Hemmander

Solen finns. Även om det var ett tag sen man såg den. Sunset i fjärran
land förförförra sommaren.



"Börja blogga" har jag nu uppmuntrats att göra, av flera helt av varandra oberoende personer. Ja..varför inte? Får väl testa i alla fall och se hur det känns. Skriva lite och göra någon slags egen utvärdering efter en tid. Jag är beredd att ge det en chans.

Å andra sidan har jag av flera, helt av varandra oberoende, personer också hört att jag på min förra FB-bild påminde om Peter LeMarc..... Jag kanske hellre borde satsa på en peruk, eller två, för att undvika såna jämförelser. PLM står nämligen inte speciellt högt i kurs på min musikbarometer. Alternativet är ju att låta håret växa lite mer innan jag går till frisören. Men vänta nu, jag kan ju inte börja med att ljuga i mitt första blogg-inlägg. Frisören....är ju jag själv. Jag "går inte till frisören". Jag ÄR frisören.

Vad skriver man om på en blogg då? Inte vet jag? Det är väl det som får växa fram, undan för undan. Man kan berätta om allt fantastiskt spännande man varit med om på sin arbetsplats under en arbetsdag... Inte så mycket kanske, om man tänker efter riktigt noga. Eller berätta någon gammal anekdot från svunna tider. Eller diskutera musik, böcker, film, tv-program, sport eller något annat som ligger en varmt om hjärtat. Jag vet som sagt inte riktigt var jag landar med denna blogg, men nu är jag igång. Eller snarare "igång, IGÅNG, IGÅNG" som Smaklösa sjöng på någon av sina låtar en gång i tiden. Var det "Lucky Weekend"? Jag tror det, men minnet kan svika mig.

Imorgon blir en lite ovanlig dag. Ska inte till den vanliga "saltgruvan" och lyfta pappershögar från ena sidan av skrivbordet till den andra. Nej, jag ska gå på kurs. Kurs i två dagar, och lära mig allt som är viktigt att veta om Personuppgifts- och Marknadsföringslagen. Det ska bli kul tycker jag. Har inte kursat så mycket på senare år och det blir ett litet avbrott i den vanliga vardagen. Kanske och förhoppningsvis är det trevliga och roliga människor som också ska gå på kurs och med ett barns förväntan sätter sig på åhörarplats, för att matas med fakta och information i två dagar. Enda abret är att kursen är så långt bort! Långt åt helskotta på bortre Östermalm. Gatuadressen ger viss indikation på att det är i Garnisonen. Detta "charmiga" kontorskomplex som får en att minnas svunnen Sovjet-arkitektur med en tår i ögat. Det är i alla fall så jag minns Garnisonen från förra gången jag var där för flera år sen. Jag kan minnas fel. Jag kanske inte var på kurs-humör när jag var där senast? Nu är jag, i alla fall så här dagen innan, på ett sprudlande och strålande kurs-humör.

Hur avslutar man ett blogg-inlägg? Det vet jag fanemej inte heller. Inte mycket jag vet om bloggar. Ledsnade jag inte totalt efter detta första inlägg så får ni kanske läsa ett till imorgon? Den som lever får se. Eller som sprutnarkomanen sa, Den som har lever får hepatit C...