Hemmander

Mona avgår och socialdemokratin har svår kris. ”Synd att de gör det nu, då hinner de ju få ordning på det till nästa val”, hörde jag en kollega säga imorse. Ja frågan är om sossarna får ordning på skutan till nästa val? Finns det någon framtid för socialdemokratin? Ohotade satt de vid makten årtionde efter årtionden fram tills de borgerliga stack upp och vann valet 1976. Sen återtogs makten 1982 och behölls resten av årtusendet med undantag av 1991 – 1994. Socialdemokraterna som traditionellt var arbetarnas parti, var det kanske inte så konstigt att de fick sitta vid regeringsmakten så ohotat, så länge? Men vad har hänt sen? Jo man kan ju bara titta sig omkring. Finns det någon typisk arbetarklass? Är inte det ett gammalmodigt och förlegat synsätt? Finns det några fabriker längre? Har inte de automatiserats, och sköts med datorer och robotar numera? Eller har inte fabriken och hela produktionen flyttat utomlands, där arbetskraften är billigare? Det är väl några av skälen till att vi kanske inte har någon arbetarklass längre. Moderaterna kallade sig i den senaste valkampanjen för ”Sveriges enda arbetarparti”. Kanske är det så? Att gå och välja vart fjärde år inte längre så att man har ”sosse” eller ”moderat” intatuerat i pannan, utan kanske lite mer som när man går och köper kläder, eller en bil? Vilka löften och garantier får jag när jag ska köpa den här kärran? Den är fyrhjulsdriven , har 10 års vagnskadegaranti, drar 0,58 liter milen och ungarna får varsin dvd till baksätet – den bilen väljer jag. Den politiskt ointresserade och oinsatte gör kanske en kraftansträngning veckorna innan val, och börjar så smått sätta sig in i frågorna och vallöftena – och så tar man sitt beslut, på kanske lite för vaga grunder. Finns det några politiska ideologier längre? Jag tycker inte att det känns så. Det är mer så att politikerna frågar folket, ”vad vill ni ha?” Utifrån vad folket vill ha, skrivs partiprogrammet om och vallöftena haglar vart fjärde år, i strävan att få makten. De enda som har någon ideologi, men inte någon ideologi i min smak, är i så fall Sverigedemokraterna. Tyvärr är jag rädd för att Sverigedemokraterna har kommit för att stanna. Se bara på missnöjespartier i våra grannländer! Fremskrittspartiet i Norge är, om inte det största, ett av de största partierna i landet. Fremskridtspartiet i Danmark satt i Folketinget i 26 år fram till 1999. Ur spillrorna av Fremskridspartiet bildades Dansk Folkeparti, där Pia Kjaersgaard styr och ställer och har en hel del främlingsfientliga inslag i sin politik. Trots detta fick partiet 13,8% av rösterna i senaste valet 2007. Vart är politiken på väg?

  
Skål Mona!              Skål Mogens!                 Skål Pia!

Kan inte låta bli att repetera  Mogens Glistrups fantastiska förslag under sin politiska era i Danmark. Glistrup bildade ju i början av 70-talet Fremskridtspartiet och under sin tid i Folketinget föreslog Glistrup att man skulle skrota det danska försvaret helt, och ersätta det med en telefonsvarare som sa ”Vi ger oss!” – på ryska….. Fantastiskt roligt tycker jag!

 En telefonsvarare för att slippa sånt här.....

Någon sa det har blivit vinter. Förra veckan såg vi lite av det. Nu har nog det mesta smält bort på våra breddgrader, och det är mest regn och mulet. När jag idag var ute en kort stund på lunchen var det otroligt mörkt, för att vara mitt på dagen.

 Så här ljust var det på lunchen..typ..

Jag har i många år, ja hela mitt liv så långt tillbaka jag kan minnas egentligen, drömt om att skriva en bok. Många idéer har farit fram genom huvudet, och vid några tillfällen har också skrivandet påbörjats, men alltid har det slutat med att det inte har blivit så mycket av det. Häromkvällen/natten när jag skulle försöka somna, kom jag på i stora drag hur min kommande bok ska bli, dvs miljöerna, de geografiska platserna, förutsättningarna runtomkring och några av personerna i detta skönlitterära verk. Handlingen är ännu oklar, men med lite vild fantasi ska nog den också ta form. Jag har ju tränat på att skriva genom att blogga i ett år nu, så nu är det dags att ”vända blad” och gå vidare, och försöka utveckla skrivandet vilket förhoppningsvis inte är för sent.

 Det är ju bara att sätta igång! Inte så mycket att vänta på!

Men bloggandet är ju kul, så det lär jag fortsätta med!

På återbloggis!