Hemmander

1 april är ju alldeles speciellt datum. Förr var det förknippat med att man skulle lura folk så det stod härliga till. Gärna på något sofistikerat och roligt sätt utan att det blir plumpt och tokfel. Men efter 1 april 1996 är det inte stora lurendrejardagen för mig längre. Det var nämligen den dagen jag blev tvåbarnsfarsa, och fick min andra dotter inom loppet av två år och två dagar. Ja det var inte mycket som skiljde åt i kalendern och det skulle ju kunna bli så att man hade fått två döttrar med samma födelsedag. Men så blev det inte. Graviditeten blev lite darrig med tanke på hur den förra graviditeten fortlöpte. Problemen med högt blodtryck uppstod på nytt och min fru konstaterade flera ggr att "jag är inte skapt för att föda barn". När månadsskiftet mars/april närmade sig blev hon inlagd för säkerhets skull om det skulle bli komplicerat igen. Mormor flögs upp från Skåne för att vara stand-by, och vi skulle slippa lämna 2-åringen själv hemma (som ju givetvis var helt uteslutet). Min inlagda fru ringde tidigt på söndagmorgonen 31 mars, och sa "Nu har vattnet gått". Oj, nu är det bråttom, tänkte jag och skyndade mig hemifrån. Men oj vilken utdragen förlossning det blev. Söndagmorgon blev söndag dag, och natt till måndag och hela måndagen avlöpte också utan att det kom fram något barn. Först på måndagkvällen föddes dotter nr 2. Och då hade man tagit fram den gamla fina klassiska sugklockan för att få ut Tove. Läkaren som var in charge hade ett polskt namn och tuggade frenetiskt och nonchalant på ett tuggummi under den här kritiska sugklocke-processen. Ut kom en röd och skrynklig liten varelse med märke på huvudet av sugklockan. Född i rättan tid och nästan dubbelt så tung som sin storasyster när hon föddes två år tidigare. Vi var givetvis lyckliga och glada att allting hade gått bra, även om just sugklockeriet innebar en del hemskheter för frugan som sprack vid utdragningsögonblicket. Med nål och tråd går det mesta att fixa... Som de rutinerade tvåbarnsföräldrar vi numera var, blev vi tämligen snabbt hemskickade från KS och vardagen kunde börja. Tove var väldigt känslig för att läggas ned i spjälsäng och jag minns att jag de första månaderna ofta satt med henne i famnen, efter att hon hade ätit sista kvällsmålet, i kanske 45-60 minuter innan jag var helt säker på att hon hade somnat. Med stor försiktighet reste jag mig, gick till hennes spjälsäng och la ner henne. I sju fall av tio vaknade hon direkt när man lagt ned henne, vilket givetvis var påfrestande när man fick börja om från början med att få henne att somna. Att ha två små tjejer som var blöjbarn samtidigt tog också på krafterna, men på något sätt orkade man och klarade av detta också. Att det har gått 14 år sen detta ägde rum....unbelievable! Tiden går som sagt.

 Två tjejer i famnen, för 14 år sen. Det var tider det!

Nu har äntligen denna efterlängtade påskhelg infunnit sig. Den som läste och kommer ihåg, så skrev jag i januari att det var elva veckor till påsk. Var tog dessa elva veckor vägen? Det vet inte jag heller? På något sätt har vi tuggat oss genom denna hemskt långa, snörika och kalla vinter. Numera är Irkutsk-känslan borta och min gigantiska snöhög bredvid garaget, som jag trodde skulle ligga kvar till midsommar, har smält ner till en pytteliten snöhög. Nu kan jag t.o.m. ställa cyklar utanför garaget utan att köra över dem.....

Någon uttalad plan hur påsken ska firas finns inte i min familj. Jag glädjs åt fyra lediga dagar, och om energi och lust infinner sig så finns det saker att ta tag i såväl inom- som utomhus. Vädret är givetvis en faktor som måste tas i beaktning och styr in om det blir inom- eller utomhusaktivitet.

Kvällen hos familjen H har ägnats åt en svensk gammal filmklassiker. Änglagård. Vi kom inte ihåg hur gammal den var och satt och spekulerade under filmens gång när den var ifrån. När filmen var slut visade det sig att den var från 1992. Otroligt! Och igen, en påminnelse om hur gammal man börjar bli när filmer som känns hyfsat nya, egentligen visar sig vara gamla som satan..förlåt..gatan.

 

Nu får det vara slutbloggat för idag. See you around!