Hemmander

Idag har det hänt stora saker i världen. Det jag kommer ihåg från dagens läsning av diverse tidningar är:

1. Ronaldo gör 3000 situps om dagen. Waauuw! Vad är det för märkvärdigt med det? Det gör jag också! Kanske 4-5000 per år faktiskt........VA? "per dag"??? Jaha...ok...ja..det var mycket! Hur hinner han med det? Måste ju ta halva dagen att göra 3000 situps. Om han inte gör såna där fusk-situps dvs bara vickar lite på huvudet och gör dem blixtsnabbt. Och vad ska det vara bra för? Han spelar ju fotboll och ska vara bäst på så mycket annat än att vara superstark i magen. Dessvärre kan jag ju inte klanka på att han inte är bra på något annat än att vara stark i magen. Han är ju fullkomligt superkomplett denne spelare förutom att han verkar arrogant och otrevlig. Jag skulle inte bjuda hem honom på middag en lördag. Jag tror inte han skulle komma heller för den delen. Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag tror inte ens han skulle svara om jag bjöd in honom. Men stark i magen är han hursomhelst.

 Om nu någon kvinna läser denna blogg bjuder jag på lite ögongodis - Ronaldo - 3000 situps per dag.......

Innan jag fortsätter med dagens stora nyheter måste jag bara berätta om en sport där det är bra att vara stark i magen. Under gymnasietiden fick jag för mig att jag skulle börja träna karate. Det var ju stentufft tyckte jag och det dröjde inte många träningar förrän jag hade beställt en sån här vit dräkt/pyjamas att ha på mig på träningarna. Vad hjälpte det? Jag var ju fullkomligt oduglig på de moment där det gällde att vara vig och sparka högt. Medan andra nybörjare med lätthet efter några månader kunde slänga iväg foten i huvudhöjd på sina motståndare, stod jag och sparkade i höfthöjd mot mina träningsmotståndare. Inte ens då - i unga år - var jag vig. Jag hade till och med problem vid den inledande samlingen när man skulle sitta, med benen bakåt, på sina hälar, att ens klara detta enkla moment. Den enda behållningen jag hade av mitt halvår med tuff karateträning var att jag lärde mig räkna till tio på japanska. Men (tappar tråden/spåret hela tiden ikväll) dit jag ville komma var: Det är bra att vara stark i magen när man tränar karate - och säkert andra kampsporter också. Man fick ju slag och sparkar i magen så det stod härliga till.

 Ungefär så här löjlig såg jag nog ut.......

Men nu var det ju sammanfattningen av de stora nyheterna jag höll på med:
2. Ett hus i London är till salu. Inget konstigt i sig med det och huspriserna i London är ju skapligt upptrissade men det som är anmärkningsvärt med det här huset som är till salu är att det är 170 cm brett!!!!!!!!! Det ligger där, inklämt bland andra mer "normalastora" hus. Tydligen är det fyra våningar plus källare och boytan (om man nu kan tala om "boyta" i ett hus som är 170 cm brett!?) är på dryga 90 kvm, fördelade på alla dessa våningar. Utropspriset är 6 miljoner kr och mäklaren säger att det inte lämpar sig för en barnfamilj utan man bör helst bo ensam där, möjligtvis kan det fungera om man är två st också........ Tack för upplysningen mäklaren! Tänk att flytta in där med tre fruar och ett barn...eller som mer brukligt är, en fru och tre barn. Det hade blivit trångt och rörigt tror jag.

 Londons smalaste hus - 170 cm brett!!!

