Februarimåndag då jag såg stjärnor
Idag var det en sån här dag när man helst ville ligga kvar några timmar till, när väckarklockORNA ringde imorse. Dels har jag min mobil där jag har fem st olika blodtryckshöjande noggrant utvalda låtar som spelar var tionde minut. Sen har jag en projicerande klockradio som skräller igång någon hemsk reklamradiokanal så jag ska vakna, plus att den visar tiden digitalt på väggen där min blick brukar vara fäst, om jag får upp ögonen. Slutligen har jag en fruktansvärd sak som står några meter längre bort på golvet, en motorcykelväckarklocka som egentligen är min sons, som låter som en nystarad Harley Davidson när den går igång. Om man inte vaknar av den och går upp och stänger av den är man sjuk. Problemet är att disciplinen inte alltid är på topp när man har stängt av den, utan man går och lägger sig igen. Och då är det ju kört..ibland. Om vi skulle ha en tävling i min familj vem som är tröttast skulle jag definitivt ge mina tonårsdöttrar en hård match. Undrar om det finns någon tävling i trötthet? VM vartannat år? Tävlar man i lag eller individuellt? Är det en publiksport? Sitter publiken och väntar på att man ska vakna, och kan vara disciplinerat tysta så de inte "hjälper en" att vakna snabbare än man gör under normala omständigheter? Finns det någon nationalitet som är tröttare än andra? Ja ni märker att det finns mycket outrett kring denna sport, som jag inte ens vet om den finns.
Vaknar man inte av en sån här är man riktigt trött.
Tröttheten sitter nog kvar sen Berlin måste jag erkänna. Ikväll när jag hade läst Kalle Anka som godnattsaga, såg jag de här klassiska stjärnorna under några sekunder när jag reste mig för snabbt. Det händer inte ofta, men man får ta det som en liten varningssignal. Om man inte gillar att se stjärnor förstås. Men då är det kanske bättre att tjacka en stjärnkikare.
Kanske skulle vara kul att ha?
Annars har det ju hastigt och lustigt blivit en ny månad. "100201" känns lika konstigt att skriva som Hippopotomonstrosesquippedaliofobi. Jo, det finns faktiskt ett ord på latin som heter just Hippopotomonstrosesquippedaliofobi, vilket betyder att man har fobi för långa och/eller svåra ord. Kan ju faktiskt vara bra att veta och jag måste säga att just den fobin har inte jag. Inte så många andra heller, även om jag hellre står och håller i stegen än klättrar upp på den. Och jag kan pröjsa åkbanden på Grönan, men kan gärna hålla ställningarna bredvid och sköta ordningen i köerna så det flyter på som det ska, istället för att åka någon häftig åkattraktion.
En syn jag helst undviker.
Måndag är ju veckans sämsta dag enligt min officiella och lagstadgade veckodagsranking. Men idag kan jag inte säga att det har varit någon dålig måndag. Det har varit en väldigt bra måndag och jag känner mig riktigt upprymd och tillfreds med mycket saker och ting. Finns ingen anledning att deppa ihop och bli suicidal bara för att det är måndag. Nej, nu försöker vi lätta på trycket och ser positivt på saker! Snart är det fredag! Snart är det vår! Snart är det påsk! Snart är det sommar! Snart är det semester! Snart är det lön - igen, igen och igen! Ska verkligen försöka bli lite mer positiv! Och glömmer jag bort det och ni träffar mig när jag verkar deppig och nere får ni påminna mig om att jag faktiskt skrev så här i denna första februariblogg.
Gör vad jag kan för att vara glad!
Fridens liljor!

Tröttheten sitter nog kvar sen Berlin måste jag erkänna. Ikväll när jag hade läst Kalle Anka som godnattsaga, såg jag de här klassiska stjärnorna under några sekunder när jag reste mig för snabbt. Det händer inte ofta, men man får ta det som en liten varningssignal. Om man inte gillar att se stjärnor förstås. Men då är det kanske bättre att tjacka en stjärnkikare.

Annars har det ju hastigt och lustigt blivit en ny månad. "100201" känns lika konstigt att skriva som Hippopotomonstrosesquippedaliofobi. Jo, det finns faktiskt ett ord på latin som heter just Hippopotomonstrosesquippedaliofobi, vilket betyder att man har fobi för långa och/eller svåra ord. Kan ju faktiskt vara bra att veta och jag måste säga att just den fobin har inte jag. Inte så många andra heller, även om jag hellre står och håller i stegen än klättrar upp på den. Och jag kan pröjsa åkbanden på Grönan, men kan gärna hålla ställningarna bredvid och sköta ordningen i köerna så det flyter på som det ska, istället för att åka någon häftig åkattraktion.

Måndag är ju veckans sämsta dag enligt min officiella och lagstadgade veckodagsranking. Men idag kan jag inte säga att det har varit någon dålig måndag. Det har varit en väldigt bra måndag och jag känner mig riktigt upprymd och tillfreds med mycket saker och ting. Finns ingen anledning att deppa ihop och bli suicidal bara för att det är måndag. Nej, nu försöker vi lätta på trycket och ser positivt på saker! Snart är det fredag! Snart är det vår! Snart är det påsk! Snart är det sommar! Snart är det semester! Snart är det lön - igen, igen och igen! Ska verkligen försöka bli lite mer positiv! Och glömmer jag bort det och ni träffar mig när jag verkar deppig och nere får ni påminna mig om att jag faktiskt skrev så här i denna första februariblogg.

Fridens liljor!
Kommentarer
Trackback