Lördag
Denna dag började med att jag nästan höll på att försova mig. Min äkta hälft kom in och påpekade bryskt att jag och sonen kanske borde stiga upp om vi skulle hinna åka på fotbollsträning. Det är vid såna tillfällen man hoppar upp som en raket ur sängen. Förlorad tid måste tas igen. Jag som har levt nästan ett halvt sekel förstår väl ungefär vad man hinner med på begränsad tid. Värre är det för en 7-åring. Jag vet inte ens om han förstår vad ordet "bråttom" innebär. Verkar inte så i alla fall. "KAN DU SKYNDA DIG!?" Till svar får man en oförstående blick som säger "Ärru dummmm i huvet din stressade jävel!?" Stressigt blev det men vi hann. Och vi var nästan sist till träningen men det blev bra ändå. Gynnsam väderlek innebar att vi slapp gå in i den trånga gympasalen. Bara att bre ut sig på stor konstgräsplan. Underbart! 14 lördagmorgonystra killar närvarade vid träningen och även om de emellanåt var okoncentrerade, ofokuserade och tjafsiga så blev det en bra träning.
Därefter vidare till nästa anhalt i tillvaron. Veckans minst upphetsande inslag - STORhandling. Usch! Inte kul! Som tur var hade jag lämpat av äkta hälft och ena dottern innan fotbollsträningen, så de var nästan klara när jag och son anlände till platsen för veckans minst upphetsande inslag. Hela företeelsen storhandling är traumatisk och kan delas in i tre faser. Först är det momentet att bestämma vad man ska äta en vecka framöver. Nu har jag och äkta hälft tämligen stor rutin på detta och dessutom är det så praktiskt att hon till vardags äter en sak, medan jag och våra barn äter något annat. På fredagar och lördagar brukar vi dock försöka komma fram till en rätt som alla kan äta. Åsikterna kan givetvis gå isär och det kan bli en del diskussioner. När väl den kommande veckans matsedel är fastlagen så återstår att skriva upp alla saker som ska inhandlas. Vissa saker vet man direkt att "det där har vi inte hemma så det skriver jag upp" medan andra saker är sånt man kanske har hemma och måste kolla upp, gräva i frysar eller förråd, innan man kan fastslå om det är en artikel som måste inhandlas eller inte. Det tredje och sista OCH VÄRSTA momentet är givetvis att genomföra storhandlingen. Trångt, stökigt, traumatiskt och ett j-a elände är det att storhandla. Gillar det inte alls men inser att det måste göras.
Idag skjutsade jag runt på ena dottern. Hon har fått stick-dille och med en gång när hon satte sig i bilen tog hon fram sin stickning och satt med sina halvmeterlånga stickor i passagerarsätet och stickade. Jag fick inom mig en skräckbild av att vi krockar, airbagen på passagerarsidan utlöses och hon får en sticka i ögat, eller halspulsådern, eller något annat känsligt ställe. Jag redogjorde skräckscenariot för henne och, vips var stickningen nestoppad i en kasse. Pust! Skönt!
Hassan var frånvarande när jag kom för att hämta datorn. Hade han tagit en ledig dag eller var han bara på lunch? Inte vet jag? Jag fick hjälp av Mohammed i alla fall. Mohammed var dock tvungen att ringa Hassan och stämma av innan han lämnade ut datorn som har reparerats. Har inte kopplat in än så jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen.
Såg ni "På spåret" igår? Jag vägrar att se Idol och föredrar På spåret. Nya programledare och jag tyckte att de skötte det bra! Ingvar kändes lite som han hade kört fast i samma hjulspår. Samma gamla skämt - "jag kan inte sjunga" Hahahahaha. Hellberg är en rolig prick men efter 79 säsonger kan man honom utan och innan. Kristian och Fredde gjorde bra ifrån sig tycker jag. All heder ska de ha!
"Det är tur att man inte är tjej...för när man ska föda barn får man panik". Just så sa min 7-åring idag. Han hade tydligen sett delar av en förlossning på tv och tolkade den födande kvinnans smärtor i samband med födandet som "panik". Man får höra mycket av en 7-åring...både bra och dåliga saker.
