Hemmander

Jaha, bara att konstatera att denna långa helg med fyra lediga dagar är slut. Jag vet faktiskt inte riktigt vart dagarna tog vägen? De två första dagarna kände jag mig totalt energilös och åstadkom inte speciellt mycket. I lördags kom energin tillbaka när det var dags att åka iväg på tidig fotbollsträning.

Till råga på allt var vädret i lördags riktigt sommarväder. Man insåg snabbt på den soliga grusplanen att man hade klätt på sig för mycket. Det var bara nio killar som kom till träningen men vi körde hårt ändå. Efter ungefär halva träningen dök en förtvivlad pappa till en kille i ett annat Hässelbylag upp och förklarade att hans killes lag just hade påbörjat en match ute på Ekerö, och att de bara var fyra killar som hade dykt upp till matchstart. Frågan var om vi kunde avvara några killar och kasta oss ut till Ekerö för att förstärka. Jodå, en av tränarkollegorna lassade in tre av våra killar och styrde kosan snabbt mot Ekerö. Ytterligare en av våra killar var tvungen att avvika från träningen och då var det bara fem killar kvar. Vad skulle vi då hitta på. Jag och kvarvarande tränare spelade då match mot de fem killar som var kvar. Kroppen fick sig en riktig genomkörare. Jobbigt, varmt och svettigt, men kul!

När jag senare på lördagen hade uträttat ett viktigt ärende i Vällingby centrum och skulle starta bilen var den stendöd. Faktum är att bilbatteriet har krånglat hela vintern och min äkta hälft har tjatat, "ska vi inte köpa ett nytt bilbatteri". Jag har tyckt att det kan vänta och har i förebyggande syfte laddad batteriet ganska ofta. Natten till lördag laddade jag t.ex. batteriet, och därför var det extra förvånande att det var total-urladdat när jag skulle köra från Vällingby. Jag förberedde med startkablar och inväntade lämpligt offer som skulle kunna hjälpa mig. En man som körde förbi uppfattade snabbt situationen när han såg min öppna motorhuv med startkablar hängande från batteriet. Han svängde snabbt om bilen och ställde sig front mot front. Jag fick igång bilen men precis när vi avlägsnat kablar och stängt motorhuvar dog motorn igen. Nytt försök och jag insåg att batteriet var helkört. Fick rusa motorn som en galning för att den inte skulle dö. Den hjälpsamme mannen kastade in startkablarna genom passagerarrutan och när jag körde därifrån och samtidigt försökte stänga passagerrutan så orkade inte batteriet stänga rutan! Snacka om kasst batteri. Jag insåg att NU MÅSTE JAG KÖPA ETT NYTT BATTERI. Rusade motorn som en galning vid varje rödlyse och lyckades ta mig fram till Shellmacken vid Vällingbyrondellen. När jag väl parkerat där och stängt av motorn, försökte jag starta bilen igen men den var givetvis stendöd. Som tur var sålde Shell bilbatterier. Bar lyckligt ut mitt nya fina röda bilbatteri och började försöka skruva loss det gamla. Problemet var att skruven som höll fast plåten som höll fast bilbatteriet satt stenhårt åt, plus att det var trångt som bara den där skruven satt. Jag fick knappt ned min alltför stora skiftnyckel i det trånga utrymmet. Tjejen som jobbade på Shell hade som tur var en verktygslåda innanför disken och förklarade oroligt att "jag är inte så bra på sånt här" och slängde över hela verktygslådan till mig så jag kunde leta efter lämpliga verktyg att arbeta med. De fasta hylsnycklarna som fanns där var givetvis för små eller för stora för skruven, men med polygrip och annan tång kunde jag tillslut i den gassande solen få loss skruv-JÄVELN. Fick ur det gamla batteriet och kunde sätta i det nya. Och det nya batteriet fungerade också. Motorn startade. Det enda som var illavarslande var att instrumentbrädan meddelade "GENERATOR, WERKSTATT!" Vet inte hur jag ska tolka detta budskap? Batteriet är på plats och bilen går att starta. Det är det viktiga. Idag har jag inte kört bil så jag vet inte om meddelandet har försvunnit? Det får bli ett senare problem. Hursomhelst, kände jag efter 20 minuters fotbollsmatch plus 45 minuters batteri-kamp i lördags att jag fyllt hela helgens svett-kvot.

