Film är bäst på bio
Idag blev det då en dag i stan. Inte för jag riktigt förstod varför vi skulle släpa oss in alla fem? Målet var "att göra något tillsammans", och det brukar ju fungera "sådär"... Fem olika viljor och åsikter brukar vara svårt att samla ihop och jämka. Men det gick ju rätt bra ändå. Visst var det 4-1-uppdelning på lunchen, och på det efterföljande "ränna-runt-i-affärer-racet" blev det en 1-1-1-2-uppdelning. Jag hade i alla fall sällskap hela tiden och stod tillsammans med son i en spelaffär efter lunchen och försökte komma fram till vilka X-box-spel vi skulle utöka samlingen med. Det som var väldigt nedbrytande med att springa runt i affärer i City idag, förutom mängden människor som var ute, var att man var klädd för Murmansk-kyla samtidigt som det faktiskt inte var så kallt idag. Såg i bilen hem att det bara var -3 grader - rena vårvärmen! Nåväl, efter en liten fika så var det dags för bio. Där blev det en 3-2-uppdelning. Jag, fru och 13-åring såg "Bröllopsfotografen" medan 15-åringen var snäll att följa med 7-åringen på "Alvin & gänget II". Alvin ska enligt uppgift ha varit "jättebra". Vad beträffar Bröllopsfotografen hade jag inga större förväntningar men blev positivt överraskad. Den var klart sevärd och innehöll såväl komik som tragik. Bra skådespelarinsatser också av såväl Björn Starrin som Tuva N. Och Kjell Bergqvist gör ju sällan bort sig. Jag är inte alltför ofta på bio. Är en storkonsumerare av film, men då blir det i hemmamiljö. Är ju lite speciellt att se film på bio, jämfört med att sitta hemma i soffan. Parkering 6 timmar i Hötorgsgaraget - som hittat - 375 spänn!
Björn Starrin och Tuva Novotny - bra spelat!
Fortsatte filmtittandet ikväll och såg det andra och sista avsnittet av Camilla Läckbergs "Olycksfågeln". Tyckte den var helt ok, men det kändes som uppbyggnaden var precis samma som i Stenhuggaren som gick förra veckan. Någon som upplevt något omskakande i det förflutna och som slår till i nutid som en konsekvens av det som hände i det förflutna. Jag har aldrig läst Läckberg och det kanske alltid är så i hennes böcker? Som måndagsunderhållning dög detta att titta på, även om det inte kändes helt trovärdigt.
Camilla - aldrig läst, bara sett på tv.
I högstadiet spelade vi in egna filmer. På svenskan gjorde vi någon konstig urflipprad film där vår mest "påkostade" scen gick ut på att någon körde iväg med en nedslagen person i en kundvagn, som sen skickades utför Klinten-berget, precis ovanför domkyrkan. Vi "lånade" en kundvagn på Östercentrum, gjorde en docka av kläder som vi stoppade upp. Nyckelscenen filmades när kundvagnen skickades utför berget. Hm, inte så mycket kvar av den kundvagnen, men det måste vara preskriberat nu... Konstigt nog kan jag inte heller minnas att vår svensklärare ens kommenterade det faktum att vi demolerade en hel kundvagn, när han tittade på det färdiga resultatet.
Undrar vad en sån kostar?
I lite mer privat regi var vi några som fortsatte vårt filmande. Vi spelade bl.a. in en totalt urflippad film utan någon som helst röd tråd. Vi inspirerades av Hulken som gick på tv just då. Jag spelade i stället "Valken" som precis som Hulken förvandlades till en ohejdbar muskelmassa som inte gick att stoppa. Tills jag blev stoppad, nedslagen och dumpad i ett förråd, eller placerad i en pressening och körd efter en packmoppe. En riktig stuntscen den där då jag blev släpad efter en moped!!! Den finns på video och jag måste försöka föreviga/digitalisera denna fantastiska film och eventuellt kanske lägga ut på Youtube.

Inspirerade av Hulken. Packmoped - rekvisita i vår film "Valken".
Med dagens digitalkameror och mobilkameror kan varenda kotte spela in filmklipp som sparas, laddas upp och visas för världen. Vi var pionjärer och hade svårare att komma ut. Men kul hade vi! Ljuva barndom!

Fortsatte filmtittandet ikväll och såg det andra och sista avsnittet av Camilla Läckbergs "Olycksfågeln". Tyckte den var helt ok, men det kändes som uppbyggnaden var precis samma som i Stenhuggaren som gick förra veckan. Någon som upplevt något omskakande i det förflutna och som slår till i nutid som en konsekvens av det som hände i det förflutna. Jag har aldrig läst Läckberg och det kanske alltid är så i hennes böcker? Som måndagsunderhållning dög detta att titta på, även om det inte kändes helt trovärdigt.

I högstadiet spelade vi in egna filmer. På svenskan gjorde vi någon konstig urflipprad film där vår mest "påkostade" scen gick ut på att någon körde iväg med en nedslagen person i en kundvagn, som sen skickades utför Klinten-berget, precis ovanför domkyrkan. Vi "lånade" en kundvagn på Östercentrum, gjorde en docka av kläder som vi stoppade upp. Nyckelscenen filmades när kundvagnen skickades utför berget. Hm, inte så mycket kvar av den kundvagnen, men det måste vara preskriberat nu... Konstigt nog kan jag inte heller minnas att vår svensklärare ens kommenterade det faktum att vi demolerade en hel kundvagn, när han tittade på det färdiga resultatet.

I lite mer privat regi var vi några som fortsatte vårt filmande. Vi spelade bl.a. in en totalt urflippad film utan någon som helst röd tråd. Vi inspirerades av Hulken som gick på tv just då. Jag spelade i stället "Valken" som precis som Hulken förvandlades till en ohejdbar muskelmassa som inte gick att stoppa. Tills jag blev stoppad, nedslagen och dumpad i ett förråd, eller placerad i en pressening och körd efter en packmoppe. En riktig stuntscen den där då jag blev släpad efter en moped!!! Den finns på video och jag måste försöka föreviga/digitalisera denna fantastiska film och eventuellt kanske lägga ut på Youtube.


Inspirerade av Hulken. Packmoped - rekvisita i vår film "Valken".
Med dagens digitalkameror och mobilkameror kan varenda kotte spela in filmklipp som sparas, laddas upp och visas för världen. Vi var pionjärer och hade svårare att komma ut. Men kul hade vi! Ljuva barndom!
Kommentarer
Trackback