3. Vita huset har haft problem med objudna gäster. Genom årens lopp har det tydligen skett ett par gånger, men nu senast var det ett objudet par som smet förbi alla säkerhetskontroller när Barack hade en tillställning för Indiens premiärminister. Tydligen hann de mingla runt lite med de inbjudna gästerna innan deras tilltag upptäcktes och de blev utkastade. Paret skröt sen på Facebook om sitt tilltag och enligt uppgift drömmer paret om att bli reality-tv-stjärnor. Hm, det är som en magnetisk kraft som jag inte rår över själv, men jag kan inte låta bli att dra paralleller med sånt jag varit med om själv. Smita in-och bli utkastad har jag också varit med om några gånger, dock inte på senare år, utan kanske mer när man var 20-25 år. Eller inte så mycket "smita in" utan kanske mer och oftare "utkastad". Utkastad av diverse orsaker/anledningar som jag tyvärr är förhindrad att delge er, just nu och här. Jag kan ändå berätta om ett tillfälle på Snäck som ligger några km norr om Visby. Jag vet inte hur det är nuförtiden på Snäck men på 80-talet hade man en populär nattklubb/diskotek där, och det kändes som det var ett av de hetaste ställena man kunde tillbringa en afton man ville ha lite kul. Och som jag nämnde ovan kan jag tyvärr inte delge er varför jag blev utslängd, men utslängd blev jag. Och det var ju lite trist att stå utanför och veta att alla andra där inne hade skitkul. Jag kunde ju inte ställa mig i kö och försöka komma in igen. Fadde-typerna som var dörrsluskar kände säkert igen mig trots att de hade mer muskler än hjärna. Vad göra? Jo, jag började traska runt hela Snäck-komplexet och hittade en baksida av Snäck som hade typ en lastbrygga för varutransporter, och några järndörrar som man säkert kunde passera, om man hade nyckel. Om inte någon av dörrarna var olåsta. Döm om min förvåning när jag känner på dörrarna och hittar en som är olåst. I min förvåning traskar jag genom en smal korridor där det finns köksregioner på ena sidan och där jag anar att personal håller på och lagar mat. Jag tittar inte så noga utan traskar på snabbt för att komma till slutet av korridoren. På något sätt lyckas jag med att ta mig in på själva Snäck igen bland festande människor och hittar mina vänner som tror att de ser i syne. "Hur kom du in igen???" Det värsta var bara att dörrsluskarna var flera än de få som stod i dörren. Det var några som patrullerade inne i lokalen också. Detta hade jag förbisett. De fick givetvis syn på mig, "VAAAA!? Hur faaaan har du kommit in igen???" Något bryskare än första gången blev jag förnedrad och utslängd på nytt. IQ-dörrsluskarna var dock inte så intresserad av att verkligen få reda på HUR jag hade kommit in igen, utan var mera intresserade av att själva utslängningen skulle ske under så förnedrande former som möjligt och med så mycket publik som möjligt. Så de hade ju ingen aning om min "köksingång" från baksidan. På't igen. Gick omedelbart till min olåsta dörr. Traskade genom korridoren, och var ute i folkhavet igen. Nu visste jag ju att dörrsluskarna var på hugget och försökte hålla en låg profil, så gott jag kunde. Nu borde ju dörrsluskarna fattta att jag var en motståndare att räkna med. De hade dock inte fattat hur jag kom in efter utslängning nr 1, och måste ha känt att något klickade i deras rutiner när jag trots utslängning kunde återkomma så där utan några problem. Jag var helt enkelt tvungen att försöka hålla alla ögon jag hade öppna. De kunde dyka upp närsomhelst. Ingen plats kändes säker. Varken dansgolvet, bardisken eller toa. Tillslut sprack bubblan. "vaaaaaa i helvittte, han är inne igen????? Trodde jag skulle bli nedburen till Snäcks nedre katakomber för ett regelrätt Pol Pot-förhör. Men dörrsluskarna tänkte inte så långt, om de tänkte alls. De var mer inne på att göra en så publikfriande utslängning som möjligt. Ja, så slutade den kvällen. En totalt ointressant historia från min ungdom som jag inte kunde undvara er, apropå att bli utslängd. Tur att man har blivit äldre och förståndigare?, och inte utsätter sig för så mycket äventyr längre.....


Snäck                              Dörrslusk          Pol Pot

4. Läste också igår i tidningen om ett par som hade gift sig. Precis när prästen hade förklarat dem som man och hustru tog brudgummen upp sin mobil. Han skulle bara uppdatera sin status på Facebook - att han hade gift sig. Prästen och bruden verkade stå ut med brudgummens tilltag och bröllopsgästerna tyckte tydligen det var småskojigt. Fantastiskt! Det är världen 2009 i ett nötskal! Alltid uppkopplad, alltid on-line, alltid på, aldrig av. Bra eller dåligt? Döm själva! Själv har jag inte tid att döma. Jag känner att jag håller på att få ett plötsligt anfall av narkolepsi, vilket innebär att man somnar plötsligt närso

 Sova, klart överskattat! Eller underskattat! Eller båda?