Söndag igen!
Jahopp!
Inte tu tal om saken. Det är söndag igen och helgen är på väg att plana ut i tillståndet som jag beskriver som söndagsångest. Men det låter värre än vad det är. Den här helgen har ju varit riktigt bra. Min äkta hälft gick ju och tog ett kliv in bland de riktigt gamla i fredags och fyllde 45. Dvs närmare 50 än 40. Närmare pension än studenten. Närmare ålderdomshemmet än lekis. Närmare...nej..jag kanske ska sluta där..annars blir det ett bizarrt och omoget skämt Omogna skämt är ju inget jag brukar dra till med! Nej, här ska vi vara seriösa. Hursomhelst, 45-åringen blev idag bjuden på brunch på Sjöpaviljongen i Alvik, och vi gled dit hela familjen och fick sällskap av svärföräldrarna. Solen sken och isen låg tjock vid Alviks strand. Snart 16-åriga dottern kastade sig ut på isen med orden "Jag har fan aldrig gått på riktig is". Nää, så här kalla vintrar har ju inte direkt duggat tätt de senaste åren, så vill man gå på riktig is ska man nog passa på nu. Några längre promenader på isen företog vi dock oss inte. Nej vi svullade, smörjde kråset, åt oss mätta så vi knappt orkade gå till bilen som stod parkerad 100 meter bort. Tycker att käket var helt ok på detta ställe men personalen verkade ha fått allt vad charmkurser heter indraget från sin utvecklingsplan. Riktigt sura var de! Skitsamma, alla kan inte vara solstrålar här i världen.
Barn på hal is.
Igår lyckades jag och son komma i god tid till fotbollsträningen för en gång skull. Det brukar alltid köra ihop sig på slutet och så kommer vi iväg för sent. Känner en extrapress att vara i tid eftersom jag har nyckelkortet till gympasalen, och det är alltid lite jobbigt att komma kl 08.59.55 när alla står och fryser utanför. Men igår var vi först - etta - guld. När jag gick i första klass på S:t Hansskolan i Visby var vi några som tävlade om vem som kom först till skolgården om morgnarna. Det slutade med att man gick hemifrån tidigare och tidigare. Man kunde få stå helt själv en kvart på skolgården och frysa, men det var det värt! När nr 2 kom kunde man stoltsera med "Idag tog jag guld". Tidig tävlingsinstinkt! Varför har och får man tävlingsinstinkt? Varför har en del mer, och andra mindre tävlingsinstinkt? Är det bra eller dåligt att ha mycket tävlingsinstinkt? Jag bara slänger ur mig frågan? Har inga klara svar. Kanske utvecklar detta mer en annan gång.
Öva på roliga målgester är ett viktigt moment på fotbollsträningarna!
Och så var det nästa anhalt igår. Simskola. Ja inte för mig, utan för grabben. Tycker han har harvat runt ett tag nu i den där bassängen. Hoppas det lossnar snart! Efter en snabb lunch i Vällingby toppades grabbens aktiviteter med innebandyträning. Dagens innebandyturnering i Täby hoppade vi över. Kan inte stressa ihjäl den lille stackaren. Han måste få känna att han är ledig någon dag i veckan. I sinom tid får han nog vara med på innebandyturneringar också.
Ena dottern har suttit hela helgen och kuverterat här hemma. 1500 brev som vikts och stoppats ned i kuvert. Har också kört hennes kuverteringsskörd till jobbet ikväll. Det är nästan på håret att det är värt att ge henne de pengar hon tjänar för att kuvertera 1500 brev direkt i handen, för att slippa hålla på och köra in till stan, lämna allt på jobbet, och köra hem igen. Klockade mig själv ikväll och det tog totalt 70 min. Då hann jag stanna vid en returstation för att slänga veckans skörd av tidningar också.
Man kan hålla sig för skratt när man sitter och kuverterar...
