allt jag ägde för att inte frysa ihjäl. Den första levande människa jag ser när jag kliver ut på Regeringsgatan är ett cykelbud från Bring (f.d. CityMail) som bara har en tunn, i och för sig långärmad, Bring-tröja på sig i något sånt här material som andas och är bra när man idrottar. MEN han hade kavlat upp ärmarna!!!! Jo det är sant! Han hade kavlat upp ärmarna på sin tröja precis ovanför armbågarna och hastade ut ur en port och kastade sig upp på cykeln för att leverera mer post. Ok, killen är kanske mer inom- än utomhus, men ändåååååå! Det var för tusan 10 minus ute! Inte klokt ju! Jag blev helt matt och höll på att svimma/blev tvungen att ge mig själv hjärtmassage/fick en mindre stroke/gjorde på mig. En totalt chockartad upplevelse som ni förstår.

 Fast med uppkavlade ärmar.

Nu väntar i alla fall åtta lediga dagar och det ska blir riktigt skönt! Har inte någonting planerat utan ska bara ta da'n som den kommer. Da'n o da'n...dagarna!

Två dagar kvar av detta år och decennium. Ta hand om er och sov gott!
2009-12-29 @ 23:54:14 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

"Jag ska bara pissa av mig..."

Idag var det riktigt sömnigt! Vaknade mycket senare än vad jag hade tänkt mig och på något sätt hade jag lyckats stänga av alla mina tre väckarklockor. Lyckades dock ta mig upp och påbörja resan mot stan och jobbet. Jag blev lite förvånad att det var så mycket folk ute och åkte tunnelbana. Trodde i min enfald att det skulle vara fler som tagit ledigt. Men visst, det var 10-minuterstrafik och jag var sen, så det hade kanske sin förklaring att jag upplevde det som "mycket folk".

 Jag på morgnarna...

Väl på jobbet inleddes en debatt huruvida man redan nu kan säga "God fortsättning!", eller om det är något man yppar först efter nyår? Finns väl egentligen inga klara regler, men jag som emellanåt gillar att gå till botten med vissa saker började forska i saken lite för att bringa klarhet i det hela. Intressant är att det finns tydligen ingen motsvarighet i det engelska språket. Inte heller säger våra grannar danskarna eller norrmännen "God fortsättning". Nej, det är bara vi. Sen råder det delade meningar om man säger det som "en god fortsättning" på julhelgen eller "god fortsättning" på det gamla året? Om man nu väljer att säga det nu vill säga - dvs innan vi har passerat nyår. Forskningscentralen för de inhemska språken anser att man kan säga "God fortsättning" mellan jul och nyår, antingen som en "god fortsättning" på julhelgen eller "god fortsättning" på det gamla året samt, att man även kan säga det efter nyår, som en "god fortsättning" på det nya året. Däremot rekommenderas man att undvika det något makabra uttrycket "Gott slut". Ett helt fantastiskt uttryck egentligen. Hur har man tänkt egentligen? Himlen kommer att ramla ned över våra huvuden, Armageddon kommer att öppna sig, Du ska snart dö...men hoppas du får det bra när du brinner i helvetet...Ja, det är märkligt! Mycket märkligt uttryck! En okänd bloggare skriver att han är irriterad på alla för honom mer eller mindre okända, samt kända, människor som slänger ur sig "God fortsättning" i tid och otid. Han är "sjukt trött" på denna hälsningfras och "undrar hur den kunde få ett sånt jävla genomslag?" och att han är så trött på det hela att han bara suckar "detsamma" tillbaka så fort han hör denna hälsningsfras. Han summerar det hela med att undra hur man någon dag in på det nya året kan vara så korkad att man önskar någon "God fortsättning" på det nya året, innan man vet att det varit gott, och innan det ens hunnit börja ens. Sympatiserar starkt med denne okände bloggare, och tycker också det är ett j-a tjat om "God fortsättning". Personligen kommer jag nog själv att lägga upp taktiken så här: Säger någon "God fortsättning" så beror mitt svar på vilket humör jag är på. Är jag på gott humör kan jag nog tänka mig att kort säga "detsamma". Är jag bara på halvbra humör blir det nog ett "tack". Är jag på uruselt humör kan jag sträcka mig till att mumla något ohörbart tillbaka..."mhrwgwaag". Så får det bli.

 Slutet är nära......

Värnlösa barns dag är det idag. Jag hade faktiskt totalt missat att man hade bytt namn på Menlösa barns dag till Värnlösa barns dag. Tydligen ändrade man detta redan år 2000 eftersom ordet "menlös" har fått negativ klang. Själva dagen har sitt ursprung i något kristet/bibliskt som syftade på att ägna en tanke åt de barn som kung Herodes lät döda i sin jakt på Jesusbarnet. Bibeln, vilken saga! Jag tycker det är lite synd att "Menlösa barns dag" är borta. Denna dag har man ju skämtat om sedan sin barndom.."Haha, du har ju namnsdag idag...grattis på namnsdagen!" Inte så kul kanske längre, men i lägre åldrar var det kul.

 Biblisk geggamojja ligger till grund för Menlösa/Värnlösa barns dag.

Vet inte om ni som har tonårsbarn har uppmärksammat något som jag har lagt märke till? Dagens ungdomar är ju uppkopplade, online och nåbara hela tiden. Sitter de inte vid datorn har de sina mobiler där det är ständig trafik. Jag tror ju innerst inne att denna tillvaro är ganska stressande för ungdomar. Vi hade det inte så när vi var tonåringar. Då hade man inte datorer. Man hade inte mobiltelefoner. Man hade en fast telefon - i hemmet - som satt fast på väggen och hade nummerskiva (bara en sån sak!). Inga 78 kanaler att zappa runt mellan, utan Tv1 och Tv2 där det - oftast - var föga upphetsande program på kvällarna. Jag tror att dagens kids är så på spänn hela tiden att när de är med sina kompisar kan de inte tänka sig att missa en sekund, av allt som sker och händer runtomkring dem. När mina tonåringar kommer hem efter att ha umgåtts med kompisar en hel kväll, eller en hel eftermiddag, kastar de sig in på toaletten. Det går med blixtens hastighet. Ibland hinner de inte ens ta av sig ytterkläder/skor. Snabbt och hysteriskt! Råkar man befinna sig i närheten får man också en viss "tsunami-känsla"...Det är syndafloden som kommer, eftersom de på en hel eftermiddag/kväll inte har tagit sig tid att gå på toa ens. Beklagligt! Är det ett Stockholms-syndrom? Alltså inte "Stockholms-syndromet" utan ett Stockholms-syndrom? Apropå detta hade jag för några år sen en kund som kom upp på kontoret i syfte att diskutera sin döende hustrus försäkringar. Vi satt och resonerade om både hustruns och hans egna försäkringar i ungefär en halvtimme innan vi började bli klara. Kunden - en man i ca 60års-åldern - reste sig upp och tackade för genomgången och frågar "Förresten var ligger toaletten?" Jag pekade och hänvisade honom till närmaste toalett. Han vände sig då tacksamt mot mig och förklarade "Jag måste gå och pissa av mig förstår du!" Det är också ett konstigt oskick - att tala om VAD man ska göra på toaletten. Jag är inte finkänslig så, men denna gång kom det väldigt hastigt/lustigt och oväntat från denne kund som jag träffade för första gången i mitt liv. Nästan lite familjärt uttryckt av honom! Han kände sig väl hemma kanske?

 En annan som "pissade av sig" mitt under en match för några veckor sen var Jens Lehman. Tre matchers avstängning tror jag det blev.

76,5 timme kvar av detta år. Man kan nästan börja räkna ner nu.

Glöm inte granbloggen! http://granenove.blogg.se
2009-12-28 @ 19:29:25 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Söndarenschuchunde

En söndag lider mot sitt slut och imorgon är det dags att gå tillbaka till "saltgruvan" igen. Kvicksilvret visade minus 8 imorse och ÄNNU MER snö kom under natten. Tar det aldrig slut? Idag var huvudpunkten för dagen att gå hem till svärfar och säga grattis. 73 bast blev gubben idag och det är ju tur att han inte fyller imorgon på Menlösa Barns Dag.....Men jag uppmärksammade att det inte heter Menlösa Barns Dag längre. Man har bytt namn för några år sen till "Värnlösa Barns Dag", eftersom "menlösa" hade så negativ klang. Det var väl ett klokt beslut! Men som sagt, detta namnbyte har gått mig helt förbi. Märkligt!

 73-åringen går lös på kaffet.

Svärfar och svärmor bjöd i alla fall på käk och tårta och vi knallade dit, för att slippa ta ut bilen ur garaget, och därmed behöva skotta backen. En promenad som jag tror alla mådde bra av. Man har inte rört sig i onödan denna julhelg. Mest suttit still och stoppat in mat. Förutom när man var magsjuk - då sprang man korta ruscher och blev av med mat istället. Imorgon blir det lite mer "som vanligt" igen. Jobb. Förmodligen ett hårt och välbehövligt träningspass på lunchen. Lutar åt en semesterdag  på onsdag, och kanske måndag nästa vecka också. Då får man en veckas sammanhängande ledighet vilket kan vara skönt.

