Hemmander

Torsdag 21 januari

Kära Blogg!
Idag har det varit en alldeles vanlig grå och trist dag att lägga till samlingen av tråkiga dagar. Enligt mina preliminära beräkningar har jag hittills i livet upplevt ca 16 300 olika dagar, och den här dagen kom, enligt andra preliminära beräkningar, knappt upp bland de 14 000 bästa. Jobbet har rullat på, allting annat har rullat på och jag gjorde comeback på löpbandet som rullade på, med mig som passagerare efter en veckas uppehåll. ”Ingo på maran” gjorde också comeback, och snart sliter jag ned speglarna på SATS… Men speglarna är bra ändå av annan orsak. En gång för flera år sen när jag sprang på ett löpband utan att ha en spegel att titta i, blev allting helt fel och jag lyckades knappt sätta ned fötterna rätt. Spegeln blir som ett ”extra rum”, en referenspunkt att fästa blicken på/i. Har man bara en enfärgad vägg blir det jättemycket svårare. Men man kunde väl få se någon annan i spegeln än sig själv? Ska det vara så svårt att ordna?

Såg någon det här brunsås-programmet igårkväll? Det med Schyffert/Haag och okänd kvinna som jag inte vet vad hon heter? Jag såg andra halvan av programmet. Programmet handlar om mat och matkultur. Varför vi äter som vi äter i Sverige. Och varför det är så jävla mycket matprogram på tv, när de flesta är tämligen ointresserade av att stå i köket och laga mat. Varför t.ex. bosnier öppnar en pizzeria, istället för att öppna en bosnisk restaurant. Intressant upplägg på programmet, det lilla jag såg. Fascinerades åter av intressant statistik som fladdrade förbi. ”Det bor tydligen 1,5 miljon finnar i Sverige, men det finns bara två st renodlat finska restauranger. Detta samtidigt som det bor drygt 1000 japaner i Sverige – och det finns över tusen restauranger som serverar sushi. Otroligt egentligen! Varför är det på det viset? Är det som de spekulerade i, att det måste komma någon glammig Hollywood-produktion först, helst med Tom Hanks, där det äts finsk mat för att bli fullt accepterat hos alla? Intressant teori som kanske stämmer?


 Sushi - otroligt överskattat!  Tom Hanks - otroligt överskattad!

Fick en influens för ett litet tag sen att plöja genom bröderna Coens filmer. De är ju alltid lite udda och skruvat svarta, vilket passar mig. Jag kan dock bara påminna mig att jag sett Fargo och Big Lebowski tidigare så jag har lite att plöja genom. Igår kväll började jag titta på den senaste – Burn after reading – och jag tyckte den var underhållande så länge jag lyckades hålla mig vaken. Får fortsätta titta ikväll. Bra skådespelat av Malkovich, Clooney och Pitt. Alltid trevligt med bra film!

 Malkovich - otroligt underskattad!  Clooeney - otroligt underskattad!


Har också haft intressanta diskussioner med en kollega om 9/11, mjältbrandsterrorism och saringasattacker. Även om man är på sin arbetsplats kan man ju inte snöa in totalt. På något sätt flippade dagen ut i att vi nästan försvann i den världen för en stund. Det var till och med nästan så att jag för en stund inbillade mig att jag hade fått mjältbrand... men sjukvårdsupplysningen avfärdade det hela med att man faktiskt inte kan få det bara av att prata om det....


 Högsta hönset i domedagssekten som genomförde en saringasattack i Tokyos t-bana -95.

Väl här hemma hann jag till och med spela en halvlek Fifa10 med grabben. Det gick rätt bra och jag släppte inte in några mål. Har testat såväl Real Madrid, Arsenal, Inter som Chelsea. Det går absolut bäst när jag ställer upp som Chelsea, trots att de inte är mina favoriter. Grabben kör alltid Barcelona. Någon gång har jag mött Barcelona med såväl Sveriges som Argentinas landslag. Det blir nästan absurd med en Messi i varje lag. Eller med två Zlatan på plan, en i varje lag. I början förstod inte min son detta, att Zlatan fanns representerad såväl i Barca som i Sverige, men nu hajjar han. OCH spelar mycket bättre än vad jag gör. Men jag lär mig hela tiden. Kan nog komma upp i hans nivå också så småningom.

 Förvirrande för en 7-åring när det är en Zlatan i varje lag.

Av någon anledning hade jag en diskussion häromdagen om min erfarenhet av hästar och ridning. Till att börja med är den mycket ringa. Det skulle dröja ända till vuxen ålder innan jag vågade mig upp på en hästrygg. Jag kan säga månad och årtal men inte datum eller veckodag. Hursomhelst, februari 1988. Plats: Petra i Jordanien. Petra är ett av "världens sju nya underverk", och är mer en arkeologisk plats än den blomstrande stad, uthuggen ur bergen, den en gång var. Hursomhelst, när vi anlände till Petra fanns det två alternativ att ta sig in i denna fantastiska stad. Antingen knalla till fots eller rida på arabiskt fullblod hela vägen in i "staden". Av någon anledning som jag inte minns nu valdes arabhäst-alternativet. Hästskötaren/guiden som skulle gå och leda min häst, hade hand om två  hästar. Den andra hästen som "Ali" hade hand om satt det två tyska tjejer på. Ali var givetvis mer intresserad av att ta hand om den hästen där det satt två tyska tjejer, än den häst där det satt en allt mer nervös gotlänning på. Min kuse fick alltså gå/trava/galoppera precis som den ville. Den hittade ju vägen, men verkade väldigt nervös och hispig. Nervös och hispig var väl ungefär det jag också blev. Jag trodde ju min sista stund var kommen och fick en syn i mitt inre hur jag skulle ramla av det arabiska fullblodet, och krossas mot det hårda underlaget. Hästjäveln höll ju inget jämnt och fint tempo utan kunde stå still, och plötsligt göra utfall och spurta, samtidigt som den ryckte hit och dit. Nej, det var ingen angenäm upplevelse och jag är glad att ridturen tog slut genom att jag kunde kliva av hästen för eget bruk. Tveksamt om jag kommer att sätta mig på någon häst igen. Tiden läker inte alla sår, och det här är alltså ganska exakt 22 år sen.

Nu ska jag återgå till "Burn after reading". Något ni förhoppningsvis inte gör med era datorer efter att ha läst denna blogg.


Lycklig av att precis ha klivit av kusen. INTE kamelen i bakgrunden! Obs Adidas Vulcano! Finns de längre?

"Uppnå den rätta stämningen - Rid in i Petra på ett arabiskt fullblod!"