Hemmander

Igår när jag skulle köpa ny Bamse-tandkräm till grabben tog jag mig tid att läsa på förpackningen i affären. Insåg då att denna Bamse-tandkräm som vi har använt i flera år, egentligen bara är till för barn upp till 6 år. Vi har kört denna tandkräm på övertid, eftersom han är 8,5 år nu, och jag hoppas han inte får men för livet, eller att vi har fördärvat hans tandstatus nu!? Nu får han använda samma tandkräm som oss vuxna och får känna sig lite stor.

 Bamsetandkräm - för små barn, inte stora barn!

Enligt polska meteorologer ska kommande vinter bli den kallaste på tusen år. Låter "sådär".... Räckte det inte med vargavintern, den gångna vintern? Jag vill inte ha kalla vintrar! Det är bara elände! Elpriset ska vi inte tala om! Har rörlig el och det är kanske inte så smart. För övrigt tycker jag att Vattenfall är ena riktiga skurkar och har haft flera diskussioner med dem, framförallt om deras fakturering. Men "den kallaste vintern på 1000 år" låter allt annat än trevligt! Hoppas polska meteorologer inte är kända för att ha rätt?

 Funderar på att bojkotta Vattenfall!

Ska kanske berätta lite mer om andra halvan av min vistelse i Köpenhamn förra veckan. På onsdagen hade jag och Ole-Jacob ett mycket bra besök på Nordea Liv & Pension ute i Ballerup. De var belägna i samma kontorskomplex som Tryg Vesta så vi delade taxi dit tillsammans med våra andra fyra kompisar som alla fyra skulle till Tryg. Ole och jag fick träffa Jacob och Lars som guidade oss genom hela dagen. Vi fick träffa folk från olika avdelningar som var väl pålästa och hade läst våra studieplaner, och därmed visste vilka funderingar och frågor vi skulle ställa. När man väl sitter där, dyker det givetvis upp nya frågeställningar, som man fick slänga ur sig. Och likadant var ju danskarna nyfikna på hur det fungerar i Sverige och Norge. Det var en dejlig dag, och vi fick känna oss "som alla andra" när vi fick äta bland alla andra i personalmatsalen. Inte som på Topdanmark dagen innan när vi fick äta i ett eget rum med våra ciceroner. På onsdagkvällen gick hela stipendiatgänget ut och åt. Någon hade varit på "Fiat" vid Kongens Nytorv och tyckte det var ett bra val. Fiat är en italiensk restaurang och maten där var fantastiskt god. Anmärkningsvärt var att när vi hade bestämt oss för ett vin och Elena från Finland provsmakade och tyckte det smakade bra, tog servitrisen flasken och sniffade själv på flaskan. Sen tog hon ett eget glas och hällde upp, och provsmakade. Hon stod och funderade en stund, sen sa hon till oss att den där flaskan var inte bra. Något hade hänt med innehållet och vinet skulle inte smaka som det gjorde. Jag tyckte det var ovanligt bra gjort, och jag har svårt att se att detta skulle kunna inträffa på en restaurang i Stockholm. Jag åt en pizza med lamm på. Mycket gott! Därefter sammanstrålade vi med Christian från Norge, som hade varit på egna äventyr, och satte oss på en närliggande bar - utomhus. Lite kyligt förstås men skönt med frisk luft.

  
Fantastisk pizza på "Fiat", trevliga nordiska försäkringskollegor. Men jag träffade också ett riktigt svin!

På torsdagen skulle Ole och jag till AP Pension. Vi hade sett AP Pensions hus på måndagen när vi var på Finanstilsynet. Vi tog en taxi en halvtimme innan utsatt tid och kom fram alldeles för tidigt. Vi fick ta en långsam promenad runt kvarteret för att vi inte skulle hasta in för snabbt. När vi väl hade träffat våra kontakter blev vi proffsigt bemötta först av kommunikationschefen Hans, och därefter fick vi ett par timmar med produktcheferna John och Lars. AP Pension satt väldigt fint, med utsikt över Nordehavnen och sundet. Öresundsbron och Sverige gick också att se från femte och översta våningen vi befann oss på. John och Lars var också väldigt kunniga och proffsiga, och skötte sin presentation av AP Pension och deras produkter på ett väldigt bra och intressant sätt. Eftersom vi skulle på Generalförsamling i Stipendiatklubben på kvällen, och Lars dessutom också skulle dit eftersom han hade varit stipendiat i Norge 2003 släpptes vi ut i friheten väldigt tidigt. Det blev till att åka hem och softa lite på hotellrummet, innan vi hade en liten förfest på Elenas rum och drack upp några av Cavaflaskorna som Försikringsakademiet så generöst hade givit oss på måndagen.

