Hemmander

 I bil märker man knappt av lutningen på Tranebergsbron. Den är desto tydligare på cykel.

Dagen var kommen! Dagen då årets cykelpremiär skulle ske. Egentligen tjuvstartade jag cykelpremiären i påskhelgen då jag var ute och provcyklade, men det räknas inte ”här”. Nej, det är när man börjar cykla till och från jobbet som cykelsäsongen börjar. Resan till jobbet i morse gick bra, men jag kom iväg lite senare än vad jag hade räknat med eftersom det är mycket som ska fungera och tas med när man inte har cyklat på fem månader. Jag trodde faktiskt inte en enda sopbil…nej inte sån sopbil utan en SOPbil…en sån med borstar på sig som borstar gator, cykelbanor och gångbanor, hade varit ute ännu. När jag passerat Hässelby Slott-rondellen insåg jag att det faktiskt var vissa sträckor som hade hunnits sopas. När jag närmade mig Brommaplan var det sämre igen. Man får helt enkelt ta det lugnt så man inte får oväntad sladd i allt grus. Tranebergsbrons lutning uppåt var givetvis som vanligt tung för benen. När jag äntligen kommit upp på ”puckeln” ringde telefonen. Tänkte att det är bäst att svara eftersom jag hade en 8-åring som satt hemma själv och åt frukost med Indiana Jones på dvd och två sömntutor till systrar som enda sällskap. Ja, de är t.o.m. värre sömntutor än jag.  Det var dock inte 8-åringen utan en kollega som tydligen ville fråga om jag kunde köpa en macka åt honom på vägen. Jag hann inte svara, och han får fasen köpa sina mackor själv nu när jag inte åker T-bana längre. Eller helt enkelt göra som jag, dvs göra mina mackor på natten innan, precis innan man går och lägger sig så mackorna är klara till morgonen.

  
En sån.....................inte en sån!

Jag kom fram tillslut till jobbet men blev irriterad då hela Hamngatan var uppgrävd och såg ut som en krigsskådeplats. Har inte varit på Hamngatan på några veckor och så där såg det inte ut sist. Det var kanske inte ståvärnsdjupt men som liggvärn hade det fungerat. Fick kryssa mig ner till Norrlandsgatan, upp på Mäster Samuelsgatan och äntligen in på Regeringsgatan för att flåsande och svettig hitta in i ”min” port. Sammantaget gav det mersmak och det känns skönt att premiären är avklarad. Premiären är alltid värst.

 Hamngatan, numera en krigsskådeplats.

Hade ett månatligt jobbigt möte på jobbet, där man i värsta fall blir "avrättad". Och blir man inte "avrättad" kan man vara glad om man kommer undan med ett "skott i knäet". Men jag vet inte vad som har hänt? Jag blev inte ens "skenavrättad" på detta möte??? Det finns kanske hopp?

 Det är tufft på en arbetsplats ibland!

Eftersom jag hade börjat dagen med 18 km på cykel så var jag lite tveksam när jag snörade skorna på gymet på lunchen. Ska man palla med löpbandet också? Jag chansade och det gick ganska bra. Körde på fokuserat i 40 min och blev svettig för andra gången denna dag.


 Svettkörtlarna fick jobba på idag.

Efter lunch började det kännas i kroppen att man hållit igång. Försökte låta bli att tänka tanken att jag skulle hem också. Men den stunden dök tillslut upp. Väl ute på cykeln var det inga problem. Dra in lite stadsluft i lungorna och man är med i matchen igen. När jag kom susande i 180 på Jakobsgatan kan det bli problem där Drottninggatan korsar Jakobsgatan. Givetvis klev en kärri...en kvinna ut på övergångsstället trots att hon hade rött och jag hade grönt. Jag fick knycka till med styret för att inte ramma kärri...kvinnan. Precis när jag passerat henne kom mitt spontana utrop "IDIOOOOT!" i en blandning av adrenalinrusning och ilska. Oskyldiga fotgängare på Jakobsgatan vände sig om och tittade förvånat på mig eftersom de inte hade uppfattat situationen, och tänkte nog "Hjälp, en galning på cykel!" På senare år har jag lugnat ner mig som cyklist men jag hade en period för några år sen när jag var mycket mer hetsig. Jag skrek okvädningsord åt människor som betedde sig nyckfullt och oväntat i trafiken och viftade med långa fingrar efter bilister som inte respekterade en stackars cyklist som jag. Det har som sagt lugnat ned sig, så jag blev lite förvånad själv över mitt utbrott idag? Men jag ska inte oroa mig för det. Delar jag ut ett "IDIOOOOT!" så är det på sin plats. De delas inte ut om de inte är berättigade. Oroa er inte för det!

 Finns onekligen en del idioter!

Nu ska jag inte tråka ut er med min vardag mer. Inte idag i alla fall.