Såg Ace Frehley på tv ikväll. Förutom att han hade svårt att prata, överhuvudtaget, sammanhängande så blev jag mest fascinerad av hans blåa nagellack. En gammal gitarrhjälte uppträder i tv med blått nagellack, och han är typ 60 bast. Det är både stort, fascinerande och samtidigt lite skrämmande på samma gång. Jag vet inte riktigt vilken sida jag ställa mig på.
Jag säger som döttrarna. "Vet du vad noll gånger noll är....SÅÅÅ mycket bryr jag mig!" Japp, så är det. Det blev en lördagsblogg i alla fall. Trodde jag inte. Brukar slockna. Men ikväll, är jag som ett brandlarm!!!
Därefter vidare till nästa anhalt i tillvaron. Veckans minst upphetsande inslag - STORhandling. Usch! Inte kul! Som tur var hade jag lämpat av äkta hälft och ena dottern innan fotbollsträningen, så de var nästan klara när jag och son anlände till platsen för veckans minst upphetsande inslag. Hela företeelsen storhandling är traumatisk och kan delas in i tre faser. Först är det momentet att bestämma vad man ska äta en vecka framöver. Nu har jag och äkta hälft tämligen stor rutin på detta och dessutom är det så praktiskt att hon till vardags äter en sak, medan jag och våra barn äter något annat. På fredagar och lördagar brukar vi dock försöka komma fram till en rätt som alla kan äta. Åsikterna kan givetvis gå isär och det kan bli en del diskussioner. När väl den kommande veckans matsedel är fastlagen så återstår att skriva upp alla saker som ska inhandlas. Vissa saker vet man direkt att "det där har vi inte hemma så det skriver jag upp" medan andra saker är sånt man kanske har hemma och måste kolla upp, gräva i frysar eller förråd, innan man kan fastslå om det är en artikel som måste inhandlas eller inte. Det tredje och sista OCH VÄRSTA momentet är givetvis att genomföra storhandlingen. Trångt, stökigt, traumatiskt och ett j-a elände är det att storhandla. Gillar det inte alls men inser att det måste göras.
Idag skjutsade jag runt på ena dottern. Hon har fått stick-dille och med en gång när hon satte sig i bilen tog hon fram sin stickning och satt med sina halvmeterlånga stickor i passagerarsätet och stickade. Jag fick inom mig en skräckbild av att vi krockar, airbagen på passagerarsidan utlöses och hon får en sticka i ögat, eller halspulsådern, eller något annat känsligt ställe. Jag redogjorde skräckscenariot för henne och, vips var stickningen nestoppad i en kasse. Pust! Skönt!
Hassan var frånvarande när jag kom för att hämta datorn. Hade han tagit en ledig dag eller var han bara på lunch? Inte vet jag? Jag fick hjälp av Mohammed i alla fall. Mohammed var dock tvungen att ringa Hassan och stämma av innan han lämnade ut datorn som har reparerats. Har inte kopplat in än så jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen.
Såg ni "På spåret" igår? Jag vägrar att se Idol och föredrar På spåret. Nya programledare och jag tyckte att de skötte det bra! Ingvar kändes lite som han hade kört fast i samma hjulspår. Samma gamla skämt - "jag kan inte sjunga" Hahahahaha. Hellberg är en rolig prick men efter 79 säsonger kan man honom utan och innan. Kristian och Fredde gjorde bra ifrån sig tycker jag. All heder ska de ha!
"Det är tur att man inte är tjej...för när man ska föda barn får man panik". Just så sa min 7-åring idag. Han hade tydligen sett delar av en förlossning på tv och tolkade den födande kvinnans smärtor i samband med födandet som "panik". Man får höra mycket av en 7-åring...både bra och dåliga saker.
Såg Ace Frehley på tv ikväll. Förutom att han hade svårt att prata, överhuvudtaget, sammanhängande så blev jag mest fascinerad av hans blåa nagellack. En gammal gitarrhjälte uppträder i tv med blått nagellack, och han är typ 60 bast. Det är både stort, fascinerande och samtidigt lite skrämmande på samma gång. Jag vet inte riktigt vilken sida jag ställa mig på.
Jag säger som döttrarna. "Vet du vad noll gånger noll är....SÅÅÅ mycket bryr jag mig!" Japp, så är det. Det blev en lördagsblogg i alla fall. Trodde jag inte. Brukar slockna. Men ikväll, är jag som ett brandlarm!!!
Kommentarer
Trackback