 Jag själv på AP Pensions fantastiska "balkong" som gick runt hela fastigheten.

När vi väl hamnat på Laererstandernas Brandförsikring där Stipendiatklubbens generalförsamling skulle hålla hus, insåg vi att vi kom precis i rättan till själva "årsmötet" skulle inledas. En något torr och tråkig inledning, men det blev bara bättre och roligare ju längre dessa 1,5 timme avverkades. Danskarna verkar som de gör detta med glimten i ögat och med stor humor. Ett tag kändes det nästan som en teaterföreställning. Intressant upplevelse! Sen kom kockarna in och presenterade den digra buffén, och vi kunde få oss ett rejält mål mat. Maten lät väl smaka och vinet var gott. Christian som har talets gåva klingade i sitt glas och höll ett långt, spontant och mycket uppskattat tacktal för vår (2010 års Köpenhamn-stipendiater) räkning. Han fick in många poäng och spontana applåder under talets gång. Efteråt var det ryggdunkningar och folk som kom fram och tackade honom. Verkligen bra gjort av Christian!

 2010 års nordiska försäkringstipendiater i Köpenhamn.

Efter denna långa middag blev det en promenad hem till hotellet där vi hamnade i hotellbaren. Kanske inte så smart att vara uppe till kl 2 på natten när man skulle vara pigg och fräsch dagen efter också.

 Inte så smart....

På fredagmorgon hade man i panik packat ihop allt på rummet och checkat ut i receptionen. Jag och Ole skulle till Industriens Pension. Det verkade nära så vi promenerade. Tyvärr gick vi lite fel och hamnade snett. Vi kom tillslut fram till Industriens Pension, 10 min försenade, med andan i halsen, lätt småsvettiga och andfådda. De sju församlade medarbetarna på Industriens Pension hade ju i förväg aviserat att de ville ha varsitt 20-minutersföredrag om den svenska respektive norska pensionsmodellen. Ole fick börja eftersom skönhet går före ålderdom...eller är det tvärtom? Jag drog sen också min del av det hela och danskarna verkade nöjda med våra dragningar. Sen fick vi veta hur det fungerade på Industriens Pension, som för övrigt låg i en väldigt fin gammal fastighet nära Rådhusplatsen. Mer mat och sen tackade vi för oss och promenerade mot "Fiat" där vi skulle träffa Bente från danska motsvarigheten till Försäkringsföreningen för en evaluering. Evalueringen gick snabbt och smidigt och vi skildes utanför Fiat. Jag och Ole gick mot hotellet där vi hade kvar vårt bagage. Efter att ha överlagt om vi skulle ta metron eller taxi enades vi om taxi eftersom väskorna var tunga. På Kastrup skildes Ole och jag eftersom vi hade olika sorters biljetter, och jag behövde stå i en ganska lång incheckningskö. Fick tillslut checka in och dansken i incheckningen konstaterade att jag hade övervikt. Ja inte jag själv, men bagaget! "Vad kostar det?" sa jag. Han knappade och slog på sin dator i flera minuter och var helt tyst. Sen tog han luren och ringde, men ingen verkade svara. Han fick inte kontakt och jag slapp pröjsa för min tunga väska som var full av papper, böcker, presenter och annat som de danska försikringssaelskaben hade överöst oss med.

 Gratis övervikt!

Efter några timmar var jag hemma igen i förorten och en normal fredagkväll kunde påbörjas. Äventyret i Köpenhamn var en fantastisk upplevelse och jag ångrar inte en sekund att jag tackade ja att göra denna resa när jag hade blivit utvald.
Slut på reseskildringen för denna gång. 

På återbloggis!