Hemmander

Då var denna helg också nästan slut. Ruggigt snabbt går det, men det har på det hela taget varit en bra helg tycker jag. Började lite småsömningt med årets sista fotbollsträning i lördagsmorse. I och för sig var det 0-gradigt, men ingen nederbörd och klar och skön luft. Vi bestämde oss snabbt för att inta konstgräset istället för att gå in i den trånga gymnastiksalen. Frosten lyste vit i den gröna konstgräsmattan, men det var bara uppiggande! Träningstimmen avlöpte väl och vi avslutade med 7-mannaspel på stor plan där vi tre tränare fick vara med så det blev två fulla lag. Föräldrarna visade sin tacksamhet för den gångna terminen och överlämnade varsin flaska glögg till oss tränare. Tack så väldigt mycket för flarran!

Därefter hastade son och jag hem för att svida om. Sen skulle jag leta rätt på dubbdäcken i garaget. Det är ju inte så att man har dubbdäcken liggande längst fram precis. Kändes som halva garaget fick rivas ut innan jag kunde få fram dem. Jag har alltid bytt däck själv, tills för något år sen då jag åkte förbi en skylt om däckbyte, och fick infallet att man ju faktiskt kunde slippa detta trista moment. Numera känns det som jag kanske gör det själv varannan gång. De hotande väderleksrapporterna i kombination med det fulltecknade schemat för helgen gjorde att jag kände att jag skulle åka till mina "polare" på Roffes Rost i Vinsta och byta däck. Roffes Rost är ett alldeles speciellt ställe. Killarna som arbetar där ser lite ljusskygga ut, pratar inte så mycket och har tatueringar långt  upp på hals och nacke. Det mest anmärkningsvärda med Roffes Rost är att man inte lyssnar på Radio Stockholm eller någon av de andra radiokanalerna, som kanske är mest vanligt om man lyssnar på radio under arbetstid. Nej killarna på Roffes Rost lyssnar på polisradion!!! Inget fel i det, men jag med min livliga fantasi är ju helt bergsäker på att killarna på Roffes Rost lyssnar på polisradion för att de ska kunna sticka/fly/dra snabbt om det sägs  något på polisradion som antyder tillslag mot Roffes Rost. Så måste det förstås vara! Hade man fått uppleva det hade man kanske stått där ensam helt plötsligt, med upphissad bil, och sett de här ljusskygga killarna med tatueringar långt upp på hals och nacke springa iväg? Inte vet jag?

 Typisk däckbytarkille.

Nu var i alla fall Roffes Rost stängt igår. Eller också hade snuten slagit till på fredagen? Eller tidigare, och burat in killarna? Jag fick åka till "grannen" istället, Vinsta Bil Service. Där hade jag aldrig varit innan, men jag insåg snabbt att det var samma kategori av killar som arbetade här. Tystlåtna, ljusskygga killar som inte pratade mycket, och som man inte vill börja fråga för närgångna frågor. Nej, bäst att bara titta på, vara snäll, betala och sticka snabbt därifrån.

 Lämnade däckbytarkillarna med en rivstart.

Så nu är dubbdäcken påsatta och kylan är välkommen! Nej, det är den inte. Kör hellre runt med dubbdäck i onödan, än har nytta av dem. Låter kanske konstigt, men jag är verkligen ingen vintermänniska. Flyttar nog till Puerto Rico när jag blir pensionär. Eller Cuba? Eller så blir det till servicehemmet här i förorten? Vi får se. Dumt att spekulera för mycket...

 Jag som pensionär med karibisk utsikt?  Eller så här?

Idag har det varit Lucia men jag kan inte påstå att jag har "firat" detta på något speciellt sätt. Vi har städat, lagat mat, levererat son till scouterna, köpt julklappar, lagat mer mat, ätit, bytt lakan i sängar och sorterat plastpåsar. Ja, ni läste rätt, sorterat plastpåsar. "Rör-Olle" ska komma på besök imorgon och kan behöva komma in under diskhon. Jag ställde mig därför på knä för att tömma under diskbänken och blev överumplad av antalet plastpåsar som fanns där. Det tog aaaaldrig slut. Det måste varit 7-800 plastpåsar av olika storlekar, färger och kvalitet. Det bara vällde fram nya påsar hela tiden. En ström av påsar som aldrig tog slut. Helt makalöst! Vi konstaterade snabbt att så här många plastpåsar behöver man inte...aldrig någonsin! Vi slängde säkert hälften av dem. Nu kan Rör-Olle få komma.

 Rör-Olle

Läste om Obamas nya kärra - The Beast. En specialframtagen bil, av GM, som ska klara kemiska attacker och andra typer av attentatsförsök. 13 cm tjocka glasrutor! Pansarplåt och en massa specialutrustning. Tydligen tar han med den vart han än reser och den var med och fick rulla i Oslo i torsdags. 4 liter soppa per mil drar den! Låter som en riktig miljöbil! Men visst, presidentens säkerhet måste ju gå före allt annat. Se bara hur det gick för Berlusconi idag. Huggen i ansiktet av en galning. Hade han suttit i The Beast hade han ju klarat sig.

 Säkert en jättebra bil, men de har missat pansarplåten på nästan hela vänstra sidan! Hur säkert är det egentligen att köra runt så där???? Barack kan ju ramla ut!!!

I Sergelarkaden satt i fredags en man/gatumusikant och spelade ett vemodigt saxofonsolo. Jag förföljs för tillfället av vemodiga saxofonsolon. Förra måndagen var det ju också någon som spelade ett vemodigt saxofonsolo vid Brommaplans t-banestation. Varifrån kommer alla vemodiga saxofonsolon? Är det något som är inne just nu? Jag bara undrar?

  Förföljd av vemodiga saxofonsolon.

Nu är det bara knappt 434 timmar kvar av det här året, och decenniet. Man glömmer lätt bort att det faktiskt inte bara blir ett nytt år, utan också ett nytt decennium. 00-talet går mot sitt slut. Nu ska vi kliva in i 10-talet och försöka klara av det också. "10-talet" då tänker jag på såna där ryckiga gamla ljudlösa svartvita filmer, typ när bröderna Wright gjorde sin första flygning. Inte för att jag vet om det var just på 1910-talet, men någonstans där i krokarna måste det varit. Nu får man - förhoppningsvis - vara med om ett 10-tal själv. Vet inte om jag är mentalt mogen för det? Det känns inte som man har hunnit summera 00-talet riktigt ännu. Om det nu ska behövas? Hoppas under alla omständigheter att 10-talet blir riktigt bra!


Så här ser det ut hos Roffes Rost i Vinsta. Men var var Roffe???

Vi fick byta däck hos "grannen". Denna bild tog jag med livet som insats. Jag tror inte att däckbytarkillarna ville vara med på bild.