 På prommis till svärföräldrarna.

Flashbacks får man en del med jämna mellanrum. Av någon anledning började vi prata om romerska ringar idag. Ni vet såna där ringar som fanns, och kanske finns?, i gymnastiksalar. Ett redskap som man förmodligen, som all annan redskapsgymnastik, var helt värdelös på under skoltiden. Hursomhelst, när jag och några kompisar var i mellanstadieåldern kunde man efter lektionstid ta sig in i gymnastiksalen som hörde till skolan där vi gick. Det fanns alltid ett "glapp" mellan gymnastiklektionerna i skolan och eftermiddags- och kvällsaktiviteterna i gymnastiksalen. Man kunde därför gå dit och lattja. Spela fotboll/handboll/basket, eller dra ut repen och ha kul med dem. Vid ett tillfälle drog vi ut de romerska ringarna. Jag trädde i mina bägge ben i de nedhissade ringarna och använde ringarna som en gunga. DÅ! Dök det upp några tuffa grabbar, ett par år äldre än oss. Bara blotta  närvaron av de tuffa grabbarna gjorde att man dämpade sig lite. Tittade avvaktande på de tuffa grabbarna vad de skulle ta sig till. Innan jag hann göra något åt situationen gick en av grabbarna fram till vajrarna som styrde de romerska ringarna, och hissade upp mig. Jag satt där som ett fån, med ett ben i varje ring, upphissad nästan ända upp till taket. Pep förtvivlat, "Släpp ner mi'!!!, Släpp ner mi!!!". Det var ju med en viss panik-känsla jag hängde där uppe och höll förtvivlat i mig med händerna i banden ovanför ringarna. Jag har aldrig gillat höga höjder och inte blev det bättre av denna händelse. De tuffa grabbarna bara hånskrattade och dröjde sig kvar en liten stund i gympasalen. Mina kompisar vågade givetvis inte komma till undsättning, utan avvaktade för att se vad de tuffa grabbarna skulle göra. Efter några minuter försvann dock de tuffa grabbarna och mina kompisar kunde hissa ner mig, innan jag tröttnade på att hänga däruppe och hade ramlat ner och brutit nacken. Det var tufft att vara liten! T.o.m. i lilla Visby. Jag hade rätt bra koll på människor på den tiden, men den där killen som hissade upp mig vet jag aldrig vem det var? Skulle vara intressant att prata med honom nu - 35 år senare.

 Riktigt så här elegant såg det inte ut när jag hängde i ringarna.


Ännu mer flashbacks får man när man läser en bok som jag fick i julklapp "Tusen svenska klassiker". Boken innehåller små artiklar om skivor, böcker, filmer och tv-program i kronologisk från 1956 fram till idag. En otrolig resa i tiden och man blir påmind om sånt man hade glömt bort, och små detaljer som man inte visste. Visste ni t.ex. att Kenta Gustavsson fick resa till Hollywood i samband med att "Ett anständigt liv" blev nominerad till en Oscar i dokumentär-klassen. Där mötte han bl.a. Telly Savalas. Ni vet han som spelade Kojak. Han tyckte det var helt otroligt att "han träffade Kojak precis efter han tagit sin morronvirre". Mycket annat intressant står också att läsa i denna bok. Tack jultomten!

  Så ser den ut om ni ska köpa eller låna på bibblan. En riktig tegelsten.  Kenta - här med Bedrup.  Kojak

Nu blickar vi fram emot en ny arbetsvecka och Värnlösa Barns Dag imorgon!

2009-12-27 @ 19:56:15 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

En annan dag

Nu är julen verkligen på väg att ta slut. En jul som förstås inte blev riktigt som man tänkt sig. Började ju redan i onsdags med grabben som var magsjuk. Men han repade ju på sig snabbt så vi hade hoppats att det skulle räcka så. Men nej, givetvis blev jag också magsjuk. Kände mig lite halvskum redan på eftermiddagen igår. Satte ändå igång och laga mat för fullt. Vi skulle försöka ta oss ur julträsket och låta allt bli som vanligt igen när det gällde maten och hade därför bestämt att det var tacos som gällde. När jag skulle öppna de mjuka skalen, visar det sig att vartenda skal är genom-mögligt! Fy fan! Ska stämma Santa Maria för det. Lyckades rota rätt på nya mjuka skal i frysen, så vi slapp ut och jaga nya skal. Men då när jag hade ätit kände jag - jag mår inte bra, jag mår tjyvtjockt helt enkelt. Bad att få slippa resten av familjen och gick och la mig en timme. Gjorde ett försök att sitta uppe en stund för att se på På Spåret. Efter ett litet tag var jag tvungen att springa in på toa och stoppa ned  huvudet i toastolen. Tror det var  hela julen som kom ut. Otroligt ansträngande och jobbigt är det att kräkas. Man blir helt tom. Lyckades komma tillbaka till tv-tittandet men kände mig ganska sänkt av "pizzabaket". Somnade på soffan tillslut och gick och la mig - på riktigt - vid midnatt. Försökte få i mig avslagen cola. Problemet var att colan vi hade inte var avslagen. Den var bubblig och söt. Något som, med facit på hand, säkert inte var så bra för mig. Kl 01.45 var det dags igen. Bara att springa upp och stoppa huvudet i toastolen. Därefter har det inte varit något mer. Jag hoppas att det får räcka nu! Har ätit gröt och druckit blåbärsdricka idag så jag hoppas att denna "kur" har fått mig på rätt köl igen. Var ute och åkte pulka med grabben en stund på eftermiddagen och frisk luft är aldrig fel faktiskt!


 Jag igårkväll och i natt.

X-boxen går varm och vi får nästan tvinga grabben att göra uppehåll. Jag har inte fått låna den en sekund. Lyckas inte heller installera handkontroll nr 2. Det ska inte vara så svårt så jag misstänker att det är något fel på denna handkontroll. Nu skulle vi egentligen snart ha byggt byggsats men jag lyckades avstyra detta. Man måste ju vara på topp, ha perfekta ljusförhållanden, och inte bara hafsa fram om man ska börja bygga en liten plastbyggsats. Jag bussade honom på bilbanan istället. Han kan inte sitta med x-box hela tiden. Det kan sluta illa.

 Poppis värre!

Nu är man inne i "vanlig helgfas", dvs det är lördagkväll. Imorgon är det söndag, och då ska man ha lite ångest för att det är dags att gå till jobbet på måndag. Men det är ju bara en tredagarsvecka! Jag kanske tar ledigt någon dag också, men har inte bestämt mig.

Om någon mot alla odds läser detta och inte har något bättre er för, trevlig fortsättning på helgen!!!

Glöm inte granbloggen
http://granenove.blogg.se

Riktigt vidrigt! Helt nyköpta mjuka skal - och helt mögliga. Utgångsdatum 100106. Gissa om jag tänker lämna tillbaka dem! Och stämma Santa Maria!

2009-12-26 @ 17:21:33 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Julafton

Blir en kortisblogg ikväll/natt. Julafton är över. Såååå skönt! Ledsen att jag har en avog inställning men det är nog "jag". Jag är glad att den är över. Kan inte bli bättre!

Vi hade en pizzabagare här hemma igårkväll. Han flyttade ut över natten och vi är glada för det. Inga fler pizzor har bakats sen igårkväll. Och ingen annan har blivit pizzabagare på köpet, vilket också känns väldigt bra! Aldrig kul när det bakas pizzor utan att man har beställt.



Sillen, laxen, köttbullarna, ölen och snapsen var god! Det var dagens behållning! Skönt också med frisk luft och pulkaåkning.



Tomten var en skum lirare! Aldrig sett maken till skummare tomte! Men han var ju inte här så länge. Skönt! Gillar inte främmande människor i huset.

Jag har inte sett några ankor, varken Kalle eller Anna. Likabra det! Gillar inte ankor.

Julklapparna blir bra! Ska leka mer med dem imorgon.

Grallans på födisen Jesus! 2009 bast, inte illa!

Sov gott!
2009-12-25 @ 01:08:24 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

En pizzabagare här bor i huset..

Imorse konstaterade jag att det hade kommit ytterligare några centimeter snö under natten. Som tur var verkade det mildare, och mycket riktigt, det har känts mildare idag än på en vecka. Så om jag får som jag vill har kanske lite snö smält bort under dagen? Å andra sidan har det ju varit otroligt skitigt på trottoarer och vägar......Nej, helt nöjd blir man aldrig riktigt.