Om några dagar bär det av till Berlin några dagar. Ska bli kul! Har bara "touchat" staden några gånger när jag passerat med bil, så något riktigt besök i staden har det aldrig blivit. Får kanske damma av tyskakunskaperna också lite. Under gymnasietiden hade vi en utbytesvecka med Visbys vänort i forna Västtyskland - Soest. En rolig vecka som man aldrig kommer att glömma. Vi var en grupp på 25-30 pers från tvåan på gymnasiet som sattes på ett tåg till Soest, och vi hade ingen aning om vilka familjer vi skulle bo hos. Detta fick man reda på när man klivit av tåget i Soest. Jag fick bo hos en väldigt snäll och gästvänlig familj bestående av mor, far och en dotter som var lika gammal som jag. Det första de gjorde med mig var att köra mig till das Supermarket och låta mig peka på vad jag ville ha att äta. Har aldrig ätit så mycket knäckebröd som under denna vecka i Soest, eftersom de envisades att köpa alla sorters Wasa knäckebröd som fanns i affären - "Du är ju från Sverige så du måste älska Wasa!!!" Bara att tugga och se glad ut! Mitt lilla rum jag fick bo i, i deras stora hus var jättekonstigt. Det låg nämligen innanför badrummet på våning två. Man var tvungen att gå över badrummet för att komma in i detta lilla gästrum. Och när jag vaknade på morgnarna var jag tvungen att lyssna, om någon befann sig i badrummet, annars hade det ju blivit jättepinsamt om jag hade stolpat ut från mitt rum när någon uträttade behov eller duschade. Första natten sov jag som en stock och insåg ju att de skulle fråga mig vid frukosten om jag hade sovit gott. Slog då snabbt upp, precis innan frukost, i min lilla ordbok vad "pigg" och "utvilad" hette på tyska. Och jadå, jag hade inte suttit länge i köket förrän denna obligatoriska fråga dök upp. "Ich bin sehr lebhaft och ausgeruht!" svarade jag reptilsnabbt. De tittade på varandra och började nästan skratta åt mig. Insåg långt mycket senare att detta kanske inte var vardagsspråk, att jag kanske lät som om jag spelade upp ett drama av Schiller eller något? Jag är inte säker, men jag inbillar mig det. har aldrig forskat i saken men får ta upp det med någon tysktalande vid tillfälle. Något i det jag sa var tydligen kul i alla fall. Veckan rullade på och det mest pinsamma under denna vecka....ska jag....ja..det är lika bra att erkänna....hm....det mest pinsamma var en kväll när jag hade fått alldeles för många öl i mig, och vaknade upp i mitt lilla gästrum efter någon timme och mådde som en kokt huggorm...hann inte springa ut till badrummet....sängen blev totalt nedkräkt....inte kul....vad skulle jag göra? Jag var 17 och situationen att kräkas pga för mycket alkoholintag var tämligen obekant för mig. Inte kan man så här i efterhand heller påstå att jag var speciellt handlingskraftig...jag hade ju kunnat försöka få rent det nedspydda någorlunda....men nej då....jag hängde ut de nedspydda lakanen genom fönstret....fortsatte sova ruset av mig....tog mig mod att gå ner vid frukost och säga precis som det var...Mamman i familjen tittade storögt på mig när jag förklarade vad jag hade gjort i sängen (fick ju slå upp vad kräkas hette också). Men som tur var blev de inte arga...de var jättesnälla....när jag hade genomlidit min värsta bakfylledag dittills i mitt liv och kom hem till mitt lilla gästrum på kvällen, var alla spår från natten innan utplånade. Det var som om det aldrig hade hänt. Men jag kan ännu med fasa minnas tillbaka hur hemskt allting kändes då. Lärarna som var med på resan var värre än vi elever. De satte igång och dricka starköl redan på gotlandsbåten mot Nynäshamn, fastän klockan var 9 på förmiddagen när vi påbörjade resan. På hemresan satt en av lärarna på tåget och halsade direkt ur en whisky-pava och ursäktade sig förläget med "Jag måste dricka upp innan tullen". Så inte hade vi några föredömen med på resan vad detta beträffade. Vi överlevde i alla fall denna utbytesresa. Ett halvår senare var det tyskarnas tur att komma till Visby. Kirsten som tjejen hette vars familj jag bodde hos i Soest, hämnades aldrig genom att spy ner något hemma hos oss. Hon hade förmodligen bättre ölsinne än vad undertecknad hade på den tiden.
Ny vecka, nya möjligheter. Bara att köra på!
Leifferts - tysk familj som inte bangade för att ta hand om 17-årings spyor....
Hittade denna bild från resan...kan vara från den där hemska dagen efter...Ett 17-årigt vrak...