Värmen fortsatte hela lördagen och jag tror att jag såg att vi hade 22 grader som mest, vilket kändes lite jobbigt när vi skulle fixa i trädgården på eftermiddagen.

Idag har det varit en sån där vanlig sömngångar-söndag, när man fixat och donat här inne. Städat, dammsugit, till och med svabbat golv. Har också varit ute på en liten cykeltur. Ena dottern som varit på innebandyturnering i Falun kom hem också och familjen blev komplett.

Ikväll har det blivit mycket sport på tv. Först såg jag Inter spela hem serie A. De var illa ute ett tag men gjorde matchens enda mål i början av andra halvlek och kunde behålla ledningen matchen ut och blev därmed italienska mästare. Senare var det dags för Barcelona att säkra den spanska ligatiteln. Messi & co spelade skjortan av Valladolid och vann matchen med 4-0. Zlatan fick hoppa in när det var 10 minuter kvar. Segern innebar att Barca höll undan för jagande Real Madrid. Och just nu spelar Sverige hockey mot Kanada i vm och leder i sista perioden med 3-0. Sport för hela slanten alltså! Oj, där reducerade Kanada till 3-1. Nu blir det säkert svettigt!

Laddar för ny arbetsvecka och på återbloggis!

(Skrivet i söndags men blev tydligen inte utlagt)

Trots att det bara är onsdag är jag fredagstrött. Gäspar och känner att ikväll blir det nog ingen blogg. Men eftersom jag måste meddela att det inte blir någon blogg, kan jag ju likagärna skriva en. Inbillar mig också att jag har ont i halsen? Men det måste vara fel! Så kan det inte vara!

 Förhoppningsvis är man piggare imorgon?

Idag cyklade sonen omkull med sin sparkcykel på väg från skolan. Gråtandes vände han tillbaka till skolan och blev omplåstrad av en snäll fröken. Jag lättade på den maffiga kompressen ikväll och det var inget litet sår han hade fått på vänster knä. Det satt kvar en hel del asfalt och grus också, så jag fick ta på mig Röda Kors-rollen och tvätta rent så gott det gick, och sätta på en ny kompress.

 Elakartad "jordgubbe" på knät.  

Efter denna olycka var han inte alls sugen att följa med mig och titta på de andra killarna när de skulle spela match mot Kallhäll. Vi är 20 killar i laget och fyra tränare, och kvällens match var den första i vårens Sankt Erikscup när jag inte var uppsatt som coach. Jag skämtade efter gårkvällens förlust att det vilar en förbannelse över när jag är coach, och att jag har varit med i samtliga fyra förlustmatcher hittills. Därför trodde jag att det skulle gå bra ikväll.... Jag blev försenad till matchen. När jag kom ca 8-9 minuter efter avspark berättade de andra föräldrarna för mig att "vi" ledde med 2-0. Givetvis rasade allt så fort jag satte min fot i närheten av planen. Vi förlorade matchen med 2-4, och visst är det nog faktiskt så, att det vilar en förbannelse över min närvaro. Hade jag inte dykt upp för att titta på matchen hade vi säkert vunnit matchen.

 Hade jag hållit mig undan hade vi kanske vunnit?

I ombyggnadsröran på jobbet hade jag förra veckan en lömsk murare från Arkans tigrar på rummet. Idag hade jag en ung tjej som var och målade och spacklade väggar och tak. Stämningen var inte alls lika hotfull längre.



Fyra dagars ledighet väntar och ingenting är inplanerat. Men det finns att göra. Vi får se vad det blir för väder, och om det i så fall blir inne- eller uteaktivitet? Om inte annat måste jag premiärskjuta med blåsröret. Hade planerat det förra helgen men hann aldrig. Kanske ska lära sonen spela schack också. Och spela lite elfiol. Kanske får ägna tid åt sånt som inte är lika roligt också. Lövräfsning, målning, inoljning av altan, reparation av förråd osv osv osv. Nej, inte planera för mycket nu. Då spricker allt säkert.