Kan kanske bli bra med jobbflytt i alla fall? Första dygnets totala mörker i mitt sinne kring detta, har idag växlat till en liten gnutta känsla av "det kanske blir bra i alla fall?" Man ska inte bli för insnöad (NEJ TACK!), utan kanske vara lite mer öppen för förändringar än vad jag är. Men jag är väl ofta en bakåtsträvare och nostalgiker som gärna säger "det var bättre förr!". Är ju t.ex. precis likadan när det gäller musik. Man vet ju själv vad man tycker om såna gnällspikar, i andra sammanhang. Herregud! Är jag själv likadan? Nej, jag får faktiskt ta och skärpa mig lite.  

 Kanske blir bra i alla fall?

Lunchen från i fredags som först sköts upp till måndag, och sen till tisdag för att slutligen äga rum idag, blev...just det...uppskjuten...en av mina två lunchdejter blev tydligen tvungen att plötsligt uppsöka sin företagshälsovård. Inget allvarligt meddelade han, men tillräckligt allvarligt för att ställa in lunchen i alla fall. Vi får ta den där lunchen nästa år. Ibland går det troll i saker. Märkvärdigt uttryck, "att det går troll i  något". Får jag forska i, i framtiden hur detta uttryck kommit till. Finns säkert en väldigt logisk förklaring. Just troll är ju ingenting man varken tänker eller talar om dagligdags. Men jag har en gammal klasskompis som kallas "Trollet". Men honom kan vi prata om en annan gång. Är inte upplagd för att lägga ut texten kring honom just nu.

 Trollet

Om man fördelade alla legobitar som finns i världen på alla nu existerande levande människor, skulle var och en av jordens invånare få 68 bitar var. Slår vad om att ni inte hade en aning om detta. Men så är det! Otroligt viktig kunskap att ta med sig ut i livet. Min samhällskunskapslärarinna på gymnasiet var en riktig gammal satmara/hagga. Initialer ALW - om någon kommer ihåg. Hon var säkert 85 bast redan då i början på 80-talet. Förutom att hon tyckte jag hade svårt att "komma igen efter loven" så tyckte hon att jag "hade en förmåga att komma ihåg oväsentliga detaljer". Detta exemplifierades av jag klockrent kunde tala om på prov/läxförhör att "det som anses vara glesbyggd i Calcutta kan anses vara tätbyggd i Stockholm". Ja, något i den stilen motiverade  hon mitt sänkta betyg i samhällskunskap med. Än idag förstår jag inte detta? Det är ju en väldigt viktig och nyttig kunskap, att veta att det som anses vara glesbyggd i Calcutta kan anses vara tätbyggd i Stockholm. Vad är problemet liksom??? Man hade det bra på gymnasiet! En bekymmersfri tillvaro. Men det förstod man inte då. Då var fokus någon helt annanstans. Man kunde t.ex. gå runt med sårskorpor i hela ansiktet och ingen brydde sig. Jo kanske någon lärare...som frågade..."Vad har du gjort???" - "Eeeeh..jag cyklade lite tokigt...en cykelolycka". Vita lögner var helt ok när man var en ansvarslös tonåring. 

 Återigen bloggar jag om Indien...vad kan det betyda?

Kvällen har ägnats åt ytterligare paketinslagning. Tar det aldrig slut? Jo, nu finns det inga fler paket att slå in. Skönt! Hoppet om en trevlig kväll har dock grusats av sonens magsjuka. När jag kom hem från jobbet låg han som ett vitt spöke på golvet och tittade på tv. Jag fick beskedet att han hade kräkts tio minuter innan jag kom hem. Sen har det fortsatt. Ungefär som när Sovjet spöade skiten ur Sverige i hockey på 70-talet. Målen(kräkningarna) kommer tätt, och vi är nu uppe i sex st. Vi har gjort det klassiska blindtarmstestet med högt lyft av högerbenet och det verkar inte vara tal om någon blindtarm till jul. Nej, det här är något annat. Vinterkräksjuka? Matförgiftning? Ätit snö? Gnagt på en skitig vante? Ätit dåliga skaldjur? Nej, kanske inte just det sistnämnda då, men vad det beror på är svårt att säga. Nu har vi som tur är inget jättesläktkalas på gång imorgon, så om det fortsätter på julafton så är det ingen katastrof. Men givetvis hoppas vi att det går över så snabbt som möjligt, OCH att ingen annan blir smittad. 

 Här har det bakats pizzor som aldrig förr.  Kvällens liknelse

Medan jag slog in paket råkade Anna Anka befinna sig i bakgrunden. La märke till hur hon pratade om värmen och solen som finns i Kalifornien, som absolut inte finns i Sverige. Aschberg argumenterade emot och ville ha sagt vad bra det ändå är i Sverige, när fru Anka slängde in "men Skatten tar en del av pengarna". Som om "Skatten" var en ful liten gubbe som sitter och printar inbetalningskort till alla Sveriges medborgare. Men det är väl så AA ser på sitt forna hemland. Har inte mycket till övers för henne. Hoppas hennes "tändsticka har brunnit ut" snart så vi slipper henne.

 Bye bye mrs Anka, vi vill inte höra mer från dig nu!

Men dåså,
Finns inte mycket mer att tilläga än

GOD JUL!

PS. Granbloggen är uppdaterad http://granenove.blogg.se DS. 

2009-12-23 @ 23:32:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Da´'n före da'n före da'n

Nu börjar julen närma sig. Julen står för dörren...Någon som känt någon julstämning? Nähä. Inte jag heller. Inte speciellt mycket i alla fall. Börjar mest kännas som vanligt, dvs en smula jobbigt och smärtsamt. Till skillnad från de senaste jularna är i alla fall vädret julmässigt, vilket åtminstone inte jag är så förtjust i.


Offrade lunchen till att gå ut och handla lite julklappar. Och även om jag gick iväg väldigt tidigt var det några andra ute också faktiskt. En och annan till och med. På några ställen höll jag på att få ett klassiskt tuppjuck, men lyckades i sista stund stilla mina känsliga nerver. Den delen av Drottninggatan som är mellan Hamngatan och Gamla Stan var helt ok. Inte värre än en vanlig lördag. Men delen av Drottninggatan på andra sidan Hamngatan "uppåt" var överjävlig. Gick bara en bit där sen flydde jag hals över huvud in på en tvärgata. Jag lyckades i alla fall få tag i det jag sökte så imorgon kanske jag bara behöver äta lunch. Den uppskjutna lunchen från i fredags, som blev uppskjuten först till måndag, sen till tisdag och slutligen? till onsdag. När jag skulle gå hem vid halvfem-rycket vällde det upp människor från tunnelbanan. Förmodligen människor som arbetat hela dagen och tagit sig in till City för att handla julisar. Min första tanke när jag såg alla människor välla upp från tunnelbanan var att det var något stopp, och att alla vällde upp för att hitta alternativa färdmedel. Men nej, tunnelbanan gick, och alla människor som vällde upp var förmodligen på väg för att handla. Tror faktiskt att julhandeln i City var värre mellan 16 och 18 än när jag var ute på lunchen. Vädret var faktiskt fint också. Solen sken och man blev för ovanlighetens skull på lite gott humör.

 Tur att man inte behöver åka tunnelbanan i Tokyo...

När jag kom till jobbet i morse insåg jag att det inte var en ond dröm. Nej det var faktiskt på riktigt det här att vi ska flytta till andra lokaler under 2010. Jag som in i det längsta trodde att det var någon sjuk dröm. Så sjuk som vissa drömmar kan vara, skulle det ju inte vara så konstigt utan bara helt naturligt. De flesta tycker man är knäpp som tar det som man tar det. "Det är ju kul när det händer något!", "Ni får ju större!", "Det är kanon att sitta i kontorslandskap!", "Ni får en massa pengar över till annat som ni skulle haft till hyran annars!", "Det är ju schyssta kvarter ni hamnar i!" osv osv. Jajajajaja, det må vara hänt allt ni säger. Jag kan inte hjälpa att min arbetsplats sen 1995 också känns som mitt andra hem, och att det därför känns extra svårt för mig att flytta. Inbillar mig att det kanske är så att det är viktigare för vissa människor vilka lokaler man arbetar i, medan det för andra är skitsamma vilka lokaler de sitter i? Bara en teori förstås, men har slukat i mig en del fakta, artiklar och info om det här med att arbeta i kontorslandskap under dagen och meningarna om det går isär, även om väldigt många är positiva till det. Det kanske passar en del, medan andra passar det inte alls. Det ställer väldiga krav på disciplin och hänsyn, så man inte stör varandra. Hur ska det gå till??? Vart ska man gå när man behöver ringa till gynekologen/urologen? Eller när man inte pallar att vara kvar längre och börjar söka andra jobb? Då är det ju skönt att ha ett eget rum. Nej, jag ska försöka vara positivt inställd, så länge jag kan, så långt det är möjligt, till en viss gräns. Men inledningsvis är jag skeptisk.

 Känns "sådär" att flytta dit.

Ikväll har jag slagit in julklappar så jag är helt matt. Schack matt! Längesen man spelade schack! Det var säkert 30 år sen. Man kanske skulle utmana någon intet ont ananade familjemedlem under julen. Och så får man stryk...nä..får kanske vänta med schackpartiet.