Inte tu tal om saken. Det är söndag igen och helgen är på väg att plana ut i tillståndet som jag beskriver som söndagsångest. Men det låter värre än vad det är. Den här helgen har ju varit riktigt bra. Min äkta hälft gick ju och tog ett kliv in bland de riktigt gamla i fredags och fyllde 45. Dvs närmare 50 än 40. Närmare pension än studenten. Närmare ålderdomshemmet än lekis. Närmare...nej..jag kanske ska sluta där..annars blir det ett bizarrt och omoget skämt Omogna skämt är ju inget jag brukar dra till med! Nej, här ska vi vara seriösa. Hursomhelst, 45-åringen blev idag bjuden på brunch på Sjöpaviljongen i Alvik, och vi gled dit hela familjen och fick sällskap av svärföräldrarna. Solen sken och isen låg tjock vid Alviks strand. Snart 16-åriga dottern kastade sig ut på isen med orden "Jag har fan aldrig gått på riktig is". Nää, så här kalla vintrar har ju inte direkt duggat tätt de senaste åren, så vill man gå på riktig is ska man nog passa på nu. Några längre promenader på isen företog vi dock oss inte. Nej vi svullade, smörjde kråset, åt oss mätta så vi knappt orkade gå till bilen som stod parkerad 100 meter bort. Tycker att käket var helt ok på detta ställe men personalen verkade ha fått allt vad charmkurser heter indraget från sin utvecklingsplan. Riktigt sura var de! Skitsamma, alla kan inte vara solstrålar här i världen.
Barn på hal is. Igår lyckades jag och son komma i god tid till fotbollsträningen för en gång skull. Det brukar alltid köra ihop sig på slutet och så kommer vi iväg för sent. Känner en extrapress att vara i tid eftersom jag har nyckelkortet till gympasalen, och det är alltid lite jobbigt att komma kl 08.59.55 när alla står och fryser utanför. Men igår var vi först - etta - guld. När jag gick i första klass på S:t Hansskolan i Visby var vi några som tävlade om vem som kom först till skolgården om morgnarna. Det slutade med att man gick hemifrån tidigare och tidigare. Man kunde få stå helt själv en kvart på skolgården och frysa, men det var det värt! När nr 2 kom kunde man stoltsera med "Idag tog jag guld". Tidig tävlingsinstinkt! Varför har och får man tävlingsinstinkt? Varför har en del mer, och andra mindre tävlingsinstinkt? Är det bra eller dåligt att ha mycket tävlingsinstinkt? Jag bara slänger ur mig frågan? Har inga klara svar. Kanske utvecklar detta mer en annan gång.
Öva på roliga målgester är ett viktigt moment på fotbollsträningarna!Och så var det nästa anhalt igår. Simskola. Ja inte för mig, utan för grabben. Tycker han har harvat runt ett tag nu i den där bassängen. Hoppas det lossnar snart! Efter en snabb lunch i Vällingby toppades grabbens aktiviteter med innebandyträning. Dagens innebandyturnering i Täby hoppade vi över. Kan inte stressa ihjäl den lille stackaren. Han måste få känna att han är ledig någon dag i veckan. I sinom tid får han nog vara med på innebandyturneringar också.
Ena dottern har suttit hela helgen och kuverterat här hemma. 1500 brev som vikts och stoppats ned i kuvert. Har också kört hennes kuverteringsskörd till jobbet ikväll. Det är nästan på håret att det är värt att ge henne de pengar hon tjänar för att kuvertera 1500 brev direkt i handen, för att slippa hålla på och köra in till stan, lämna allt på jobbet, och köra hem igen. Klockade mig själv ikväll och det tog totalt 70 min. Då hann jag stanna vid en returstation för att slänga veckans skörd av tidningar också.