 Leka Jean Luc Ponty är aldrig fel!

Trevligt slut på onsdagkvällen!

Japp, det blev ett litet blogguppehåll. Men skriva är ju kul så det är inget permanent uppehåll utan bara en liten paus som jag var tvungen att ta, för att hinna med en del andra saker.

Väääädret, har inte varit så kul den sista tiden. Men idag var det fint! Såg riktigt bra ut när vi styrde mot Spånga IP vid 4-tiden för att spela fotboll i Sanktan. Givetvis var därför matchen inomhus - i stora hallen med konstgräs. Den bortamatchen skulle vi haft 21 april istället, när vi stod ute i Kungsängen och huttrade i 0-gradigt snöblandat regn. Matchen gick inte så bra, men vi har kul, vi låter alla spela, vi roterar runt och toppar inte något av våra två lag inför någon match. Det ska man inte göra med 8-åringar. Nu hoppas vi att den inledande negativa trenden med fyra raka förluster ska ändra sig. Redan ny match imorgon hemma mot Kallhäll.

 Lyxigt med konstgräs inomhus! Undrar hur svårt det är att få träningstid där på vintern för Spångalagen?

Igår hade min arbetsgivare årlig föreningsstämma ute på Yasuragi. Någon tvagning eller japanska badbaljor blev det inte. Det enda vi hann med efter själva stämman var lunch i "Tokyo". Sen blev det transport tillbaka till jobbet och byggarbetsplatsen. Brädstumparna som sitter högst upp mot taket och som återstår av den rivna väggen hade "byggts in" och planka hade lagts i skarven mellan de två ursprungliga rummens golv. Sakta men säkert kanske vi börjar se slutet på byggröran, även om det är en bit kvar.


 Interiör från Yasuragi - Hasseludden.

I helgen hade jag tjall på kistan. Det kan vara värt att notera för omvärlden anser jag och därför skriver jag det här.

 

I övrigt har det inte hänt något sensationellt mer än de knallar som sker i hockey-VM.



Imorgon är det onsdag och sen väntar fyra lediga dagar. SKÖÖÖÖÖÖNT!

När jag förra veckan käkade lunch med två f.d. kollegor kom vi också osökt in på en gammal händelse som inträffade i början på 90-talet. Jag brukar glömma bort denna händelse men en av de f.d. kollegorna är mästerlig på att med några års mellanrum påminna om vad som hände. Vi arbetade på ett numera insomnat försäkringsbolag. Vårt kontor låg på Birger Jarlsgatan 43. För att förhöja den annars ganska grå och trista stämningen som kan råda på ett försäkringsbolag, anordnades med jämna mellanrum pubkvällar. Man snackar skit, dricker några öl under avspända former, och lämnar arbetsoket därhän för några timmar. Just den pubkvällen som var den kvällen, när detta hände, blev den sista på ett tag vilket vi inte visste när vi stod/satt där och släckte törsten. Vi var några personer som var ovanligt törstiga denna kväll, bl.a. den f.d. kollegan som med jämna mellanrum påminner mig om vad som hände. Vi kom på att vi skulle skoja med en av tjejerna som satt i kundtjänst. När man kom in i entrén på BJ43, som vi sa, fanns det dels en reception som kunde vägleda besökare rätt i huset som bestod av flera våningar. Precis bakom receptionen huserade kundtjänst. Givetvis var det på den tiden mest kundtjänst via telefon, men ibland kom det också kunder in, rent fysiskt, och ville diskutera sina försäkringar. Därav deras placering precis bakom receptionen. I entrén till BJ43 fanns också en byst, föreställande grundaren av det gamla fina försäkringsbolaget Valand, som senare gick upp i det försäkringsbolag som jag då arbetade på. Denna byst som föreställde grundaren, Claes Virgin (eller Classe som vi sa) var givetvis skittung. Vi fick denna kväll den briljanta idén att vi skulle flytta Classe från sin position i entrén, till den här tjejen i kundtjänsts skrivbord. Detta skedde också. Glada i hågen tog vi itu med detta uppdrag och kånkade och slet med oanade krafter Classe till det skrivbord där vi ville ha honom. Nöjda med vårt tilltag lämnade vi den för kvällen tomma kundtjänst/entrén och fortsatte pubkvällen. Nästa dag blev inte lika rolig. Kundtjänst hade givetvis kontaktat de på firman som hade hand om allt praktiskt som rörde fastigheten. Att arbeta och ha en skitstor och skittung Classe på sitt skrivbord funkade ju inte. Och ingen förstod hur Classe hade hamnat där han hamnat. Dessutom var tydligen Classe så tung så att vi hade gjort skapliga repor i skrivbordet vi ställde honom på. Inte bra! De skyldiga trädde aldrig fram. Vi böjde våra huvuden djupare i våra svåra och tunga försäkringsfall och låtsades som det regnade. Domen som kort därefter förkunnades: Inga mer pubkvällar!!! Så det var bara att skämmas i tysthet. Man får betänka att vi var unga, omogna och aaaningen onyktra. Hade man gjort något dylikt idag...så hade man från början aldrig gjort det. Hade man av någon konstig anledning ändå gjort det, hade man ju fått bära hundhuvudet (eller Classe-huvudet) och trätt fram och erkänt, betalat det sabbade skrivbordet och flyttat tillbaka Classe. Men nu blev det inte så. Vi var tystare än Maskeradligan var på sin rättegång.