 Längesen man spelade schack.

Såg att Tiger Woods är god för lite drygt 4 miljarder kronor!!! Undrar om han också lämnar in 32-raders system på Stryktipset? Eller om han passar på att köpa tre och betala för två? Nu riskerar han lite av sin förmögenhet om det blir som tidningarna spekulerar i att Elin vill skiljas och ha lite av miljarderna.



Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Återkommer imorgon om det har hänt något kul.

PS. Granbloggen tar ledigt ikväll - det har inte hänt något speciellt i hans liv. DS.

2009-12-22 @ 22:38:45 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Flyttaflyttaflytta...NEEEJ...vill inte!

Äntligen måndag! Veckans mest "välkomna" dag! Det har varit en oerhört tung dag. Men lite lättare känns livet när man tänker att det faktiskt bara är tre arbetsdagar, varav bara två återstår. Imorgon är det ju som en torsdag, fast det bara är tisdag. Och torsdag - julafton - blir ju som en lördag. Och då är det ändå fredag dagen efter. Och sen lördag igen! Kanon! Bitande vinterkyla var det i morse och det kändes som man klev ut i Murmansk när man gick ut genom dörren. Det var till och med kallt inne i tunnelbane-vagnen. Bara att behålla mössa och handskar på. Vid lunchtid kändes det något mildare, men fortfarande kallt.

 Murmansk

Och så är det årets längsta dag. Vintersolståndet. Imorgon vänder det och blir bara ljusare och ljusare. Om någon är intresserad av varför det är vintersolståndet just idag så är det ju så att just idag lutar jordaxelns norra del maximalt bort från solen, och det betyder alltså att norra halvklotet får sin kortaste dag och längsta natt. Norr om norra polcirkeln går inte ens solen upp.

 Vintersolståndet.

Idag började det också florera rykten om att vi ska flytta  med jobbet. "Hotet" har funnits innan, men idag kändes det plötsligt väldigt konkret och påtagligt. En liten delegation gick iväg för att titta på lokaler vi har hört talas om i flera månader, men som vi aldrig på riktigt allvar trodde skulle bli aktuella. När de kom tillbaka var det överläggningar. Helt plötsligt kom de ut och meddelade att det var beslutat. Beslutat att vi skulle flytta till nya lokaler under 2010. Känns oerhört tungt och ledsamt att lämna våra fina lokaler. Jag har suttit där sen 1995 med undantag av 1.5 år när de renoverade kåken. Men när hyran börjar bli för dyr och hyresvärden är hårdnackad vid hyresförhandlingar så förstår man argumenten för flytt. Nu får vi större lokaler och betydligt lägre hyra, och vi kommer fortfarande att sitta centralt. Det som kanske blir svårast är att förlika sig med tanken på att sitta i kontorslandskap. Har gjort det för länge sen. Men de senaste dryga 19 åren har jag haft eget rum. Så det kommer nog att ta ett tag innan man vänjer sig vid detta. Det är svårt att lära gamla hundar sitta brukar det heta. I detta fall är jag nog en väldigt gammal hund. Trist och tråkigt! Men man ska inte klaga för högljutt. Det finns alltid de som har det värre. Men det är egentligen ingen tröst. Bara något man säger.

 Snart dags att flytta. :-(

Idag försökte jag och två f.d. kollegor få till fredagens uppskjutna lunch. Alla var "på". Men helt plötsligt var det en som inte kunde så vi sköt på den till tisdag. Efter några timmar visade det sig att f.d. kollega nr 2 hade fått problem med tisdagen. Så nu har vi skjutit på den till onsdag. Undrar om det blir av överhuvudtaget? Jag fick tillfälle att svettas ur mig en del av helgens "synder" under lunchen istället. Imorgon på lunchen måste jag gå på jakt efter lite saker.

Jag har köpt glitter till Ove. Granen ni vet.. Han blev asfin i sitt nya glitter. Tror jag ska smyga dit Bajenkepsen sen när alla sover...


 Gary Glitter
Hörde att man är lika pålitlig som ett rattfyllo om man sitter och kör och sms:ar samtidigt! Jag brukar både sms:a och ibland också surfa på nätet medan jag kör. Känner ibland att det inte är så lämpligt, men det har ju gått bra hittills. Kanske ska sluta i tid?

Läste att Elin Woods tvillingsyster som tydligen är advokat uttalade sig om vilka möjligheter Elin skulle ha att få ut värsta summan pengarna vid en eventuell skilsmässa med Tiger. Tvillingsyster!!! Det betyder ju, att det kanske inte var Elin som spöade på Tiger med golfklubban!? Det var kanske Elins tvillingsyster, som blev förbannad att han varit otrogen mot Elin!? Och Tiger har bara trott hela tiden att det var Elin!? När det i själva verket var tvillingsystern!? De kanske har bytt plats - Elin och tvillingsystern. För omväxling skull!? Eller bara för att skoja med Tiger!? Det kanske är värsta snurren!? Tiger vet kanske inte vem som är vem!? Inte vet jag!? Jag bara spekulerar!? Och skriver ett utropstecken och ett frågetecken efter varje mening!? Helt sjukt!? Undrar i samband med detta hur många tvillingar - lika som bär - som "bytt med varandra" för att ...hm..."vara" med den enes partner? Antingen att de kommit överens om att göra så. Eller att tvilling nr 2 bytt med nr 1 utan att nr 1 vet något. Och att partnern tror att det är nr 1, fast det är nr 2. Sånt kan man sitta och fundera på en måndagkväll. Ska genast sluta med det.

 Tänk så lika de är, Elin och Josefin!

God natt!

PS. Glöm inte att läsa gran-bloggen! DS.

http://granenove.blogg.se


2009-12-21 @ 22:50:40 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Granhelg

Då är snart denna helg också "äntligen" slut. Nej, inte "äntligen", egentligen. Det är ju skönt att vara ledig, men också jobbigt att vara ledig och inte vara på jobbet. Man ska hinna med så mycket när man är ledig att det blir jobbigt. Ni vet säkert själva hur det är.

Igår f.m. åkte vi och storhandlade. Märkte med en gång att det var något speciellt med alla som var och storhandlade igår f.m. De hade något jagat och vilt i blicken, som om det här var deras sista chans att handla mat. Som om de inte fick tag i fem paket prinskorv så skulle kundvagnen plötsligt explodera. Eller så hade de vansinniga ansiktsuttryck och såg ut att tänka "Tänk om rödbetssalladen tar slut!!!" Jag försökte ta det lugnt! Men blev givetvis påverkad av alla människor och det jobbiga att behöva storhandla. Fick ont i huvudet och började inbilla mig på riktigt att jag var på väg att få en stroke. Så illa var det inte. Storhandlingen avslutades, och vi hastade hem för att kasta i oss maten, så att son skulle kunna gå på sin innebandyavslutning. Intern turnering mot två andra P02-lag i föreningen, och avslutning med fika. Hann inte äta klart själv, utan åkte och dumpade sonen. Åkte hem och åt klart. Tog med mig fru och en dotter till Hässelbyhallen en dryg timme senare. Men vi hann precis komma dit och konstatera att de hade spelat sista matchen redan. Så någon innebandy fick vi inte se. Vi fick istället titta på när 7-åringarna fick diplom och därefter satt i en ring och drack julmust och åt pepparkakor.
 Diplom - STORT!

Nästa anhalt var att köpa gran. I år var det dags att ta upp det gamla spåret med kungsgran igen, efter några barriga jular med "vanlig" gran. Hässelbybon och f.d. förbundskaptenen Tommy Söderberg var också julgransspekulant, och gick runt och gnolade på ett okänt musikstycke. Men han verkade harmonisk och inte alls som alla galningar som var och handlade mat på förmiddagen. Efter att ha slitit i en 15-20 granar hittade vi "vår" gran. Vi ville inte ha en alltför stor. Men den vi fastnade var ganska bred och yvig, men som sagt inte så lång/hög. Är en gran lång eller hög? Vi försåg vår gran med nätstrumpa, betalade för den, fraktade hem den och låste in den i garaget över natten.

Undrar om Tommys gran blev bra?

I förmiddags var det dags att ta in granen. Yxade till och sågade lite i den så att den fick nya törstiga snittytor. Lyckades trycka in den i huset utan att riva ner allt som kom i dess väg. Några timmar senare började tre ivriga barn att klä vår nye familjemedlem. Mitt förslag att kröna toppen med en Bajen-keps var inte så populärt, vilket jag inte alls förstår? På helt eget initiativ döpte jag också granen till Ove. Ni som är fotbollsentusiaster vet att Ove Grahn var en pålitlig mittfältare som förekom i landslaget på 60- och 70-talen. Vad passade väl då bättre än att döpa granen till Ove!? Det är faktiskt en fantastisk gran vi har skaffat. Den har till och med en egen blogg, vilket känns väldigt ovanligt.

http://granenove.blogg.se

 Väntläge på altanen.  Bajenkeps på granen. Vad är det för fel på det?

