Hemmander

En söndag lider mot sitt slut och imorgon är det dags att gå tillbaka till "saltgruvan" igen. Kvicksilvret visade minus 8 imorse och ÄNNU MER snö kom under natten. Tar det aldrig slut? Idag var huvudpunkten för dagen att gå hem till svärfar och säga grattis. 73 bast blev gubben idag och det är ju tur att han inte fyller imorgon på Menlösa Barns Dag.....Men jag uppmärksammade att det inte heter Menlösa Barns Dag längre. Man har bytt namn för några år sen till "Värnlösa Barns Dag", eftersom "menlösa" hade så negativ klang. Det var väl ett klokt beslut! Men som sagt, detta namnbyte har gått mig helt förbi. Märkligt!

 73-åringen går lös på kaffet.

Svärfar och svärmor bjöd i alla fall på käk och tårta och vi knallade dit, för att slippa ta ut bilen ur garaget, och därmed behöva skotta backen. En promenad som jag tror alla mådde bra av. Man har inte rört sig i onödan denna julhelg. Mest suttit still och stoppat in mat. Förutom när man var magsjuk - då sprang man korta ruscher och blev av med mat istället. Imorgon blir det lite mer "som vanligt" igen. Jobb. Förmodligen ett hårt och välbehövligt träningspass på lunchen. Lutar åt en semesterdag  på onsdag, och kanske måndag nästa vecka också. Då får man en veckas sammanhängande ledighet vilket kan vara skönt.

 På prommis till svärföräldrarna.

Flashbacks får man en del med jämna mellanrum. Av någon anledning började vi prata om romerska ringar idag. Ni vet såna där ringar som fanns, och kanske finns?, i gymnastiksalar. Ett redskap som man förmodligen, som all annan redskapsgymnastik, var helt värdelös på under skoltiden. Hursomhelst, när jag och några kompisar var i mellanstadieåldern kunde man efter lektionstid ta sig in i gymnastiksalen som hörde till skolan där vi gick. Det fanns alltid ett "glapp" mellan gymnastiklektionerna i skolan och eftermiddags- och kvällsaktiviteterna i gymnastiksalen. Man kunde därför gå dit och lattja. Spela fotboll/handboll/basket, eller dra ut repen och ha kul med dem. Vid ett tillfälle drog vi ut de romerska ringarna. Jag trädde i mina bägge ben i de nedhissade ringarna och använde ringarna som en gunga. DÅ! Dök det upp några tuffa grabbar, ett par år äldre än oss. Bara blotta  närvaron av de tuffa grabbarna gjorde att man dämpade sig lite. Tittade avvaktande på de tuffa grabbarna vad de skulle ta sig till. Innan jag hann göra något åt situationen gick en av grabbarna fram till vajrarna som styrde de romerska ringarna, och hissade upp mig. Jag satt där som ett fån, med ett ben i varje ring, upphissad nästan ända upp till taket. Pep förtvivlat, "Släpp ner mi'!!!, Släpp ner mi!!!". Det var ju med en viss panik-känsla jag hängde där uppe och höll förtvivlat i mig med händerna i banden ovanför ringarna. Jag har aldrig gillat höga höjder och inte blev det bättre av denna händelse. De tuffa grabbarna bara hånskrattade och dröjde sig kvar en liten stund i gympasalen. Mina kompisar vågade givetvis inte komma till undsättning, utan avvaktade för att se vad de tuffa grabbarna skulle göra. Efter några minuter försvann dock de tuffa grabbarna och mina kompisar kunde hissa ner mig, innan jag tröttnade på att hänga däruppe och hade ramlat ner och brutit nacken. Det var tufft att vara liten! T.o.m. i lilla Visby. Jag hade rätt bra koll på människor på den tiden, men den där killen som hissade upp mig vet jag aldrig vem det var? Skulle vara intressant att prata med honom nu - 35 år senare.

 Riktigt så här elegant såg det inte ut när jag hängde i ringarna.

Ännu mer flashbacks får man när man läser en bok som jag fick i julklapp "Tusen svenska klassiker". Boken innehåller små artiklar om skivor, böcker, filmer och tv-program i kronologisk från 1956 fram till idag. En otrolig resa i tiden och man blir påmind om sånt man hade glömt bort, och små detaljer som man inte visste. Visste ni t.ex. att Kenta Gustavsson fick resa till Hollywood i samband med att "Ett anständigt liv" blev nominerad till en Oscar i dokumentär-klassen. Där mötte han bl.a. Telly Savalas. Ni vet han som spelade Kojak. Han tyckte det var helt otroligt att "han träffade Kojak precis efter han tagit sin morronvirre". Mycket annat intressant står också att läsa i denna bok. Tack jultomten!

  Så ser den ut om ni ska köpa eller låna på bibblan. En riktig tegelsten.  Kenta - här med Bedrup.  Kojak

Nu blickar vi fram emot en ny arbetsvecka och Värnlösa Barns Dag imorgon!