 Konstigt att vi hittade på en sån sak? Pubkvällarna var ju lugna tillställningar...

När vi nu nästan 20 år senare diskuterar det inträffade så säger min f.d. kollega. "Ja, jag var för svag, jag orkade aldrig lyfta den där tunga bysten. Jag har för mig att det var du Niclas som lyfte honom helt själv"..... Och i samma mening säger han "Du var ju känd som försäkringsbranschens Roland Niederman!" JAG!!!??? Lyfta Classe helt själv!!!?? Nä, så kan det aldrig ha varit! Jag vill minnas att vi var minst fyra st som kånkade Classe till skrivbordet. Helt ärligt måste jag medge att detaljminnet från denna händelse är väldigt svagt. Jag minns bara fragment. Nu när man fått lite distans till detta kan man skoja och skämta om det. Men dumt och omoget var det!


 "Försäkringsbranschens Roland Niederman"..jo jag tackar jag. Här håller Lisbeth Salander på att bli kvitt Rolle.

(När jag googlar på Classe så är det ganska festligt att jag hittar en sida hos Agria - djurförsäkringsbolaget - där det står om att just bysten av Classe numera finns hos Agria, och att han grundade Agria också, vilket jag inte kände till.) 
http://www.agria.se/agria/index.nsf/LinkFrameSet?ReadForm&url=http://www.agria.se/agria/text.nsf/id/2730

Benen känns ganska sega på morgnarna. Jag får sällan flyt i cyklingen på morgnarna. Det känns som mina ben ligger kvar hemma i sängen, eller som någon håller i cykeln bakifrån. Men det är väl fortfarande ovanan. Med cykling imorgon blir det första veckan i år som jag har "full cykelvecka", vilket inte innebär att jag cyklar onykter utan att jag har cyklat veckans alla arbetsdagar. Hemåt däremot är jag lite piggare och häromdagen när vindarna var gynnsamma slog jag till och med mitt tidigare rekord som låg på jämna 36 minuter med 40 sekunder. 35.20 när jag mätte från Stadshuset och hem. Rekord är till för att slås!


 Undrar hur snabbt de där gick?

Idag kom en lömsk murare och började mura igen "skarven" där väggen suttit. Tystlåten och fientlig uppsyn hade han. Jag märkte flera gånger att han stod och stirrade på mig genom plasten, och fortsatte att stirra när jag stirrade tillbaka från min sida av plasten. När hans mobil ringde började han prata på ett obegripligt språk som jag drog egna slutsater var någon östeuropeisk variant. Tacka vet jag colombianen! Han är lite pratsam, men i alla fall glad och trevlig.