Vi har också ägnat oss åt pepparkaksbak och pulkaåkning idag. Och snöskottning förstås. Fasen vad det har snöat. Vi får väl se hur länge det ligger kvar. Det skulle väl bli mildare i veckan om jag förstod det hela rätt. Jag är inte den som kommer att sörja om snön försvinner. Hellre grådaskigt och 5 plusgrader än iskallt och mycket snö. Sån är jag. Har ju sagt det innan, är nog mer en Bahamas-kille eller Costa Rica-snubbe, än polarforskartypen.

 
Pulka - kul!                 Pepparkaksbak

Läste igår i tidningen att en stackare borta i USA - James Bain - hade blivit frigiven, efter att ha suttit fänglad i 35 år. Oskyldigt dömd för kidnappning och våldtäkt på en 9-årig pojke. På lösa grunder blev han dömd för mordet. Nu hade man tack vare DNA fastslagit att det absolut inte kunde vara denne stackare som utfört dådet. 35 år! Tänk själva! Sitta oskyldigt dömd i 35 år. 19 år var han när han låstes in, och alltså nu en bra bit på väg in i ålderdomen. Fruktansvärt! Finns inget skadestånd i världen som kan reparera skadan för något sånt. Undrar hur många som blivit avrättade, för något de inte har gjort? James Bain är tydligen inte bitter eller arg. Nej, han verkar lugn och planerar att plugga vidare på High School, efter sitt ofrivilliga uppehåll på 35 år.

Försvararen Robert Young kramar James Bain som släpptes ur fängelset efter att ha suttit 35 år, felaktigt dömd för kidnappning och våldtäkt.

Annars är jag glad att jag inte har fått någon ny punktering. Glad att ljuset vänder imorgon och dagarna därefter blir längre och längre. Även om jag inte är någon jättefanatisk julentusiast ser jag ändå fram emot den stundande julen. Man blir ju ledig några dagar och det är det bästa!

2009-12-20 @ 23:11:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sccchhhhhhhh...bloggen sover...vaknar först imorgonkväll...

Tar en paus. Återkommer imorgon. Ha en fortsatt trevlig helg! // Niclas
2009-12-19 @ 23:02:52 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Moddigt värre

Den här dagen innehöll lite "äventyr" som blev adrenalinhöjande för familjen H. I morse skulle jag ta bilen halva vägen till jobbet. För er, som inte bor i Sthlm, är det ju så att man kan inte köra hela vägen in till stan och parkera sin bil där. Nä, då blir man inte rik. Kör man in i ett P-hus i City kostar det kanske 60-70 spänn timmen. Och det är ju inte så ekonomiskt om man jobbar heltid. Nej, om jag tar bilen så blir det som längst till Brommaplan. Där får man parkera för 15 spänn för en hel dag. Lite tid vinner man på detta eftersom man slipper byta buss till t-bana, och på vägen hem känns det som rena drömmen att susa fram och komma hem hyfsat snabbt.

 På väg hem har man brått.

Hursomhelst, i morse backade jag ur garaget och började rulla mot Brommaplan. Jag har inte kört på hela veckan, förutom när jag körde bil i 3 minuter igårkväll, så en viss ovana vid det plötsliga vinterväglaget var ett faktum. Rullade ner för vår backe och när jag skulle göra första vänstersvängen och köra ut på annan gata tycker jag att bilen beter sig konstigt. Det kändes moddigt...men gatan var ju plogad...Hur kunde det kännas så moddigt då???? En ond aning började så sakta växa fram i mitt inre. Jag svänger in till kanten. Går ur bilen och tar en promenad runt densamma. Jodå. Mycket riktigt. PUNKTERING - höger fram. Är ganska morgontrött av mig. Tänker inte speciellt rationellt. Men är ändå så pass vaken att jag inser att någon körning den knappa milen till Brommaplan är inte aktuellt. Inte känner jag heller för att byta till reservdäcket. Reservdäcket sitter nämligen monterat under bilen och ett byte till reservdäck innebär att man måste ner på knä, och krypa in delvis under bilen för att löpa hela linan ut. Detta skulle innebära att jag skulle komma till jobbet som ett snöigt och skitigt monster. Nej, jag drog ändå den snabba slutsatsen att det går säkerligen att köra en 3-400 meter till närmaste bilverkstad. Satte mig i bilen igen och körde med stor försiktighet till närmaste bilverkstad vid Åkermyntan. Svårmanövrerat var det förvisso men man har väl kört Volvo 242 en gång i tiden - muskelservo. Verkstaden var förstås stängd denna tidiga morgontimme och jag parkerar min knappt kördugliga bil på Åkermyntans parkering och byter färdmedel till buss och t-bana.

 Punka, alltid lika uppmuntrande!


Så uppmuntrande var min morgon. Efter diverse telefonsamtal, under förmiddagen, med min fru, bilverkstaden, diverse närliggande däckleverantörer fick jag tillslut min fru att gå till bilverkstaden och få dem att byta till reservdäcket. Jag fick min fru att mot sin vilja, rädd, kissnödig och iförd fel kläder köra i bil med tre dubbdäck och ett sommar-reservdäck till Gummicentralen i Vällingby för montering/balansering av nytt dubbdäck som de hade lyckats skaka fram trots den ovanliga dimensionen som krävdes. Så denna saga slutade också lyckligt. Även om det var surt att stå där i morse och konstatera punktering det första man gjorde. Även om det är surt att behöva köpa ett nytt däck som inte är gratis precis. Men det är i-landsproblem! Det finns alltid de som har det värre.

 Nytt dubbdäck! 

Firman som hämtar sopor i våra kvarter, ska tömma tunnorna på tisdagmorgnar. Något har gått snett i planeringen. Det är snart lördag och soporna har ännu inte tömts. Går man runt här i förorten verkar flera ha samma problem. Sopgubbarna verkar inte förberedda på att det faktiskt kan bli vinter. Om jag lyckas ta mig uppför backen med min "sportiga" familjekärra måste väl sopbilen klara av det. Inget meddelande har vi fått vad som händer, eller varför ingenting har hänt. Har fått tredjehandsuppgifter om att en granne har ringt/mailat för att få besked när vi får våra sopor tömda. Mer än så vet jag inte. På något sätt är jag övertygad om att Tony Soprano är inblandad! Han har ju en sophämtningsfirma som jag har följt med stort intresse i många år. Men att hans makt skulle få verkningar hit till förorten i 08-land trodde jag aldrig. Men det är i-landsproblem. Det finns alltid de som har det värre.

 Tony

"Tomas Quick får resning" stod det i tidningarna i går morse. Är inte på något sätt pryd av mig. Tvärtom. Men denna rubrik kändes ändå på något sätt väldigt opassande. Med tanke på de brott han har dömts för. Tycker hela denna historia med Quick känns löjeväckande. Vad är det egentligen som har hänt? Först döms han för typ 7-8 mord. Och så börjar han sitta av tid för detta. Och så kommer han plötsligt på att han inte alls har begått morden, och kommer på att han ska begära resning. Har han inte gjort dessa illdåd är det ju skrämmande att han en gång har blivit dömd för dessa mord. Har han begått morden är det ÄNNU mer skrämmande att han så lätt kan få resning...hm...att man ser på brotten på ett annat sätt och han kan få en rättslig omprövning. Är inte speciellt påläst och kan säga mig vara expert på fallet men det känns väääääldigt skumt och konstigt allting. Hade hursomhelst en kollega som numera är pensionär som berättade om några av hans bekanta som bodde någonstans i Säter med omgivning. En dag när de satt i vardagsrummet och såg på tv, stod det plötsligt en skäggig man och tryckte näsan mot deras vardagsrumsfönster. De undrade givetvis vem fan det var som stod och glodde på dem medan de i godan ro satt och tittade på tv? De reste sig ur soffan och skulle precis gå ut på sin altan och avvisa den okände mannen, när plötsligt två andra okända män rusar in i deras trädgård, upp på altanen och tar varsin arm på den skäggige mannen och motar bort honom från altanen/trädgården. Min f.d. kollegas vän rusar efter sällskapet som är på väg att försvinna ut ur trädgården, för att kolla vad det är som händer. När han hinner ikapp den skäggige mannen och de två som för bort honom, ber de två borförande männen om ursäkt för intrånget och förklarar att de är från Rättspsykiatriska kliniken och att de var ute och gick med sin patient som plötsligt avvek från promenaden in i en trädgård. Medan min f.d. kollegas vän får denna förklaring tittar han på den skäggige mannen och inser att DET ÄR TOMAS QUICK!!!!!!! Ja mina vänner, detta är helt sant. Tomas Quick var ute och luftades och så fort tillfälle gavs så sprang han in i en trädgård och tryckte näsan mot en fönsterruta. Läskigt!!!!

 Tompa....

