Hemmander

Boingklubben ska läggas ned. Ja, ni hörde rätt, den ska läggas ned. De har haft för få medlemmar och nu blir det bara ett paket till. Jag och grabben har sorg. Boingklubben är ett paket som kommer en gång i månaden med böcker, serietidningar som bara handlar om fotboll, affischer, samlarkort på fotbollsspelare och en och annan fotbollspryl. Givetvis inriktat mot barn, men jag har lika kul jag när vi läser fotbollslitteratur/serietidningar som godnattsaga. Påminner lite grann om Buster. Ni minns den hederliga gamla sport-serietidningen som fanns förr. Den kanske ännu finns? Jag tror inte det. Favoriterna i Buster var Jonny Puma, Benny Guldfot och Lefty Lampton. Vilka killar! Jag tror det är viktigt att emellanåt även i vuxen ålder bejaka barnet inom sig. Förutom då att man är konstant barnslig i alla andra situationer man hamnar i. Men att våga läsa en serietidning någon gång ibland. Titta imponerat på grabbens samling med bilar. Hjälpa till att bygga upp bilbanan. Spela X-box. Man måste inte vara vuxen 24/7. Ja, där fick jag med ett tonårsuttryck också "24/7" = hela tiden.


    
Boingklubben, Buster och Jonny Puma!

När jag var i Libanon på FN-tjänstgöring för...oj...22 år sen, var nyårsfirandet häftigt. Det var fest hela kvällen lång och vid 12-slaget sköt de stridande fraktionerna inte PÅ varandra, utan då skickades det upp både det ena och andra i luften. Jag tror att vi hamnade borta på SwedMedCoy - det svenska fältsjukhuset - vid 12-slaget. Där fanns ju alla sjuksyrror...Hursomhelst var vi några som, några timmar in på det nya året, skulle gå den korta 10-minuterspromenaden hem till baracken för att sova av oss nyårsruset. Halvvägs hem gick vi förbi Fidji House - den Fidjianska FN-kontingentens lilla hus inom HQ-området. Trots vårt tillstånd kunde vi konstatera att det var nyårsfirande där inne också. Inom FN var man kompis med alla, vare sig det var finnar, irländare, nepaleser, fransmän, ghaneser, norrmän, italienare eller fidjianer. Det var bara att kliva in och delta i festen. Av någon outgrundlig anledning....kommer jag inte ihåg så mycket vad vi gjorde där inne hos fidjianerna. Men en sak minns jag. De bjöd på sin nationaldryck KAVA KAVA! Kava är en rot som finns på öarna i Söderhavet och jag hade i och för sig läst att själva drycken kava kava, gjord på roten kava, beskrevs som en "slightly narcotic drink". Vad brydde man sig om det, glad i hågen av nyårsfirande, knappt 23 bast...Jo man hivade i sig ett par muggar av denna dryck som absolut knappt smakade någonting och såg ut som en blandning av gotlandsdricku, grumligt diskvatten och vattnet som rinner i Ganges. Senare har jag läst på om kavarot att den beskrivs som ett narkotiskt medel med lugnande effekt om man är hispig, plus att den kan användas till lite andra åkommor. När jag idag googlar på kava så verkar det vara värsta hälsopreparatet som går att få tag på i Sverige i kapselform. Det står den dämpar ångest, hjälper mot sömnsvårigheter och ryggvärk. Man bör dock inte inta den i kombination med alkohol....och...just det, det var nyårsafton... Jag kände efter en stund på Fidji-House att någonting inom mig - onda andar - ville komma ut. Rusade ut och lättade på trycket i blomster-rabatterna utanför Fidji-House. Stod där en stund och gulpade klart. Försökte sen komma till sans och bestämde mig för att gå hem, utan att gå in och tacka fidjianerna för kava kavan. Någon dag senare minns jag att jag skrev hem till en kompis "Första pizzan lagd på libanesisk mark". Moget.... Ja det var i alla fall en härlig tid i Libanon!

 Kava Kava - dödsgott!

Idag testade jag min dumma fot igen. Den höll alla 40 minuter jag lekte "Ingo på maran" på löpbandet. Härligt skönt att få röra på sig! Mycket piggare efteråt! Man svävar som på moln! Tänk att kroppens eget knark - endorfinerna - är så effektiva. Nu ska jag försöka hålla i det här och få till regelbunden löpning, så att man inte måste ta sig uppför det där första höga trappsteget igen. Och pajar foten igen får jag försöka acceptera det också. Det finns alternativ, som kryckor, rullator och rullstol.

 Jag har "Ingo-på-maran-känsla" när jag springer...

Imorgon har "Snabba Cash" premiär. Den har fått hyfsad kritk och jag känner att den vill jag nog se. Tyvärr har jag inte läst Lapidus böcker överhuvudtaget. Men de som läst dem säger att de är bra, och den lilla reklam jag har sett för filmen gör mig nyfiken. Kul när det görs bra svensk film. Om den nu ÄR bra vill säga.




Haiti. Vad ska man säga? Fruktansvärt förstås! Tragedi och förödelse i samband med den värsta jordbävningen där på 200 år. Som om de inte hade det eländigt innan ändå! Ett av Amerikas fattigaste länder med mycket misär, brottslighet, sjukdomar och fattigdom. Haiti är väldigt intressant på många sätt. Unikt med landet är att det är den enda nation som fått sin frihet tack vare ett slavuppror. Och på den amerikanska kontinenten är det tillsammans med Kanada det enda landet där franska är officiellt språk. Pga att slavarna tog över makten i landet försattes landet i blockad i början av 1800-talet och den unga nationen fick det inte lätt i början. En svacka man aldrig riktigt lyckats ta sig ur. I modern tid hörde man först talas om Papa Doc som styrde landet med hjärnhand - en brutal diktator. När han dog i början av 70-talet tog hans son över - Baby Doc. Fram till mitten av 80-talet då han tvingades i exil av Frankrike. Och tydligen sitter Baby Doc ännu och häckar någonstans i Frankrike. Intressant med landet är också voodoon som är folkreligion i landet. Voodoon hade slavarna tagit med från Afrika och idag utövas voodoo faktiskt av hela 50 miljoner människor på olika platser i världen. Det där är intressant och det skulle man lära sig mer om! Hoppas voodoon kan hjälpa stackarna på Haiti! Kanske är den ett stöd? Vad vet jag? 

 Papa Doc  Baby Doc - inga snälla killar!

Imorgon är det i alla fall fredag! Det är lika säkert som att det är elva veckor till långfredag. 77 dygn kvar alltså. Bara att börja räkna ned, till nästa lediga dag utöver lördag och söndag. 

På återbloggande!