 Jag är nästan säker på att muraren hade varit med i Arkans Tigrar.

Imorgon är det äntligen fredag!!! Och det känns faktiskt inte helt fel. I helgen blir det mycket fotboll. 1,5 timmes träning på gruset på lördagmorgon, och så bortamatch på söndag förmiddag. Och så pressar vi in ett kalas för grabben på lördag eftermiddag. Ingen rast och ro!

 

På återbloggis!

Kroppen var trött i morse. Inget minne av att jag stängt av någon av mina väckarklockor, utan vaknade med ett ryck kl 06:40. En tidpunkt då jag redan borde sitta på järnhingsten och trampa på för fullt. Bara att sätta igång onsdagen med ett ryck.

Väl framme på jobbet gick det inte heller att ta det lugnt. Snabbt in i duschen för att hinna bli klar till ett möte som var inbokat till kl 9. En och en halv timme senare blev jag utsläppt, och kunde så småningom gå och träna på lunchen. Eftermiddagen blev kort och intensiv och jag var tvungen att gå ganska tidigt för att hinna hem i tid och ladda för kvällens fotbollsmatch.

 Tur att vi har dusch på jobbet, dock inget Psycho-duschdraperi. Det borde vi ha!

Vår första hemmamatch i Sanktan. Vi mötte ett betydligt bättre och fysiskt större lag från Viksjö som faktiskt stundtals ägde matchen helt i sina händer - och fötter. De hade bra krut i dojjorna och många skott gick dock över, plus att vår målis hade en stor del i att hålla siffrorna nere. 0-1 i halvtid blev tillslut 0-4, men vi hade kul och lärde oss säkert något av detta också. Killar i 8-årsåldern låter sig inte nedslås av en sån här förlust. De ser rätt glada ut ändå när de har förlorat.

 Hård kamp hemma på "Maltan".

Väl hemma har det inte blivit så mycket mer än äta, tv och nu sitta vid datorn.

Min inplastade vardag fortsätter på jobbet. Idag la de murbruk i "rännan" som uppstått i golvet, där väggen mellan våra rum stod. Vi börjar så sakteliga diskutera hur vi ska sitta, och om vi ska ha heltäckningsmatta eller inte, eller flera mindre mattor. Städfirman är helt emot heltäckningsmatta och "har inte betalt för att dammsuga"!!! Hur kan man göra så som fastighetsägare/hyresvärd? Den heltäckningsmatta som bitvis ligger i korridoren är tydligen ingen hit den heller eftersom den måste ångtvättas vid behov. Så hur golvet ska lösas är inte klart ännu. På fredagkväll ska de fylla igen "rännan" genom att lägga en planka över så att våra rum blir "sammanfogade". Undrar vad de hittar för mellanting mellan min parkett och rumsgrannens furugolv? Tv på rummet är också på tapeten. Kan vi försvara en 40-tumsskärm att ha vid utbildningar? I så fall perfekt till VM som börjar om 37 dygn! De tidiga matcherna börjar redan kl 13:30 och det har man ju annars inte hunnit hem till. Men hur ska vi då möblera i rummet så att alla ser tv:n? Och hur gör vi med den fjärde av oss som inte alls är intresserad av fotboll? Och hur jag ska göra med mina svettiga cykelkläder vet jag ännu inte riktigt? Frågorna är många men fortfarande på nivå i-landsproblem.

 Bruket brinner.

Imorgon är det torsdag! Den nästbästa vardagen, men den fjärde bästa veckodagen bland veckans alla dagar. På återbloggis!

Slut som organism.
Slut som organist.
Dvs tänkte försöka hänga med några decennier till, men ikväll är jag för trött för att blogga.
36 km cykel, benträning på lunchen, massage på eftermiddagen, fotbollsträning med småkillar och skjutsa innebandytjejer tar på krafterna.
Hoppas ha mer krafter imorgon.