Ikväll såg jag på "På spåret". Jag gillar det programmet! Man lär sig alltid något nytt. Det jag fastnade för ikväll var det som Luuk/Lindström sa om Bombay. I denna stad bor det 20 miljoner människor. På en yta som är lika stor som Gotland. När jag hörde detta satte min galna fantasi igång. TÄNK OM 20 miljoner skulle bo på Gotland!!!! Idag bor det knappt 60.000 vilsna själar på ön. Det innebär att för varje nu boende gotlänning skulle det finnas ytterligare 333 nya personer per nuvarande invånare, om man tänkte sig att det skulle bo 20 miljoner på Gotland. Vi snackar ett Visby som kanske skulle ha 8 miljoner invånare. Ett Fårösund, Slite, Hemse, Klintehamn, Burgsvik som kanske skulle ha en miljon personer var. Och så 7 miljoner till som skulle vara utspridda på landet. Hissnande tanke, som jag knappt klarar av att ta in denna sena timme. 300.000 på Fårö........Och den mest springande frågan: skulle kundvagnarna på Östercentrum räcka till? Hur skulle det bli på sommaren? Skulle det komma lika mycket turister? Jag tror inte ytorna skulle räcka till. Det skulle behövas skyskrapor lite här och där för att husa alla människor. Eller skjul med korrigerad plåt ÖVERALLT? Fundera på detta! Skulle det fungera?

 Utsikt över Fröjel? Eller kanske Gothem?
2009-12-19 @ 00:26:51 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

De stökar och bökar under ett täcke...

Idag fyller min blogg en månad. Grattis bloggen! Jag har ännu inte lyckats lära känna min blogg helt och fullt ut. Den lever sitt eget liv på dagarna, och ligger mest och sover då. Sen vaknar den till liv på sena kvällen. Så det är väl egentligen bara dygnsrytmen jag har riktigt bra koll på. Sen hur orden, meningarna, styckena och alla bilder hamnar där...det har jag faktiskt ingen aning om? Har vid några tillfällen försökt styra upp vad som hamnar här på bloggen men det är kört. Det som hamnar här, det hamnar här.

 En månad!

Idag känns det som snön har vräkt ned. När snön t.o.m. lägger sig på Kungsgatan, då har det kommit rejält med snö. Brukar smälta undan rätt snabbt inne i citykärnan. Alla hus, människor, bilar och kulvertar alstrar en hel del värme så det är inte ofta det ligger drivor med snö på trottoarerna. Och härute i förorten är det förstås värre. Funderade ett tag på att sova över på jobbet, så man slapp ta sig hit ut till de nordvästra förorterna och all snö. Man hade säkert klarat sig en natt på kontoret. Det finns ju kaffe, frukt och dator, så man har ju det man behöver. En f.d. kollega som fick vetskap om detta (mest menat som ett skämt) föreslog att jag skulle tillbringa hela julen och nyår på jobbet, när han hörde att det både fanns plastgran och kanske lite skumpa till nyår. Men det brast på raketerna till nyår. Fick ett recept på ärtsoppa för att råda bot på raketproblemet...

 Ärtsoppa äter man alldeles för sällan!

Så här trevligt såg det ut på Kungsgatan idag. Jag äääääälskar vintern.


Men det blev ingen övernattning på jobbet. Inte denna gång i alla fall. Min fru ringde på eftermiddagen och meddelade att hon parkerat bilen på Åkermyntans parkering. Vi bor uppför en hyfsat brant backe. Hon vägrar att köra bilen uppför denna backe när det är halt, efter att ha blivit "hängande" i backen med bilen för några vintrar sen. Jag lyckades skrapa rutorna till hyfsad sikt och påbörjade den korta bilturen, efter att själv ha åkt t-bana och buss från jobbet. Den första delen som plogas av "stan" var inte ett dugg plogad utan jag fick försöka hålla mig i de hjulspår som fanns. Så någon jättefart som man brukar behöva fick jag aldrig upp. "Vår" del av backen som inte "stan" plogar, utan vi grannar får sköta om själva, var perfekt skottad av duktiga grannar. Problemet är att man måste göra en 90-graderssväng innan man kommer till "vår" del av backen. Då brukar man tappa en del fart. Motorn på bilen hade knappt hunnit bli varm efter min tvåminuterskörning och höll nästan på att dö när jag försökte ta mig uppför sista biten av backen på tvåans växel. Jag hade några meter kvar men stod bara och spann. Jag fick backa tillbaka och göra ett andra försök. Då gick det bättre. Mitt fem sekunder långa spinnande hade värmt upp motorn tillräckligt för att klara backen. Ja fy fan för vinter säger jag! Och varför hamnar klippet så här konstigt...hm...jag är nybörjarbloggare...charmigt va! Så här såg bilen ut när jag hittade den på Åkermyntans parkering. Fy fan för vinter säger jag!


Trots att jag gick på halvfart igår - efter den tunga julfesten - har jag arbetsmässigt varit väldigt effektiv denna vecka..."skryt"..?...nä..bara en upplysning. Har för en gång skull fått mycket ur händerna och jag slipper sitta på julafton och tänka på jobbet - hoppas jag. Då ska jag bara äta och dricka gott, och vänta på tomten.

 Originaltomten!

Idag när jag skulle borsta tänderna på Henric - 7år - börjar han fråga mig om "kulorna". Han var lite brydd angående det här med hur kvinnor blir med barn, och visste mycket mer än vad jag kunde ana. "Hur får man över kulorna till mammans mage???" frågade han. Jag som var totalt oförberedd och överumplad över detta plötsliga intresse hasplade ur mig något om..."Eeeh...hm...det är komplicerat och tar lång tid att förklara...vi får ta det en annan gång.....". Hans kontring löd då "Jag har i alla fall sett på The Sims (dataspelet ni vet) att när mamman och pappan ska ha barn kryper de ned under ett täcke i en säng och stökar och bökar". Trodde jag skulle avlida av en inre skrattattack, men lyckades behärska mig. Han släppte ämnet och vi gick och läste om dinosaurier istället. Men vetgirig och nyfiken är han så frågan lär ju dyka upp igen.....Kan ju inte gärna köra med storken. Den känns uråldrig och förlegad. Någon som kanske har något bra tips?

 Tur att man inte vet allt, om vad som händer i Sims.......
2009-12-17 @ 22:28:30 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Julfest

Läste i Metro i går morse att två personer i Aachen i Tyskland hade fått föras till sjukhus för omplåstring efter att ha börjat slåss om den sista lediga kundvagnen utanför ett köpcenter. En 35-årig kvinna och en 74-årig man hade börjat bråka om den sista vagnen. Kvinnans bror hade kommit till undsättning och slagit ned 74-åringen. 74-åringen hade svarat med att slå tillbaka med en salamikorv (här brister historien anser jag..kundvagnen var ju tom..var fick pensionären salamin ifrån?). Kvinnans mor ska också ha hjälpt till att slå på 74-åringen genom att använda en 2-kilos parmesanost som tillhygge (här brister historien också). Inne i affären ska sedan slagsmålet ha fortsatt och 74-åringen ska ha dunkat den 35-åriga kvinnans mors huvud i ostdisken. Jag tror att det var inne i affären som tillhyggena, salamikorv och parmesanost, skaffades. Tycker hela historien är helt otrolig och fascinerande. Visst kan det koka inom en när man storhandlar. Blodsockernivån kan vara alldeles för låg. Man har för mycket kläder på sig och är varm. Ens äkta hälft tjafsar i örat på en. Något barn kanske har slunkit med och tjatar om sina saker. Folk står i vägen med sina kundvagnar. Någonting som man har tänkt handla är slut. Och sen kommer eventuellt droppen, när man ska scanna ut och betala. Då blir det avstämning. Man får packa upp alla varor, och packa ned dem omsorgsfullt igen i kassarna. Dubbelt jobb alltså. Nej, det kan verkligen vara frustrerande att handla. Men steget till att börja slåss med salamikorvar och parmesan känns väldigt långt. Riktigt där är jag inte - ännu är kanske bäst att tillägga.

 Funkar lika bra som ett baseball-trä?

Snöhelvetet har börjat. Det beskedliga pudertäcket från måndags förbyttes under tisdagen till lite mer "rejält med snö". Gillar det inte alls. Är ingen vintermänniska. Vet faktiskt inte om jag är människa alls? Snarare någon slags hybrid mellan varulv och UFO. Nej men vintern är jobbig. Tillvaron blir så komplicerad med mycket kläder, snöskottning, halka och annat elände. Jag tycker man kunde avskaffa vintern en gång för alla. Det räckte väl att man fick vinter en gång vart fjärde år. Lokalt där vinter-OS ska hållas. Det hade faktiskt varit det bästa, om jag fick ge råd i frågan. 

