Hemmander

I morse blev det värsta ”larmet” i tunnelbanevagnen. Där det i vanliga fall brukar vara dödstyst och ganska lugnt, om inte tonåringarna har hunnit börja åka till skolan, var det istället häftig ordväxling som nästan hade kunnat sluta med slagga (slagsmål på gotländska). Jag satte mig snett emot en kvinna som kanske var något äldre än mig. Hon såg tämligen normal ut, och pratade redan i telefon när jag klev på i Vällingby. Jag märkte tidigt att hon pratade ganska högt. När hon avslutat detta samtal, slog han snabbt ett nytt nummer och påbörjade ett nytt telefonsamtal. Hon fortsatte prata väldigt högt. Samtidigt som hon pratade i telefon satt hon och småhoppade med benen, som en rastlös 8-åring. När telefonsamtal nr 2 var slut, slog hon snabbt ett nummer och påbörjade ett tredje telefonsamtal. Denna gång ringde hon sina gamla föräldrar. ”Men pappa, det bor ingen liten flicka hos er, det är bara mamma och du!”, ”Ja, jag kan prata lite med mamma också”, ”Hej! Det är Agneta!!!”, ”De kommer och hämtar dig till dagvården kl halv 9, det har jag ringt nu på morgonen och kollat” DÅ, blev det för mycket för en annan kvinna som satt en bit bort i tunnelbanevagnen. En färgad kvinna som ursprungligen måste varit från mörkaste Afrika sa ifrån på skarpen
- Hörredu, kan inte du vara lite tystare!!!!!?
- Nej, det kan jag inte, jag pratar med min gamla mamma som är sjuk!
- Men du får prata lite tystare!
- Nej, men byt vagn om det är jobbigt!
-Jag tänker inte byta vagn!
- Nej, då får du väl stå ut!
- Kom hit då!
- Vaddå, ”kom hit”?
- Ja, kom hit!
- Varför skulle jag komma till dig???
- Ja, så vi får se vad som händer….
- "Se vad som händer"....Nä, jag skulle inte tro det!
Den högpratande kvinnan fortsatte prata med sin mamma under tiden och intygade att
- Nej, det är ingen fara!

Hursomhelst avslutade hon samtalet, och istället för att ringa ett fjärde telefonsamtal, började hon istället sms:a. Något sade mig att den här kvinnan har råkat ut för detta tidigare, att folk säger åt henne att inte prata så högt i mobil på tunnelbanan. Hon verkade inte så överraskad i alla fall. När vi kom till Stora Mossen reste sig den färgade kvinnan som sa ifrån, och började förbereda avgång. Hon fortsatte sina ”inviter”.
- Jag ska av nu. Ska du med?
- Näää!
När den färgade kvinnan passerade fönstret på utsidan av tunnelbanevagnen som telefonkvinnan satt lutat mot dunkade den färgade kvinnan näven mot fönstret. Folk tittade på varandra. Detta var ju nästan för mycket. Två morgon-aggressiva damer vars vägar råkar korsas. Fantastiskt!

Idag har vi fått en ny grundlag i Sverige. Kanske låter större än vad det egentligen är, och det enda i den nya grundlagen som det har varit lite rabalder om är att sju av åtta riksdagspartier idag har röstat genom att EU-medlemskapet skrivs in i  grundlagen. Sverigedemokraterna  var emot detta. För en gång skulle kanske jag håller med SD. Vi vet så lite om framtiden och blir möjligheterna svårare att utträda om vi skulle vilja det i framtiden tycker jag också det är lite dumt att ha detta i grundlagen. Men det är kanske inte så svårt att ändra en gång till då? Eller? Ska ägna en blogg framöver som bara handlar om möjligheterna att ändra grundlagen. Det ser ni väl fram emot!!!

 Ny grundlag! STOOOOORT!

Jag har precis sett tionde och sista avsnittet av Brottet 2 - en dansk kriminalserie -, och är otroligt imponerad, både av hela serien och spänningen som följde med från avsnitt ett, men också av ett raffinerat slut som både var överraskande, och inte överraskande. Den som har följt serien förstår. Det jag egentligen ville få sagt i detta stycke är att jag såg "Inglourious Basterds" igårkväll. Jaaaaa, jag är lite sen. Den hade premiär 2009, men jag har inte hunnit med. Jag har alltid imponerats av Tarantinos produktioner och det är nog för att han är lite skruvad, precis som jag. Visst är det mycket blod, våld och ond bråd död i Tarantinos filmer, men på något sätt blir det aldrig besvärande som det kan bli i andra filmer. Nej, han gör det på ett sofistikerat sätt och dessa långa scener med ändlösa dialoger som bygger upp spänningen och stämningen inför ett slutgiltigt kaos är han världsbäst på. Att skicka in ett hemligt litet gäng med elitsoldater som hatar nazister bakom fiendens linjer i ett nazi-ockuperat Frankrike i slutet av WWII är ju bara det en fantastisk bok- eller filmidè. Att ledaren för gruppen dessutom har indianblod och ber gruppen att ordna fram minst 100 skalper var från nazisterna kan tyckas makabert, men som tidigare sagts blir det inte besvärande utan känns helt naturligt i en Tarantinofilm. Utan att gå in på hur det hela slutar så skriver dessutom Tarantino om historien. Alltså inte skriver om historien, utan skriver om historien - så att den ser annorlunda ut än den historia vi lärde oss i skolan. Ni fattar! Är övertygad om att de få som läser denna blogg tillhör samhällets intelligens-topp, så det är klart ni fattar.

 Christoph Waltz som spelade nazi-översten Landa mästerligt. Fick också en Oscar för besväret!

Nu ska jag sluta innan jag inte kan få stopp mig själv och inte kan sluta.

På återbloggis!