Hemmander

Idag kände jag att det var dags att göra comeback med träningen. Jag har varit på SATS två ggr sen i mitten av augusti, så jag har inte direkt slitit ut mig. Inte heller har jag cyklat sen 19 augusti. Ett långsamt förfall har påbörjats.... Men det kändes rätt ok att träna idag. 40 minuter på crosstrainern och armar och ben fick jobba hårt. Svetten rann floder när jag skulle stretcha efteråt så jag hoppas det gjorde någon nytta. Man får skynda långsamt vid min ålder. Inte chocka kroppen och tro man ska springa maran, eller nå't, nästa vecka. Nej, jag satsar på några träningar/vecka till att börja med - motion varvat med styrketräning. Beach 2034 eller något i den stilen....

 Dumt att chocka kroppen!

Jag läste i morse i gratisblaskan på t-banan att man har skådat en varulvsgasell! Det låter som ett skämt, men man hade t.o.m. lyckats fånga krabaten på bild. Forskarna är förbluffade men tror att det handlar om en thomsongasell som lider av varulvssyndrom. Ännu mer skämt låter det som då, men det finns faktiskt något som heter varulvssyndrom. Det heter också hypertrichosis på latin och är genetiskt betingat. Symtomen på sjukdomen är helt enkelt att hela kroppen täcks av hårväxt. Det är väldigt ovanligt bland människor men man räknar med att det finns ett 50-tal personer i världen som lider av detta. Fantastiskt! Och då har man lärt sig något nytt idag också. Undrar hur snabbt det växer ut om man rakar av allt? Är det som Dupondtarna i Tintin när de svalde fel tablett, att håret växer ut till en lejonman på en halvtimme?

 Verkar jobbigt!

Har jag meddelat att rondellpianot är borta? Är inne på så många sociala medier att jag inte kan hålla reda på vad jag har sagt var. Hursomhelst, det är avlägsnat. I tisdags låg det fortfarande omkullvällt som det har gjort de senaste veckorna. Igår åkte jag tunnelbana hela vägen till jobbet så då såg jag inte det. När jag i morse körde bil till Brommaplan för att parkera där konstaterade jag att gräsplätten i mitten av rondellen kändes naken. Pianot var borta? Precis som när det dök upp från början väcks en massa frågor. Vem förbarmade sig över pianot? Var det en privatperson som gärna ville ha ett gammalt fint piano från Gefle Pianofabrik hemma? Eller var det gatukontoret som fått tillsägelse att avlägsna pianot? Eller var det den ursprunglige ägaren och avyttraren som började längta efter sitt piano och ville ha det tillbaka? Eller har någon flyttat det till en annan rondell? Frågorna är jättemånga, och jag kanske helt enkelt ska släppa det helt för att inte fall i för djupt grubbel.

 En märklig historia!

Mario Vargas Llosa fick Nobelpriset i litteratur. Aldrig hört talas om karln! Vill man låta lite litterärt bevandrad kan man alltid säga "jooo, han har man ju hört talas om". Eller ta det ytterligare ett steg och säga "jag har en bok av honom i bokhyllan hemma". Jag skulle vilja påstå att innan idag hade inte 1 promille av Sveriges befolkning hört talas om honom. Enligt mina preliminära beräkningar förstås! Jag kan ha fel! Allt jag säger är inte rätt! Men Nobelpriset i litteratur känns som "VI TAR DEN MEST OKÄNDA FÖRFATTAREN/FÖRFATTARINNAN VI KAN HITTA"! Sen börjar Svenska Akad. sitt letande efter världens mest okände skrivare. Visst är det så!?

 Vad ska du göra med all "deg" Mario?

Nu har jag fyllt min dagliga kvot av datorbruk - arbete, fejjan, twitter, gowalla toppat med bloggen.

På återbloggis!