 

Idag har det varit en riktigt tung dag. Efter gårkvällens julfest kom jag förstås på tok för sent i säng i natt. Morgonens t-baneresa blev jobbig. Hade en kvinna mittemot mig som hade läskigt gröna handskar på sig. Av någon anledning inbillade jag mig illamående av dessa handskar. Knäppt va!? Plötsligt begär efter Cola dök upp och efter ha tömt i mig en flaska Cola, började faktiskt saker och ting ordna upp sig. Satt och tittade på ca 150 bilder från gårkvällens julfest. Fick censurera bort de suddigaste och värsta, innan jag la ut dem för allmän beskådan. Alltid kul med bilder från fester. Man blir påmind om saker som man har förträngt/glömt bort. Till lunch chockade jag mig själv med att gå till gymmet och ställa mig på löpbandet i 20 minuter och crosstrainern i ytterligare 20 minuter. Skönt att få svettas ut det "onda". 

                                        
Den okända morgonkvinnan var kanske kirurg?     Köpte den största flaskan som fanns i Pressbyrån.

Julfesten i övrigt var kul! Tidigare år har det alltid delats in i lag och det har skett övningar/lekar/tävlingar. I år var detta moment avskaffat, och det var ju lika bra det! Fick ett mail en timme innan julfesten började från en vän i huset som också skulle på julfesten. "Ska vi ta en sjukt fet Guinness på Galways 16.30?" Det var inte mycket att tveka över. Galways var ganska folktomt mellan 16.30 och 17 och vi var fyra st som laddade upp inför julfesten med varsin "sjukt fet Guinness". Tur att det bara blev en. Man skulle ju äta mat också. Åter till arbetsplatsen mitt över gatan och ta del av mingel, glögg, diverse tal innan man fick leta upp sitt bord som man blivit placerad vid med hjälp av lottning. Efter viss förvirring hittade jag mitt bord. Jag hade trevligt! Uppskattade den goda maten - och snapsarna - och glada arbetskamrater runtomkring. Trubadurunderhållning, dansgolv, mera släcka törsten, fotograferande, ännu mera dansgolv, ytterligare ännu mera släcka törsten, och vips så var klockan redan 1 på natten. Av de ursprungliga ca 100 deltagarna var jag bland de 6-7 sista som var kvar nästan till the bitter end. Moget? Nä, inte direkt. Åkte taxi hem med en trevlig marockansk chaufför. Han berättade sitt livs historia och jag tog mina sista bilder från kvällen/natten i taxin, eftersom ALLT ska dokumenteras. 

     Vi hade rätt kul faktiskt! Thumbnail
"Sjukt fet"

Men som sagt, idag kom straffet. Straffet för att det blev sent igår och att det blev för mycket av både det ena och det andra. Jag har reviderat önskelistan till tomten ikväll och skrivit: 1 st ny lever, 1 st 20kg-påse med nya hjärnceller, 1 st halvårsförbrukning av Antabus, 1 st ny andedräkt, motbokens återinförande och en weekend på Betty Ford-kliniken. Hoppas tomten hörsammar mig! 

 

Hoppas ni stod ut med att jag gjorde uppehåll en kväll? Som färsk bloggare har jag inte kommit in i ett sånt beroende att jag måste blogga varje kväll. Och det kan och ska ni vara glada för!



Den sista bilden från gårkvällen/natten. Min nye marockanske vän körandes taxi hem till förorten.

2009-12-16 @ 23:17:42 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skriet

Som vanligt kom jag i säng alldeles för sent igårkväll. Klockan blev nog till och med måndag innan jag pallrade mig i säng. Insåg ganska snabbt att jag åter hade "missat tåget". Sömntåget. Låg där länge och väl, och var nog faktiskt på väg att somna, när jag hör ett hjärtskärande kvinnoskrik utifrån!!!! Blev genast klarvaken. Men den sena timmen i kombination med mörkret, gjorde att jag tvekade. Var det en dröm, eller var det på riktigt? Efter några sekunders tyst överläggning med mig själv bestämde jag mig för att det var på riktigt. Klev upp ur sängen, vred lite på persiennerna för att se om jag såg någon anledning till det hjärtskärande kvinnoskriket. Hinner då precis skymta fru "Granne" som föser sin tonårige son mot sitt hus, innan de försvinner ur min synvinkel. Vad hade hänt? Varför skrek hon så halva Hässelby vaknade? Det var inget vanligt skrik, utan ett sånt här skrik som om någon är på väg att hoppa framför ett tåg, eller utför ett stup. Märkligt! Konstigt! Får fråga vid tillfälle, även om det kanske kan vara känsligt. Men man blir ju nyfiken. Och inte blev det direkt lättare att försöka somna efter det. Låg länge och väl och funderade.


 Edward Munchs "Skriet"- så såg det nog ut i grannens trädgård i natt.
Så idag har man varit så där härligt lagom måndagsseg. Hoppas det blir bättre imorgon! Då är det julfest. Mycket diskussioner om vad man ska äta och inte äta på julbordet. Efter senaste tidens larmrapporter om hur grisar hanteras är det många som vägrar äta julskinka. Jag vägrar vägra äta julskinka. Måste man ju bara äta. Lax och fisk kan innehålla tungmetaller, kvicksilver och annat smarrigt. Jag tror att balanserar man bara upp det hela med några snapsar så tar det död på det mesta. Ingen har dött av ett julbord...eller det kanske det har i och för sig. Men jag tänker inte dö av julbordet. Inte just det imorgon i alla fall.

 

Hade tänkt gå och ställa mig på löpbandet på lunchen. Men jag var tvungen att gå och fixa en julkapp, och när jag hade fixat den var jag ändå så nära "asiaten" på hörnet av Kulturhuset. Löpbandet eller "asiaten"? Löpbandet eller "asiaten"? Som om en inre kraft styrde mig. Som om asiatisk mat har en magnetisk dragningskraft, bestämde jag inte över mig själv. Efter några minuter satt jag där, inte på löpbandet, utan på "asiaten" med en tallrik asiatiskt, och en oanvänd träningsväska på golvet. Lika bra det! Smakade bra och jag väckte förvisso inte liv i mina insomnade endorfiner men mådde ganska bra ändå.

 Löpband för hundar är tydligen det senaste.  

Och så har snön kommit. Inte så mycket...MEN ÄNDÅ....Jag tycker inte att det är speciellt kul! Gillar inte snö! Gillar inte vinter! Gillar inte mycket kläder! Gillar inte halka! Gillar inte is! Gillar inte snöskottning! Gillar inte att frysa om höger stortå! Jag gillar inte vinter...sa jag det? Senaste årens vintrar har varit helt i min smak. Grådaskigt och snöfritt. Det är min melodi! Ok, det kan vara lite snö till jul, men sen får det gärna smälta bort för min del. Nej, jag är nog mer en Bermuda-kille...eller en Costa Rica-snubbe. Det värsta är inte att marken är pudrad med lite snö och det är fyra minus. Nej det värsta är att de sa på vädret att det eventuellt skulle komma 10-15 cm i natt och i morgon. Jag hoppas innerligt att de har fel - som vanligt.

                                             
Snöskottning är inte riktigt mitt största intresse. Jag föredrar värme!

Ikväll har jag och son fortsatt läsa om dinosaurier. Jag förstår barns fascination över dessa jätteödlor och blir själv som ett barn när jag läser om dem. Det mest fantastiska, som jag inte riktigt kan ta in. Är hur oerhört länge sen de fanns. De började alltså dö ut för 65 miljoner år sen! Det är oöverblickbart! En sån lång tidsperiod går inte att tänka sig. Det går knappt att tänka sig en miljon år. Bara det är mycket! Och så dessutom 65 miljoner år sen. Fatta! Och då  hade de redan funnits sen ytterligare 150 miljoner år tillbaka, innan de plötsligt försvann från "arenan" för 65 miljoner år sen. Varför de försvann? Finns olika teorier. En är att det blev klimatförändringar som de inte klarade och gradvis försvann, kanske under en tidsperiod av flera hundra år, eller till och med tusen år. Det är ju ingenting i sammanhanget när man ska försöka tänka sig 65 miljoner år! En annan, kanske mer trolig, teori är att en meteorit, lika stor som Manhattan, damp ned med våldsam kraft på Yucatanhalvön i Mexico, och att det blev ett enormt dammoln som skymde solen i flera år. Växterna dog när de inte fick något solljus. De växtätande dinosarna hade tillslut inget att äta och dog. Och när de växtätande dinosarna dog, hade de köttätande dinosarna inga växtätare att tugga på. Finns några teorier till men de får ni själva läsa om. Jag är ingen paleontolog. Hade jag varit 30 år yngre hade det kanske varit något att satsa på?