Man kan hålla sig för skratt när man sitter och kuverterar...Om några dagar bär det av till Berlin några dagar. Ska bli kul! Har bara "touchat" staden några gånger när jag passerat med bil, så något riktigt besök i staden har det aldrig blivit. Får kanske damma av tyskakunskaperna också lite. Under gymnasietiden hade vi en utbytesvecka med Visbys vänort i forna Västtyskland - Soest. En rolig vecka som man aldrig kommer att glömma. Vi var en grupp på 25-30 pers från tvåan på gymnasiet som sattes på ett tåg till Soest, och vi hade ingen aning om vilka familjer vi skulle bo hos. Detta fick man reda på när man klivit av tåget i Soest. Jag fick bo hos en väldigt snäll och gästvänlig familj bestående av mor, far och en dotter som var lika gammal som jag. Det första de gjorde med mig var att köra mig till das Supermarket och låta mig peka på vad jag ville ha att äta. Har aldrig ätit så mycket knäckebröd som under denna vecka i Soest, eftersom de envisades att köpa alla sorters Wasa knäckebröd som fanns i affären - "Du är ju från Sverige så du måste älska Wasa!!!" Bara att tugga och se glad ut! Mitt lilla rum jag fick bo i, i deras stora hus var jättekonstigt. Det låg nämligen innanför badrummet på våning två. Man var tvungen att gå över badrummet för att komma in i detta lilla gästrum. Och när jag vaknade på morgnarna var jag tvungen att lyssna, om någon befann sig i badrummet, annars hade det ju blivit jättepinsamt om jag hade stolpat ut från mitt rum när någon uträttade behov eller duschade. Första natten sov jag som en stock och insåg ju att de skulle fråga mig vid frukosten om jag hade sovit gott. Slog då snabbt upp, precis innan frukost, i min lilla ordbok vad "pigg" och "utvilad" hette på tyska. Och jadå, jag hade inte suttit länge i köket förrän denna obligatoriska fråga dök upp. "Ich bin sehr lebhaft och ausgeruht!" svarade jag reptilsnabbt. De tittade på varandra och började nästan skratta åt mig. Insåg långt mycket senare att detta kanske inte var vardagsspråk, att jag kanske lät som om jag spelade upp ett drama av Schiller eller något? Jag är inte säker, men jag inbillar mig det. har aldrig forskat i saken men får ta upp det med någon tysktalande vid tillfälle. Något i det jag sa var tydligen kul i alla fall. Veckan rullade på och det mest pinsamma under denna vecka....ska jag....ja..det är lika bra att erkänna....hm....det mest pinsamma var en kväll när jag hade fått alldeles för många öl i mig, och vaknade upp i mitt lilla gästrum efter någon timme och mådde som en kokt huggorm...hann inte springa ut till badrummet....sängen blev totalt nedkräkt....inte kul....vad skulle jag göra? Jag var 17 och situationen att kräkas pga för mycket alkoholintag var tämligen obekant för mig. Inte kan man så här i efterhand heller påstå att jag var speciellt handlingskraftig...jag hade ju kunnat försöka få rent det nedspydda någorlunda....men nej då....jag hängde ut de nedspydda lakanen genom fönstret....fortsatte sova ruset av mig....tog mig mod att gå ner vid frukost och säga precis som det var...Mamman i familjen tittade storögt på mig när jag förklarade vad jag hade gjort i sängen (fick ju slå upp vad kräkas hette också). Men som tur var blev de inte arga...de var jättesnälla....när jag hade genomlidit min värsta bakfylledag dittills i mitt liv och kom hem till mitt lilla gästrum på kvällen, var alla spår från natten innan utplånade. Det var som om det aldrig hade hänt. Men jag kan ännu med fasa minnas tillbaka hur hemskt allting kändes då. Lärarna som var med på resan var värre än vi elever. De satte igång och dricka starköl redan på gotlandsbåten mot Nynäshamn, fastän klockan var 9 på förmiddagen när vi påbörjade resan. På hemresan satt en av lärarna på tåget och halsade direkt ur en whisky-pava och ursäktade sig förläget med "Jag måste dricka upp innan tullen". Så inte hade vi några föredömen med på resan vad detta beträffade. Vi överlevde i alla fall denna utbytesresa. Ett halvår senare var det tyskarnas tur att komma till Visby. Kirsten som tjejen hette vars familj jag bodde hos i Soest, hämnades aldrig genom att spy ner något hemma hos oss. Hon hade förmodligen bättre ölsinne än vad undertecknad hade på den tiden.
Ny vecka, nya möjligheter. Bara att köra på!
Leifferts - tysk familj som inte bangade för att ta hand om 17-årings spyor....
Hittade denna bild från resan...kan vara från den där hemska dagen efter...Ett 17-årigt vrak...
Kommentarer
Trackback