   
Tyrannosaurus Rex          Yucatanhalvön

Och så ska Henke Larsson bli tränare. Idag presenterades han som Landskrona Bois' nye tränare. Kul tycker jag att han tar det steget! Trots sin orutin i rollen kan han säkert tillföra en hel del med sin erfarenhet. Läste i en tidning att Helsingborg inte alls gillade detta. Tydligen råder det gammal rivalitet mellan Helsingborg och Landskrona. Att Henke just väljer att träna Landskrona tyckte tydligen inte alla om. Och så har Hamrén presenterat Allbäck som sin högra hand - spelaransvarig. Om detta hörde jag att det väl inte var så lyckat att ha Allbäck i den rollen, eftersom han är polare med en del gamla spelare, och att han och Zlatan inte är de bästa kompisarna. Larvigt! Känns som tidningarna bara vill blåsa upp något som, i alla fall jag tror, inte finns. Ny målvaktstränare i landslaget blev Lasse Eriksson. Bajens förre sportchef som fick sparken i våras. Det var också kul tycker jag. Jag gjorde lumpen med Lasse och han var redan duktig målis då förstås. Jag minns speciellt ett tillfälle när vi hade fys-pass under lumpartiden och skulle spela fotboll. Lasse ville inte stå i mål. Han ville spela ute. Vi andra var väl inte några jättestjärnor men det fanns några som var duktiga. Men Lasse, som alla trodde skulle ställa sig i mål, han dribblade och fintade och lånade knappt ut bollen till någon annan. Han var riktigt duktig även som utespelare.

    

Imorgon är det högst osäkert om det blir något blogg-inlägg. Jag ska frossa i julmat och är kanske lite trött i ögat när jag kommer hem. Men den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge. På återseende!
2009-12-14 @ 23:31:56 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

10-talet

Då var denna helg också nästan slut. Ruggigt snabbt går det, men det har på det hela taget varit en bra helg tycker jag. Började lite småsömningt med årets sista fotbollsträning i lördagsmorse. I och för sig var det 0-gradigt, men ingen nederbörd och klar och skön luft. Vi bestämde oss snabbt för att inta konstgräset istället för att gå in i den trånga gymnastiksalen. Frosten lyste vit i den gröna konstgräsmattan, men det var bara uppiggande! Träningstimmen avlöpte väl och vi avslutade med 7-mannaspel på stor plan där vi tre tränare fick vara med så det blev två fulla lag. Föräldrarna visade sin tacksamhet för den gångna terminen och överlämnade varsin flaska glögg till oss tränare. Tack så väldigt mycket för flarran!

Därefter hastade son och jag hem för att svida om. Sen skulle jag leta rätt på dubbdäcken i garaget. Det är ju inte så att man har dubbdäcken liggande längst fram precis. Kändes som halva garaget fick rivas ut innan jag kunde få fram dem. Jag har alltid bytt däck själv, tills för något år sen då jag åkte förbi en skylt om däckbyte, och fick infallet att man ju faktiskt kunde slippa detta trista moment. Numera känns det som jag kanske gör det själv varannan gång. De hotande väderleksrapporterna i kombination med det fulltecknade schemat för helgen gjorde att jag kände att jag skulle åka till mina "polare" på Roffes Rost i Vinsta och byta däck. Roffes Rost är ett alldeles speciellt ställe. Killarna som arbetar där ser lite ljusskygga ut, pratar inte så mycket och har tatueringar långt  upp på hals och nacke. Det mest anmärkningsvärda med Roffes Rost är att man inte lyssnar på Radio Stockholm eller någon av de andra radiokanalerna, som kanske är mest vanligt om man lyssnar på radio under arbetstid. Nej killarna på Roffes Rost lyssnar på polisradion!!! Inget fel i det, men jag med min livliga fantasi är ju helt bergsäker på att killarna på Roffes Rost lyssnar på polisradion för att de ska kunna sticka/fly/dra snabbt om det sägs  något på polisradion som antyder tillslag mot Roffes Rost. Så måste det förstås vara! Hade man fått uppleva det hade man kanske stått där ensam helt plötsligt, med upphissad bil, och sett de här ljusskygga killarna med tatueringar långt upp på hals och nacke springa iväg? Inte vet jag?

 Typisk däckbytarkille.

Nu var i alla fall Roffes Rost stängt igår. Eller också hade snuten slagit till på fredagen? Eller tidigare, och burat in killarna? Jag fick åka till "grannen" istället, Vinsta Bil Service. Där hade jag aldrig varit innan, men jag insåg snabbt att det var samma kategori av killar som arbetade här. Tystlåtna, ljusskygga killar som inte pratade mycket, och som man inte vill börja fråga för närgångna frågor. Nej, bäst att bara titta på, vara snäll, betala och sticka snabbt därifrån.

 Lämnade däckbytarkillarna med en rivstart.

Så nu är dubbdäcken påsatta och kylan är välkommen! Nej, det är den inte. Kör hellre runt med dubbdäck i onödan, än har nytta av dem. Låter kanske konstigt, men jag är verkligen ingen vintermänniska. Flyttar nog till Puerto Rico när jag blir pensionär. Eller Cuba? Eller så blir det till servicehemmet här i förorten? Vi får se. Dumt att spekulera för mycket...

 Jag som pensionär med karibisk utsikt?  Eller så här?

Idag har det varit Lucia men jag kan inte påstå att jag har "firat" detta på något speciellt sätt. Vi har städat, lagat mat, levererat son till scouterna, köpt julklappar, lagat mer mat, ätit, bytt lakan i sängar och sorterat plastpåsar. Ja, ni läste rätt, sorterat plastpåsar. "Rör-Olle" ska komma på besök imorgon och kan behöva komma in under diskhon. Jag ställde mig därför på knä för att tömma under diskbänken och blev överumplad av antalet plastpåsar som fanns där. Det tog aaaaldrig slut. Det måste varit 7-800 plastpåsar av olika storlekar, färger och kvalitet. Det bara vällde fram nya påsar hela tiden. En ström av påsar som aldrig tog slut. Helt makalöst! Vi konstaterade snabbt att så här många plastpåsar behöver man inte...aldrig någonsin! Vi slängde säkert hälften av dem. Nu kan Rör-Olle få komma.

 Rör-Olle

Läste om Obamas nya kärra - The Beast. En specialframtagen bil, av GM, som ska klara kemiska attacker och andra typer av attentatsförsök. 13 cm tjocka glasrutor! Pansarplåt och en massa specialutrustning. Tydligen tar han med den vart han än reser och den var med och fick rulla i Oslo i torsdags. 4 liter soppa per mil drar den! Låter som en riktig miljöbil! Men visst, presidentens säkerhet måste ju gå före allt annat. Se bara hur det gick för Berlusconi idag. Huggen i ansiktet av en galning. Hade han suttit i The Beast hade han ju klarat sig.

 Säkert en jättebra bil, men de har missat pansarplåten på nästan hela vänstra sidan! Hur säkert är det egentligen att köra runt så där???? Barack kan ju ramla ut!!!

I Sergelarkaden satt i fredags en man/gatumusikant och spelade ett vemodigt saxofonsolo. Jag förföljs för tillfället av vemodiga saxofonsolon. Förra måndagen var det ju också någon som spelade ett vemodigt saxofonsolo vid Brommaplans t-banestation. Varifrån kommer alla vemodiga saxofonsolon? Är det något som är inne just nu? Jag bara undrar?

  Förföljd av vemodiga saxofonsolon.

Nu är det bara knappt 434 timmar kvar av det här året, och decenniet. Man glömmer lätt bort att det faktiskt inte bara blir ett nytt år, utan också ett nytt decennium. 00-talet går mot sitt slut. Nu ska vi kliva in i 10-talet och försöka klara av det också. "10-talet" då tänker jag på såna där ryckiga gamla ljudlösa svartvita filmer, typ när bröderna Wright gjorde sin första flygning. Inte för att jag vet om det var just på 1910-talet, men någonstans där i krokarna måste det varit. Nu får man - förhoppningsvis - vara med om ett 10-tal själv. Vet inte om jag är mentalt mogen för det? Det känns inte som man har hunnit summera 00-talet riktigt ännu. Om det nu ska behövas? Hoppas under alla omständigheter att 10-talet blir riktigt bra!


Så här ser det ut hos Roffes Rost i Vinsta. Men var var Roffe???



Vi fick byta däck hos "grannen". Denna bild tog jag med livet som insats. Jag tror inte att däckbytarkillarna ville vara med på bild.

2009-12-13 @ 22:44:46 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Lördags-stängt

Bloggen tar denna helg lördagsledigt. Det blir istället en fyllig söndagsblogg som innehåller allt ni behöver och vill ha.

Håll istället till godo med Emerson, Lake & Palmer. Observera Palmers anspråkslösa trumset. Vi snackar inte två eller tre pukor...vi snackar MÅNGA pukor. Ett plus också för Lake som kör ett härligt "mode" med kavajen direkt på bar överkropp. Vaddå skjorta? Gillar det och börjar direkt med det på måndag på jobbet.

Fortsatt trevlig helg och sov gott!



Och för de som mot förmodan inte gillar ELP ett fullgott alternativ i form av irländsk folkmusik. Vilket drag!

2009-12-13 @ 00:31:14 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tidigare inlägg Nyare inlägg
Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0